Announcement

Collapse
No announcement yet.

Varför gör jag såhär?

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Varför gör jag såhär?

    Hej!


    Vill börja med att berätta lite om mig själv då det spelar stor roll i det hela. Jag håller på med utredning om ADHD, vart vilsen större delen av livet och känt mig missförstådd. Känns som att jag är den enda i världen som känner allt så djupt.

    Jag har svikit min största kärlek... Hon har gett mig chans efter chans och jag svek hennes förtroende. Lovade att aldrig mer röra droger och så gjorde jag det ändå. Trots att jag lovat... För mig själv och för henne.


    Efter det har vi träffats någon gång men bara för att kunna ta farväl på ett bra sätt... Vilket jag uppenbarligen inte klarar av. Dom sista gångerna vi har pratat har jag i stort sätt bara visat henne den sidan som hon gillar minst hos mig. Negativ, impulsiv och nästan galen...


    Jag skrev en dikt här om dagen som jag tror att ni kommer förstå det hela mer om ni får läsa den så här kommer den... Måste tillägga att vi har haft historia för ca 3 år sen sen pratade vi inte på lite mindre än 2 år tills vi sågs igen av slump utomlands för ca ett halv år sen... Det här ÄR min största kärlek jag vet att jag aldrig kommer att sluta älska henne.


    Är jag bara en trasig själ?

    Som nästan känner hat efter ditt farväl?

    Kanske var jag som aldrig kunde älska

    Det var ju det jag fick dig att känna

    När jag bärt på och känt så mycket smärta

    Du bad mig att visa dig med handlingar

    Hur många gånger tänkte jag inte, på dessa två ringar?


    Kan idag ej förstå

    Att det aldrig har varit, vi två

    Men hur kan man känna så mycket skuld och skam

    Utan att från hjärtat älskat så varmt

    Minns än idag, alldeles första mötet

    Och vid andra, visste jag att det var ödet

    Att med dig jag ville vara, enda fram til döden


    Jag vet att du verkligen försökte

    Och att du trodde att jag tog allt förgäves

    Men lika så som blommorna behöver sol

    Behövde jag dig när jag vart en idiot

    Jag vet att jag inte är lätt att förstå

    Men du ska bara veta, var jag kommer ifrån


    Jag ville att du skulle vara stolt

    Och framför hela världen kunnat stå

    När du sa, att för mig ditt hjärta slår

    Att med mig du dela, dina drömmar och största rädsla

    Istället för att du skulle känt dig fängslad

    Förstå att bara du, fick mina hjärnspöken att försvinna

    Dom som jag ännu inte lyckats övervinna


    Ville bara ha en hjälpande hand

    Från dom blåaste ögonen jag sett i detta land

    Ber om ursäkt om jag fick dig att känna skam

    När du efter mitt största misstag, släppte min hand

    Jag hoppas så djupt att du ändå förstår

    Att jag fortfarande älskar dig så

    Och efter den här sommaren har gått

    Mår både du o jag förhoppningsvis gott


    Vet att vi aldrig mer kommer att prata

    Men jag hoppas att förlåtelse fyller ditt hjärta

    För allt det hemska jag har sagt

    Har inte betytt ett skvatt



  • #2

    Fin dikt! Det är precis rätt sätt, att ta det negativa i sitt liv och använda det för att skapa något vackert. Det är så de största konstnärerna lyckats att beröra. Jag hoppas du hittar fler sätt att vara kreativ på.


    Inom vad är du vilsen? Har du inte hittat din livsmening? Vad är dina stora passioner i livet som bara du har?


    Jag tror du bör fokusera på dig själv ett tag, ordna upp ditt liv, få disciplin, bli helt fri från droger och destruktivt beteende. Först då kan du hitta riktig kärlek, för då kommer du inte lägga hela ansvaret för din lycka på en annan person (vilket alltid kväver den personen).


