Plötsligt öppnas ögonen..

[Fyrabarn]

Men hur gör man det? Rätar på ryggen? Det är ju så skrämmande sant att jag gör allt hela tiden för hans skull och offrar mig hela tiden och jag förväntar mig att han gör samma mot mig men det gör han ju inte!
Jag är ju helt tydligt för serviceminded och supportar hela tiden. Jag måste ta tag i detta och inte tillåta respektlöshet mer. När han kommer hem från Kina ska jag ta ett snack med honom igen.

[Fyrabarn]

Känner att jag bara måste skriva av mig lite igen. Jag gråter inte är mer arg o frustrerad men lugn på nåt konstigt vänster.

Igår Fredag
Han kommer hem 18.30 som dagen innan. Sent enligt mig. 8-17 vad hände med det?
Äter mat som jag lagat o handlat till samtidigt som han sitter i köket kollar han på tvn i vardagsrummet..
Jag vrider nacken av mig för att se.
Han sitter med telefonen.
M gör samma, pappa gör ju det..
Han svarar på sms från jobbet.
Jag får ingen uppmärksamhet alls.
Inte m heller.
Sen kollar vi på på spåret. Jobbandet fortsätter, jag blir sur.
Förväntar sig jobbarkompisar att få svar 20.30 en fredagskväll?? På sms?
Borde inte den tiden vara typ vigd åt familjen? Eller det hade varit min önskan iaf.
Nu är det inte så o jag blir arg.
Efter skavlan går han på toa länge, jag hinner hänga tvätt o borsta tänderna o kissa uppe. Hade hunnit rasta saga också..
Nu har jag lagt mig arg.
Han är sååå uppe i sitt o är sååå egotrippad.
Jag mår lite illa.
Ibland undrar jag om han har mig o barnen för att det förväntas av en man att ha det. Om han verkligen fått välja hade han aldrig haft det. Det verkar jobbigt att behöva bry sig o ta hand om någon för honom. Han känner väldigt lite empati.
Det verkar ha gått honom helt förbi att i en relation är det viktigt att prata med varandra. O då inte bara om jobb jobb jobb.

I veckan var det utvecklingssamtal men han valde bort det. Barnen är inte prio ett.
Att han inte skäms. Skulle han aldrig göra. Enligt honom är han bäst.
På allt.
Allt är så dåligt, företag flyttar o vad dåligt.
Men hur bra är han själv på att prioritera sina närmaste? Det undrar jag.



Spelande

När vi spelar spel är A dryg
Med miner o saker han säger mår jag så dåligt, ingen uppmuntran över huvudtaget
Frågor som; kan du inte det? Kommer ur hans mun. Det fattas bara idiot på slutet av frågorna. Ögonen rullar o ögonbryn höjs. Miner som inte är särskilt trevliga när man känner sig ledsen o okunnig. Han är inte så bra på att skapa trevlig o go stämning. Inga skämt, inget skoj, allt är på nåt sätt blodigt allvar. Han kan inte slappna av o skoja o se till att andra har roligt. På restauranger sitter han ofta tyst o stirrar på nån annan än oss som han är ute med. Om han säger nåt är det om paret bredvid eller nåt negativt. Maten ör dålig, sångaren sjunger illa, det luktar rök, det är kallt. Osv.
Fortsättning spelande, Önskar han vore mer ödmjuk o hjälpte mig när jag inte kan, istället blir han irriterad.
Det gör mig ledsen.

På resan har jag ifrågasatt att han jobbar mkt. Känns som att bara för att jag sa det går han på toa länge länge o jobbar där.
Hans högsta prioritet i livet är : hans jobb.
När jag frågar han säger han att han förväntas ta det ansvaret. Det är inget mer att säga om det säger han.
Men jag frågade vad han egentligen ville, det ville han inte svara på ; sa bara lite snabbt att det hade varit skönt att kunna släppa jobbet helt under semestern.
Hela hans engagemang ligger i jobbet.

