Announcement

Collapse
No announcement yet.

"Sluta leta efter kärleken". Stämmer det?

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • "Sluta leta efter kärleken". Stämmer det?

    Hittar man någon när man slutar leta? Och när man så väldigt gärna VILL ha ett förhållande, när man verkligen längtar efter allt som hör ett förhållande till; ansvar, närhet, vänskap, kompromisser.... VAD gör man då?


    Just nu kikar jag efter varje potentiell partner jag kan... Det känns väl kul på ett sätt, men samtidigt väldigt utmattande. Dessutom blir jag besviken hela tiden, när det visar sig att han visar sig ha oönskade personlighetsdrag eller är i ett förhållande.


    Till saken kanske hör att jag aldrig haft ett förhållande heller. Jag vet inte vad jag har att vänta, och det gör mig bara ännu mer nyfiken. Och rädd. Är 22 år, har inte haft några problem att attrahera killar, utan problemet har snarare varit att jag backat ur antingen av rädsla eller ointresse... Har helt enkelt aldrig känt att jag träffat någon jag verkligen klickar med. Verkar konstigt, är jag för kräsen då kanske?



  • replied

    Det beror nog på hur bra människokännare man är. Om man lär känna andra samtidigt som man väntar på den rätta så kan ju kontakten med den nya partnern bli riktigt bra om man hittar de egenskaperna som man önskar hos personerna.


    Om man blir rädd för desperata personer beror nog mycket på om man söker efter någon att dela livet med och vilken inställning man har till hur man vill hitta den personen och vad man vill ska hända de följande dagarna, efter att man har presenterat sig för varandra.


    Leave a comment:


  • replied

    Det där kan vara så jävla olika. Det finns, oavsett vad många tycks tro, människor som hittar en partner trots att de är desperata och i stort behov av kärlek och närhet. Om man verkligen kämpar för att få någon man är intresserad av, så brukar det bära frukt till sist. Men ändå så är en oberoende och anspråkslös inställning bäst, för många skräms av desperata människor och livet har en tendens att belöna dem som har insett att det bästa är att "sluta jaga" och bara existera och vara sig själva. Fråga mig inte varför, men det är väl någon sorts universell "lag".


    Leave a comment:


  • replied


    För så länge jag vet om att jag hela tiden vill, kan jag vänta mig att inget kommer hända på kärleksfronten




    Fast jag tror faktiskt det där är en klyscha bara. Så länge man inte uppför sig desperat, så tror jag absolut att man kan träffa någon när man väldigt gärna vill. Huvudsaken är att man inte beter sig desperat. Man kan känna sig desperat, men man får inte visa det. Och bara för att man är desperat, betyder inte det att man tar vad som helst. Jag kan ärligt säga att jag mår dåligt av att vara singel, och att jag är smått desperat. Men jag skulle aldrig visa det och aldrig bara ta någon. Det bevisade jag här om dagen då jag avslutade med en kille som jag hade dejtat i två veckor. Världens snällaste, goaste killen, men det kändes inte rätt för mig. Om jag hade varit desperat och tagit vem som helst, så hade jag fortsatt med honom. Nä, jag ska ha personen som det känns 99% rätt med. Därför måste jag ställa mig in på att jag kommer att få vänta länge. Och det är därför jag är så angelägen om att försöka trivas ensam så gott det går. Trivas kommer jag aldrig att göra, men i alla fall göra det bästa av situationen.


    Hejhejhej jag tror i alla fall inte att du behöver vara rädd för att "vilja" träffa någon och att du då inte kommer att göra det. Jag tror du kommer att träffa någon fast du så gärna vill....


    Leave a comment:


  • replied


    Jag menar att även om man försöker sluta leta, kan man nog inte det, när man längtar så. Jag tror att man omedvetet letar i alla fall.



