Announcement

Collapse
No announcement yet.

Forum för HSP

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Intressant det med "hälsningsfras"..som om jag själv hade skrivit det!!

    Äger du nån "övernaturlig" "förmåga"?


    Comment


    • Nej, det tror jag inte, om det nu inte är övernaturligt att kunna känna av andras känslor..men nu är jag fortfarande inte säker på huruvida jag kan det eller om jag bara är galen och inbillar mig..ska försöka öppna upp för att ta in det jag känner, istället för att försöka stänga av och tänka bort..


      Comment


      • "om jag bara är galen och inbillar mig"....Släng den tanken i den djupaste sjön!!!

        Låt dig ha "den" egenskapen....njut av det..ar stolt!!

        Om du visste vad jag har.. (bevisligen)skulle du inte tvivla dig

        Dessutom tvivlan..destruktiva tankar och likn "äter" upp en inifrån.


        "öppna upp för att ta in det jag känner"....SÅ fint!!!


        Comment


        • Hoppas att det får mig att må bättre i alla fall, svårt också att sätta en gräns för vad jag ska undvika, för att jag mår dåligt av det och vad jag behöver puscha mig att göra, våga göra fast det inte kanske blir fel eller inte tillräckligt bra. T.ex vill jag göra viktiga saker, ta ansvar för saker på jobbet som är nya för mig. Samtidigt får jag ångest av det, särskilt innan för jag vet inte om jag klarar av det tillräckligt bra, kräver så mycket av nig själv när andra personer är inblandade, nu efteråt när jag känner att jag faktiskt har fixat det så känns det jättebra men hade det inte funkat..så hade jag mått dåligt..


          Comment


          • Hej


            Har inte läst igenom hela tråden men de första 6-7 sidorna i alla fall. Anledningen till att jag hitta hit är en väldigt lång historia och skall försöka att korta ner den så gott det går. Men fick ganska nyligen upp ögonen för uttrycket särbegåvad.


            På senaste tiden har jag sökt väldigt mycket information om just särbegåvning och information som hänger ihop med särbegåvning och hamnade då bland en del information om HSP.

            Jag har sedan tidigare blivit diagnostiserad ADHD.

            En diagnos som jag inte alls accepterade först. Efter att 2-3 läkare och 2 psykologer alla tyckte att ADHD stämde bra in på mig så fick jag diagnosen och jag accepterade den lite mer då det var fler inblandade som alla kom fram till samma sak.

            Jag började läsa på om ADHD och visst det förklarar en del av de problem jag har haft och även en del av de saker jag har haft lätt för men tyckte ändå inte riktigt att jag har hamnat i rätt "fack".

            Allt detta för att jag själv sökte hjälp för drygt ett år sedan och blev inlagd och senare mer utredd för ADHD.


            Senaste tiden (månaderna) har jag la mer eller mindre accepterat att jag mest troligt har ADHD. Fast ingen i min omgivning kan tro det. Svarar hyfsat bra på medicinering men inte optimalt.

            Att jag alltid har tänkt extremt logiskt och alltid haft behov av att se det logiska i saker och ting, se förklaringar och förstå saker, varför man gör på vissa sett och inte på andra sett. Detta har varit självklart för mig, finns inget annat sett för mig. Att analysera allt och gärna över analysera saker och personer gör jag omedvetet, samma gäller här att jag vet inget annat sett.


            Läser av personer extremt lätt och "förstår nästan" vad andra personer tänker. Avbryter ofta personer som talar för att det går för långsamt eller för att jag redan vet vad de ska säga och därför tycker jag inte att det är någon ide att de får tala till punk. Är något jag försöker tänka på att inte göra men uppfattas då ofta som ointresserad istället, vilket jag nog faktiskt är lite.


            Umgås enbart med personer som är äldre än mig själv för det ger mig mer än att umgås med personer i min egna ålder. Har alltid gjort detta och bröt med mina klasskamrater från högstadiet direkt efter skolan var slut för att jag tyckte de var för omogna och gav mig för lite att vara med dem.


            Har alltid haft väldigt lätt för att lära mig alla saker som jag själv har velat lära och det sker per automatik nästan. Läser om diverse saker och ämnen för att jag själv vill och tycker att det är intressant och underhållande. Och även för att jag själv vill veta. Ett ämne leder till ett annat och sen så har hela dagen gått.


            Har ett extremt behov av social kontakt och måste få diskutera saker med andra personer, samtidigt som jag ibland bara vill dra mig undan och blir nästan arg om någon frågar mig om vi inte skall äta lunch eller något nere på stan. Samma sak om personer vill börja planera saker ihop med mig då kan jag lätt bli trött och tycka att det är onödigt att vi planerar så långt fram i tiden. Jag kanske ändrar mig och inte alls vill?


            Har ganska omedvetet utvecklat diverse skyddsnät åt mig själv genom åren. Men det blev till sist dessa som fick mig att söka vård istället. Hade inte riktigt räknat med att det skulle skada mig själv

            Att stänga av en eller flera olika känslor är något som jag har gjort omedvetet hela mitt liv men nu på senare år fått mer kontroll över. Det spelar ingen roll om det är positiva eller negativa känslor, när jag känner att det börjar bli för mycket så stänger jag helt ner dessa. Vilket tyvärr kan resultera i att man blir väldigt kall och tar avstånd från nästan allt ibland.

            Jag beskriver mig själv också väldigt ofta som en person med 1000 masker, kan umgås i alla sociala sammanhang jag har stött på än så länge, visa är man mer bekväm i än andra. jag kliver in i ett rum läser av det på någon tusendel och går in i rollen som förväntas eller krävs (på med en mask).

            Dock blev det för mycket tillslut varför kunde jag aldrig få vara bara mig själv? Varför fanns det aldrig någon plats där det var de rätta valet? Jag orkade helt enkelt inte längre att använda mig utav den tekniken för att passa in, fasaden var tvungen att kollapsa. Gillar fortfarande inte riktigt när personer talar om för än att de känner dig. Att de litar på dig för att du är si eller så. Varje gång jag hör det så tänker jag alltid att det finns ingen person som känner mig och vet vem jag är eller hur jag reagerar på saker och ting. Att jag alltid trycker undan mina egna känslor och även stänger av de för att passa in.


            Anledningen till att jag skriver här är kanske mest för att min chef frågade häromdagen om jag har gjort något iq test tidigare, han var nästan i chocktillstånd när han frågade. Varför han var det förstår jag inte riktigt, jag löste bara något enkelt problem snabbt.

            Jag nämnde då att jag har gjort mensas internetbaserade test (vet om att det inte är helt tillförlitligt)där jag fick max poäng för ett par månader sedan. Gjorde det för att jag råkade komma in på något ämne som hade med iq att göra och resultatet kunde jag egentligen inte bry mig mindre om.

            Problemet blev dock att när jag i efterhand analyserade och tänkte kring vad han sagt och varför så kom jag på att detta är nog första gången någon uppmärksammar något jag gör ( även om det var så litet så att min otekniska mor hade nog kommit på samma lösning). Har aldrig tidigare blivit uppmärksammad för något jag har gjort som inte har haft med fotboll eller rena betyg i skolan att göra.


