Announcement

Collapse
No announcement yet.

Personlighetsstörning

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Decibel
    started a topic Personlighetsstörning

    Personlighetsstörning

    Jag behöver hjälp!
    Jag har varit och är fast i ett slags fångenskap som jag inte vet hur jag ska ta mig ur. Ska försöka sammanfatta så det inte blir för långt.
    Jag är känslomässigt ”låst” i den här situationen. Har varit och är kanske fortfarande otroligt starkt engagerad i en 20 år yngre man. Han är konstnär med stark utstrålning och har troligen flera personlighetsstörningar. För mig blev det en stark upplevelse att komma i kontakt med en sån person. Det är ungefär som att jag ”ser” vem han är innerst inne. Känns som så här är det när den stora kärleken drabbar en. Den äkta, ovillkorliga, oförklarliga, mystiska kärleken. Det är som om jag kom ihåg något som varit glömt och gömt djupt, djupt inom mig. Det är så här det ska kännas när man älskar någon.
    Men jag tror att han har både Aspergers och narcissism och Borderline är jag helt säker på att han lider av. Så han är en knepig person att ha att göra med.
    Har känt honom i 4 år och vi har varit bara vänner, inte intima. Några hälsningskramar är allt. Jag har velat ha mer av honom men har märkt att han håller tillbaka så jag har också hållit tillbaka. Jag är också dålig på att prata om mina känslor så när han verkar stängd så har också jag blivit stängd. Men har ändå märkt att han varit intresserad av mig och kanske mer och mer. I början av vårt vänskapsförhållande sa han att han inte ville ha något förhållande men däremot utveckling. Jag förstod inte vad han menade. Vi har haft svårt att prata med varann.
    Genom sin konst har det kommit fram på senare tid att han varit rädd för kvinnor. Men han har inte kunnat prata om det. Har sagt att han tycker om att vara ensam och eftersom jag tyckte mig se Aspergers hos honom så har jag accepterat att det är så.
    Vi har haft lite samarbete med en del konstnärligt arbete, men ganska lite personlig kontakt, mest via mail. Jag har både sagt och visat med inbjudningar att jag är intresserad.
    Jag tror att han vill att jag ska ta initiativ till allting. Men han har avvisat mig så många gånger så det har jag helt enkelt inte kunnat göra. Det är lite dubbla budskap. Han visar med sin konst att han vill närma sig mig men han gör det inte i verkligheten. Och jag undrar hela tiden. Är det ett spel han håller på med eller är det hans knepiga personlighet att han inte vågar.? Jag ser honom som manipulativ men jag har märkt flera gånger att han är faktiskt osäker på sig själv. Det är nästan så att han ”spelar” en vanlig människa men är i själva verket en med någon sorts diagnos.
    Han har varit osäker på sin sexuella läggning. Har tydligen haft en del att göra med homokultur i sin ungdom. Han är 47 Jag är 67 (men ungdomlig)
    Nu är det så här att vi hamnade i en konflikt i det arbete som vi samarbetade med. Och han klippte av banden med mig. Jag skrev och bad att han skulle prata med mig men det var hårdnackat avståndstagande. Till min stora förtvivlan. Samtidigt inledde han en sexuell förbindelse med en arbetskamrat som jag nyss har fått reda på är 3 år ännu äldre än mig.
    Att han och jag skulle komma ihop har liksom hängt i luften ett tag och jag har tänkt att det är väldigt stor åldersskillnad. Men det känns verkligen som om vi hör ihop. Jag tror att han har känt det också. Men vi har varit dåliga på att prata om det. Ungefär likadana svårigheter bägge två, som vi också har upptäckt. Att han nu har klippt banden med mig och börjat dejta henne istället känns otroligt tungt och förnedrande och obegripligt för mig. Jag vet inte hur jag ska tänka om alltihop.
    Jag tror att han har varit oskuld med kvinnor, det har smugit sig fram på lite olika sätt men han har spelat lite Allan och inte kunnat prata om det heller. Det har också i hans bilder varit antydningar om att han skulle ha henne som en slags lärare och sedan komma till mig. Sjukt, ja verkligen . Men jag undrar skulle det kunna vara så? Eftersom vi bara hade en vänskapsrelation så hade jag inte mandat att lägga mig i hans intima affärer så det gick inte att prata om det. Bara titta på genom bilderna som han lägger ut på en internetsida. Han är en skicklig fotograf. Jag tänkte så här: Om han är en Asp. Så kanske han tänkte lite konkret och taktiskt praktiskt på det hela men glömde bort att det troligen kommer känslor med i bilden också. Alltså han använder människor som spelpjäser och det har jag en gång sagt till honom. Men det ser ut som han gör det i oförstånd!
    Det finns en problematik till: Han har varit under inflytande av en man med ”gay-grabb”-attityd, alltså att kvinnor är mindre värda. Han har försökt balansera det också med falsk identitet. Eftersom han är egentligen en känslig skör person så har han spelat tuff men jag tror att den sidan faktiskt har blivit lite balanserad efter den här romansen. Det har han också själv antytt i bilderna. Han verkar nu ta avstånd från gay-kulturen, tidigare har han vacklat.
    Det är nästan som om han ville ”förbereda” sig innan han skulle våga närma sig mig. ???
    Nu verkar romansen vara på upphällningen efter ca 3 mån. Enligt bilderna så riktar han nu återigen sin uppmärksamhet mot mig. Men han har fortfarande inte svarat på mina mail. Och jag har skrivit att om han vill återknyta banden så måste han kontakta mig i verkligheten. Det är bara bilderna som berättar. Han är lite socialt handikappad och ibland berättar bilderna lite mer än de borde!
    Jag då? Ja jag skulle önska att jag bara kunde lägga allt det här bakom mig. Men jag har fortfarande starka känslor för honom. Så snälla, ge mig synpunkter och råd hur jag ska hantera det här.
    Jag tycker synd om honom också. Han är inte svenskfödd utan inflyttad och har ingen kontakt med sin familj. Inga barn, så ingen familj här. Hans sociala handikapp är något man märker när man träffar honom men det är knappt. Han spelar bra. Men det gör att många kvinnor inkl jag själv får en slags ömhetskänsla för honom. Han är lite hjälplös. Man vill honom väl. För han är charmig och ser bra ut och verkar snäll men….. han gör ju knasiga saker. Jag tror egentligen att han inte riktigt inser vad han gör.
    Jag har försökt att bara vara vän och stöttat, men ändå har han klippt banden med mig. Det är som om han straffar mig för att det inte var jag som förförde honom. Han valde en annan fast jag vet att han egentligen gillar mig. Eller han blev vald kanske ??
    Kan någon bli klok på vem det är jag har att göra med? Eller är det jag som gör något tokigt?
    Jag får ingen ordning på det här så jag behöver verkligen hjälp!

