Att göra eller inte göra

[Miss Poe]

Under min senaste träff hos min kurator så pratade vi om olycklig kärlek och min syn på mig själv.
Lång historia kort: Hon antydde att alla som har bekräftat min egen övertygelse om att jag är ful, äcklig, värdelös etc skulle ha fel. Att min egen övertygelse inte alls stämmer.
Hon sa att jag skulle fundera på om jag vill förändra det eller inte och jag tycker att det är otroligt jobbigt att ens tänka på det.
Jag känner att min övertygelse är korrekt och att utmana den känns typ som ett svek på något vis. Som att hugga en kniv i min egen rygg.

Men samtidigt känner jag att det är dags att prestera. Jag vill inte försvåra hennes arbete för hon tror att det skulle bli svårare att behandla mig överlag om jag inte tackar ja. Så jag känner press från båda hållen och vet inte vad jag ska göra..

[Chris...]

Hej
Kort svar tyvärr eftersom jag är otroligt stressad men jag tycker att du borde lyssna på din terapeut och göra ett försök för den typen av problem brukar ha mycket goda behandlingsresultat och det värsta som kan hända är att det inte funkar men jag tror att du fixar det o kommer må betydligt bättre efteråt. Gör ett försök o ge inte upp. Vi är många som lider med dig
Med vänlig hälsning,
Chris

[emil i lönneberga]

Varför går du i terapi om dina övertygelser är korrekta? Vem har sagt till dig att du är ful, äcklig, värdelös? Eller är det något du säger till dig själv, och varför gör du det? Jag sålde mig själv förrut anl tll det var för jag ansåg mej själv vara värdelös och ha noll rätt till min kropp. Men när jag började utmana mina föreställningar så insåg jag att vänta lite nu ingen jävel har rätt till min kropp och det är min kropp och jag är stolt över den den är inte perfekt men den är min och jag bestämmer över den. Din terapeut har rätt du kommer inte vidare om du inte tar tag i detta. Vem har sagt till dig att du är ful? Den ända du sviker just nu är dig själv och det handlar inte om att prestera det handlar om du ska hitta dig själv och varar trygg i den du är oavsett hur du ser ut. Dvs du ska bygga upp din självkänsla. Självkänsla är det man tror/tycker om sig själv och om du varje dag talar om för dig själv att du är ful så blir det tillslut din sanning så vad du ska sluta me där att tänka negativt om dig själv istället ska du tänka positivt om dig själv. Att bygga upp sin självkänsla är inget man kan prata bort utan man måste utsätta sig för sådant som är jobbigt för bygga upp den.

Sen skulle jag råda dig att vända dig till någon mer proffesionel inget fel på kuratorer de är bra men man ska inte gå till dom om man har problem liknande dina de har inte utbildning för det risken är att hon stjälper dig istället för hjälpa dig. Så be om mer adekvat hjälp.

[Miss Poe]

Jag går inte i terapi för det där specifikt. Jag går dit för att jag är deprimerad och har obearbetat bagage som sorg, känslomässig och psykisk misshandel och dylikt.
Det här med min självkänsla har pågått i evigheter. Jag tänkte att jag var ful redan som 6 år. Det var ingen som sa det till mig då, inte förrän jag var 11. Då hörde jag det dagligen.
Jag sätter inget stort värde på vad andra säger till mig, men jag blir lugn om folk bekräftar det jag tänker och det kryper under skinnet om jag får en komplimang. Om någon skulle vara riktigt dryg och envisas så måste jag klösa mig själv.
Men allt går bra så länge ingen får för sig att vara "snäll" mot mig.
Personligen tycker jag inte att det är något fel på min självbild. Självkänslan är åt helvete men självbilden stämmer överens med verkligheten.
Jag vill gärna tro att man kan må bra trots det.


Min kurator är väldigt bra på det hon gör. Hon har högre utbildningar men jag vet inte varför hon inte har uppgraderat sin titel. Hursomhelst så skulle jag inte byta ut henne mot någon annan. Och panelen gjorde också bedömningen att jag inte var i tillräckligt stort behov av just en psykolog för att få en.