            Det är lite hans fel att jag hamnade på denna sidan för om inte han hade sagt det han sa så skulle jag inte tänkt så mycket mer kring iq och ADHD och på den banan funnit infon om att ADHD ibland sätt som feldiagnos på särbegåvade.

            Är nu lite mer intresserad av att faktiskt skriva ett övervakat prov för att på den vägen kanske få ett svar på om man kanske är feldiagnostiserad. Dock så är jag orolig över att skriva det nu för att tidigare så har jag gjort inte sett det som något viktigt och heller inte haft någon press från min egen sida att leverera något. Nu så har jag byggt upp en press hos mig själv eftersom jag vet att det gick bra på det andra och att det borde nog kunna göra det på det riktiga också, men tänk om?


            Har kvar min psykologkontakt som jag tänkte ta upp detta ämne med nästa gång vi träffas, dock tror jag inte hon har särskilt mycket kunskap i området då hon är den ända som kan säga att hon känner mig lite gran och vet hur jag tänker till vis del. Hon borde om hon varit insatt i ämnet föreslagit ett wais test kanske? Jag skall fråga om jag inte kan få skriva ett sådant om hon inte tycker att det är helt onödigt förstås.


            Blev väldigt glad när jag av en slump hamnade i denna tråd och det faktiskt kanske finns folk som är som jag? Och fungerar som jag.

            Känner så väl igen mycket av det jag har läst i tråden tidigare och väldigt mycket i det som Lenny har skrivit om just särbegåvning/HSP. Men vet inte riktigt vart jag själv skall vända mig därav att jag skrev detta kanske något flummiga inlägg. Vet inte riktigt hur jag skall uttrycka mig för att ni skall förstå. Kanske gör ni det ändå? Om inte så ber jag om ursäkt för att jag gick offtopic lite.


            Mvh


            En ungman


            Comment


            • Hej


              Jag skriver här eller pm'ar dig, imorgon kväll. Om du inte har roligare saker för dig, så får du gärna skriva ner frågor och tankar i kortare punktform(jag svarar oavsett, men ju mer konkreta frågor/tankar, ju större chans till mer konkreta svar/tankar).


              Mvh

              /Lenny


              Comment


              • Hej.

                Tack på förhand. Vad kan vara roligare än det här just nu i alla fall, logga in är nu så fort jag vakna.

                *Skall försöka göra lite korta punkter, det är tyvärr inte min starka sida att korta ner saker. Vill gärna utveckla alla teorier eller tankar jag har i de flesta diskussioner.

                * När jag var lite (inte börjat skolan) så kunde jag sitta och lyssna på mina föräldrar och deras föräldrar när det pratade och bara lyssna och när jag fick möjlighet så frågade jag om saker som de hade diskuterat innan då jag bara satt och lyssna.

                * Jag tänker alltid i levande bilder typ, skapar som en film i tankarna som jag sedan ser. Om jag vill komma ihåg något så spelar jag upp situationen som en film i huvudet och kan i princip återberätta hela konversationen. Vet vem som satt var, vad som stod på det bordet, vilken tröja personerna hade på sig och så vidare.

                * Vill jag t.ex. plocka fram i minnet vad det stod på en lapp på en tavla, kanske på jobbet. Så tar jag fram hela bilden men rummet och tavlan först. Sen så finns den bilden på en skärm i huvudet samtidigt som jag zoomar in lappen på en annan skärm och får bara fram den och sedan vad som stod på den.

                * I skolan och även nu i många fall när man är i grupper och någon undrar något så kan jag väldigt ofta svaret redan men vill inte svara. I skolan satt jag och väntade på att läraren skulle ställa samma fråga 3 gånger och till sist kom ingen som kan?

                Då räckte jag aldrig upp handen och sa svaret utan avbröt ofta läraren rakt i meningen och sa svaret och ofta lite till. Men var inte speciellt engagerad när jag bara sa svaret gjorde det bara för att läraren skulle sluta ställa samma fråga.

                * Att med dessa masker som jag hela tiden har på mig ( olika roller) varför gör jag så? Varför är jag så väldigt sällan mig själv? Jag vet om hur extremt oberäknelig jag kan vara om jag vill det själv.

                * Om jag låter alla känslor styra sig själv så skulle jag mest troligt gråta varje dag. Jag känner ibland nästan fysisk smärta när jag ser folk som jag uppfattar lider. Har det mycket sämre ställt än mig själv.

                * Är ibland med min mor på hennes jobb och de skänker ibland mat som de inte har sålt till de som inte har det så gått ställt. Kvinnan som hämtar maten och sedan kör ut den påpekar ofta vad snäll och hjälpsam jag är som hjälper till att bära för det mesta. Kommentarer om hur snäll och hjälpsam man är har jag alltid haft svårt att ta emot, kan även uppleva nästan fysisk smärta här med och så tänker jag på hur självklart det är att om jag kan hjälpa någon annan så ska jag göra det, det är inget som jag vill att någon tackar mig för.

                *Funderar ofta över varför världen och samhället ser ut som det gör idag? Varför gör man inget åt det? Varför skall jag ha de så mycket bättre än vad så många andra har det?

                Vet att det inte är riktigt så lätt men tänker ändå lika mycket på det och de gör ont i hela min kropp.

                * Bäst kontakt har jag nog med familjen hund. Känns som om den vet precis hur jag mår och tänker. Samma sak när alla andra tror att hunden bara är trött och jag riktigt känner att den är nog faktiskt ledsen. Då kan samma smärta komma i min kropp och sedan kommer hunden gående till mig typ.

                * Jag reagerar precis lika dant på positiva känslor, man ser en film med ett lyckligt slut och jag blir så glad och positiv att det nästan gör ont i kroppen. Just att gråta har aldrig varit min grej, tror jag stängde av den funktionen tidigt under min skolgång för att överleva.

                * uppfattades ofta som en stökig elev i skolan som bara pratade med andra elever under lektionerna och ifråga satte lärarnas metoder för mycket. Blev även en clown tillslut. Allt för att det var så fruktansvärt tråkigt, även de ämnen som jag egentligen tycker om och kan mycket om idag.

                * Var mycket aktiv och höll på med flera sporter samtidigt men övergick mer och mer till fotboll och spelade som mest i 3-4 lag samtidigt för att jag var duktig och hade fysiken för att klara det. Skadade mig och fick sluta efter det så kom alla psykiska problem istället. Fick inte utlopp riktigt för min energi och förlorade den ända sak som gjorde mig avslappnad mentalt.

                * Har alltid velat ha hela bilden utav något innan jag börjar analysera eller utföra uppgiften. På jobbet just nu så är det inte de bästa tiderna och man har ofta fått höra att vad kan vi göra för att lösa det här. Jag har efter att ha hört det ett par gånger nu sagt att ni måste ge mig hela bilden med alla uppgifter för att jag skall kunna se och förstå vart problemen ligger och hur man löser dessa. Att jag har 10000 och bara får använda 9600 hjälper inte mig ett dugg. (andra siffror bara för att det blir enklare)

                * Vill alltid identifiera problem men lägger aldrig något fokus på de utan allt fokus hamnar alltid på att lösa problemen eller gå runt dem.

