Announcement

Collapse
No announcement yet.

Högkänsligt barn?

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Ámy-Lee
    started a topic Högkänsligt barn?

    Högkänsligt barn?

    Jag tror man ska passa sig för att sättas"diagnos" på så små barn. För mig låter det som ett normalt barn. Vet en 3 åring som typ är likadan vill inte han något ja då kan man tjata sig blå, och han kastar oxå saker om det inte blir som han tänkt el vill. Senast idag slog han sin mamma på armen för han blev arg för han inte fick sin vilja fram. Barn i den åldern gör det de har inte fullt utvecklat sin förmåga att tex kontrollera sin ilska utan blir de arga då blir dom det verkligen likadant när de blir glada då släpper de ut alla känslor Som de känner då.


    De är inte som vi vuxna som lärt oss att behärska oss. Det är det som är så härligt med barn de är äkta och det de känner visar dom sen om det passar sig el ej, el de överreagerar mm det bryr sig dom inte om så tror inte ni ska grunna så mycket på om han är hop el ej utan bejaka hans känslor och lär han att känslor är inte farligt och lär han uttrycka det han känner på den nivån han befinner sig på såklart.



  • replied

    Det är ok Vet att det inte är en diagnos därav mina citat tecken, mena bara att sätta etikett/diagnos på väldigt unga barn kan ibland sätta käppar i hjulet för dom precis lika mycket som det kan hjälpa.


    Leave a comment:


  • replied

    Oj, såg nu att jag kanske låter lite dryg. Det var inte min mening, uppskattar alla svar!


    Leave a comment:


  • replied

    Eftersom HSP inte är en diagnos så är det givetvis inte det jag är ute efter.

    Jag är utbildad och arbetar med barn, så det är inte heller ett problem för mig att förstå att barn är olika, självklart!


    Däremot så är vårt barn speciellt. Vi har två barn så vi vet också hur olika de är. Vi har även vänner med barn i olika åldrar och umgås mycket med barn.

    Det som kan bli problematiskt för oss är att kunna möta honom alltid på hans nivå även om vi så klart försöker, det är även svårt att få omgivningen att förstå att han kräver andra saker är de flesta andra barn vi känner.


    Förstår också att 2 åringar har ett väl utvecklat intellekt, de är ju helt fantastiska! Dock vet jag att mycket av det han kan ligger på samma nivå som 4 åringarna på hans förskola, vilket helt ärligt kan vara problematiskt. Det är svårt med ett barn som förstår så mycket men är så liten och inte kan hantera det så att säga. Det liksom snurrar runt där inne ett par gånger extra.


    Hade varit intressant att höra från någon med erfarenhet av barn med HSP (säger inte att ni inte har det så klart!) men hur en kan bemöta lite av de specifika "egenskaper" som kan komma med.


    Leave a comment:


  • replied

    Eftersom HSP inte är en diagnos så är det givetvis inte det jag är ute efter.

    Jag är utbildad och arbetar med barn, så det är inte heller ett problem för mig att förstå att barn är olika, självklart!


    Däremot så är vårt barn speciellt. Vi har två barn så vi vet också hur olika de är. Vi har även vänner med barn i olika åldrar och umgås mycket med barn.

    Det som kan bli problematiskt för oss är att kunna möta honom alltid på hans nivå även om vi så klart försöker, det är även svårt att få omgivningen att förstå att han kräver andra saker är de flesta andra barn vi känner.


    Förstår också att 2 åringar har ett väl utvecklat intellekt, de är ju helt fantastiska! Dock vet jag att mycket av det han kan ligger på samma nivå som 4 åringarna på hans förskola, vilket helt ärligt kan vara problematiskt. Det är svårt med ett barn som förstår så mycket men är så liten och inte kan hantera det så att säga. Det liksom snurrar runt där inne ett par gånger extra.


    Hade varit intressant att höra från någon med erfarenhet av barn med HSP (säger inte att ni inte har det så klart!) men hur en kan bemöta lite av de specifika "egenskaper" som kan komma med.


    Leave a comment:


  • replied

    Hej!

    Det jag undrar är om det är ett första barn och om ni är ute efter en diagnos på att något är fel med det här barnet. Alla barn är olika, tro mig,jag vet eftersom jag har sex egna barn. För mig låter det verkligen inte som att det är något konstigt som pågår. Tvååringar har ett väl utvecklat intellekt och förstår mycket. Hjärnan är väldigt läraktig just vid den här åldern, så ta tillvara det och lär barnet olika sånger, läs många sagor, låt barnet vara delaktig i vardagen utifrån förmåga. Ilska är nog ett uttryck för stor frustration över att inte ha förmåga att klara av sina egna känslor.

