Hej!
På onsdag ska min tjej jag varit ihop med 2,5 år (28 år, snart 29) till gynokologen för att göra prover som hon får nu göra årligen sedan förra året. Hon har fått svar att hon har någon slags hormonförändring i underlivet och att det kan utvecklas både snabbare och långsammare, men än inte är något. Detta gör att oroligt i vår relation och det är egentligen det enda vi inte är överens om.
Jag vill inte ha barn förräns om minst 5 år när jag fått gått klart min utbildning. Och varje gång vi pratar om det vill jag bara avsluta denna relation. Det känns som om jag bara förstör hennes liv. Hon känner likadant att hon tvingar på mig ett barn jag inte vill ha. Men hon vill verkligen ha ett eget barn eller två.
Vi satte ett datum i år då vi skulle börja prova skaffa barn. Vi satte det i februari att vi skulle börja prova i maj, men i april så sa jag ifrån, vi sköt fram det till augusti. 3 veckor senare berättade jag att jag insett at jag inte vill ha barn förräns efter min utbildning på 5 år. Jag satte ett datum för jag trodde att jag skulle känna annorlunda. Tyvärr blev det motsatsen.
Vi kom fram till att vi skulle vänta 5 år iaf. Men 2 veckor senare är vi tillbaka där vi var. Vad händer om hon får ett besked om att hon bara kan skaffa barn 2 år till.
Vad händer om man skaffar ett barn mot sin vilja för att göra den andra parten glad?
Jag känner också att jag vill göra slut för att jag inte klarar av denna osäkerhet kring om väntan kan göra henne barnlös?
Är jag elak som avslutar detta förhållande innan vi fått svaret som kommer om 3 veckor? Jag vill inte ha barn och känner panik kring frågan.
Och hur kan man fortsätta ett förhållande med vetskapen om denna klocka som gnager på oss?
Vi klarar knappt av att prata om det utan att hon blir arg och hugger på att jag är helt värdelös, och jag blir då bara helt tyst av osäkerhet. Jag har sagt att jag inte vet hur jag kommer reagera om vi får beskedet, men att jag troligen kommer bli alldeles ställd.
Comment