                * Har aldrig träffat någon som tänker som jag och fungerar socialt som mig själv. Har haft kompisar som tänkt lite som mig och varit väldigt smarta på sina ämnen men de har aldrig fungerat socialt. Har umgåtts med personer som har autism och andra diagnoser för att få lite stimulans i just de ämnen men de har aldrig fungerat i större grupper eller i andra ämnen de har alltid saknat den specialkompetensen. Så tröttnade även på dessa tillslut.

                * För något år sedan så påpekade en dåvarande flickvän att jag aldrig tittade på den person jag pratade med (ofta henne ifråga) utan kollade åt helt andra håll och såg helt frånvarande ut. Det stämde det hon sa men hade själv aldrig tänkt på det för jag förstod inte varför jag behövde kolla på de personer som tala med mig och som jag sen svarade på. Jag hör och förstår precis lika bra vad de säger fast jag sitter och studerar något mönster på en vägg på andra sidan rummet, eller tittar ut genom fönstret och funderar kring något. Så fort de har talat färdigt så svarar jag direkt.

                Kollar nu mer på folk och har ögonkontakt med dem för att de inte ska uppfatta mig som frånvarande.

                * Har alltid varit livrädd för att bli missförstod, att folk får en bild av mig som inte stämmer med mig. därav blir jag ibland övertydlig och förklarar saker så komplext att ingen annan orkar lyssna på vad jag säger.

                * Jag är en kameleont

                * Hade jag inte hamnat bland information om särbegåvade/HSP så hade jag nog kört på med tron om ADHD och då möjligtvis i kombination med något högt iq kanske.

                * Är inte rastlös egentligen utan snarare mer uttråkad av mycket. Går ofta därför in i mina egna tankar och funderar över saker och ting, skapar ibland fantasivärldar bara för att. Kan vara lite rastlös i händer och fingrar sitter gärna och snurrar mobilen eller snusdosan i handen.

                * Om det är något ämne jag gillar att läsa/ diskutera om så kan jag göra det hela dagar utan att bli varken rastlös eller uttråkad. Dessa ämnen brukar vara i ett par dagar. Sedan går jag vidare till ett nytt, gör jag inte det så blir jag uttråkad direkt och måste göra något annat.

                * Är aldrig nöjd med något som jag själv gör, är alltid övertygad av att det går att göra bättre.

                * Varför skall man göra som man alltid har gjort? Kan man inte göra på andra sätt? Vem/vad säger att det är de rätta sättet att göra något på?

                * Har absolut inga problem att förstå sociala regler och normer men varför skalla alla följa dessa? Vem har bestämt dessa? Vem har sagt att man inte får eller kan gå emot dem?

                Ursäkta att jag skena iväg här i punktlistan får be om ursäkt för de. Kommer på fler och fler saker hela tiden när jag skriver. Nu har jag nog bara tagit de som ploppat upp i tankarna och inte försökt att hålla mig till ett ämne. Har heller inte lyckats att hitta så mycket information om just särbegåvade vuxana utan der skrivs mest om barn.

                Mvh

                EasyFix


                Comment


                • Allt detta stämmer så himla väl in på mig. Hittade beskrivning på HSP för något halvår sedan och sen dess har allt i hela mitt liv blivit mer logiskt. är 20år nu och har alltid haft problem med att jag är för blyg, lätt till gråt, tolkar människor nästan för bra. osv osv.

                  har alltid tyckt jag varit konstig, men nu när man vet så kanske man kan göra något positivt utav det!

                  Har inga vänner så om någon vill prata så vore det trevligt, skicka ett pm


                  Comment


                  • Hej


                    Blir en tyvärr inte så lång post, men jag tar och börjar i.a.f.


                    1 - Det är sådant som många SB's/HSP's kan må bra av att öva på, då de lätt "överförklarar", på ett sätt som särskilt de ur "normalpopulationen" ofta inte uppskattar. Alltså bra att träna på att komprimera och vid vissa tillfällen så kan det lämpa sig bättre med ett konstanterande än en lång förklaring, som tråkigt nog, många gånger kan uppfattas som försök till ursäkter/undanflykter. Bra att du strukturerade upp det i punktform - Och som lite konstruktiv kritik, så snäppet mer konstruktivt vore om varje punkt hade siffror. Det har flera fördelar, som t.ex. när man svarar på en punkt, så kan man även hänvisa till andra punkter, med en enkel siffra, utan att för den delen behöva beskriva en del av den punkten - utan en siffra och sedan fokusera sig på "svaret"/tanken.


                    2 - Extra påtagligt för SB's/HSP's, men annars något de flesta barn gör i varierande grader.


                    3 & 4 - Ja det är vanligt att t.ex. SB's/HSP's har extra lätt för att använda minnet på sådant vis - kallas bl.a. för "visual-spatial learner/thinker". Här kan du läsa mer om det och flera andra saker:

                    http://www.giftedchildren.org.nz/national/article4.php


                    5 - Ja det är vanligt att SB's/HSP's är uttråkade i skolan. Och att det sega och tråkiga får dessa barn/elever/studenter att tröttna vilket kan få stora konskevenser på fortsatt lärande i skolan. En känsla "vad spelar det för roll..." kan infinna sig. Och flera håller igen, just för att inte utmärka sig gentemot sina klasskamrater. Inte ovanligt att lärare kan känna sig "hotade" i sin position som lärare och vuxen. En lärare som är mogen och är en bra pedagog snarare gläds över en duktig, snabb och intresserad elev/student.


                    6 - Lite komplex fråga, har med flera saker att göra. Men bl.a. trolig hög tillgång till empati, som kan få SB's/HSP's att verka vara en "mänsklig kameleont". Det kan ha flera fördelar, men också jobbigt. Att arbeta på/med sin egen självkänsla kan göra det lättare att fortsätta "vara sig själv", istället för att bli "överskriven" av andra människors personligheter/masker. Men kan ha med andra saker och göra med. Skulle bli ett långt och komplex svar.


                    7 - Potential till hög empati ligger till stor grund här. Dock så handlar även empati om att se, göra och känna de bra saker man kan göra för t.ex. en individ - och därigenom kunna må rätt så bra i en situation då man kan "bära med sig" att man kan göra en konstruktiv och positiv skillnad för den individen. Men långt mer komplext än så men är i.a.f. en viktig del av ett "svar".


                    8 - Tror mig förstå hur du menar och kanske det är lättare för dig, att tacka någon som hjälper dig? Det kan "krävas" en del övning, men det är ofta något stärkande i att få tacka någon annan människa för deras fina/goda/hjälpsamma" insatseter(och då att uppleva att tacket "gick hem"/var välkommet). Så genom att "tillåta" och uppskatta ett hjärtligt "tack" från någon annan, så stärker du dem, så glädjer du dessa personer.


                    Så det "svenska svaret": "nä men det var så lite så...", kan ses vara något destruktivt och negativt. Om någon tackar p.g.a. de verkligen uppskattar hjälpen, att det varit viktig för den personen - så går det att "ära" tacket genom att själv visa uppskattning för detta tack.


                    Men beror ju mycket på situationen och om man verkligen hjälpt till på något vis, om det är ett genuint tack o.s.v.