    Visa att ni är glada för de kunskaper barnet visar och ge mindre uppmärksamhet till det som barnet inte kan hantera, som ilska och utbrott. Gå till dig själv - hur frustrerande är det inte att vilja göra något och inte klara av det. Vad år det man behöver då - jo, en hjälpande hand som visar hur man gör.

    Lycka till!

    Kakaduan


    Leave a comment:


  • replied

    Hej!


    Jag vet inte om någon fortfarande kikar in här då och då men vi har lite funderingar här hemma.

    Vi har ett barn som är 2 år och 9 månader. Han är speciell. På ett väldigt bra sätt tycker vi, men också utmanande på många sätt för oss föräldrar. Vi har nu börjat fundera på hans person, hur han är, hur han mår, hur han handlar för att vi ska kunna möta honom på det sätt som är bäst för honom. Tänkte beskriva honom lite kort och se vad ni tycker.


    S är ett eget barn. Han har och har alltid haft en enorm humor. Han är en clown och kan få alla att skratta, på sina villkor förstås. Han kan förställa rösten och har ofta vad vi kallar en "berättarröst" när han förklarar allt som pågår i hans huvud.

    Han har alltid haft svårt med sömnen, mycket uppvak och trots rutiner och väldigt mycket trygghet så har han sovit oroligt. Han har också alltid varit svår med maten, från han var bebis och att introducera nya saker för honom kan ta lång tid. Allt sker på hans villkor så det kan också gå väldigt fort. Han är inte ett barn man kan muta eller locka, utan vill han så vill han och vill han inte, ja då vill han inte. En ganska fin egenskap kan vi tycka.


    Han har alltid varit ett iakttagande barn. Som bebis satt han med vid bordet och noga observerade för att sen dyka in mitt i. Han har sett oss göra saker en eller två gånger, sen har han gjort det själv. Han har aldrig gjort sig illa mycket för vi upplever att han är riskmedveten. Inte feg på något sätt men han har koll. Försiktigt testar han på för att sedan köra på i 120 om det gick bra.


    Han var lite seg med att börja prata, innan 2 års ålder så sa han enstaka ord. Men sen exploderade det. På ett par månader så pratade han flytande och han har alltid haft ett enormt ordförråd. Vi upplever att han varit snabb på att lära, även om det går i perioder så klart.

    Strax efter hans 2 årsdag lärde han sig hela alfabetet (versaler), han kunde alla basfärger på svenska och hälften av dem på engelska. Han kände igen siffror till 10.


    Han har alltid haft en förmåga att anpassa den kunskapen han har till nya situationer. T.ex. när han var 2 år och 3 månader så var vi i lekparken. Vi hade då nyligen börjat prata om geometriska former (kvadrat, rektangel, triangel, oval, cirkel och romb). Han konstaterade iaf då att han gungade i cirkeln och kompisen gungade i rektangeln (2 olika sorters gungor). För ett par månader sen såg vi hur han tänkte och sen utbrast "Mamma, mackan kramas ner i magen av halsen!". Med andra ord är han ett barn som reflekterar, tänker, omvandlar och tänker en gång till. Han har ett bra minne och kan berätta saker som hänt för rätt läge sen.


    Han har en god förmåga att förstå känslor även om han är så liten att han inte riktigt utvecklat en empatisk förmåga. han ser och känner igen olika ansiktsuttryck och kan prata och resonera kring dem.


    Han har en enorm integritet. Han är känslig och kan lätt bli stött. Han känner enormt mycket. Han skrattar något så underbart högt och enkelt, det ligger nära honom. Men han blir också riktigt arg, kan kasta saker och slå, han vet inte hur han ska hantera alla känslor som bara exploderar i den lilla kroppen. Han börjar lätt gråta, över besvikelse och frustration mer än för att han gör illa sig eller liknande.


    Rutiner och ordning är viktigt, han är ganska perfektionistisk för han blir arg och kastar alla saker om det inet går som han tänkt, så mycket övande på att det är okej att inte lyckas direkt och vi försöker sätta ord på hans känslor och förmågor.


    Hmm. Ja. Nu har jag försökt återge vårt komplexa och fantastiska barn på rätt få rader men söker lite bollplank. Tror ni att HSP kan vara korrekt på den här virvelvinden?


    Leave a comment:

Working...
X