Announcement

Collapse
No announcement yet.

Barnlängtan tar död på mig

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Barnlängtan tar död på mig

    Jag är 26 år.

    För 5 år sedan fick jag reda på att jag har svårt för att få barn på naturlig väg.

    En vetskap som redan då gjorde ont i mig.


    Idag lever jag som särbo. Är tillsammans med en man som är bra mycket äldre än mig.

    Inget som vi har problem med.

    Men han har två barn sedan tidigare och känner inget större behov till fler barn.

    Det han har sagt är att han heller inte nekar mig barn.


    Jag kan inte få barn spontant och för att jag ska få barn krävs i så fall hans engagemang. Något jag har svårt att be om.


    Många säger till mig att jag är ung och inte skall bekymra mig. Men med min vetskap om min sjukdom som gör det svårt för mig att få barn. Gnager hål i mig.


    Jag har börjat bli bitter. Vill inte träffa andra som har barn. Avskyr allt som har med barn att göra.

    T.o.m har jag börjat hyda agg mot min kille för att han är pappa, för att han inte ha barn med mig. Det är en hemsk svartsjuka mot hans ex. Att hon blev med barn. Men inte jag.


    Jag får panik med tanken på hur de i min omgivning skaffar barn på löpande band och i vissa fall är besviken över ytterligare graviditeter.


    Jag dagdrömmer ofta om att jag är gravid. Drömmer om det på nätter. Och all annan tid är jag besatt över att trycka ner mig själv med att jag är oduglig och inte kvinna nog att få ett barn.


    Jag orkar inte mer nu.

    Vet inte vad jag skall ta mig till.


    Varje gång som jag vill diskutera med min särbo om detta tystar han ner mig och säger att han vet om min längtan. Och sen får jag inte ta upp diskussionen igen. Hur ska jag få honom till att ta ställning till detta? Är han kanske inte intresserad men låter mig tro att han kanske är det.


    För honom är det en lite irriterande fråga. För mig är detta livsavgörande.


    Som sagt. Ska jag behöva konfrontera honom eller måste jag bara vänta tills han, om han nu ens gör det, tar upp frågan själv.



  • #2

    Hej!!


    Beklaglig situation du är i, verkligen!! Men jag tror att om du ska komma någonstans så måste du konfrontera honom och göra upp en plan tillsammans på hur detta ska gå till. Han har ju barn sedan tidigare så för hans del kanske det kvittar med et till, dvs han kommer kanske aldrig ta upp frågan!! Du måste se till ditt i det här läget och berätta att du mår fruktansvärt dåligt av att leva i barnlöshet. Du vill göra något åt detta nu!! Sen beroende på hur han ställer sig till detta får du välja hur du vill gå vidare!!


    Tungt att behöva pressa någon på det här sättet, man vill ju att längtan ska vara delad. Kan tyvärr inte ge något annat råd än at du måste ställa på honom ordentligt.


    Lycka till//


    Comment

    Working...
    X