Announcement

Collapse
No announcement yet.

Psykopatiska drag hos min sambo?

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • ANNLI
    started a topic Psykopatiska drag hos min sambo?

    Psykopatiska drag hos min sambo?

    Jag och min sambo träffades för snart 4 år sedan, jag blev blixtförälskad i honom. Han var (är) charmig, artikulär, lite mystisk och väldigt annorlunda den typ av kille jag trodde jag skulle falla för. Vi har haft ett stormigt förhållande till en början pga. att han är otroligt rakt på sak samtidigt som jag inte är det. Han är van att säga precis som han tycker, vilket jag haft väldigt svårt för. Han har väldigt svårt att ta åt sig kritik ibland, och skyller då på att det är jag som sätter mig i en offerroll då jag försöker förklara för honom hur det känns då han säger saker till mig. Ofta tycker jag att han försöker "fostra mig" och det är otroligt störande. Jag har en pappa,jag har varit barn en gång och vill numera bli behandlad som vuxen. Då brukar han svara mig att jag inte beter mig vuxet... Jag är ganska slarvig av mig och har fått höra det ofta från honom, att jag inte ser konsekvenser av mina handlingar och att jag inte tänker mig för = tänker vuxet.


    Han är otroligt svår att diskutera med, han vill oftast vinna alla diskussioner vi har. Om jag blir ledsen i diskussionerna så försöker jag tala om varför jag blir ledsen, jag känner mig överkörd. Men det tar han aldrig åt sig, utan säger då att det är mitt ansvar att inte sätta mig i den rollen som "den överkörda"...


    Jag älskar min sambo, han är fin och rar och omtänksam annars. Men detta tar kål på mig. Att han inte ser och respekterar mig som en vuxen människa utan hela tiden försöker "fostra" mig eller "rätta" mig. Att han dessutom i princip alltid skyller ifrån sig på att det är mitt eget ansvar hur jag reagerar och inte hans gör mig galen.. hur fan resonerar man med en sån person??


    Några av hans personlighetsdrag kan jag faktiskt likna vid psykopaters, inte alla, men vissa.. det här att han alltid ska ha rätt, att han är känslokall, att andra får skylla sig själva, att han förminskar mig med att rätta mig hela tiden...


    Någon som har något förslag på hur jag kan gå tillväga för att kunna genomföra en normal diskussion med honom?



  • replied

    Bara ett gott råd som bygger på min erfarenhet.

    Lämna nu, du kommer ångra varje dag du stannade kvar så se till att det inte blir många dagar av ditt liv.

    Skit i att hitta sätt att hantera honom, och lägg fokus på dig själv. Han kommer att bryta ner dig, du har ingen chans och även om du hade det vill du då verkligen lägga ditt liv, det enda liv du har, på att "hantera" någon annan.

    Vet att det är hårt att höra det, förstår att man söker anledningar till att stanna och hoppet gör sitt.

    Men tänk på att ditt liv kan vara över imorgon, bör du då inte leva väl och må så gott man bara kan efter de förutsättningar man har?

    Om han är avgörande faktor för din lycka då har du mycket att fundera på själv.

    Lycka till


    Leave a comment:


  • replied

    Jo, sluta reagera helt. Kommer reta gallfeber på honom


    För att ta tillbaka makten från en sådan gör man inte med att skrika tillbaka, vädja eller argumentera. Utan deen tar man tillbaka med tystnad, med att inte bry sig.


    Att sitta med en terapeut skulle betyda att han satt där med en annan "auktoritet" och det är för honom otänkbart. Det är ett hot mot hans övertag.


    Och när du ser honom stå där och se så uppblåst ut, så kom ihåg att därunder så finns en liten liten man som försöker vara stor på din bekostnad. Vilket inte är rätt. Och som du skriver, är inget du ska tillåta honom att göra.


    Leave a comment:


  • replied

    Blir nästan lite full i skratt när du säger att han helt kommer avfärda förslaget på en terapeut.. För det har han redan gjort. Jag har flera gånger givit det som förslag för att vi ska kunna hitta ett sätt att prata/diskutera med varandra på, men det blir ett blankt nej till svar på den idén. Han är starkt övertygad om att ingen terapeut kan hjälpa oss. Vi är olika bara, blir svaret. Vi KAN bara inte diskutera, inget att göra åt.. Det får mig ibland att tro att han gillar att känna det här "övertaget" han får när vi diskuterar och att han inte vill bli ifråntagen det.


    Jag har iaf bestämt mig nu för att inte låta honom "ta över" eller leka uppfostrare. Varje gång han nu börjar ska jag hädanefter bara rycka på axlarna och gå iväg och göra något annat.


    Leave a comment:


  • replied

    Naturligtvis inte en diagnos, men du kan få en fingervisning om "möjlig" störning om du tar någon av relationstesterna på sidan


    http://www.psykologitest.se/test.php


    Problemet är att du aldrig någonsin kommer att kunna genomföra en normal diskussion med honom. Och att eftersom du är "normal" så kommer du uppslukas av att försöka. I oändlighet. För det är så vi "normala" fungerar.


    Du kan ju föreslå familjerådgivning men gissar du kommer få höra ett och annat hur dum i huvudet du är som ens kommer med ett sådant urbota dumt förslag....


    Om nu ska försöka vara lite mer positiv så tror jag att det finns en liten chans för relationen i längden om att du tar ifrån honom den makt han upplever sig ha. Typ att varje gång när han är nedlåtande så utan ett ord så tar du dina saker och åker och sover hos en vän. Aldrig argumentera, aldrig förklara, bara utan ett ord göra det. Med förhoppning att detta ska bli så jobbigt för honom att han i alla fall "kniper" istället för att försöka fostra. För tyvärr så inbjuder "de fyra väggarna" som en familj utgör till att våra sämsta sidor kommer fram. För vi är rätt säkra på att den andra står kvar oavsett vad.


    Men personligen så tycker jag att, oavsett hur "kär" du är i denna mannen, att du ägnar ditt liv åt någon som inte förtjänar din tid och kärlek. Men.... bara du kan avgöra hur många plus som uppväger detta stora minus. Om du kan leva med detta.


    För förändras kommer han aldrig att göra. Han bara är så där. Så antingen så får du nog acceptera det, ta ifrån honom hans uppleva makt, eller lämna. Bara du vet också om hans sätt sakta bryter ned dig eller om du har styrkan att det inte påverkar din självkänsla. Om mer en "irritation" än "destruktivt" för dig.


    Jag är ingen expert, bara vad jag tror.


    Leave a comment:

Working...
X