    Decibel

  • RoughTimes
    replied
    På återseende, jag ser fram emot din nya tråd

    "Framtiden intresserar mig - jag ska leva resten av mitt liv i den"
    - Mark Twain -



    Leave a comment:


  • Decibel
    replied
    Tack Avances och alla andra som jag haft PM med. Har svarat i PM.
    På återseende!

    Leave a comment:


  • Avances
    replied
    Det verkar som att vi två har pratat klart med varandra ^^? Så länge du känner dig bättre så.

    Leave a comment:


  • Decibel
    replied
    Tack Rough Times för din vänliga ord! De värmer !!!
    Tack alva00 för att du bryr dig!!

    Leave a comment:


  • alva00
    replied
    Jag tror också att diagnoserna du sätter på honom, kan stämma in på dig.

    Leave a comment:


  • alva00
    replied
    Släpp honom.

    Leave a comment:


  • RoughTimes
    replied
    Vad härligt att höra att du har kommit framåt, Decibel

    Tack själv för att du skapade och delgav oss ditt innersta via den här mycket intressanta och lärorika tråden. Det ska bli spännande att följa den nya tråd du startat, bara det faktum att du är inne på det spåret bevisar ju att det stämmer det du säger.... du HAR verkligen kommit framåt. Det har nog gått snabbare för dig, än det gjort för mig. Men även jag har kommit en bit (även fast jag är ganska rädd att tala för vitt och brett om det då jag är så rädd att det ska slå tillbaka mot mig och jag ska hamna tillbaka igen) på väg och har med hjälp av min terapeut hittat flera mönster från min barndom som med all sannolikhet har bidragit starkt till att min relation fortgick så länge som den gjorde. Det var både smärtsamt och samtidigt en ahaaa-upplevelse att inse att de där mönstren fanns och att de inte kom från luften. Hade jag varit mer medveten om detta så hade jag nog (kanske, men vem vet säkert) inte blivit den som blev så brutalt hänsynslöst och svekfullt lämnad utan jag hade haft betydligt större chans att vara den som lämnade och det många år tidigare, men jag var omedveten och la alltid all skuld på mig själv.

