Announcement

Collapse
No announcement yet.

Pepptråd för oss som är traumatiserade/har PTSD!

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Pepptråd för oss som är traumatiserade/har PTSD!

    Hej allihopa !


    Det känns bra att känna att man inte är ensam , men jag blir lite ledsen över....


    Att vid denna tid i jordens historia skall vi vara the caretakers of the earth .


    men bara skadar henne konstant , krig shit i amazonas . Och så har vi ju så jävla fina mobiler plasma tv osv osv .


    Det tråkiga att som varelser har vi tamefan gått bakåt . Naturfolken hade mer kunskap om vår själ känslor att ta hand om varandra . va fan håller vi i väst på med , hur mycket prylar skall vi ha för vems skull ???? De som kammar hem stålarna och låter oss bli tv zoombies .


    Kan vi inte längre ta hand om de sårade av de jävla krigen och shit som har spridit sig till allt och alla , jag vet farsan är ett krigsbarn ....


    När skall vi få riktiga människor på denna jord som skiter fullständigt vem som har de finaste kläderna bilarna mm det är ju för fan helt absurt .


    Detta kanske jag skulle skriva på annat ställe , MEN DET MÅSTE FINNAS UTBILDAT FOLK MER ÄN I SJUKVÅRDEN ( PRECIS sjuk vård ) FOLK SOM KAN HJÄLPA OSS ATT LYFTA OMVANDLA VÅR SMÄRTA TILL INSIKTER , FÖR INGET SKER UTAN EN ANLEDNING .


    Är väl lite arg idag så idag kom lite annat ut än vanligt .


    Skammen skulden ångesten följa john ni vet inom är aktiv idag och kör över mig fast jag inte gillar det . Så nu har jag skrivit lite grejer , jag är en sökare trots smärtan tar inga piller alls och letar alternativa prylar , har ju redan varit alkoholiserad sen 15 års åldern för att döva skiten som ingen kunde hjälpa en att släppa ut .


    Puhhh Ta det rätt jag vill bara ge lite alternativa ideer fast jag helst skulle ta morfin eller annat för att döva MEN NEJ NEJ NEJ vi måste igenom skiten


    EN BAMSEKRAM PÅ ER ALLA TAPPRA SOM TROTS UNGAR OCH RELATIONER HAR DET SÅ TUFFT kalle



  • #2

    Hej!


    Vi är ju några stycken som har ptsd och kämpar med att ta oss igenom det och läka. Jag tänkte att jag startar en tråd där vi kan skriva av oss och prata mer. (en del kanske man vill ta i privata mess, men en del är ju skönt att bara skriva av sig)


    Kort om mig(för den som inte sett mina andra inlägg: jag är uppvuxen i en dysfunktionell familj med våld och övergrepp, men har även blivit utsatt senare i livet. Jag har kämpat i många år för att släppa det gamla och få ett bra liv, men det var inte förrän jag blev utsatt för ett nytt brott som allt det gamla började hinna ifatt med med full och kraft och jag fick möjlighet att få traumaterapin som jag nu påbörjat. Det är en omtumlande och krävande resa, och att prata med andra som går igenom samma sak gör att jag lättare orkar och klarar av det här. (när flyktimpulserna och annat kommer)


    VARMT VÄLKOMNA!


    Comment


    • #3

      Kan tillägga att idag är en avig dag..


      Har varit lite för mkt för mig på för kort tid, och känner inte att jag hänger med. Idag har jag gått från nollad/likgiltig och mina envist återkommande tankar om att jag är "klar med terapin nu" till panikkänslor och velat bara låsa dörren, krypa in i klädkammaren och sitta där så långt bort från alla människor jag kan komma, till att faktiskt lyckas ta mig till dotterns lussefirande och bli glad för att jag fixade det! Men avigt inombords, och fortfarande mkt flyktimpulser.


      EN dag i taget, så ska det gå att komma igenom. Men det ska ärligt talat bli bra med ett juluppehåll snart! (så jag kanske hinner komma ifatt mig själv lite på nån vänster)


      Comment


      • #4

        Vilken strålande idé med en tråd för oss! Tack!


        Jag kanske ska skriva något kort om mig själv också för de som inte läst förut. Jag är också uppvuxen i en dysfunktionell familj, men har inte förstått det förrän för ca 1,5 år sedan (40 års ålder). Det handlar om emotionell, psykisk och fysisk misshandel samt den typsika familjekonstellationen i en dysfunktionell familj; hemligheter och medberoende.


        Jag gick igenom nio års svår mobbing i skolan som jag hemlighöll då familjen skulle skyddas. I mobbingen ingick fysisk och psykisk misshandel samt sexuella övergrepp.


        Jag har alltid undrat varför jag haft så få minnen från min uppväxt och det är inte bara jag som undrat. Vid 40 års ålder slog PTSD till med full kraft. Jag fick tillbaka minnen, men inte alla. Gick in i en djup depression.


        Jag bearbetar det jag varit med om i traumaterapi, EMDR. Det är riktigt tufft och jag behöver nog allt stöd jag kan få för att klara detta. Tack då för denna möjlighet med en tråd för detta!


        Comment


        • #5

          Vilka framsteg ändå, Oklar, att du kan formulera dig så klart och tydligt om vad du varit utsatt för! Det kunde du väl inte förut väl? Heja dig och oss. Nu ska jag gå å koka klart knäcken och försöka sova.. Kram och godnatt!