[emil i lönneberga]

Vad händer inom dig när någon är snäll mot dig? Hade det inte varit skönt att kunna ta emot snällhet från andra utan behöva må dåligt? Plus måste blir ju svårt umgås med snälla människor som uppskattar en, berömmer en mm. Jag får ofta höra snälla saker om mig eller att folk gör snälla saker idag har jag inga problem med det, men förr hade jag det när min självkänsla var dålig och då upplevedes jag som arrogant och otacksam för jag kunde inte hantera när tex någon sade något snällt. Så folk slutade säga snälla saker om mig/göra saker för mig. Känns tråkigt om du ska behöva missa den biten av livet. Vi är alla olika men jag mådde inte bra av att ha dålig självkänsla för det ledde bla till att jag tex inte vågade göra saker som utmande mig tex, var beroende av andra för våga göra saker. Tänkte tråkiga tankar om mig själv hela tiden. Men som sagt vi är olika kanske finns de som kan leva med dålig självkänsla utan det inskränker på ens liv el mående

[Mickiis88]

jag vet inte hur det är för dig men, jag kan, känna ett stort obehag inför förändring att förändra sitt tankemönster, och i mitt fall handlar det mkt om en rädsla för att något ska göra mer ont än vad det gör innan jag gör det (ursäkta om jag skriver lite rörigt) i min terapi. men när jag vågat börja peta i något som känns obehagligt så tänker jag väldigt mycket på hur jag mår och att jag verkligen bara vill må bättre, och sakta men säkert (i MIN takt) vilket är väldigt viktigt vågar ta ett litet steg till i terapin. jag har haft en väldigt skev bild av mig själv, och just nu en liten bit in i terapin ser va fel en hel del tankar om mig i mitt huvud varit. och vilken befrielse bara små små steg varit i rätt riktning.
finns det något du kan tänka för att våga jobba med det? det är jag helt övertygad om
och jag är övertygad om att dett inte stämmer det du känner att du skulle vara ful äcklig och värdelös!

[Miss Poe]

Vad händer inom dig när någon är snäll mot dig? Hade det inte varit skönt att kunna ta emot snällhet från andra utan behöva må dåligt? Plus måste blir ju svårt umgås med snälla människor som uppskattar en, berömmer en mm. Jag får ofta höra snälla saker om mig eller att folk gör snälla saker idag har jag inga problem med det, men förr hade jag det när min självkänsla var dålig och då upplevedes jag som arrogant och otacksam för jag kunde inte hantera när tex någon sade något snällt. Så folk slutade säga snälla saker om mig/göra saker för mig. Känns tråkigt om du ska behöva missa den biten av livet. Vi är alla olika men jag mådde inte bra av att ha dålig självkänsla för det ledde bla till att jag tex inte vågade göra saker som utmande mig tex, var beroende av andra för våga göra saker. Tänkte tråkiga tankar om mig själv hela tiden. Men som sagt vi är olika kanske finns de som kan leva med dålig självkänsla utan det inskränker på ens liv el mående

Det beror på. Om folk säger att jag är duktig på något så rinner det bara av mig. Om folk säger att jag är smart så biter det inte heller för jag vet att jag är intelligent redan.
Men om någon skulle säga något om den jag är eller hur jag ser ut så känner jag stort obehag och kan verkligen inte förmå mig att säga tack utan jag måste säga emot. Annars växer oron till ångest och då behöver jag ta till självskadebeteende för att bli av med obehaget.
Men folk brukar inte berömma mig så jag stöter inte på det så ofta.
Jag ser det inte som att jag missar något av livet. Jag ser det som att jag slipper bli itutad en massa saker som inte ens stämmer. Jag avskyr när folk säger att man duger som man är. Det stämmer verkligen inte och det är också en ursäkt att inte göra något för att bli bättre som människa.

[Miss Poe]

jag vet inte hur det är för dig men, jag kan, känna ett stort obehag inför förändring att förändra sitt tankemönster, och i mitt fall handlar det mkt om en rädsla för att något ska göra mer ont än vad det gör innan jag gör det (ursäkta om jag skriver lite rörigt) i min terapi. men när jag vågat börja peta i något som känns obehagligt så tänker jag väldigt mycket på hur jag mår och att jag verkligen bara vill må bättre, och sakta men säkert (i MIN takt) vilket är väldigt viktigt vågar ta ett litet steg till i terapin. jag har haft en väldigt skev bild av mig själv, och just nu en liten bit in i terapin ser va fel en hel del tankar om mig i mitt huvud varit. och vilken befrielse bara små små steg varit i rätt riktning.
finns det något du kan tänka för att våga jobba med det? det är jag helt övertygad om
och jag är övertygad om att dett inte stämmer det du känner att du skulle vara ful äcklig och värdelös!

