Announcement

Collapse
No announcement yet.

Är det jag som är överkänslig..??

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Är det jag som är överkänslig..??

    Hej, jag är lite rådvill så jag skulle behöva hjälp med att få objektivitet utifrån.

    Jag fick veta för några dagar sedan att jag kanske har cancer och bad en person som jag tänkt på som en vän, att komma till mig i helgen. Han kom hit, och det var ju jättesnällt, men i både i fredags och lördags kväll prioriterade han att gå ner till en pub och dricka öl framför att vara hos mig. Jag ville inte gå och dricka öl för jag mår dels illa hela tiden, och är ledsen. När personen kom upp från puben i lördags var han rätt onykter och pratade bara om sig själv och sina olika problem och besvär, och att han ville ha pussar.

    En av sakerna han tog upp var att han hade köpt penispump och det var så skönt att känna nu att han hade något att hålla i, för det hade han mått så dåligt av, att penisen krympt.

    Jag fick en sån overklighetskänsla av hela situationen. Jag får besked om tre dagar om mina cellförändringarna är elakartade eller inte, de kommer att öppna upp mig och göra en tarmoperation i vilket fall som helst för tumören är så stor oavsett om den är godartad eller elakartad, och min "vän" pratar på om nödvändigheten med en penispump.

    Jag har blivit mobbad och utstött tidigare i mitt liv, och det har han en tendens att använda; att när jag blir arg eller ledsen när han varit okänslig eller egoistisk så beror det på att jag blivit illa behandlad tidigare och nu är överkänslig.

    Jag kände nu att jag inte orkar ta hans resonemang längre, men vad tycker ni? Är det överkänsligt av mig att bli besviken, arg och ledsen när han går och dricker och pratar om sig själv? Han gjorde ju inte enbart det, utan höll om mig och tröstade och så också.. Hur mycket har man "rätt" att förvänta sig av en vän? Kräver jag för mycket..?

    Objektiva synpunkter efterfrågas..

  • #2
    Nej, du är inte överkänslig. Dina känslor är dina. Hans underliga beteende "kan" i bästa fall bero på att han helt enkelt inte klarade av att hantera situationen att vara nära dig och det du går igenom. Att rabblar oväsentligheter och dumheter för att bara säga något vad som helst, tränga undan tankar och känslor.

    Men aAtt gå ut på krogen båda kvällarna... vem skulle gjort så?! Min känsla, som då inte är objektiv, är att han kanske inte är en så bra "vän" som du trott. Att när livet inte satts på sin spets som nu så har det inte märkts. Men nu gör det det.

    Så objektivt har du rätt vara arg, besviken osv. Och objektivt så har du har rätt att nu när står inför så mycket svårt, att välja om du vill ta upp det med honom, eller bara ignorera, eller inte ha kontakt en tid, eller avsluta kontakten helt, eller hur du nu vill hantera det. Hans känslor är inte det viktiga just nu, dina är det.

    Så ledsen över det svåra du nu ställs inför. Och till det besvikelsen på din vän.

    Jag är ingen expert, bara några tankar.

    Comment


    • #3
      Tack så mycket. Det kan nog vara så att jag lärt mig vara glad för småsmulor, och inte vara "självisk", men nu orkar jag ibland inte bry mig om om jag är otrevlig och ego eller inte, men sen får jag dåligt samvete.. Som nu. Det känns skönt att höra då att jag inte behöver ha dåligt samvete uppepå resten.

      Comment

      Working...
      X