                    9 - ... tyvärr så räcker inte min tid till, för fler svar/tankar. Kanske sent ikväll eller imorgon dag/kväll som jag kan återkomma.


                    Mvh

                    /Lenny


                    Comment


                    • Hej på er alla.


                      Verkar vara en väldigt intressant tråd.

                      Hade ett inlägg där Lenny besvarat med ett tips om att titta lite närmare på den här tråden. Kan dock villigt erkänna att jag endast lyckats läsa en bråkdel. Min koncentrationsförmåga är på tok för dålig för att lyckas med bedriften att klara mig igenom alla inlägg. Trots att det verkar finnas otroligt mkt att lära sig av alla reflektioner och om hur lika det yttrar sig för många här. Får helt enkelt ta det bitvis


                      Har som många tidigare fått höra att jag lider av ADHD. Men fick tillslut diagnos biopolär typ 2. Positiva är att jag inte mått så bra på länge som sedan de fick mig att äta stämningsstabiliserande. Känner ett lugn som jag helt ärligt endast haft i påverkat tillstånd tidigare. Blir inte lika känslig alls. Lite avdomnad, men stabil. Hellre avdomnad än en briserande bomb.


                      Som många andra här så har jag alltid varit vansinnigt lättstörd. Kan inte koncentrara mig överhuvudtaget när någon annan pratar. Svårt att få ro att läsa eller sitta med i en konversation. Prata i telefon är vansinnigt svårt om det nu inte bara är jag som pratar. Tappar tråden helt och hamnar i någon form av komatillstånd. Vansinnigt enerverande för mina vänner. Är liksom aldrig med i matchen. Som att jag är vansinnigt egotrippad och inte kan ta till sig vad andra har på hjärtat. Men i samma sekund som de påbörjat ett samtal så är mina tankar någon helt annanstans. Tråkigt, för det jag gör sårar ju.


                      Älskar också att hjälpa andra människor. Empatin är oändlig men går allt som oftast ut över mina egna behov. Lägger mig av någon underlig anledning på en nivå där andra människors problem är oändligt mkt viktigare än mina. Vet om det, men kan inte se det när jag står i en situation av att hjälpa. Även fast man själv i stunden mår så dåligt att man skulle vilja kura ihop sig till en liten boll och bara förtvina. Märkligt.


                      Tankarna kan liknas mer som myrornas krig på tv:n. 1000 saker samtidigt och kan utan problem starta en uppsjö med nya projekt inom ett ögonblick. Kan inte stänga av. Det surrar konstant.


                      Läste i ett inlägg tidigare i den här tråden om upplevelsen av mummel eller surr i bakgrunden när en grupp pratar. Det kan vara såååååå svårt att försöka sålla och hänga med. Många gånger ger man bara upp. Jag kan inte fokusera. Kan inte lyssna. Det blir för mkt. Rösterna blandar ihop sig till en märklig gröt som är helt omöjlig att tolka. Att få en fråga där och då kan vara minst sagt besvärligt då man inte har en blekaste aning om vad som har diskuterats.


                      Min son blev utredd för ADHD i och med att han hade klara koncentrationssvårigheter i skolan. Utredningen ledde till att man klassade honom snäppet under ADHD och sa helt sonika att det handlade om svåra koncentrationsproblem. Liksom mig kan han inte göra 2 saker samtidigt. Man kan inte prata när man försöker lyssna på Tv:n. Tappar allt. Har svårt att släppa saker och kan näst intill bli okontaktbar när man fastnat för något intressant. Man har liksom försvunnit in i sin egen värld lite.

                      Att försöka göra något som inte stimulerar är nästintill omöjligt. (Och ostimulerande saker finns det ju trots allt är ganska mkt som är här i livet). Startsträckan är enorm och uthålligheten mer eller mindre obefintlig. Som läxor. Grundskolan är tuff för min son. Liksom den var för mig. Öppnade aldrig böckerna. Men i vissa ämnen var man exceptionellt duktig. Fantastisk, lättlärd, intelligent som få. Man snappade upp allt. Andra mer ointressanta ämnen däremot skrapade man bottenbetygen i och de kändes som att det faktiskt var totalt orelevant information de försökte proppa i oss. Och varför ska man ägna sig åt något som är orelevant när man kan göra något som man ser en nytta med?? Universitetet var dock en helt annan femma. Här valde man ju själv vad man ville läsa. Sådant man fann intressant. Behövde inte ens plugga. Räckte med att gå på föreläsningen så kunde man rubbet. Visst fanns det delkurser där man stötte på problem, men i huvudsak så var det så vansinnigt mkt lättare än grundskolan.


                      En sak som jag funderat mkt på. Vet inte om det finns ett generellt samband. Min son har ett väldigt välutvecklat logiskt tänkande. Siffror, mönster, samband mellan olika påverkande faktorer, en vansinnigt bra slutledningsförmåga. Som att han intar ett helikopterperspektiv och drar en slutsats av allt han har uppfattat. Men att tolka en text för honom kan vara direkt omöjligt. Han kan få traggla i timmar.

                      Jag är exakt likadan. Vilket medförde att jag valde en karriär där min uppgift är att se helheten och arbetar mkt med problemlösningar. Allt detaljarbete måste jag få hjälp med. Det blir ett fullkomligt kaos av att hålla ordning på massa dokument arbeta mer på detaljnivå. Det händer för lite och fokusen är borta på nolltid.

                      Men funderingen var egentligen om detta sätt att fungera på är beroende av svårigheten att stänga av alla intryck. Att man tar in så mkt information mellan varven att bruset (som man uppfattar det som) faktiskt registrerats någonstans. Därav möjligheten att skapa sig en snabb och oftast även en korrekt helhetsuppfattning av en situation eller händelse?


                      Ibland blir det bara för mkt. Som att hjärnan behöver en paus. Orken blir obefintlig. Helst vill jag bara sova. Huvudvärk och enormt trött. Minnet sviker helt. Enklaste uppgiften är att likna vid att bestiga Kilimanjaro på en halvtimme. Det vill säga helt omöjligt. Antar att jag därav klassats som biopolär. Extremt upp och faller pladask. Vet inte alls om det jag och min son har alls faller in under HSP. Kanske, kanske inte. Av det jag läst så finner jag många likheter men också en hel del olikheter.


                      Comment


                      • Hej mirami - kommer svara dig med, så småningom - en sak i taget.

                        Och Hej Olycklig&Ensam.


                        Klistrar in EasyFixs post här, och numrerar den så det blir lite lättare att se fråga/tanke-svar/tanke. Betar endast av några av punkterna nu med och fortsätter vid ett senare tillfälle.




                        SB = Särbegåvad/särbegåvning


                        HSP = Highly Sensitive Person



                        Hej.

                        Tack på förhand. Vad kan vara roligare än det här just nu i alla fall, logga in är nu så fort jag vakna.


                        1 *Skall försöka göra lite korta punkter, det är tyvärr inte min starka sida att korta ner saker. Vill gärna utveckla alla teorier eller tankar jag har i de flesta diskussioner.


                        2 * När jag var lite (inte börjat skolan) så kunde jag sitta och lyssna på mina föräldrar och deras föräldrar när det pratade och bara lyssna och när jag fick möjlighet så frågade jag om saker som de hade diskuterat innan då jag bara satt och lyssna.


