Announcement

Collapse
No announcement yet.

Forum för HSP

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Forum för HSP

    Jag har sökt efter forum för HSP för jag vill kommunicera med andra som har det. HSP är som ni säkert vet Highly Sensitive Person, och är som ordet säger en person med väldigt hög känslighet för alla sorters intryck. 15-20% av människor ska ha detta, och jag råkar tillhöra den.


    Jag vet att det är fler här på forumet som har det också, och kanske som har barn som har det. Min ena son har det, och med honom har jag mina allra mest givande diskussioner i livet. Han är som en riktig gåva, min ängel på jorden som ger mitt liv mening, hade jag inte honom skulle jag inte ha någon högsensitiv person i min omgivning, inte heller någon som kan förstå mig i så hög grad som han.


    Min önskan är att vi alla här ska kunna skriva om hur vi tycker det är, fördelar och nackdelar, det som är underbart med det och svårigheter. Kanske komma med tips hur man kan hantera olika svårigheter, hjälpa varandra att belysa personlighetsdraget på ett så positivt sätt som det går och lyfta varandra, det är min förhoppning. Så jag hoppas att ni vill vara med!!


    Jag hoppas hoppas hoppas verkligen att det går att få i gång en lång innehållsrik och givande tråd här, där vi kan stötta varandra med den unika livsvinkel vi har. Jag saknar verkligen kontakt med fler som liknar mitt sätt att vara. Klart vi inte är kopior av varandra men jag tror att vi kan ge och få förståelse för våra svårigheter till varandra, på ett sätt som en icke-HSP person kan ge.


    Man kan ta upp litteraturtips om man läst något om detta, sett någon film om det...


    Jag förstår också att med HSP kan man ha flera psykiatriska problem också, men det finns andra trådar till det, så jag skulle önska att den här tråden tillägnas endast HSP-personligheten.


    Jag skulle vilja börja med att berätta en sak jag noterat: i arbetslivet när jag jobbat med barn, så ofta hamnar kollegor i klungor om 3-5 personer och pratar, tex på gården, och om jag är en av de personerna så händer något väldigt underligt med mitt medvetande. De andras röster förvandlas och blir till ett slags mummel, som ett dovt bakgrundsljud, även fast jag står kanske 30 cm ifrån den som står närmast. Och detta mummel gör att jag har svårt att koncentrera mig i samtalet och hänga med, helt enkelt svårt att uppfatta vad som sägs och att delta. Det går bra när det är en och en, men blir det fler än tre blir det svårt. Och i ett rum, tex en matsal fullt med människor är allt jag hör surr och mummel och kan inte delta i diskussioner alls.


    Är det fler som upplevt liknande? Berätta gärna om liknande eller andra upplevelser.


    Ett annat exempel är när vid tex en middag så pratar alla i munnen på varandra, och svarar och lyssnar samtidigt, det är ett konststycke som jag inte klarar av. När någon pratar i munnen på mig, och svarar på det jag säger (alltså aktivt lyssnar medan jag pratar), så kan jag inte fortsätta diskutera med den personen för jag blir alldeles förvirrad. Jag kan bara ha en dialog med någon som är tyst när jag pratar, men det finns folk som behärskar detta konststycke. Min dotter gör ofta så, pratar medan jag säger något, och samtidigt lyssnar och svarar på exakt det jag pratat om. Hänger med alltså, medan jag tappar bort mig.


    Är det något ni andra med HSP personligheter upplevt?



  • #2

    Hej mintax

    Jag håller på att själv arbeta på en informationssida med ett tillhörande forum(eller om jag länkar till en forumdel här på TS). Särbegåvning och HSP är ett av mina specialområden skulle man kunna säga - så jag har sannolikt en hel del svar/information gällande de sakerna - så fråga på.


    P.S.

    Faktiskt så är jag även i startgropen för att ta fram en lättläst folder på ca 3-5 sidor, för att publiceras/presenteras i offentliga sammanhang(men när det är klart är ovisst vid denna tidpunkt).


