Announcement

Collapse
No announcement yet.

Pepptråd för oss som är traumatiserade/har PTSD!

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Pepptråd för oss som är traumatiserade/har PTSD!

    Hej allihopa !


    Det känns bra att känna att man inte är ensam , men jag blir lite ledsen över....


    Att vid denna tid i jordens historia skall vi vara the caretakers of the earth .


    men bara skadar henne konstant , krig shit i amazonas . Och så har vi ju så jävla fina mobiler plasma tv osv osv .


    Det tråkiga att som varelser har vi tamefan gått bakåt . Naturfolken hade mer kunskap om vår själ känslor att ta hand om varandra . va fan håller vi i väst på med , hur mycket prylar skall vi ha för vems skull ???? De som kammar hem stålarna och låter oss bli tv zoombies .


    Kan vi inte längre ta hand om de sårade av de jävla krigen och shit som har spridit sig till allt och alla , jag vet farsan är ett krigsbarn ....


    När skall vi få riktiga människor på denna jord som skiter fullständigt vem som har de finaste kläderna bilarna mm det är ju för fan helt absurt .


    Detta kanske jag skulle skriva på annat ställe , MEN DET MÅSTE FINNAS UTBILDAT FOLK MER ÄN I SJUKVÅRDEN ( PRECIS sjuk vård ) FOLK SOM KAN HJÄLPA OSS ATT LYFTA OMVANDLA VÅR SMÄRTA TILL INSIKTER , FÖR INGET SKER UTAN EN ANLEDNING .


    Är väl lite arg idag så idag kom lite annat ut än vanligt .


    Skammen skulden ångesten följa john ni vet inom är aktiv idag och kör över mig fast jag inte gillar det . Så nu har jag skrivit lite grejer , jag är en sökare trots smärtan tar inga piller alls och letar alternativa prylar , har ju redan varit alkoholiserad sen 15 års åldern för att döva skiten som ingen kunde hjälpa en att släppa ut .


    Puhhh Ta det rätt jag vill bara ge lite alternativa ideer fast jag helst skulle ta morfin eller annat för att döva MEN NEJ NEJ NEJ vi måste igenom skiten


    EN BAMSEKRAM PÅ ER ALLA TAPPRA SOM TROTS UNGAR OCH RELATIONER HAR DET SÅ TUFFT kalle



  • replied

    Hej, Jag vill tipsa om ett forum inteensam.egetforum.se som jag håller på att uteckla. Ni är välkommna att titta in om ni vill <3


    Leave a comment:


  • replied

    Jag har också ptsd m.m och haft en mycket svår barndom och varit mycket isolerad från folk. Och har svårt för att vara social. Just nu kan jag inte skriva mer för jag mår inget bra i dag


    Leave a comment:


  • replied

    Tragiskt, psykvården funkar verkligen inte.


    Leave a comment:


  • replied

    Har ni förresten läst:


    http://www.dn.se/nyheter/sverige/personer-med-svara-trauman-nekas-vard/


    Det är ju precis som det är...


    Leave a comment:


  • replied

    Det där är en svår fråga mirami. Det krävs mycket kunskap om just trauma och PTSD för att börja rota i detta. Om inte personalen har den kunskapen gör de säkert klokt i att inte rota... Det skulle göra allt mycket värre. Det du skulle behöva är att någon som hade just denna kompetens fick hjälpa till att fatta beslutet om det är dags. Det är iallafall vad jag tror.


    Leave a comment:


  • replied

    Jag har en fråga. Verkar som att många här liksom jag har haft en minst sagt udda uppväxt. Har i 9år haft psykologkontakt etc. Klarar jobbet förutom en längre sjukskrivning på 7månader då det brakade rejält. Men tillbaka till min fråga. Läste här innan att samma svar som jag fått från mina psykologer även har delats ut till andra. Just det att de inte vill gräva i min barndom eller traumatiska händelser ännu på grund utav att jag är för instabil. Menar, känns som att de inte vill ta i mig med tång. Har jag inte varit tillräckligt stabil under 9 år?? Och när kommer jag i sådana fall bli det? Känns som aldrig. Om man nu skall lyssna på vad de säger.


    Leave a comment:


  • replied

    Man blir mörkrädd Hatar psyk och hoppas jag aldrig kommer hamna där igen. Det är skrämmande när man som patient måste utbilda läkare, själv varit i samma sits. Jag frågade läkaren om det inte va pinsamt att jag visste mer än hon det fick jag såklart inget svar på.