    Comment


    • #3

      Åh tack för svar! Kul att du tyckte om dikten

      Jag har alltid brunnit för musik, spelar trummor. Det är så mycket som jag vill göra känner jag... Inte bara hålla på med musik.

      Jag tappar alltid bort mig själv när jag blir kär i någon... Jag vet att det inte har varit rättvist att få så bra fina tjejer att bli kära för att sen förstöra alltihop. Vill inte att dom ska tappa hoppet för kärlek bara för dom varit med en trasig människa.


      Comment


      • #4

        Så jobbigt för när jag är själv mår jag alltid bra, då är jag mig själv.

        Aldrig tappat bort mig själv så mycket och så snabbt som sist med en tjej... Tror det är pga min dåliga självkänsla och jag visste att hon är van vid riktiga jävla hunkar haha. Jag vet att jag ser bra ut och är charmig men... Osäker tyvärr


        Comment


        • #5

          Du vet att du har hittat rätt tjej när den tjejen får dig att vilja bli en bättre människa.


          Sen som dom säger i Eat, pray love: "To loose balance for love, is part of a balanced life." Så lite ska man ju tappa bort sig själv men kanske inte så mycket så att du inte vet vem du är. Du måste skilja på attraktion och kärlek. Om en tjej är riktigt kär i dig, då spelar det fysiska ingen roll, för kärlek är något som kommer innifrån och på ett djupare plan än det vi kan se. Därför finns det ingen anledning att tappa självförtroendet.


          Comment


          • #6

            Jag tror helt enkelt att jag inte mådde bra med henne för att hon inte kunde ge mig den sortens kärlek jag behöver just nu... Men eftersom våra vägar möts två gånger utomlands så såg jag det som ödet... Tror jag har varit mer kär i iden om att det var ödet och det är meningen att vi skulle träffats.

            Men hon älskade mig aldrig... För henne var det bara sex från början... Och jag vet ju att hon har varit riktigt kär och stått ut med lite skit från mig... Men jag har också gång på gång visat min osäkerhet och frågat ex när hon vart ute om hon har träffat någon annan. Alltid vart så livrädd för att bli lämnad av henne. Visste nog innerst inne att det aldrig skulle bli vi två...

            Sist vi pratade dock så var hon så orättvis och sa " Hade du inte svikit mitt förtroende så där med det jag hatar mest hadet det blivit vi, och barn och grejer i framtiden " Så hon har ju vart riktigt kär men jag förstörde det helt enkelt..


            Comment


            • #7

              Sen sa hon att hon nog inte låtit sig själv älska mig pga av mina hjärnspöken, att jag ibland agerar som jag inte litar på henne... Känns bara som kassa ursäkter.


              Men ändå, hon fick mig att vilja bli bättre... Jag kände mig som en bättre människa när jag var med henne... Fan jag vet inte riktigt vad som hände. Det hände väl lite saker som fick mig att börja tvivla, tex hade hon tydligen grovhånglat med någon snubbe som mina vänner hade sett på klubben. Detta var dock precis i början några dagar in i förhållandet och då var varken hon eller jag seriösa men eftersom jag alltid vart kär i henne blev jag lite sårad.. Vi har haft jävligt mkt oflyt en gång så ringde en tjejkompis till mig rätt sent på kvällen. Och eftersom jag vet hur JAG är och hur JAG hade reagerat blev jag nervös och klickade henne Borde bara svarat och sagt att jag var med tjejen... Samtidigt tror jag inte hon brydde sig om det för att hon var sååååå rädd att någon annan skulle ta mig eller att jag dolde sånt för henne för hon vet att hon är såååå mkt kvinna, den enda kvinnan jag har ögon för men utan mer för att hon tyckte det var orättvist för hade det vart henne så hade jag blivit ledsen och undrat massor... Jag gav henne fler anledningar till att inte lita på mig än vad hon gjorde men ändå var det jag som ställde dom dumma frågorna... Det tog väl på henne tillslut såklart...


