Hur hanterar ni eran ångest, rent praktiskt?
Har ni några övningar ni brukar göra, eller vad som helst?
När den tryckande känslan kommer smygandes, och plötsligt känns som en hel elefant på ens bröst. När andningen inte längre går att kontrollera. När tårarna kommer.
Hur tar man sig effektivt ur det?
Jag brukar lyssna på musik som jag tycker är bra och faktiskt tillåta mig själv att gråta, om jag kan det. Annars använder jag mig av ett kedjetäcke, funkar inte alltid, men ibland 
bara lägga sig ner under det och starta en film eller något. Men är det mer panik så funkar det inte helt.
Hur brukar du göra?
Om du kan gråta, så gör det! Så mycket du bara kan.
Gå ut och gå.
Försök inte trycka undan ångesten utan försök hellre vara kvar i den en stund och gråta, så att den kan släppa. Då lär du dig att det "bara" är en känsla och att den går över.
Jag brukar ingenting, och det är väl det som är problemet.
Om du inte är hemma då? Vi säger att du sitter på tåget, eller i bilen på parkeringen och du börjar jobbet om fem minuter?
Och om du inte är en benhård ateist: be om hjälp. Till Gud, universum, skyddsänglar, vad som helst som du tror på. Det viktiga är att du ber om hjälp av något utanför dig själv så att den inte blir så tung att bära.
Har alltid funkat för mig.
Att våga vara kvar i ångesten är svårt. Det är det värsta känslan. Fan ibland tror man att man ska dö, haha..
Om jag inte är hemma, så är det att sätta igång musik, eller försöka läsa en bok jag alltid har med mig. Sen försöka tänka på andningen, det e sjukt svårt! Beroende på vart jag ska så tar jag med lugnande, men brukar försöka att inte ta det, utan hellre försöka ta ångesten. Brukar bli att det bubblar upp sen när jag kommer hem.
Tiden då jag jobbade brukade jag gå in på toa och gråta lite lätt för att lätta på trycket och sen försöka kämpa mig igenom dagen
Jag brukar tänka på hur jag andas när man får ångest är det väldigt lätt att man börjar andas fel och ångesten kan då istället öka andas med magen djupa långa andetag. Jag brukar stanna upp och försöka känna efter var ångesten kommer i från vad handlar det om egentligen. Men annars brukar jag lyssna på musik på hög volym. Är man på jobbet gå in på toa en stund andas lungt och försök få kontroll på ångesten, kanske snacka en stund med en kollega om man nu har så bra jobbarkompisar.
Det är svårt, det håller jag med om. men jag tror ändå att du lite grand har nyckeln till ångestkontroll där. För det går inte att springa ifrån sig själv.
På ett tåg skulle jag antingen försöka avleda ångesten med att greja med telefonen eller nåt, låtsas sova och täcka över ansiktet med jackan och gråta under den.
På parkeringen utanför jobbet skulle jag försöka gråta de 5 min jag har på mig, eller sjukskriva mig om jag tror att jag inte kan ta mig igenom arbetspasset.
Om jag sitter på ett tåg brukar jag "välkomna" ångesten, som ett konstaterande. "Jahopp, nu är du här igen, får se hur länge du orkar hänga med den här gången".
Sedan brukar jag fokusera på andningen och lägga en hand på magen och andas långsamma djupa andetag.
När luften sugs inåt går magen ut. När lutfen pustas ut sugs magen in.
Om jag sitter på ett tåg brukar jag "välkomna" ångesten, som ett konstaterande. "Jahopp, nu är du här igen, får se hur länge du orkar hänga med den här gången".
Sedan brukar jag fokusera på andningen och lägga en hand på magen och andas långsamma djupa andetag.
När luften sugs inåt går magen ut. När lutfen pustas ut sugs magen in.
Comment