    Comment


    • #3

      Ett exempel till på en svårighet: att läsa någon text när jag har en massa ljud omkring mig. Omöjligt. Det måste vara tyst omkring mig för att jag ska kunna koncentrera mig. Jag kan inte ha för många intryck för blir för lätt överbelastad.


      Mina sinnen är väldigt emottagliga för alla sorters intryck: skarpa ljud är hemskt obehagligt, starkt solljus, emot huden tex. tvättrådslappen måste klippas bort, för den skaver, lukter.


      För mycket människor omkring mig stressar, för jag känner in alldeles för mycket ifrån dem. (tex. på flygplatsen var jag tvungen att gömma ansiktet i händerna och bara försöka stänga av den jobbiga miljön med tusentals människor.)


      Jag är extremt inkännande för hur andra mår, jag märker direkt om någon mår dåligt. Jag känner det i hela mig, så länge jag är i den personens närhet. Ofta går det in så starkt att jag inte ser skillnad på om det är jag eller den andra som mår dåligt. Men när personen gått så försvinner känslan. Så därför är det viktigt att välja vilka jag umgås med.


      Jag sökte jobb som personlig assistent en gång, men på intervjun fick jag den handikappade personens smärtor, så jag insåg att det inte skulle fungera. Om någon har ont i knät känner jag det i mitt knä, ofta inte alltid. Det kan både vara fysiska problem jag känner av men också psykiska.


      Jag är bra på att se fel och hitta risker, på saker som kan gå fel, före alla andra blir medvetna om det, då kan jag undvika att det händer.


      Det är likadant om jag är med männisor som är väldigt glada, den glädjen blir också väldigt mycket starkare på djupet.


      Om jag har träffat någon person under någon eller flera timmar under dagen, så hör jag som en ljudfil under resten av den dagen, delar av samtalet, och det tar tid innan det klingar av, som ett eko. Så det känns som att jag tar med mig personen ifråga i timmar efteråt, när mötet är över. Därför blir det stressande att ha många möten under en dag. Helst träffar jag inte mer än någon person under dagen (utanför familjen) pga detta, att det tar sådan tid för det att klinga av. Möten med andra människor blir väldigt intensiva känslomässigt för mig, pga att jag upplever det så starkt och det stannar kvar så länge i mig.


      Jag har ett väldigt rikt inre liv, med starka känslor. Åt det konstnärliga hållet, när jag inte har depressioner eller ångest målar jag gärna, och uppskattar konst högt. Något av det mest underbara jag kan uppskatta och njuta av är stora gröna träd. Att se ett stort grönt träd är så vackert att det ger näring för själen, som att äta något riktigt riktigt gott. Underbart.


      Det kanske låter som navelskåderi i andras öron allt detta, men det är bara hur en HSP person uppfattar tillvaron. Man känner den med hela sitt väsen, är helt vidöppen för alla intryck. Det finns liksom inget filter.


      Comment


      • #4

        Lenny, det låter spännande!!


        Hur kommer det sig att du intresserar dig för just HSP och särbegåvningar?

        Skulle jättegärna vilja diskutera med andra som har HSP, så lämna gärna någon länk om du har till forum. Och hur har du lärt dig om HSP, är du en själv?


        Comment


        • #5

          Ja utifrån särbegåvning och HSPn's "värld", så beror det till stor del på att(låt oss säga att det är fastställt bortom rimliga tvivel, att du är en HSP(eller en särbegåvad individ), du då kan ta in mycket mer information. Att dina fem sinnen(och om man så vill, "summan" av dessa fem sinnen, som kan yttra sig som intution/ett sjätte sinne) som delvis går på övervarv/är högt känsliga för sinnes-intryck.


          Vare sig särbegåvnign eller HSP är diagnoser - men den problematik som kan uppstå, kan resultera i symptom som kan vara rätt lika, eller helt lika, symptom på faktiska diagnoser. Och det beror ofta på att vissa delar/saker fungerar på ett liknande vis.