Det är svårt att känna sig på djupet älskad av honom för att han verkar ha inställningen att han gör det som förväntas av honom. Punkt. Det är punkt där. Gör bara det som förväntas inget extra.

Han behöver lägga hela sin själ i jobbet o då gör han det.
Alla hjärtans dag blev katastrof förra året. Då var han iskall. Inte en kram inget.
Han förväntades fixa till det iår. Åkte iväg 5 min innan vi skulle resa o köpte present till mig. Det var ju snällt; men barnen då?
Dom fick inget. Han gör bara bara det som förväntas av honom.
Det finns ingen verklig kärleksglöd bakom.
Det är stelt o väldigt oromantiskt. Kram nej, puss nej, några vänliga ord nej.

När jag ringer honom på jobbet svarar han i stort sett aldrig. Han smsar o ringer upp senare. Prio ett=jobb
När vi var med i Kina skulle vi åka tåg till Peking men en chef i Kina ville plötsligt träffa honom. Vi fick åka själva till Peking.
Vi är inte prio ett, kommer aldrig vara och har aldrig varit.
Han förväntas bara dra runt med en enligt honom jobbig familj.
Vi klarade det bra men det visar så tydligt att jobbet är prio ett.
Även när vi skulle till tygmarknaden skulle han beställa kläder men han är ju där ofta!? Jag hann aldrig beställa något för han hade ett möte som han inte fick missa..men han hann beställa o det tog lång tid, han stod länge o valde tyger, så vi fick rusa därifrån. Vadå skulle han se till att fryn fick sy upp nånting? Va ska han behöva stå över att sy upp sin kavaj? För att nån j frus skull. Aldrig!


Jag vill inget hellre än skratta o ha kul. Jag struntar i om jag är allmänbildad eller inte. Jag vill skapa, äta gott, ha roligt o skratta o leva livet utefter mina förutsättningar. Men när gör jag det med A? Jag är ju efterbliven i hans ögon.
Inte när vi spelar spel iaf. Han blir dryg o tråkig. Tom elak o dum mot iaf mig.
Ibland får han mig att känna mig handikappad. Någon som retar honom.
Någon han tycker är riktigt jobbig. Är jag det?
Jag tog med spel på resan, ville skratta tillsammans. Men det blev inte så. Han var dum o jag blev ledsen.

Ibland märker jag att han njuter av min dumhet, som när jag går från hotellrum åt fel håll. Han ler. Jag känner mig förtvivlad. Hjälp mig då dumma man. Säj till mig: gå till vänster. Men han ler o säger var ska du?
Han ser ner på mig så är det o har alltid varit tyvärr. Min tid är oviktig, hans tid är viktig.
Att hjälpa eller stötta mig finns inte som alternativ om jag inte ber om det.
Men det försvinner lika fort som jag fått lite hjälp. Tex vägbeskrivning i detalj, varenda detalj är med. Överdrivet detaljerat. Säj bara sväng höger. Sen vänster. Det är lättare att minnas för din efterblivna fru.

Jag lider av dålig självkänsla o värre blir det att leva med honom. Det går inte att blunda för det. Det är ett faktum.

[Fyrabarn]

Hörlurar i öronen o ut o bygg, då slipper man småprata om dagen, kvällen.
Prata o reflektera när vi varit hemma hos nån, helt oviktigt enligt honom. Varför ska vi göra det?? Är du dum eller?
Jag tycker att det stärker banden för ett par. Inte han.
Undrar vad han tycker stärker banden i ett par? Jag ska fråga honom.

Det är sällan han fokuserar på mig eller mig o barnen när vi är ute o äter, han sitter tyst o tittar gärna på alla andra runtomkring. Jag hade önskat att han inte såg allt runtomkring för att han fokuserat på oss vid bordet istället.

Varje gång vi pratar om koriander eller jag pratar o han lyssnar.
Säger han A dotter älskar koriander.
A är verkligen hans favorit.
Jag körde henne idag till veterinären. Hon sa till mig hur jag skulle köra. Jag kan köra. Hon är likt sin far en översittare. Jag mår illa. Jag parkerade. Hon påpekar att bilen framför står i rutan inte jag. Jag vågade inte köra närmare tegelväggen. Hon var tvungen att Påpeka min enligt henne dåliga parkering.

