Announcement

Collapse
No announcement yet.

Drar till mig upptagna män

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Drar till mig upptagna män

    Hej


    Jag har upptäckt att det är något fel på mig. Jag har länge dragit till mig upptagna män (oftast gifa och förlovade) till den grad att jag uppmärksammat ett mönster som jag absolut inte gillar. Jag tror inte att jag insett problematiken förrän nu, för ju mer tiden går desto fler uppgtana män drar jag till mig utan att vilja det. Anledningen till att jag ens träffar dessa män är för att de är trygga, safe. De är ju redan upptagna. Jag trivs i mäns sällskap mer än kvinnor och har många killkompisar. Men dessa män utvecklar en attraktion som leder de till att passera gränsen till en okej vänskapsrelation, även om jag säger nej eller förklarar att jag inte vill mer än vänskap finner jag honom plötsligt alldeles för nära, i en situtaion jag har svårt att ta mig ur. Jag vill gärna sluta attrahera upptagna män, jag har varit ensam länge och vill gärna ha en sund och normal relation nu. Jag vet inte vad mitt ansikte verkar utstråla, för "jag är ditt äventyr när du är trött på frugan" är inte direkt det jag vill utstråla.


    För att förstå mig bättre kan jag tala om att jag i flera år varit rädd för – the commitment. Men jag har alltid trott att även om jag är det så är jag fortfarande tillgänglig. Jag googlade mitt problem och fick svaret att jag troligtvis är rädd för relationer vilket gör mig otillgänglig för tillgängliga män och tillgänglig för upptagna män – vilket nu är helt logiskt. Jag vill bryta det här mönstret men jag vet inte HUR. Hur slutar man utstråla en personlighet man levt med hela sitt liv? Jag ar rädd för relationer ja. Främst tror jag det beror på att jag är rädd för att bli sårad, jag har ju hittills sett det värsta bland män, vilket inte hjälper situationen direkt. Jag är rädd för att öppna upp mig och jag är rädd för att leva ett standrad/mönstrat liv – att förlora friheten. Det kanske finns andra rädslor bakom det hela som jag inte ser, jag vet inte. Jag har fått höra att jag måste vara mer öppen och sedan försöker jag, men det funkar ju uppenbarligen inte. Problemet är att jag tror att jag är mer öppen än vad jag egentligen är. Hur slutar jag vara rädd? och hur ska jag förändras?


    Jag kan även nämna att min relation med min pappa var sådär under min uppväxt fram till att jag var 14-15 och han började försvinna ur mitt liv. Jag har inte haft kontakt med honom sedan dess och antar att det har en påverkan. Jag vet dock inte hur eller vad och vet heller inte hur jag ska fixa den problemtiken, finns ju inte mycket att göra åt den saken.



  • #2

    Kan du inte kontrollera vilka du ska ta kontakt med och vilka du ska ge uppmärksamhet till?


    Kan det vara så att du är rädd för det du inte känner till?? Du kan alltid stå vid kanten och utforska det hela innan du fortsätter att gå vidare. Det är nog först då du blir medveten av att om du är redo att satsa på ett förhållande eller inte. Så länge du inte försöker tvinga fram något ska det nog gå bra.


    What hurts the most is that the memories I used to hold so close to me are now the memories I wish I could forget.

    Comment


    • #3

      Det är väldigt sällan det är jag som kontaktar de. De kontaktar mig och jag är en väldigt social och välkomnande person. Jag har kanske svårt att se att vissa är intresserade av mer än vänskap...


      Comment

      Working...
      X