    Leave a comment:


  • replied

    Tack för det hoppet Fågel Fenix! Det är lätt att ge upp... Kan säga att efter senaste veckans händelser så blev jag oerhört kränkt av en läkare på psyk. Korta versionen är att hon helt enkelt inte kände igen mina flashbacks och undrade om det var något annat fel för "så får man inte reagera". Jag förklarade att jag har den komplexa formen vilket gör att det inte alltid blir som filmsekvenser i huvudet utan kan vara intensiva känslor istället. Hon frågade då "vad är komplex PTSD"? Suck, och hon ska vara läkare på psyk...


    Leave a comment:


  • replied

    Ja tyvärr är sverige ett uland när det kommer till hjälp av ptsd drabbade. Själv hade jag turen att få privat terapi och det vården inte kunnat hjälpa mig med på över 10 år hjälpte mig den privata det på 2 år. Hade jag inte fått den vården hade jag varit död idag. Så mitt råd är sök privat, finns privata som är knutna till försäkringskassan och då kostar det samma som hos vården. Ge inte upp.


    Leave a comment:


  • replied

    Oklar ¨


    Tack för svar! Ska begrunda.


    Leave a comment:


  • replied

    Lilly, jag vet inte om jag kan förklara på ett bra sätt. Jag är fortfarande ganska tagen efter senaste veckans händelser. Jag vill iallafall göra ett försök.


    Först ett allmänt råd för alla drabbade: det finns nu något som heter PTSD gruppen. Det är tydligen nystartat och ska vara konsulterande experter när det gäller detta för personalen på vanliga psyk som behöver hjälp med dessa fall. Kanske kan vara något? Vet inte om alla landsting har det. Om ni undrar var kan ni väl skicka PM till mig med fråga?


    Nu Lilly till dina frågor;

    1. Som jag förstår det är traumaterapi helt enkelt en vidareutbildning. Man behöver fördjupade kunskaper i t ex PTSD och hur det påverkar, hur man ska jobba med det, etc. De får med sig olika typer av tekniker att jobba med och de används väl även för andra saker också. Man måste ju dock veta hur de ska användas för dessa specifika fall. Man behöver ju många typer av olika terapiformer oftast. Men traumaterapi fokuserar ju på att få ordning på helheten samt jobba med dessa spjutkompetenser för att lindra såren efter just trauma. Alltså: det handlar om kompetens hos terapeuten.


    2. Flashbacks kan se väldigt olika ut, både mellan olika människor och mellan olika typer av PTSD. Det är viktigt att veta vilken form av PTSD man har. Det finns bra information på nätet om detta. Den viktigaste särskiljningen verkar vara mellan mer "vanlig PTSD" och komplex PTSD. Det ger ofta olika flashbacks och olika problem. Har man komplex form (som bl a jag) så har det pågått under mycket lång tid, många olika former och oftast (eller kanske alltid?) anknytningstrauma också. Då får man mer emotionella flashbacks och mer dissociation. Det gör att vården lätt missar det. Det är inte lika tydligt att det är flashbacks. Jag tänker att det skulle kunna vara aktuellt efter de erfarenheter du har... Jag tror du är något på spåren då du skriver "bearbetar händelser och tänker på dem varje dag."


    Det finns mycket bra information att läsa. Det mesta är på engelska då Sverige är ett U-land när det gäller denna kunskap...


    Leave a comment:


  • replied

    Oklar,


    1. Vad är skillnaden mellan traumaterapi och "vanlig" terapi? Jag går i psykodynamisk relationell terapi och tycker det passar mig väldigt bra. Vad tillför traumaterapi för oss traumatiserade som "vanlig" terapi inte kan erbjuda?


    2. Det här med termen "flashbacks" förbryllar mig. Jag har blivit multipelt våldtagen som barn, prostituerat mig, utnyttjats av en mentalskötare och av min egen psykolog - och har ALDRIG haft ett förhållande. Nu närmar jag mig ålderdomen. Ändå så känner jag inte igen mig i de här beskrivningarna av hastiga bilder. Så klart att jag bearbetar händelser och tänker på dem varje dag. Är det kanske det vi alla menar med "flashbacks"? Att man lever sig in i dået?


    Leave a comment:


  • replied

    Tar upp den här gamla tråden igen. Orkar inte riktigt berätta alla detaljer, men det har varit mer intensivt med flashar igen. T o m åkt ambulans till sjukhus då omgivningen trodde jag hade hjärnblödning... De gjorde nog rätt, men så här i efterhand så blev det ju en onödig påfrestning.


    Hur går det för er andra?


    Leave a comment:


  • replied

    Skriver lite i den här tråden igen. Jag har ett rehab-möte i slutet av veckan och det oroar mig. Jag känner att alla har lämnat mig nu och att jag får klara mig själv. Det är svårt då att sitta på ett möte och försöka hitta sätt att inte bli utförsäkrad. Det känns inte riktigt som att någon är på min sida. Det kanske inte är sant (förhoppningsvis), men det är så det känns.


    Leave a comment:

Working...
X