Förälskad i auktoriteter

[VeronikaK]

Hej!

Jag har sett ett mönster i mitt liv. Jag har en tendens att knyta an till och bli förälskad i personer som utgör någon form av auktoritet för mig. Det är som att jag inte nöjer mig med en vänskaplig/kollegial relation, utan jag måste liksom komma nära den personen. Det gäller inte alla chefer och inte enbart chefer, men en gemensam nämnare är att jag ser upp till dem på något sätt. Finns det någon teori om vad det kan GA sin grund i?

Hälsningar
Veronika

[BDMannen]

EDIT: Det var otroligt mycket expertforum jag råkat snubbla in i. Jag är ingen expert. Jag hoppas att detta ger upphov till att du får ett mer lämpligt svar.

Tjenixen, Veronika - god jul!

Jag har olika teorier om det här kan komma från (jag antar att "GA" = "ha"):

1) Det är ett gammalt beteende som skapades av en kontakt med en person i auktoritet för längesedan.
2) Det är ett omedvetet försök till att komma på den goda sidan av personer som har makt över dig.
3) Daddy issues.

Vissa av dessa är ju mindre smickrande så klart, men vi är alla bara människor. Jag vet ingenting om dig heller.

Jag tycker mig se en tendens från vissa där det är mycket mer fokus på auktoritet än individens ansvar (brist på bättre ord), vilket kan göra att man ser auktoritet som något mer, helt enkelt, attraktivt. Det kan möjligen vara en sådan lutning som har manifesterat sig i ett vanebildade engagemang till auktoritetspersoner. Samtidigt som man också kan ha blivit påverkad av att vara den underlåtna i ett tidigare förhållande med en kontrollerande person.

Det känns lite kaka på kaka att förklara mina chansningar av teorier mer.
Men vad som är väldigt viktigt att veta är hur vår hjärna fungerar. Kort så är hjärnan ett stort, elektrisk nätverk av synapser. Varje bana - synaps till synaps - är en handling, ett minne, eller en känsla; en reaktion till en situation helt enkelt. Olika banor är olika starka, och vissa finns knappt ens. Ju oftare en bana görs, desto starkare blir kopplingen. Gör det här tillräckligt ofta och du blir betingad.
Jag kände en kille som hatade ballonger. För ett löjligt exempel, om någon slår dig i ansiktet med en röd ballong varje födelsedag så hade födelsedagar fått dig att tänka på röda ballonger, och röda ballonger får dig att tänka på att bli slagen. Ju oftare någonting händer, desto enklare blir det för hjärnan att göra kopplingarna mellan banorna och en känsla kan komma per automatik.

Fundera på när det här började. Var det någonting med din far? Någonting från ett tidigare förhållande? Någonting som du läste/såg för längesedan, som fastnade i ditt huvud tills det mer eller mindre utvecklades till en fetish? Försök hitta punkten från när tankarna inte fanns, till att du kommer ihåg att de var där. Vad hände? Vad tänkte du på då?

Ha det fint!

[Mrs S]

Men oj, vad jag kan känna igen mig! Jag "dras" dock främst till äldre (än mig själv) kvinnor som jag anser vara "starka" och liksom kunniga, drivna och trygga. En famn att vila i. Så känns det hur fånigt det än kan låta. Detta har inte jag "vågat" säga högt. En vuxen kvinna liksom, med egna barn och allt..
För min del så härrör det troligast från min uppväxt, och hur min egen mamma var/är. Hon är ingen förebild för mig. Jag vill inte bli som henne. Jag kan inte få riktig styrka av henne.
Jag har haft dessa känslor sedan 7-8 års ålder kanske. Blir inte av med dem heller, fast de blir mindre emellanåt, men även starkare emellanåt.

Har du nåt i barndomen eller så som du kan härröra det till?
Vad är du "ute efter" när du känner detta inför en person?


Tänker lite som BDMannen här uppe.

Hälsningar,
Mrs S