    Nu kan ju inte nyuppfunnen medvetenhet förändra varken faktum eller historiens gång, men den kan förhoppningsvis ändra chanserna inför framtiden. Med hjälp av ökad självförståelse så kan man förhoppningsvis undvika liknande problemfyllda situationer/relationer i framtiden, oavsett hur fascinerande och passionerade de än är. I början.

    Ser mycket fram emot din nya tråd och de infallsvinklar, synpunkter och erfarenheter som du kan delge på det här området.

    Väl Mött!

    Leave a comment:


  • Decibel
    replied
    Hej igen.

    Har googlat på relationsberoende och hittat en artikel som ledde till en bok som jag nu har köpt. Det är Tara Bennet Golemans bok "Emotional alchemy". Vad jag förstår så ska den handla om s.k. schematerapi, d v s de mönster eller känsloscheman som vi skapade i vår barndom. Den gången var de ett skydd för oss men de kan ha destruktiva följder för oss senare i livet. Det påminner mycket om ett program som heter "Recreate your Life" som jag fick tips om här på TS och som jag har haft stor nytta av. Det är något år sedan jag gick igenom det och det verkar som om jag behöver förnya bekantskapen om de här fenomenen som påverkar mitt liv.

    När det gäller min besatthet av den här killen så kan jag trösta mig med att det har gått över. Jag har kommit till insikten om att allt inte är svart eller vitt. Han är ingen dålig människa även om han har gjort dåliga saker mot mig och sina andra relationer. Han är bara där han är i sin egen personliga utveckling. Och jag är där jag är, på en annan plats i livet.

    Det är otroligt skönt att kunna känna den frihet som det är att acceptera ödets krokiga vägar. Och framför allt att sluta känna aggression över någon annan. Den person som jag har kallat "psykopaten" i mina inlägg här är värd min ursäkt. Jag kan se att han också bara har handlat efter sin förmåga där han är just nu. Vi är alla inblandade i samma resa, den ena påverkar den andra.
    Och just nu är jag bara så tacksam att jag har klarat av den här resan med min självaktning i behåll. Och med mer kunskap i min egen ryggsäck !

    Och därmed så tackar jag alla som har hjälpt mig här och i enskilda PM. Ni har alla på era egna sätt varit till stor hjälp och tröst för mig. Den här tråden kan avslutas nu och jag vill istället börja på en ny som bli mer intressant för mig.För den vill jag ska handla om de här fenomenen om känsloscheman som vi skapade i barndomen och som ibland ställer till det för oss.i vuxenlivet. Jag hade nästan glömt bort dem när du så påpassligt påminde mig, mooji ! Jag vet att lösningen på mina problem och säkerligen många andras finns att finna i de där mönstren. Genom att bli medveten om dem så kan man se vad som verkligen händer och sker i ett skeende. Man kan börja se på situationen lite mer utifrån och få flera perspektiv på det.

    Om det redan finns en tråd som handlar om s.k. känsloscheman eller mönster från barndomen så tipsa mig gärna !

    Decibel

    Leave a comment:


  • Decibel
    replied
    Hej Mooji och Rough Times!

    Ursäkta sent svar från mig. Vet inte varför men har på nåt sätt behövt vila från Ter.snack. Jag följer min känsla och då blir det så ibland. Har också haft mycket att göra och varit bortrest .

    mooji. Det du skriver är väldigt bra och i dagens läge har jag ju också kommit fram till att jag är på något sätt ansvarig för min situation. Precis som Rough Times så behöver jag veta mer om hur man gör för att sätta ljuset på de fenomen som orsakar mitt kaos. Jag vill bara tillrättalägga att det faktiskt har funnits (och därmed finns) en relation även om vi inte träffas nu. (= en parentes)