Kom upp till lägenheten i 5min ; nej sa jag jag kommer till kl 11 så kan du komma ut då. Ville inte parkera. Det var tydligt att hon ville ha kontroll o styra mig.
Besserwisser o översittare tyvärr. Jag kände mig sårad flera gånger. Fast jag var snäll o körde henne till vet. O nordstan för att hämta kattsanden.
Varför byter du fil nu igen? Du ska av här! Kör! du har förkörsrätt! Varför sätter du på gps-en? Sluta blinka!

Hon tackade mig iaf innan vi skildes åt.

Skönt att skriva av sig här
Jag har fått nytt jobb o gläds åt det. Min man tycker jag löneförhandlar dåligt men jag är så stolt o glad. Jag höjde mig massor o är glad för det. Längtar efter att få börja 1 mars o få lite beröm o uppmuntran framöver. Jag har jobbat där förut o de gillar mig o gav mig mycket positiv feedback sist. Är jag kanske i stort behov av bekräftelse? Jag tror det.
Här hemma sköter jag tvätt disk handling räkningar ( vi har städhjälp) o inköp av sånt som behövs.
Ibland upplever jag det som ojämlikt men ibland känner jag att jag vill vara den som sköter allt för jag får då bestämma hur jag vill ha det.
Jag tycker om att bestämma kan jag erkänna. Men jag är en mjukis som lätt låter sig övertalas om det skulle vara så. Jag måste jobba på att stå på mig. Jag vet.

[Fyrabarn]

Jag ska idag anmäla mig till målarkurs, boka in tjejmiddag, boka in helg att åka ”hem” till släkten som är som jag skojar o släpper loss, för att jag vill det. Han är inte med i de här planerna.

[Fyrabarn]

Ibland när mitt psyke är starkt försöker jag se honom som en komedi. Stort ego som lever i sin bubbla av självgodhet, stel som en robot, talar som en faktabok och Tycker han är överlägset bäst. Det får mig att le åt honom.

[Fyrabarn]

Jag har läst boken omgiven av idioter, han är så blå knallblå. Ser bristerna i allt. Har du målat en tavla, den hänger lite snett är hans reaktion. Jag är gul o grön men sen är vi lite röda båda två.

[Fyrabarn]

Jag har som tur är vänner som ger allt det där min man inte kan ge. Vänner som kan skämta och skratta. Vänner som säger att jag är bra o fin. De ger mig bekräftelse. Jag har systrar o föräldrar som också ger mig så mycket positiv energi. Jag överlever. Men mutt psyke går upp o ner. När jag är på botten kan jag inte se det. Men idag gör jag det. Skön känsla.

[Fyrabarn]

I sept 2019 frågade jag igen ifall han varit otrogen. Han svarade ja. Redan 2004 hade han en älskarinna och sen har otroheterna pågått ända till 2018!!!!!!!!
Så jag köpte mig ett hus och nu säljs vårat stora fina gemensamma hus om en vecka. Det gör ont men det är en konsekvens av vad min man har gjort. Ljuga är han bra på och göra saker bakom ryggen. Jag flyttade före jul o nu vill jag skiljas.
Efter fem år har jag äntligen satt ner foten.

Men det har inte varit lätt att flytta och bo helt själv. Jag är van vid man o stor familj. Plötsligt är jag själv med hela kroppen full av stress o ångest. Spelar ingen roll att jag vet att det här var det som var rvunget att ske. När man ser sina barn lida och gråta för att vi separerar o säljer deras barndomshem då ger det mig som mamma ångest. Jag vill ju ge de allt bra. Jag vill ju att de ska må bra o vara glada!
Jag har varit sjukskriven och haft svårt att sova o äta men nu börjar det vända. 5 månader sen var det som han berättade allt för mig.