Jag känner obehag för att jag känner det som att jag ska intala mig själv en lögn. Jag vill ha raka rör även om det inte är fördelaktigt för mig. Visst, det är inte roligt att tycka att man är värdelös men hellre det än att felaktigt tro motsatsen. Alltså, är det så klokt att göra något som inte känns ärligt?

Vad bra att det funkar för dig.
Jag kan inte komma på en enda grej som skulle göra mig mer positivt inställd just nu.

[andina]

Tänk du skulle flytta i ditt minne finna kartonger du skall han med o dessa skall du ju öppna,plocka ut saker o börja

[Miss Poe]

Va? Jag förstår inte.

[emil i lönneberga]

Bara för man duger som man är betyder inte det att man inte kan utvecklas/ändra sig till det bättre. Men den du är just nu duger, sen kan du utveckla dig till en ännu bättre person men just nu, just här så duger du som du är. Att duga som man är betyder inte att man nöjer sig med det man har. Tex jag spelar boule och jag utvecklas hela tiden förra helgen var det seriespel och jag fick vara med jag är inte i den divisionen än, så just där och just då dög jag som jag var (eller mitt spel dög) men jag nöjer mig inte med det nästa gång ska jag vara bättre. Fast om du nu är så intelligent borde du redan förstå det

[Miss Poe]

Ja absolut men jag tror att det är otroligt lätt att det blir en ursäkt för att inte göra något. Människan är ju lat av naturen och det är mig inkluderat.

Att duga är för mig synonymt med att nöja sig. Jag förstår vad du menar men jag tycker inte att det är riktigt samma sak.

[Mickiis88]

det är så tråkigt att du känner så, men varför skulle du vara värdelös menar du?

[Miss Poe]

Därför att jag är låååångt ifrån den standard som jag tycker att man bör hålla för att vara en värdefull människa i mina ögon.

[Mickiis88]

nyfiken på hur dina standard ser ut, om du orkar kan du inte skriva lite om det?
ha en fin dag

[Miss Poe]

Det är svårt att förklara det. Det är mest en energi man avger.

[Mickiis88]

just det här med att jobba me sin självkänsla om du kan försöka se det som att du får syn på saker med dig själv i en annan vinkel, istället för att se det som att du ska intala dig själv något
just det att man ska intala sig något kan jag förstå att det inte känns verkligt eller äkta

[Miss Poe]

Jag kan köpa det resonemanget fast det tar verkligen emot ändå. Fick hjärtklappningar bara av att läsa det.

[Lydia Stille]

Din fråga är svår att ta till sig. Men väldigt tankeväckande. Det blir så lätt att man säger att alla är värdefulla, ingen är äcklig och att skönhet kommer inifrån och är i betraktarens öga. Att intala sig sig att man inte är ful och äcklig när man själv verkligen tycker det är nog svårt att motivera sig till. Å andra sidan har ju de tankarna kommit nånstans ifrån. Enligt vad du skriver både från dig själv och från andra. Just att vara ful är kanske på nåt vis mätbart utifrån vårt skönhetsideal. Äcklig förstår jag inte. Menar du utifrån utseende även där?

Värdelös låter ändå "värst". Även om man inte med bästa vilja kan se sig som särskilt värdefull för mänskligheten så borde det finnas nåt mellansteg mellan värdefull och värdelös. Att ha ett värde som inte är toppnivå men ändå vara rätt bra och något värd. Det kanske bara låter som ordvrängning men i mitt huvud blir det en mental skillnad.

Hur gör du om nån visar tecken på att den vill ha dig som vän eller bara "vill ha dig"? Avfärdar du den som idiot pga att den vill ha nån som är ful, äcklig och värdelös? Eller ser du aldrig sådana tecken? Det är ju i relation till andra man skapar sin självbild så om ingen ny släpps dit blir det jättesvårt att skapa om bilden. Bra att du har förtroende för kuratorn. Hon ställer nog rätt frågor. Jag är ju inte proffs (utan bara konfunderad) och du behöver givetvis inte känna nåt krav att svara på mina.

[Miss Poe]

Ja det är ju lätt, men otroligt naivt, att säga. Jag har aldrig hållit med det talesättet, att alla är vackra och värdefulla som dom är. Då skulle ju människor som Josef Fritzl, Ted Bundy o.s.v vara vackra och värdefulla människor också.