    Jaha, jamen då förstår jag precis hur du menar. Det är väldigt frustrerande... För så länge jag vet om att jag hela tiden vill, kan jag vänta mig att inget kommer hända på kärleksfronten. Yippi, liksom.


    Ja, om du har barnen och om du tidigare levt på ett sätt du gillade tillsammans med någon, så förstår jag om det blir svårt när det är över. Det har jag förstått att man som ensamstående förälder kan få en känsla av att inte riktigt höra hemma/trivas i sin situation av uppenbara anledningar. Men om du känner att du mår såpass dåligt av det att det hindrar dig, psykiskt eller rent av i vardagen rent praktiskt, så är det nog jättebra om du (som du själv säger) pratar med en psykolog. Hjärnskrynklare är så himla bra, i alla fall när kemin stämmer och man hittar kärnan till problemet


    Leave a comment:


  • replied

    Jag menar att även om man försöker sluta leta, kan man nog inte det, när man längtar så. Jag tror att man omedvetet letar i alla fall.


    Ja det är riktigt jobbigt och gå omkring och känna sig som jag gör. Jag vet inte om det bara är jag som känner mig så här när jag är singel. Det känns faktiskt som att det är något fel på mig som går omkring och mår så här. Jag tror att jag behöver psykologhjälp helt enkelt.


    Känns inte som att jag kan leva fullt ut, eller ens en tredjedel av livets fulla potential, när jag är singel. Varför vet jag inte riktigt... Inga parmiddagar, ingen att planera vardagen med, ingen att laga mat tillsammans med, ingen att planera semester med. Jag skulle vilja köpa en hund, men tycker det är för stort ansvar själv, eftersom hunden behöver rastas på lunchen, och det klarar jag inte själv. Jag skulle vilja köpa ett hus, det går inte heller när jag är själv. Jag har ingen lust att göra utflykter med barnen när jag är själv. Jag går bara och väntar på att börja leva...så känns det!! Helt ohållbart att ha det så här!


    Hejhejhej, du behöver ju i alla fall inte känna någon panik, du är ju väldigt ung!! Min panik grundar sig i att jag aldrig har delat barnen med någon och känner mig väldigt ensam i detta. Jag har haft förhållanden, men inte bott ihop med någon på åtta år. Innan det bodde jag med barnens pappa i nio år. Sorgen över de senaste åtta åren äter upp mig! Och likaså sorgen över att vara singel. Vad är livet utan kärlek till en partner liksom? Jag ska försöka få komma till en psykolog...


    Leave a comment:


  • replied

    Det är sant, det du säger. Men att träffa sin själsfrände när man har en relation, är väl i allra högsta grad att ha "slutat leta". Är man tillsammans med en person, och umgås med en till utan att ha kärlek i tankarna, så kanske något utvecklas som man inte väntat sig. Och de som träffar någon fast de inte är redo blir väl vanligen inte tillsammans?



    Man kan försöka inbilla sig hur mycket som helst att...nu ska jag sluta leta...man gör det omedvetet ändå.


    Menar du att man, oavsett man vill det eller inte, slutar leta omedvetet? Jippi för alla singlar som vill ha någon, i så fall! ^^,


    Vad synd att du känner dig nere på grund av att du är singel. Jag har tyvärr inte någon erfarenhet av ett förhållande, så jag vet inte riktigt om jag skulle bli lyckligare med en partner. Troligtvis skulle jag nog gilla det... Tvåsamhet verkar underbart.


    Leave a comment:


  • replied

    Hej. Jag är ofrivillig singel och verkligen hatar det! Vad gäller klyschan "De kommer när man slutar leta"...tror jag bara är just en klyscha och inget annat. Vissa träffar ju sin självfrände när de absolut inte är redo, dvs att de redan är i ett förhållande. Vissa träffar sin ett tag efter sitt uppbrott med exet, och för vissa tar det längre tid. Jag tror det är mycket tillfälligheter och tur.