                        3 * Jag tänker alltid i levande bilder typ, skapar som en film i tankarna som jag sedan ser. Om jag vill komma ihåg något så spelar jag upp situationen som en film i huvudet och kan i princip återberätta hela konversationen. Vet vem som satt var, vad som stod på det bordet, vilken tröja personerna hade på sig och så vidare.


                        4 * Vill jag t.ex. plocka fram i minnet vad det stod på en lapp på en tavla, kanske på jobbet. Så tar jag fram hela bilden men rummet och tavlan först. Sen så finns den bilden på en skärm i huvudet samtidigt som jag zoomar in lappen på en annan skärm och får bara fram den och sedan vad som stod på den.


                        5 * I skolan och även nu i många fall när man är i grupper och någon undrar något så kan jag väldigt ofta svaret redan men vill inte svara. I skolan satt jag och väntade på att läraren skulle ställa samma fråga 3 gånger och till sist kom ingen som kan?

                        Då räckte jag aldrig upp handen och sa svaret utan avbröt ofta läraren rakt i meningen och sa svaret och ofta lite till. Men var inte speciellt engagerad när jag bara sa svaret gjorde det bara för att läraren skulle sluta ställa samma fråga.


                        6 * Att med dessa masker som jag hela tiden har på mig ( olika roller) varför gör jag så? Varför är jag så väldigt sällan mig själv? Jag vet om hur extremt oberäknelig jag kan vara om jag vill det själv.


                        7 * Om jag låter alla känslor styra sig själv så skulle jag mest troligt gråta varje dag. Jag känner ibland nästan fysisk smärta när jag ser folk som jag uppfattar lider. Har det mycket sämre ställt än mig själv.


                        8 * Är ibland med min mor på hennes jobb och de skänker ibland mat som de inte har sålt till de som inte har det så gått ställt. Kvinnan som hämtar maten och sedan kör ut den påpekar ofta vad snäll och hjälpsam jag är som hjälper till att bära för det mesta. Kommentarer om hur snäll och hjälpsam man är har jag alltid haft svårt att ta emot, kan även uppleva nästan fysisk smärta här med och så tänker jag på hur självklart det är att om jag kan hjälpa någon annan så ska jag göra det, det är inget som jag vill att någon tackar mig för.


                        9 *Funderar ofta över varför världen och samhället ser ut som det gör idag? Varför gör man inget åt det? Varför skall jag ha de så mycket bättre än vad så många andra har det?

                        Vet att det inte är riktigt så lätt men tänker ändå lika mycket på det och de gör ont i hela min kropp.


                        10 * Bäst kontakt har jag nog med familjen hund. Känns som om den vet precis hur jag mår och tänker. Samma sak när alla andra tror att hunden bara är trött och jag riktigt känner att den är nog faktiskt ledsen. Då kan samma smärta komma i min kropp och sedan kommer hunden gående till mig typ.


                        11 * Jag reagerar precis lika dant på positiva känslor, man ser en film med ett lyckligt slut och jag blir så glad och positiv att det nästan gör ont i kroppen. Just att gråta har aldrig varit min grej, tror jag stängde av den funktionen tidigt under min skolgång för att överleva.


                        12 * uppfattades ofta som en stökig elev i skolan som bara pratade med andra elever under lektionerna och ifråga satte lärarnas metoder för mycket. Blev även en clown tillslut. Allt för att det var så fruktansvärt tråkigt, även de ämnen som jag egentligen tycker om och kan mycket om idag.


                        13 * Var mycket aktiv och höll på med flera sporter samtidigt men övergick mer och mer till fotboll och spelade som mest i 3-4 lag samtidigt för att jag var duktig och hade fysiken för att klara det. Skadade mig och fick sluta efter det så kom alla psykiska problem istället. Fick inte utlopp riktigt för min energi och förlorade den ända sak som gjorde mig avslappnad mentalt.


                        14 * Har alltid velat ha hela bilden utav något innan jag börjar analysera eller utföra uppgiften. På jobbet just nu så är det inte de bästa tiderna och man har ofta fått höra att vad kan vi göra för att lösa det här. Jag har efter att ha hört det ett par gånger nu sagt att ni måste ge mig hela bilden med alla uppgifter för att jag skall kunna se och förstå vart problemen ligger och hur man löser dessa. Att jag har 10000 och bara får använda 9600 hjälper inte mig ett dugg. (andra siffror bara för att det blir enklare)


                        15 * Vill alltid identifiera problem men lägger aldrig något fokus på de utan allt fokus hamnar alltid på att lösa problemen eller gå runt dem.


                        16 * Har aldrig träffat någon som tänker som jag och fungerar socialt som mig själv. Har haft kompisar som tänkt lite som mig och varit väldigt smarta på sina ämnen men de har aldrig fungerat socialt. Har umgåtts med personer som har autism och andra diagnoser för att få lite stimulans i just de ämnen men de har aldrig fungerat i större grupper eller i andra ämnen de har alltid saknat den specialkompetensen. Så tröttnade även på dessa tillslut.


                        17 * För något år sedan så påpekade en dåvarande flickvän att jag aldrig tittade på den person jag pratade med (ofta henne ifråga) utan kollade åt helt andra håll och såg helt frånvarande ut. Det stämde det hon sa men hade själv aldrig tänkt på det för jag förstod inte varför jag behövde kolla på de personer som tala med mig och som jag sen svarade på. Jag hör och förstår precis lika bra vad de säger fast jag sitter och studerar något mönster på en vägg på andra sidan rummet, eller tittar ut genom fönstret och funderar kring något. Så fort de har talat färdigt så svarar jag direkt.

                        Kollar nu mer på folk och har ögonkontakt med dem för att de inte ska uppfatta mig som frånvarande.


                        18 * Har alltid varit livrädd för att bli missförstod, att folk får en bild av mig som inte stämmer med mig. därav blir jag ibland övertydlig och förklarar saker så komplext att ingen annan orkar lyssna på vad jag säger.


                        19 * Jag är en kameleont


                        20 * Hade jag inte hamnat bland information om särbegåvade/HSP så hade jag nog kört på med tron om ADHD och då möjligtvis i kombination med något högt iq kanske.


                        21 * Är inte rastlös egentligen utan snarare mer uttråkad av mycket. Går ofta därför in i mina egna tankar och funderar över saker och ting, skapar ibland fantasivärldar bara för att. Kan vara lite rastlös i händer och fingrar sitter gärna och snurrar mobilen eller snusdosan i handen.


                        22 * Om det är något ämne jag gillar att läsa/ diskutera om så kan jag göra det hela dagar utan att bli varken rastlös eller uttråkad. Dessa ämnen brukar vara i ett par dagar. Sedan går jag vidare till ett nytt, gör jag inte det så blir jag uttråkad direkt och måste göra något annat.


                        23 * Är aldrig nöjd med något som jag själv gör, är alltid övertygad av att det går att göra bättre.


                        24 * Varför skall man göra som man alltid har gjort? Kan man inte göra på andra sätt? Vem/vad säger att det är de rätta sättet att göra något på?