    Men det där att jag har satt honom på piedestal och inte ser hans rätta jag, det har jag faktiskt kommit fram till också sedan sist jag skrev om det här. Han har låtit sig påverkas av den där psykopat-människan och har fortsatt att samarbeta med honom och gör troligen det nu också. Det jag lider av att se på det är att psykopaten får min vän att göra nedvärderande bilder och texter om sina relationer, medan min vän kan replikera med trotsbilder eller också med bilder som är "beställda". Psykopaten påverkar min väns relationer men min vän påverkar inte psyykopatens relationer. Dom spelar inte på samma bana och det har min vän tyvärr inte upptäckt. Och.....när jag försökte peka på det hela för honom så blev jag ju syndabocken och han klippte banden med mig.
    Han är inte längre samma person som jag blev intresserad av. Han är grym och okänslig och elak. Och.....samtidigt vet jag att det bara är ett spel. Han är olycklig innerst inne för han har något slags socialt handikapp........Som psykopaten har upptäckt och utnyttjar.

    Det är en sorglig historia och jag har kommit fram till att jag kan verkligen inte göra något mer än jag har gjort tidigare, genom att hjälpa honom ibland (vi har ju arbetat ihop lite) och peka på psykopatens arbetsmetoder. Nu är han själv likadan, tyvärr.

    Så jag hjälper mig själv så gott jag kan men jag behöver mera stöd för att komma på varför jag har engagerat mig så djupt i den här killen. Jag ska googla på relationsberoende och jag har kommit fram till att jag skulle behöva gå hos en terapeut för att få mer hjälp. Men det är så dyrt och man vet ju inte om man råkar hitta en bra terapeut. Jag har ofta tyckt att här på TS finns all den klokhet och kunskap som jag behöver. Så om du vill ge mig också lite mer kött på benen var jag kan hitta info om projicering t.ex. så är jag tacksam.

    Till er båda: Jag hade en tid när jag undersökte lite om borderline och det finns faktiskt en förening i Stockholm för anhöriga till borderline-personer. Kommer inte ihåg nu vad den hette men finns på nätet. Där fick man veta att man kan arbeta med det och göra stora förbättringar i sina relationer. Flera intressanta länkar med egenupplevda berättelser av borderpersoner fanns det också. Det tyckte jag var hoppingivande, att det finns hjälp att få alltså. Men personen måste ju vara medveten och villig att delta förståss.

    Ja mitt läge nu är mycket bättre men jag vill ha det ännu bättre.

    Tack till er båda, hör gärna av er igen. Kommer att svara snabbare då.

    Är uppe ur gropen nu! :-)



    Leave a comment:


  • mooji
    replied
    Rough Times... ok, jag PM:ar dig i morgon.
    Last edited by mooji; 2016-01-22, 01:00.

    Leave a comment:


  • RoughTimes
    replied
    Originally posted by mooji View Post
    Jag var besatt av expartnern, och relationsberoende, och det har förstås tagit något år att avgifta sig från den relationen efter att den tog slut. För relationen var giftig, den gjorde mig illa, trots att jag inte såg det då. Men när jag förstod vad jag varit med om, mina egna intentioner, projektioner och besattheten, så visste jag att jag aldrig mer skulle göra om det. Jag trodde att det var kärlek, men det var bara besatthet och relationsberoende från min sida. Jag sökte intensitet i relationer, och det är ett klockrent recept till katastrof.
    Har du lust att utveckla och exemplifiera vad du menar med ovanstående? Om du inte tycker att det blir för känsligt eller självutlämnande, men skriv gärna ett PM isf. Många gånger efter avslutet så har jag ifrågasatt både mig själv, min man och allt med vår relation. Jag känner intuitivt att det du beskriver om dig själv passar väl in även på mig, jag befarar det i alla fall. Men jag kan helt enkelt inte riktigt sätta fingret på hur och på vilket sätt...

    Jag vore mycket tacksam om du skulle kunna tänka dig att hjälpa mig genom att utveckla det du beskriver som dina intentioner och projektioner och även det där med att du sökte "intensitet". Jag är lite osäker på om jag tolkar dig rätt, för intensitet kan jag iof inte se som negativt... men om man med intensitet menar typ "drama" eller konflikter eller varför inte de ständiga känslomässiga pendlingar som jag upplevde mellan närhet/avstånd, värme/kyla etc. så blir det ju såklart något väldigt negativt och destruktivt. Min uppfattning är att sådana känslomässiga pendlingar hos en partner leder till stora känslomässiga investeringar hos den som blir utsatt och de investeringarna binder successivt den utsatta så oerhört hårt fast vid en partner som beter sig på det viset.