Nu är mina barn stora, tre har flyttat hemifrån o en bor hemma. Så jag mår bra när min dotter bor hos mig. Hon kör 2v i taget. Jag hopoas hon så småningom flyttar till mig på heltid men jag säger inget. Bara hoppas. Har förstått att det är bra om barnen har en god relation till sin idiotiska pappa. Jag har haft svårt för det, men alla säger det till mig att det är bra.

[Fyrabarn]

Nu slipper jag leva med någon besservisser som trycker ner mig. Fattas nu bara att ta nyckeln o riva ett varv på nya bmw:n som han kör runt i.

[Fyrabarn]

Nu är det 2021, nytt år nya möjligheter

[Fyrabarn]

Nu är det 2021 och oj vad jag har insett mycket i efterhand vad jag varit utsatt för i alla 25år som vi var gifta. Min exman är en narcissist eller har de dragen i alla fall. Vänner har berättat saker de sett, en del har tyckt att han varit obehaglig.
Han köper sina barn nu, köper bilar, dyra mobiler, dyra möbler mm synd att de inte genomskådar honom. De beundrar honom tyvärr, trots att han ljugit o bedragit inte bara mig utan även svikit dem.
Han har haft sex med kvinnor i Kina och även kollegor på jobbet i Sverige. Geely. Jag misstänker att han även lider av sexmissbruk.
Jag har hela mitt liv fått anpassa mig efter honom. Om jag klagat tex på att han är borta mycket eller jobbar extremt mycket. Svaret jag fått; Ska du jobba kanske istället? Förstår du inte att min position kräver det här av mig.
Suck, att jag inte lämnade den här mannen tidigare.
Vilket genomsjukt förhållande vi haft.

[Fyrabarn]

Jag fick reda på alla otroheter när vi var på en resa till kanarieöarna som jag bokat och planerat in för att min exman såg helt slut ut hemma. Tänkte att han hade mkt press på jobbet. När vi solade vid poolen minns jag att han sa:
Vad gör vi här?
Och en kväll frågade jag om han varit otrogen i kina, jag bara sa det sådär rakt upp o ner.
Han sa ja och så sa han att han inte orkade ljuga mer för mig.
Han berättade om alla kvinnor han haft sex med. Han berättade att de var vilda o härliga osv. Lite rundare än dig..
Jag blev chockad.
Vi berättade för barnen i stora drag vad som hänt o jag flyttade ganska snabbt. Jag ville inte dra ut på eländet.
Jag hade ångest o mådde fruktansvärt dåligt av ensamheten.
Mina fyra barn tog parti för pappan!
Det här gjorde att jag mådde ännu sämre. Hur tänkte mina barn? 25, 23, 20 och 17 år och tjejer!!
Varför stod de inte upp för sin mamma som blivit bedragen i 15 år!! De som säger att de är feminister?
Det var helt sjukt hela försra året. De firade sina födelsedagar hos Pappa, möhippan var där mm mm.
De kom knappt till mig o hälsade på. Min yngsta var oftast jättearg när hon var hos mig. Jag trippade på tå för jag ville inte göra det ännu värre.
Jag sa flera gånger vad deras pappa gjort och smsade det till dem för jag trodde inte de förstått.
Nu i efterhand förstår jag att det gjorde det hela värre.

Nu har det gått över ett år sen jag fick reda på otroheterna o nu börjar barnen lite trevande komma tillbaka till mig. Det är inte bara taggar när vi ses. Vi kan ha mysigt ihop.
Jag säger inte ett ord om deras pappa. Det hjälper.
Ville bara skriva av mig lite om min historia.

[knet99]

Så ledsen att dina barn beter sig som de gör. Det är varken rätt eller rättvist.

Men tyvärr är människor så. Omedvetet väljer de sida med den som gynnar dem mest eller den som ger dem minst besvär. Genom att känna, reagera och dela dina känslor med dina barn så upplever de som att det är du som "ställer till det". Trots att det ju är han som ställt till det.