                        25 * Har absolut inga problem att förstå sociala regler och normer men varför skalla alla följa dessa? Vem har bestämt dessa? Vem har sagt att man inte får eller kan gå emot dem?


                        Ursäkta att jag skena iväg här i punktlistan får be om ursäkt för de. Kommer på fler och fler saker hela tiden när jag skriver. Nu har jag nog bara tagit de som ploppat upp i tankarna och inte försökt att hålla mig till ett ämne. Har heller inte lyckats att hitta så mycket information om just särbegåvade vuxana utan der skrivs mest om barn.


                        Mvh

                        EasyFix



                        FORTS:


                        9 - Väldigt många SB's och HSP's som oroar sig sin omvärld, både i smått och i stort. Att göra något konkret avhjälper oron, stressen och ned dåliga "samvete" dessa individer lätt får/tar på sig. T.ex. att sätta sig in (inhämta kunskap på egen hand, eller/och eventuellt någon form av kortare eller längre utbildning) i något område för att sedan hjälpa till och stötta med de bitar som stämmer för individen ifråga.


                        10 - Ja återigen, väldigt många SB's/HSP's känner sig nära till djur och upplever ofta att de kan förstå sig på djuren och att djuren(ibland mer än omkringvarande människor) kan förstå sig de själva/individen ifråga. Jag undrar - varför, tror du, skulle hunden vara ledsen? Vad för slags kost har hunden?


                        11 - Ja vi människor har ju olika sätt att bemöta olika former av utmaningar genom livet. Kanske har "livet lärt dig"(mer eller mindre jobbiga erfarenheter) att det är "säkert/tryggt" att reagera så som du nu brukar göra.


                        12 - Mer vanligt än ovanligt, att SB's/HSP's blir uttråkade i skolan. Och emedan det kan låta rätt så "bortskämt" och det bör väl "bara vara att bita ihop" så fungerar det sällan så för SB's/HSP's, utan det drabbar dem med antingen stor raslöshet och oro, t.ex. så som du beskrev eller/och blir individen ifråga inåtvänd och avtrubbad och tappar mental ork, vilja, lust och förmåga(ju mer ju längre tiden går) - vilket kan resultera i dåliga resultat och en individ som både känner sig annorlunda och "dum", trög o.s.v. Fortgår detta så är det inte ovanligt att det övergår i en depression(eller/och något annat problem, som t.ex. magproblem/värk).


                        13 - SB's/HSP's kan ha generella tendenser att testa och pröva flera olika aktiviteter, under en tid. Ibland kontinuerligt. Gärna påbörja något nytt, när individen upplever att han/hon "är klar här" att "nu känner jag att denna nivån på kunskap/träning är jag nöjd med - nu vill jag vidare till något annat". Kan te sig annorlunda om individen generellt mår bra eller mår dåligt. Att hitta en/sin "livspassion" kan dock innebära att individen "snöar in" på ett och samma ämnen och ibland närbesläktade ämnen/områden i flera år, ja ibland något som hänger med resten av livet.


                        14 - Ja ska man analysera och lösa ett problem, så brukar det hjälpa att ha tillgång till så många relevanta faktorer som möjligt. Framgår inte så mycket i forskning kring HSP, men desto mer i forskning om SB. Analyserande divergent sinne, som ofta gärna ser den "stora bilden"(en form av en "holistiskt start", gällande utgångsperspektiv). Ungefär som att vilja se ett schema eller ett pussel ovanifrån, för att se var saker slutar att fungera/hänga samman.


                        15 - Här tolkar jag det som att du vill gå till boten med problemet och som du skriver verkligen identifiera orsaken/problemet ordentligt, men att din arbetsplats vill få dig att stressa vidare till själva lösningen. Vilket då analytiskt, logiskt och systemmässigt "makes no sense" - d.v.s. är/blir lätt kontraproduktivt.


                        16 - Ja... nog för att i princip varje punkt i din post går att skriva en avhandling kring - men just denna punkten blir extra stor och komplex. Finns en del om det att hämta i mina första/andra poster i denna tråden(och i någon/några av de andra trådarna här under HSP-hörnan på TS). En del av det går i att finna om man jämfört det divergenta med det konvergenta. Holistiskt vs. linjärt. Men är så mycket mer än så.


                        17 - Återigen, många variabler, samt ingen tydlig "fråga"/frågeställning. Men kanske man kan säga att vissa individer kan klara sig mer färre "signaler" då de kan förstå/tyda/ana mer per redan existerande signal(kommunikation, olika former av verbal eller icke-verbal kommunikation).


                        18 - Väldigt vanligt och kan ofta innebära att man "lyckas" med det motsatta, att bli än mer missförstådd och att de andra människorna tolkar utifrån sina preferenser och kan t.ex. uppleva olika förklaringar som "ursäkter"/undanflykter eller/och som "flumflum"/rörigt. Att skaffa större insikter och förståelse kring sig själv och andra SB's/HSP's samt kring människor överlag, bl.a. de ur "normalpopulationen". Då kan det bli lättare att förekomma sig själv och lägga fram saker/förklara saker på ett, för dem, mer rimligt och lättförståeligt vis.


                        19 - Var vi inne på vid punkt 6.


                        20 - Ja tyvärr allt för vanligt. Finns viss forskning i USA, som berättar om ca 50% feldiagnosticering. I Sverige är vi generellt märkbart sämre än USA på att se, förstå att ta itu med sådant(gällande SB och HSP). Enligt en eller flera studier så har norden visat sig vara bland de sämsta av alla västlänska länder och då förmodligen alla I-länder. Danmark och Finland är bättre än Sverige och Norge och det har pratats om att Sverige kanske är sämst av alla västerländska länder. Detta pratar/beskriver professor(+författare +psykolog) Roland S. Persson en del om, utifrån sina och andra människors studier och forskning.


                        21 - ... och detta räcker för denna gången - fortsätter vid ett senare tillfälle.


                        Mvh

                        /Lenny


                        Comment


                        • Hej!


                          Jag har alltid undrat vilken planet jag kommer ifrån och varför jag inte hittar någon annan från samma här på jorden.

                          Tills idag när jag hittade hit...

                          Så snälla snälla låt forumet bara ha gått i sommardvala så det inte har dött ut helt (med tanke på att det senaste inlägget kom för 2 månader sedan).


                          Jag har bara läst första och sista sidan då jag har svårt att koncentrera mig på så mycket text men jisses vad jag känner igen mig i det ni skriver.

                          Jag har själv gett mig diagnosen ADHD efter att dottern blev utredd och jag fick tillgång till diagnosteringsmaterialet men om jag både har ADHD och HSP eller bara det senare vet jag inte.

                          Jag hyser dock inga som helst tvivel om att det är här jag "hör hemma" och hoppas på att få lära mig mycket av er om detta.


                          Just nu snurrar det rätt mycket i huvudet och jag har svårt att sortera tankarna och borde egentligen vänta med att skriva här (men likaväl som att jag kan avvakta och fundera lääänge innan jag tar beslut så har jag en förmåga att kasta mig huvudstupa in i saker som jag känner är rätt).


                          Jag var väldigt tyst och ansågs som lite "konstig" i skolan.