    Fast beskriv gärna din syn på saken, jag är jätteintresserad av att höra hur du tänker kring detta.

    Tack.
    Last edited by RoughTimes; 2016-01-21, 20:59.

    Leave a comment:


  • mooji
    replied

    Hej. Jag kanske är sent ute, och vet inte hur "läget" är idag men ville bara dela lite tankar och frågor...
    Det verkar som att du, trådskaparen, lever i en fantasivärld. Du längtar intensivt efter ett djupare utbyte, men hänger dig istället åt ett slags fantasiliv, där du gissar dig till hans intentioner. En stor del av fantasierna verkar vara önsketänkande, och besatthet och har ingenting med verkligheten att göra.

    Hur vore det att kolla upp "relationsberoende", kanske det skulle finnas några insikter för dig där att få. Googla på det, och se om du tycker att du känner igen dig, med tanke på att du verkar gilla personlig utveckling och vill framåt. Framförallt ville du veta/förstå hur du skulle kunna släppa taget om honom. Det kan du göra genom att få insikt i dina egna intentioner, förstå dig själv och dina livsval och drivkrafter.

    Om du uppfattar honom som ett barn, och oroar dig för att "överge" honom... det hela låter som en tankekonstruktion. Hur kan man överge en vuxen människa som gör sina egna val, som man inte ens har en riktig relation med? Vad är det egentligen du är rädd för att överge, delar av dina egna projektioner?En person som inte vill prata om sina intentioner, som drar sig undan och enbart "kommunicerar" via sina bilder, det är inte ens en relation. Inget av det är verkligt, utan en sorts pseudorelation. Du har inte en relationen med personen ifråga i verkligheten, utan en version av honom inom dig själv. Alla dina tankar och inre bilder om honom är en inre kreation av en version av honom. Egentligen så tror jag att du inte ser hans sanna jag alls. Oavsett vad för signaler han har kommit med, så har du sett det du velat se, åtminstone tror jag det men jag kan ju ha fel. När man är besatt av en person, så projicerar man ut delar av sig själv på personen, och det gör att kommunikationen inte fungerar, särskilt om personen ifråga inte kan relatera till de projektioner man gör. På något sätt har du satt honom på en pidestal, och klistrat på honom en massa egenskaper, som jag undrar om han egentligen besitter, eller är det dig själv du ser i honom? Du skrev att du ser mycket av dig själv i honom.

    Jag har varit i en relation med en person som har borderline personlighetsstörning, och jag själv var relationsberoende. Mina projektioner på expartnern gjorde att jag inte såg hen för den hen var. Jag levde i ett önsketänkande, och såg efter en väldigt allvarlig händelse, där det uppstod en hotbild mot mig från expartnern, att jag levt i en fantasivärld av önsketänkande. Det var ett iskallt uppvaknande. Plötsligt såg jag allting kristallklart, att jag lurat mig själv, även om jag är rätt säker på att hen lurat mig också. Men jag är enbart ansvarig för att ha lurat mig själv.

    Jag var besatt av expartnern, och relationsberoende, och det har förstås tagit något år att avgifta sig från den relationen efter att den tog slut. För relationen var giftig, den gjorde mig illa, trots att jag inte såg det då. Men när jag förstod vad jag varit med om, mina egna intentioner, projektioner och besattheten, så visste jag att jag aldrig mer skulle göra om det. Jag trodde att det var kärlek, men det var bara besatthet och relationsberoende från min sida. Jag sökte intensitet i relationer, och det är ett klockrent recept till katastrof.
    Last edited by mooji; 2016-01-21, 13:35.

    Leave a comment:


  • Decibel
    replied
    Fint. Tack.
    Jag gör det imorgon. eller inatt kanske

    Leave a comment:


  • RoughTimes
    replied
    Javisst är det okej för dig att skicka ett PM till mig, men jag vill understryka att det enda som jag har att komma med som respons är mina egna högst personliga och amatörmässiga åsikter.

    //RT.

    Leave a comment:

Working...
X