Under min senaste träff hos min kurator så pratade vi om olycklig kärlek och min syn på mig själv.
Lång historia kort: Hon antydde att alla som har bekräftat min egen övertygelse om att jag är ful, äcklig, värdelös etc skulle ha fel. Att min egen övertygelse inte alls stämmer.
Hon sa att jag skulle fundera på om jag vill förändra det eller inte och jag tycker att det är otroligt jobbigt att ens tänka på det.
Jag känner att min övertygelse är korrekt och att utmana den känns typ som ett svek på något vis. Som att hugga en kniv i min egen rygg.
Men samtidigt känner jag att det är dags att prestera. Jag vill inte försvåra hennes arbete för hon tror att det skulle bli svårare att behandla mig överlag om jag inte tackar ja. Så jag känner press från båda hållen och vet inte vad jag ska göra..
Lång historia kort: Hon antydde att alla som har bekräftat min egen övertygelse om att jag är ful, äcklig, värdelös etc skulle ha fel. Att min egen övertygelse inte alls stämmer.
Hon sa att jag skulle fundera på om jag vill förändra det eller inte och jag tycker att det är otroligt jobbigt att ens tänka på det.
Jag känner att min övertygelse är korrekt och att utmana den känns typ som ett svek på något vis. Som att hugga en kniv i min egen rygg.
Men samtidigt känner jag att det är dags att prestera. Jag vill inte försvåra hennes arbete för hon tror att det skulle bli svårare att behandla mig överlag om jag inte tackar ja. Så jag känner press från båda hållen och vet inte vad jag ska göra..
Comment