          Comment


          • #6

            Vilket fint initiativ Zaniara, tror att det blir jättebra.


            Har väl en liknande historia själv, mycket som spökar från barndomen, lyckats fly ifrån det ganska bra och länge (och långt, bokstavligen ) men sedan varit med om några saker i vuxen ålder som gjorde att allt det där bara rasade. Haft en ptsd diagnos sedan 5 år tillbaka men aldrig riktigt fått hjälp med det fram tills nu. Jobbig resa men det blir lite lättare när man inte behöver göra den ensam!


            Kram till er båda, ni är så modiga och starka!!


            Comment


            • #7

              Tack Naveen och tack Zaniara! Vi får nog peppa varandra om vi ska orka. Zaniara, det är helt rätt att jag tidigare inte kunnat verbalisera på det sätt jag gjorde nu. Det är fortfarande så mycket jag inte klarar att acceptera och ta in till fullo. Men jag är på väg...


              Comment


              • #8

                Jag vet Oklar! Du gör ett hästjobb jue.. och det får ju ta den tid det tar. En sak i taget. Ett steg i taget. Men vet själv.. känns lite nu som om jag överdrivit lite där uppe. Den där envisa känslan som kommer och går ju. *grimas*


                Naveen! Kram tillbaka och detsamma! Du är stark och modig. Som ens är här.


                Nä.. sova var det!


                Comment


                • #9

                  Idag är kroppen så spänd. Ont. Ska försöka ta det bad som sjukgmnasten ordinerat dagligen. Har ju äntligen fått börja försöka slappna av lite ibland. Det måste ju ses som ett framsteg! Tidigare var det alltför farligt enligt experterna. Mina minnen skulle kunna komma över mig alltför kraftfullt. Nu får jag faktiskt söka upp avslappningen (även om jag kan ana varför de tidigare råden var som de var...).


                  Comment


                  • #10

                    Märker du att det kommer känslor å minnen mer när du slappnar av mer Oklar? Hoppas du får lugn dag .


                    Haft relativt lugn natt, fast vaknade fyra, men lyckades tack o lov somna om efter en halvtimme.. På resande fot. Skönt jag är lite stabilare idag.. Ataraxen med annars..


                    Ha en fin dag allihopa.


                    Comment


                    • #11

                      Ont ont ont i höger skuldra å nacken å krampar i bröstmusklerna.. Samma som sist jag var tvungen att göra samma resa.. Hm.. Ja ja.


                      Comment


                      • #12

                        Jobbig dag för mig med, allt känns bara mörkt just nu vill inte finnas här. Känner mig som en leksak bara som alla kan få göra med som de vill. Är väl mitt eget fel. Orkar inte med någon idag får nästan lust att slå någon som kommer för nära men känner mig ensam och övergiven. Konstigt det kan bli. Känner knappt kroppen öht själv, men jobbigt att ni ska ha ont! Hoppas ni får en ok dag trots allt!


                        Comment


                        • #13

                          Badet och avslappningen. Jo, jag kan känna att mina försvarstankar kommer när jag försöker slappna av (klarar det inte riktigt). Vill inte gå in på vad det är för tankar, men de kommer när minnena närmar sig. Så jag märker ju att det händer saker.


                          Nu på em så gjorde ett tel-samtal att jag åter blev spänd och ångesten nära. Handlade om julen och det nödvändiga i att träffa föräldrarna. Har försökt minimera besöket, men måste ändå klara lite för barnens skull. Blir så förvirrad när jag är med föräldrarna. De är ju trevliga... Var det verligen ¨så hemskt? Har jag hittat på saker? tankarna snurrar. Förra året mådde jag dåligt två veckor efteråt, men jag var då i ett annat läge.


                          Hoppas det går bra för dig på resan och med besöket Zaniara! Och Naveen, du måste få ta det lite lugnt nu. Jag känner igen det där med att inte känna kroppen. Det är när man gått över sina gränser igen...


                          Ta hand om er!


                          Comment


                          • #14

                            Varm tanke till er.. Naveen, Oklar har nog rätt i den iakttagelsen.. Kunde inte känna min kropp alls förut, när jag levde mer otryggt å gick över mina gränser. Om jag låter någon trampa över dom,eller någon gör det eller jag gör det själv så blir jag sådär extremt suddig å pendlar mellan det å total ångest.. Jättekänsligt sånt.


                            Oklar, jag svarar dig mer när jag kommit hem igen, så svårt på mobilen. Tack för din respons i min tråd.


                            Klarat hitresan, å ett viktigt möte med en släkting. Å jag var rädd för att inte våga säga något alls, å vara bara 'foglig' å som en strykrädd hundvalp. Men jag klarade av att iaf fråga några saker å säga några saker.. Lite framsteg ändå. Men lite rörigt känslomässigt just nu. Längtar hem.. Kram på er!


                            Comment


                            • #15

                              Detta var nytt Jag kanske också ska ansluta mig


                              För mig har det sett ut lite som för er andra. Har vuxit upp delvis på barnhem, delvis i olika fosterhem. Barndomen har präglats av misshandel, övergrepp och utanförskap. Det har även hänt en del saker senare i livet. Jag har alltid vetat att min barndom varit en mörk historia men det är inte förren nyligen som jag börjat minnas vad som faktiskt hänt. Började i terapi nyligen och äter antidepressiva men tar just nu en paus i "arbetet" (en paus som jag tror snart kommer vara slut.)


                              Comment

                              Working...
                              X