Announcement

Collapse
No announcement yet.

Våldtagen en andra gång

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Våldtagen en andra gång

    Okej, det börjar bli tjatigt nu nästan.. Jag vet vad jag ska göra i den här situationen. Men jag väljer att inte anmäla, jag väljer att skita i bevis och jag väljer att inte genomgå några undersökningar. Förlåt mig, men jag vill inte bli övertalad. Just nu vill jag bara skriva av mig. Helst för att till slut hitta någon i Göteborgsområdet som jag kan -träffa- i verkligheten. Jag har fortfarande aldrig träffat en annan person som varit med om samma sak och faktiskt pratat med den personen ordentligt om händelserna, verkligen relaterat. Jag känner mig till och med mer ensam nu eftersom ingen orkar med "ännu" en sådan här grej i sina liv. Jag har berättat för en del personer, har mailat lite jourer och gamla kontakter samt lämnat ett meddelande till en kurator på Sahlgrenska som var jättebra förra gången. Men hur fan kunde detta hända igen, tänker jag?


    Jag vet att jag var väldigt full bägge gångerna och att jag t.o.m var hög som ett hus den här gången. Det hela skedde inne på en strippklubb. Fråga mig inte varför vi var där.. Jag har skrivit ner hela händelseförloppet från 17.30 tills 06.04 på morgonen på fredagen. Lite mer än 2 A4-sidor blev det den här gången, 1 A4-sida förra gången. Det var mer verkligt den här gången. Mer "våldtäkt"-aktigt. Hur något nu kan vara det.. jag går ju regelbundet till öppenpsykiatrin just nu också och tänkte berätta så fort jag kommer innanför dörren vad som har hänt. Men jag har ingen tid dit förrän 5/12 tyvärr.


    Det jag är mest rädd för är att inte klara av universitetskurserna och behöva säga upp lägenheten. Jag vill klara av detta precis som jag klarat av allting annat. För en del av mig tänker att det är en dröm. Som jag tänkte förra gången. För det känns som en dröm. Men jag vet att jag var där, jag känner fortfarande smärta i kroppen och jag minns kondomsmaken i munnen. Jag vet att jag var där. Jag vet att det hände. Men tänk om det var mitt fel? Det känns som mitt fel. Även om droger var inblandade. (Jag är ingen missbrukare, dricker väldigt sällan och tar typ -aldrig- droger) Allting handlar om vilket sällskap jag befinner mig i. Jag umgicks med en ny bekantskap som jag tror är van vid att utnyttjas i utbyte mot droger. På något sätt blev jag den som utnyttjades den här gången. Jag vet faktiskt inte riktigt om det var på detta sätt men det känns väldigt rimligt i situationen. Det passar in väldigt bra. Jag minns nämligen inte att han blir utnyttjad.


    Så.. I väntan på ännu en hemsk livshändelse (för en olycka kommer sällan ensam): vill någon träffas eller smsa eller vad som helst? Jag har -ingen- som jag litar på med sådana här saker. Alla lever sina egna, glada liv. Tack på förhand..



  • #2

    Skicka du ett PM om du vill tjöta av dig...

    Alltid enklare att relatera och förstå om man själv har psykiska spöken som härjar.


    Kram!


    Comment


    • #3

      Ska man gå vidare med anmälan mm ska det vara för man själv vilj så respekterar ditt val själv valt att inte gå vidare med anmälan så förstår verkligen. Tyvärr är det få som inte själva varit med om liknande händelser som orkar lyssna själv gjort den erfarenheten. Oavsett om du var full el påtänd har ingen rätt att utnyttja dig och ha sex med dig mot din vilja. Du kan pm mig oxå om du vill snacka har varit med om våldtäkter/incest mm så tyvärr jag jag rätt mycket erfarenhet om sånt här


      Comment

      Working...
      X