Men de är dina döttrar. De älskar dig och en dag så kommer de tillbaka helt. Är nog bäst som du gör nu, att inte prata med dem om hur han behandlat dig eller hur du känner vad gäller honom. Utan fokusera på din egen relation med dem, vad som händer i ditt liv och vad som händer i deras liv.

Det är så klart ensamt och smärtsamt att inte få dela dina tankar och känslor med de som du älskar mest. Och svårt att inte känna sig sviken.

Jag är ingen expert, bara några tankar.

[Fyrabarn]

Ja, jag har lärt mig den hårda vägen. Ja, det är nog så, mina barn väljer sin pappa,, där visas inga känslor, han har plötsligt börjat se sina barn att de finns, han köper bilar och dyra prylar till de alla, han bor i ett coolt hus, han kör bmw, han har båt, han har vattenskoter.

På sportlovet får han med sig alla mina döttrar med respektive till Åre. De åker på söndag. Jag har knappt sovit en blund. Jag vill så gärna se på det som att barnen får ha kul tillsammans men hela min bröstkorg fylls med ångest. Hur kan de välja att åka iväg med han som bedragit oss alla i familjen? Tycker mina barn att det ok att ligga runt med andra när man är gift? Skulle de vilja ha det så? Skulle de bara rycka på axlarna och fortsätta att vara ihop med den mannen??

Känslan i mig att bli exkluderad från min egna familj är fruktansvärd. Vi har rest och gjort så mycket tillsammans i alla år och jag har älskat det av hela mitt hjärta. Jag älskar mina döttrar och älskade min man ända tills han erkände. Nu ska jag uthärda en vecka i ensamhet när min familj åker iväg. Det tär så hemskt på mig. Ska man behöva utstå det här för att man står för sanningen och rätar på ryggen som kvinna?? Ibland vill jag bara dö faktiskt.

Jag satte inte mina barn till världen för att bli helt övergiven. Jag som har fyra barn. Måste alla ta parti för bedragaren??? Måste alla åka med?? Bara för att han och hans pappa är stormrika så kan de köpa mina barn??? Hur kan det bli så? Ser inte mina barn det? Skulle jag yppa minsta lilla om honom hade de blickat mug direkt på deras mobiler. Jag får ha en relation med de på stränga villkor. Medans pappan välkomnas in i deras liv. Eller jag vet inte men det känns så.

Jag kommer behöva kämpa mig igenom den här veckan och ha nåt slags mantra; du klarar dig bra själv, gör sånt som gör dig glad, var med vänner, åk till Katrineholm till systrar o föräldrar, gör sånt som gör att du vill leva vidare..

Suck, borde det inte vara mannen som haft vild sex med arbetskollegor och kineser medan jag ammade och tog hand om hans fyra barn och hem helt ovetandes, borde det inte vaea han som blir "straffad" med den här outhärdliga ångesten??? Varför är det jag som måste stå ut med att bli exkluderad? Jag har så svårt att förstå det. Visst de står inte ut med mina tårar och min förtvivlan men hur står de ut att se honom i ögonen som raserade vår familj? De är ju ändå rätt vuxna.

Jag är faktiskt helt chockad hur jag som mamma blev tvungen att ta med de till min terapeut för att jag inte skulle förlora de helt. De ville bryta kontakten med mig. Jag gjorde luften toxic enligt dem. Nu är vår relation en skör tråd. Hur blev det så? Borde inte tråden vara skör till han som svikit??

[Fyrabarn]

Till min historia kan jag bara tillägga att väldigt få av mina nära o kära har skilt sig. När mina föräldrar tog ner ett av fyra jättefina inramade förstorade bröllopskort, och det var mitt och Andreas som togs ner, gjorde det ont i hela mig. Så misslyckad människa jag är. Hur kunde jag välja en så oärlig falsk man till min livspartner?
Jag ville ju bli gammal tillsammans med min man. Jag ville bli mormor o morfar ihop. Jag ville det så gärna. Jag hade kunnat stå ut med mkt för att få det.