Att jag är äcklig finns både på in och utsida. Jag menar inte att jag har gjort eller gör något äckligt utan det handlar om något mer abstrakt.

Jo jag håller med ditt resonemang. Det är inte svart eller vitt. Alla är inte antingen fantastiska eller fruktansvärda utan det finns mellanting. Ska jag placera mig själv på skalan så hamnar jag fortfarande långt ner men inte på absoluta botten. Så jag kunde vara värre, absolut.

Jag tycker inte om när folk försöker bli vän med mig för oftast tycker jag inte om dom tillbaka. Och skulle någon ha mage att påstå att han gillar GILLAR mig så vet jag att det är något fel på honom. Och jag duger aldrig åt killar jag gillar. Många säger det rakt ut.

[Lydia Stille]

Ok. Kanske förstår jag det där med äcklig (eller inte, vi får se). Jag brukar tänka att jag är en låg varelse; alltså ond, självisk, förljugen och liknande. Men sen tänker jag att väldigt många (inte exakt alla, men många) kanske är onda, förljugna och själviska men att de kanske inte tänker på det, märker det eller ens vet det själva. Dvs jag sätter mig på så vis istället över dem, som att jag är lika dålig som andra men vet om det, har större insikt. Sen känner jag mig dryg pga det
Det jag vill komma fram till är att människor, med de villkor du har gällande värdefull osv, i allmänhet kanske är äckliga. Fast på olika vis. Lite misantropiskt kanske.

Har du inget hopp om att nån kille du gillar ska kunna gilla dig? Nånsin? Eller att nån som vill bli vän med dig skulle vara nån du kan vilja bli vän med tillbaka och gilla som vän? I så fall blir det ensamt. Och kanske svårt att få annan självbild om inte andra människor är inblandade alls; jag vet inte ens om det går.

Vänskap på nätet har fördelen av att man lättare kan logga ut och försvinna utan att det blir en stor sak.

[Miss Poe]

Aha ja där skiljer vi oss från varandra. Jag har inget emot att vara självisk och bryr mig inte mycket om någon säger att jag är ond eller elak. Jag lägger inga minuspoäng i det när det kommer till mig själv, bara andra.
Jo det är jag medveten om. Perfektion existerar inte men ändå strävar jag efter att klättra högre än alla andra av nån anledning jag inte har tänkt på.

Jag tänker att om det skulle hända så skulle det visa sig väldigt snart att han är en dålig sort. Jag tror inte att en kvalitativ människa skulle gilla mig på det sättet.

Jag tycker att det är lättare att skaffa vänner över nätet. 2 av mina närmaste vänner har jag träffat via forum. Iofs har den ene försvunnit och jag vet inte vad som har hänt honom så jag har bara en kvar.

[Mickiis88]

ja det är jag verkligen inte ute efter att ge dig!
det är jätte viktigt du får göra det här i din takt, att du inte känner dig pressad till något, det finns ju en orsak till att du känner som du gör, det bottnar sig ju i något
och att du känner att du verkligen får utrymme att prata om det, din historia är viktig!!!
jag har gått i flera terapier kan jag erkänna, har mkt trassel bakom mig, missbruk och ska vara ganska glad att jag lever, detgick väldigt fort utför för att jag inte kunde hantera mina känslor
och ibland fortfarande inte kan
det är väldigt viktigt att man verkligen känner förtroende för den som ska behandla en, och att man känner att man blir tagen på allvar
jag vet inte, gör du det?

[Miss Poe]

Äh det är min GAD som spökar bara.

Jag vet inte om det finns en historia till hur det här uppstod egentligen. Jag kan då verkligen inte komma ihåg nånting själv.

Lustigt att du nämner det. Jag har tänkt idag på att jag inte riktigt är i kontakt med mina känslor. Eller snarare är jag inte vän med dom. Det är bara sorg jag är kompis med.
Det är jättesvårt att uttrycka sånt som glädje, kärlek och uppskattning till och inför andra.
Kanske är det inte det du menar, jag vet inte..

Ja absolut. Jag gillar min kurator starkt och har fullt förtroende för henne. Hon får ur mig saker som jag själv inte visste att jag vet och jag klarar av att säga sånt som ingen annan någonsin fått höra.