                          Jag skolkade aldrig men var aldrig närvarande heller utan satt i min egen värld.

                          Nu i vuxen ålder har jag förstått att det berodde på att jag var extremt uttråkad och väldigt lättdistraherad.

                          Jag gick ut högstadiet med usla betyg och gav mig själv stämpeln "korkad".

                          När jag senare skulle läsa upp betygen och började läsa på universitet och fick högsta betyg i många ämnen utan att direkt anstränga mig insåg jag att det berodde på i vilken grad läraren gjorde ämnet intressant eller inte och om de lyckades fånga mitt intresse.


                          Att vara HSP är för mig något jobbigt som jag dagligen lider av.


                          Jag plågas av höga ljud och sorl och har fått lämna restauranger/allmänna utrymmen när ljudvolymen blivit för hög. Undviker släktsammankomster och måste ofta sänka volymen på TV:n.

                          För mycket stimuli gör mig extremt trött och ibland måste jag vila flera dagar innan jag har återhämtat mig.


                          jag gråter OFTA, när jag hör en melodi, ser någon på TV som är väldigt glad eller när jag går i skogen och blir helt tagen av vilken otroligt vacker grön färg träden har.


                          Läste här om att det är vanligt med känslighet för koffein och mediciner vilket stämmer på mig.

                          Jag kan inte dricka kaffe efter klockan 12 för då kan jag inte somna (men får jag inte mina två koppar på morgonen så får jag abstinenshuvudvärk) och jag kan inte ta starkare mediciner än Alvedon/Ipren utan att få alla jäkla biverkningar som finns).


                          Andra människors humör påverkar mig väldigt starkt och hela min dag kan bli förstörd om jag får tex ett snäsigt svar på morgonen.

                          Jag jobbar som personlig assistent och har flera gånger tänkt att "vad praktiskt att vi alltid är trötta/hängiga samtidigt".


                          Nu ska jag vila huvudet lite innan jag läser mera och hoppas på att tråden lever upp igen.


                          Comment


                          • Hej på er alla!


                            Har nu läst igenom samtliga poster, det ni (!)

                            Nu har jag jobbat så hårt och lyssnat på alla så jag hoppas att jag tillåts skriva långt, och att jag åtminstone får nåt svar, trots att tråden verkar rätt död/långsam

                            Befarar att många av er, som trådstartaren Mintax2 inte längre är så aktiva, vilket känns tråkigt för jag kände igen detta med tillit, rent eller vitt? fält, mm vore roligt med kontakt! Även detta kring sjätte sinne och andlighet saknade jag fler poster om. Kort: känner igen det med empati för djur (och barn! har glömts), trivas i naturen och att vara känslig fysiskt men också av den styrka och självständighet som beskrivs. Att behöva återhämtning ofta och trivas i sitt eget sällskap.


                            Grattis till er som skriver att hittat partners. Vad spännande och inspirerande det måste vara. Förstår att man lämnar forumet då, men kika gärna in nån gång. Vänner behöver ni väl många av?


                            De flesta av beskrivningarna i forumet stämmer med sådant som jag också upplevt genom livet allt från barndomen fram till denna stund. Det är verkligen fångande att ta del av dessa och era intressanta reflektioner. Uppfyller själv alla HSP-kriterier från den lista som nu finns (som säkert kommer att förändras). Det är ett stort steg från listan till era livsbeskrivningar som är så lika varandra och min egna upplevelser. Det är där det känns så fantastiskt och skönt.


                            Det märks att några av er som skrivit ganska nyligen (eller misstar jag mig nu tidsmässigt?) är nära utbrändhet, särskilt ni som jobbar i skolan. Rekommenderar er att läsa böckerna "den högkänsliga människan" och "drunkna inte i dina känslor" och varför inte terapi. Tror inte att skolvärlden är optimal att arbeta i tyvärr som den ser ut idag för en person med utpräglade HSP-drag. Man behövs som sensitiv där för barnen som också är det natuligtvis, men kan lätt drunkna om man får utrymme för återhämtning. Stratocasters arbetssituation som författare och skribent låter som en dröm. Det är mitt drömjobb, eller ett av dem vill också gärna att skapa musik och att jobba med etiska projekt tex hemlöshet.


                            I vilka andra sammanhang kan man möta andra personer med HSP? Vad gör Facebook-gruppen?Den förening som funnits i Stockholm verkar inte längre aktiv?


                            Längtan efter kreativitet

                            Måste säga att jag tycker att det känns konstigt att något som för mig är så normalt sätt att vara och leva på inte betraktas som det vanliga. Glömmer det fortfarande hela tiden Men påminns av andras reaktioner och kommentarer. För mig är det ingen mening med att gå till en arbetsplats och försöka jobba på med arbetsuppgifter som en robot skulle klara bättre (utan känslomässigt gnissel och personliga behov) och med kollegor prata inom ramarna för det förväntade för att värna om en slags hållning. Jag menar inte att det alltid måste vara hysteriskt kreativt och känslosamt, men lite mer, lite mer fritt, personligt, utmanande och utvecklande. (Som det säkert är i mer konstnärliga eller på andra sätt mer friare arbeten, som sagt )


                            Synestesi

                            Hänger synestesi ihop med HSP? Jag har det och älskar att ta del av eller själv använda mig av alternativa språk för känslor och tankar som metaforer och konst. Vad säger ni andra? Ser ni bokstäver i färg och liknande?


                            Etik

                            Ömhet och respekt är viktig.

                            För mig är värderingar tydliga bakom vad som sägs och görs (liksom känslor och intentioner som beskrivits på forumet så mycket). Jag vill gärna vara i harmoni med mina egna värderingar och umgås med dem som har liknande etiska förhållningssätt som jag själv. Har aldrig trivts med sådana tuffingar som måste vara lite fräna och gör miner bakom andras ryggar tex bara för att de tror att det ger nån slags sexappeal. För mig handlar det om en slags själslig musikalitet eller en själsligt sundhet eller hur jag ska beskriva. För mig hänger alla dessa delar samman.


                            Fråga till Lenny

                            Hejsan Lenny, har läst dina inlägg och sparat länkar. Här kommer frågor i punktform


                            1. Hur fungerar NLP som hjälp i samband med HSP?


                            2. Hur tror du att samhället ser på HSP lite längre fram i tiden?

                            Det brukar ju påstås att det finns fysiologiska skillnader som man ska hänvisa till, men jag har inte känt intresse från behandlande personer när jag försökt diskutera HSP lite mer seriöst. Det faller platt och jag går hem med en tom känsla, lite ensam och övergiven och med samma livssituation av högkänslighet som väntar.


                            Hej så länge!


                            Comment


                            • Hej på er, ljuszon och Alien2


                              Fina tanke- och frågeväckande inlägg ni postat - ska reflektera lite över era texter och så får vi hoppas på att jag kan komma med något matnyttigt som "svar" på det.


                              Bra frågor där ljuszon - och frågor som förtjänar eftertanke och en hel del bollande av olika perspektiv - men tänkte försöka svara direkt på frågorna, om än kanske bristfälliga svar.