    Det är ju även svårt att sluta leta när man inget hellre vill än att träffa någon. Man kan försöka inbilla sig hur mycket som helst att...nu ska jag sluta leta...man gör det omedvetet ändå. Acceptera istället att du inte gillar att vara singel, och bejaka att du gärna vill träffa någon. Meeen...det man absolut inte ska göra, är att uppföra sig desperat, för det funkar dåligt.


    Jag själv känner mig väldigt halv, tom, ensam och ledsen för att jag är singel. Har varit singel i sex månader nu. Avslutade mot min vilja med mitt ex, pga långt avstånd mellan oss, som inte går att lösa. Ännu svårare att träffa någon när man redan har varit tillsammans med sin självfrände. Känner mig inte så hoppfull just nu och är väldigt deppig.


    Leave a comment:


  • replied

    Japp, det låter bra i mina öron också.


    Men .. alla säger ju att det brukar komma när man minst anar det.

    I tankarna har jag en kille just nu, som jag knappt pratat med, men som jag är väldigt nyfiken på i alla fall. Nu känns det ju som att det omöjligen kan bli något mellan oss, eftersom jag ju faktiskt gör just tvärt emot det folk råder mig om; Att INTE tänka, inte försöka, inte leta... Är det kört då eller? Hahah... så frustrerande!!!


    Leave a comment:


  • replied

    Det där med kurserna låter bra


    Leave a comment:


  • replied

    Kanon att det närmar sig nya möjligheter att träffa nya människor!


    Måste bara säga att jag känner igen mig väldigt mycket i det du skrivit. Har kollat lite i tidigare trådar också. Fast jag insåg inte mina problem förrän jag var dryga 30... Jag pluggade också vid den tiden. Bra att du bara är 22 och kan ta itu med det i tid, så att säga.


    Leave a comment:


  • replied


    Varit i liknande sits och när jag accepterade att jag kanske blir singel resten av livet, och att det är ok då börja det hända saker. Inte så att jag blev omsvärmad av flera hundra men helt plötsligt började killar visa intresse för mig inan jag ens hunnit märka dom


    Ouch.. jag känner att jag nog får börja sätta igång lite tankearbete för att acceptera det. Well, ja... Så kanske det är.



    men det kräver oxå som knet säger att man är ute och "visar" sig tex börja en kurs, gå med i tex fb grupper där man söker vänner, danskurs eller vad man nu vill


    Jag kommer börja totalt 3 kur ser inom en månad, så bland folk kommer jag nog få vara! Plus praktik på det. En jäkla massa folk.


    Leave a comment:


  • replied

    Varit i liknande sits och när jag accepterade att jag kanske blir singel resten av livet, och att det är ok då börja det hända saker. Inte så att jag blev omsvärmad av flera hundra men helt plötsligt började killar visa intresse för mig inan jag ens hunnit märka dom men det kräver oxå som knet säger att man är ute och "visar" sig tex börja en kurs, gå med i tex fb grupper där man söker vänner, danskurs eller vad man nu vill


    Leave a comment:


  • replied

    Hm, det låter vettigt.

    Det är väldigt frustrerande att höra att man inte får verka desperat, att det "fungerar sämre" då. Jag förstår att det fungerar så, men det ÄR svårt att släppa tanken på att man vill "hitta" någon, just när man faktiskt VILL hitta någon... Dubbelt, haha!


    Leave a comment:


  • replied

    Att man "Hittar man någon när man slutar leta?" är både sant och osant. Det är sant att "desperation" kan vara negativt i parningsspelet, att gör det svårare att hitta någon.


    Men om sitter framför TVn om kvällarna så lär ingen drömprins ringa på dörren. Det gäller nog att ge "slumpen en knuff" genom att vara aktiv bland andra människor. Så kanske är andemeningen i uttrycket att försöka att slappna av, vara sig själv, men att se till att rätt ofta träffa människor av olika typ och i olika sammanhang?


    Leave a comment:

Working...
X