Ge upp vänskapen när alla vänner har barn?

[JohannaKristina]

Hej!

Jag är en 30+ singeltjej. Har av olika skäl väldigt svårt att hitta en partner och har aldrig lyckats ha en långvarig "riktig" relation. Det är en stor sorg för mig, men jag försöker tänka att livet kan bli meningsfullt även om jag förblir singel. Hur som. Just nu är jag inne i en fas där i princip alla mina vänner har små bebisar. Bebisar som SJÄLVKLART har förändrat deras liv totalt. Jag har gått in för att anamma deras nya liv för att inte förlora mina vänner. Det innebär att jag har ägnat en stor del av mitt liv till att prata om deras barn. Nyligen träffade jag mina allra närmaste vänner. Särskilt två av tjejerna är helt inne i sina nya mammaliv, det är i princip det enda dom pratar om. Denna gång kände jag mig totalt överflödig. Det var så mycket samtal och frågor som överhuvudtaget inte riktade sig till mig. Jag kan liksom inte komma med några åsikter kring vilken "barnstol som är bäst av dessa två" etc. Jag har också en känsla av att dom inte riktigt tycker att jag kan förstå dom längre eftersom jag inte har egna barn. Under denna helg kände jag mig enormt ensam i deras sällskap. Det var en fruktansvärt upplevelse! Det bör tilläggas att även jag har en barnlängtan som är plågsam med tanke på att jag tror att jag inte kommer att träffa drömmannen. Det är också en sorg i att dom inte längre tycks kunna intressera sig för mitt liv och min vardag. Efter denna träff har jag känt mig superledsen. Jag drabbas av gråtattacker. Sorgen jag känner har nog att göra med 1. att jag har insett att jag har förlorat dom och 2. att dom upplever saker som jag kanske inte kommer få uppleva själv. Jag känner mig också missunnsam och märker att jag hanterar alla känslor genom att också förakta deras Svensson-liv lite. Jag vill inte vara en sådan person! Hur ska jag hantera denna situation? Bryta kontakten och försöka hitta nya vänner? Prata med dom och försöka upprätthålla kontakten? Eller dra ner på umgänget? Och hur hanterar jag mina egna kaotiska och primitiva känslor i det här? Tacksam för all input!

[Sweetdare]

Förstår verkligen att det är jobbigt! Tycker du ska göra precis det du känner, klarar du inte av att ha en relation till dem så kanske det är bäst att bryta, men inget fel i att ha kontakt. Försök fixa en tjej kväll eller något, där barn inte är med?

Förstår din längtan också, har själv suttit i den sitsen att verkligen längta så det gör ont. Jag hoppas verkligen du kommer på svaret på dina frågor, även om mitt svar inte var till så stor nytta! Håller tummarna för dig!!

[Fågeln Fenix]

tycker du ska förklara hur du känner, om de är riktiga vänner kommer de förstå. sen idag finns det andra sätt att skaffa barn på om den rätta inte dyker upp tex åka till Danmark för insemination, är ju ett sätt om du verkligen vill ha barn. När man får första barnet är det stort och i början är den lilla hela ens värld vilket iofs inte är konstigt men har man inte egna barn så är ju sådana samtalsämnen jävligt trista.

Har själv inga barn och har tagit beslutet att inte skaffa ( tror jag) så jag tycker det är dötrist när man är på kalas mm och mammorna sitter i köket och diskuterar barnuppfostran el hur deras graviditeter var mm. Sitter hellre med grabbarna och diskuterar grabb saker Har du någon du kan prata med om detta?

[Elica]

Jag förstår verkligen hur du känner. Sjukt tung sits som jag även vet att många kvinnor jag känner lever i.

Jag tänker att detta är vad du bör göra...
1. Prata först med dina vänner och förklara hur du känner.
2. Om de inte kan visa förståelse för detta och ägna mer tid och engagemang åt dig och ditt mående också så tycker jag inte de är några goda och pålitliga vänner. Då kommer de bara skada dig på sikt. Du behöver vända dig om för att hitta andra vänner isf.

Men som sagt, du måste först prata med dem tycker jag! Inte bara bryta utan att ge dem en chans.

Lycka till! Kram