              Comment


              • #8

                Sen sa hon att hon nog inte låtit sig själv älska mig pga av mina hjärnspöken, att jag ibland agerar som jag inte litar på henne... Känns bara som kassa ursäkter.


                Comment


                • #9

                  Jag tror att om man visar sig väldigt osäker på en person och ständigt ifrågasätter om hen går att lita på så driver man den personen till att bli opålitlig.


                  Och en annan "naturlag" eller vad man ska kalla det: du attraherar människor som har samma egenskaper som du. Om du beter dig på ett visst sätt kan du inte förvänta dig att din partner ska bete sig på ett helt annat sätt. Så har du gjort något opålitligt kommer det vara väldigt svårt för partnern att fortsätta vara pålitlig.


                  Är du kär i henne eller är du kär i kärleken?


                  Comment


                  • #10

                    Jag är så kär i henne.... Det enda jag gjorde var droger en gång...

                    Hon vill inte ha med mig att göra... Hur kan allt gå från så fint till att inte ens vilja prata med någon på en dag? FRån hero to zero på några timmar... Förstår inte... Kan inte förstå


                    Comment


                    • #11

                      Känns som att jag behöver svar från henne för att kunna gå vidare... Typ, betydde vi aldrig något?

                      Ljög hon när hon sa allt dom gulliga sakerna? Vad gjorde jag för fel mer än att vara osäker? Varför dög jag inte?


                      Comment


                      • #12

                        Hon har blockat mig på allt... Men jag skapade nytt FB konto innan och skrev till henne. Hon är starkare än mig och har så lätt att gå vidare som om ingenting har hänt... Och jag har en känsla över att hon har träffat någon. Jag skrev med respekt, att om hon har gjort det kan hon väl säga det så att det blir lättare för mig att vilja träffa någon också. Och att om hon träffat någon bra så blir jag glad för hennes skull även fast hjärtat krossas lite. Och hon kan INGET annat än att vara så jävla elak och känna mig ännu mindre värd än vad jag gör... Varför är hon så jävla elak nu när hon förut bara visat sitt stora hjärta.... ? Är det så svårt att fatta att jag inte vill ha med dig att göra skriver hon... Fan det krossar mig


                        Comment


                        • #13

                          Nu är du väl ändå inne i nån drömvärld. Kom tillbaka till verkligheten. "Hur kan allt gå från så fint till att inte vilja prata med mig på en dag." Ehm av vad du berättat innan så var det inte så fint. Du skrev "Hon har gett mig chans efter chans och jag svek hennes förtroende." Och sen skrev du att du betett dig negativ, impulsiv och nästan galen. Hon blockar dig och du STALKAR henne från ett nytt konto, det låter som ett helt galet beteende i mina ögon, det är väl klart att du får ett sånt elakt svar tillbaka! Och gör du nått liknande igen kommer du att få ännu värre respons. Du behöver inte svar från henne, du har ju svaren själv. Allt som inte funkade mellan er är svaren på varför hon har avslutat.


                          Jag vet att det är jättejobbigt, men du bör jobba på att gå vidare nu. Du bör radera allt som har med henne att göra. Du bör kasta tanken att hon är din stora kärlek för det är hon inte. Du kommer att bli kär igen i framtiden, i någon mycket bättre. Och då kan du förhoppningsvis ha tagit lärdom av dina misstag så att du behandlar din nya med tillit och förtroende.


                          Avsluta allt. Kasta bilder och sms. Gör detta och vila några dagar. Sedan kan du börja jobba på dig själv, bygg upp dig själv till att bli den bästa personen du vill bli.


                          Comment


                          • #14

                            Tack för ditt svar! Har på nåt sätt vaknat upp och insett precis det du skriver! Vi var aldrig för varandra och jag kommer att träffa någon som kan ge mig det jag vill ha och så mycket mer


                            Comment

                            Working...
                            X