                              1. NLP kan hjälpa HSP's och särbegåvade att se, hitta och skapa strukturer, både inom och utom sig själva. Med etablerade inre strukturer så kan man börja organisera olika känslor, tankar, intryck, svårigheter, möjligheter, relationer och väldigt mycket mer. Detta "organiserande" kan då bli en viktig del i att fungera som ett mentalt skydd, en mental sköld. Kanske i kombination med något vi lite kan likna med t.ex. delfiners inbyggda ekolokalisering - fast på ett psykologiskt plan(d.v.s. alltså något som kan fungera som förebyggande, förekommande och bl.a. förstärka saker som förståelse för olika situationer, djur, människor och sig själv - kan kanske också liknas med "förstärkta sinnesspröt").


                              Som konkreta exempel, så Kan det bli enklare och gå snabbare att upptäcka individer, grupper eller/och system som är skadliga för en själv(och ibland även för andra specifika personer/andra grupper/andra system). D.v.s. de s.k. "energitjuvarna", individer som medvetet eller undermedvetet använder sig av härskartekniker för att direkt eller indirekt skada eller såra andra på ett eller flera olika plan(t.ex. känslomässigt, ekonomiskt, statusmässigt o.s.v.).


                              NLP'n kan hjälpa till att sätta ord på de saker som t.ex. en HSP/särbegåvad upplever och känner. Båda inför sig själv och inför andra. Få saker som kan vara så frustrerande som att verkligen känna att något är väldigt fel - eller väldigt rätt - men inte kunna sätta ord eller förklaringar på det, som kan te sig relevanta och tydliga för andra(och ibland inte heller inom sig själv).


                              NLP'n kan även "ge" flera verktyg för att både ta till vara på, och skydda, de olika sinnenas känslighet/uppmärksamhet. Och att rikta/rikta om fokus.


                              NLP kan även ses vara ett sätt att stärka både det verbala, språket och språkförståelse SAMT tankar, tankelivet(ja, även känslolivet). D.v.s. att i många lägen där man tänker eller/och pratar/lyssanar så kan NLP på olika vis, i olika grader, komma till nytta. Så jag kan tycka att det nästan alltid går att hitta en nytta med NLP-tänk, oavsett situation, händelse, relation o.s.v.


                              D.v.s. kanske oändligt med nyttoapplikationer?


                              2. Oj... ja du. Förhoppningsvis så fortsätter trenden att successivt så ökar förståelse, medvetenhet och kunskapen om HSP och särbegåvning, även om det gått allt för långsamt. När/om det blir etablerat hos vården(all vård, med fokus på den psykologiska vården) - så kan även de bland "folket" som kanske tänkt ungefär så här om HSP/särbegåvning: "flumflum, ursäkter och 75% hittepå" - komma att "tro" på dess existens och relevans i högre grad. Annars så verkar ju en hel del människorna i samhället ta till sig dessa saker snabbare och i högre grad, än vad vården och olika instanser generellt verkar göra.


                              Så kanske "slår det underifrån", d.v.s. som en form av gräsrotsrörelse?


                              På andra delen av fråga 2, så kan jag inte säga att jag vet - men det kan tyckas troligt att flera av de du träffat och beskriver inte haft förståelse eller någon djupare förståelse för HSP(eller särbegåvning, då de torde ha hänvisat till sådan forskning/kunskap, då HSP och särbegåvning slår an på samma saker, i hög utsträckning). Och lite chansartad antagande, så var de individerna själva inte HSP eller särbegåvade, då ett av de stora generella huvuddragen i dessa personlighettyper bl.a. innebär stor nyfikenhet och respekt för andra människors uppfattningar(även om de då och då kan vilja diskutera till tids ände, om de t.ex. upplever sig ha fakta på fötterna för att något fungerar eller är på ett annat sätt).


                              Men det är ingen ursäkt, alltså för att inte vara nyfiken, inte veta eller inte vilja veta, för att man inte råkar vara HSP/särbegåvad. Kan ses ha att göra med rätt så tydliga multipla faktorer(men lite för många för att även i kortform återge här och nu). Varav e/någran t.ex. kan ses vara skolsystemet och samhällssystemet. Där en hel del har lutat åt ett mekaniskt och linjärt lärande samt tänkande. Bl.a. något som säger sig i hög grad ha svar i form av NEJ eller JA. Det kan vara väldigt behagligt att luta sig tillbaka i sådana system - har man uppfyllt kraven som protokollsförts? Om svar är ja, så har man minsann gjort "allt" man bör försöka göra, eller veta, kunna o.s.v. - Och då kan andra faktorer, t.ex. om en individ även skulle råka vara HSP, ja då är det i vissa fall, på sin höjd "beside the point".


                              Ja det finns väldigt många faktorer som spelar stor roll och som går in och ut i varandra... och kanske går att skriva enormt mycket om varje faktor.


                              En vårdare, bör(tycker jag och troligen många med mig) vara lyhörd för sin patient/klient och vara försiktig och respektera individens rädslor, svårigheter, förmågor, möjligheter och dennes egna frågor, svar och tankar. Och då bl.a. hjälpa till att leda patienten/klienten till ett mer troligt svar - där patienten/klienten i hög grad tack vare sin egen tankeförmåga logiskt kan se och förstå att det kan ligga till si eller så, som alternativ till vad personen trodda till att börja med.


                              När/om det fungerar så, så ökar också möjligheten att det är patienten/klienten som visar fel/logiska fel på vårdarens resonemang eller/och även kunskaper som denne sett som fakta. En behandlare(t.ex. en terapeut av något slag) och en lärare kan i mångt och mycket ses ha samma funktioner - inte bara ge alla svaren, inte bara försöka/faktiskt laga/läka. Och patient/klient har troligen lika mycket att göra med att vara elev/student. Och i många fall, så kan den auktoritära rollen(läraren, läkaren, psykologen o.s.v.) kan behöva byta plats/roll med klienten/patienten/eleven/studenten - för att djupare och mer effektiv form av lärande ska kunna äga rum.


                              Ett organiskt lärande - ett organiskt läkande av det inre eller/och av det yttre.


                              Men att tänka, fundera och ta hänsyn till sådana saker - kan vara främmande och hotfullt för individer som fallit tillbaka på det linjära, mekaniska och "självklara" - det kan "hota" att rubba hela deras världsbild och "värre" än så - komma att hota deras identitet(och en del individer kan bokstavligt försöka försvara sina identiteter på samma vis som de skulle strida för sina faktiska fysiska liv - och då kan ett otal olika mentala försvarsmekanismer komma att "slå till" - som då kan göra det svårt eller till och med omöjligt för vissa att ta in extra information som inte passar deras redan färdiga och statiska "mallar".


                              Det är sådant som skett genom historiens gång - gång på gång. Och som fortfarande sker på och omkring vår planet.


                              Ja... som sagt, finns mycket att skriva om det.


                              Mvh

                              /Lenny


                              Comment


                              • Hej Lenny! Vad roligt så snabbt svar jag var beredd på vad som helst i tidsväg Väldigt intressanta delar i det här svaret som jag vill prata vidare om.

                                Jag började skriva här gick igång åt en massa håll men vet att jag behöver vara mer utvilad för att det ska funka. Så jag återkommer och hoppas du finns med


                                Comment

                                Working...
                                X