          Mer konkret, så kan man säga att en(jag förkortar särbegåvad till SB händanefter) SB/HSP-individ har generellt förmågan att stänga ute uttryck, alltså att hon/han kan arbeta på detta och lära sig "stänga ner" när många/alla intryck blir för starka/påtagliga(individer med diagnosen ADHD, som då kan te sig likdant gällande problematiken, har en mycket låg sådan förmåga, generellt sett).


          Och låt oss snickra ihopa ett ord såhär i förbifarten, d.v.s. "hyperfokus"(ej fackterm mig veterligen ) är något som ofta följer med att vara SB/HSP - något som t.ex. är väldigt lik många personer som fått diagnosen Asperger eller autism.

          På "ytan" kan det te sig vara en och samma sak(t.ex. många pedagoger och folk i vården(även en hel del psykologer, psykiatriker och psykoterapeuter) har lite kunskap(och då följer ofta en märkbar dos med felaktig kunskap/uppfattning) om SB och HSP - så ett "typiskt" symptom på Asperger = "måste" vara Asperger för de som saknar kunskap om SB/HSP).


          Men under ytan så särskiljer sig detta "hyperfokus" åt. Generellt så har personer med diagnosen Asperger ett intresseområde, som de gära djupdyker ner i, och kan tillbringa timmar med intresset/ämnet(där många i "normalpopulationen" skulle ha svårt att klara hälften av den tid). De är dock benägna att ha lite eller inget intresse att dela med sig till/med andra personer(alltså, de behöver inte vara motvilliga att dela med sig/bolla saker/information/tankar gällande ämnet med andra som är intresserade av samma sak, utan mer ointresserade... "vilket som...").


          För de som är/har/är SB/HSP så skiljer sig detta väsentligt åt. Generellt så "älskar" en SB/HSP att dela med sig, att bolla idéer, att tillsammans dyka än djupare ner i intresset/ämnet/fokusområdet - och detta kan ge mycket mental energi tillbaka, och sporra särbegåvade ännu mera, till "nivåer" av fokus och intensitet som kan te sig främmande och ofta skrämmande för "normalpopulationen"..


          Tillbaka till inre och yttre känslighet. SB/HSP har i vissa områden i hjärnan(och ofta mellan hjärnhalvorna) långt fler kopplingar meller neuronerna(hjärncellerna, jämfört med normalpopulationen - och detta menar forskare på att det stämmer även in på t.ex. nervceller/nervtrådar/receptorer(och fler former av celler) - som då medför att individen reagerar starkare än många andra på t.ex. beröring, ljud, ljus/synintryck, smak och lukt.


          Om man inte lärt sig att balansera detta, att medvetet välja att ta in färre intryck - så kan vi kalla det för att hjärnan blir överbelastad(vissa delar av den i.a.f.).

          Men även de som kan balansera det, och som mår gott och lever hälsosamt, kan behöva pauser där de får vara ifred en stund(på jobb, hemma med partner och/eller barn, o.s.v.). Och får personen lite andrum, så kan han/hon återhämta sig snabbt(så lite som med kost, flera/återkommande under dagen, men i liten mängd - så blir det lättare att hålla uppe energi och ork - och just kost och dryck är viktigt här(för alla människor, men extra så för SB/HSP)).


          Ett rikt inre liv är en del av det som påvisar att individen är SB/HSP.

          Dock finns det olika former av intelligensområden. Så antingen har en SB/HSP minst en eller flera av de olika intelligensområdena, som har större potential av vad normalpopulationen generellt har. T.ex. som du nämner, konstnärlig men även musik, fysiskt och flera andra områden.


          Vill påpeka att SP och särbegåvning är två olika forskningsområden, och att det finns få undersökningar(mig veterligen) som säger om det är en och samma sak, eller om det är olika saker. Så i detta skeda ska jag låta det vara osagt hur det kan ligga till - men finurligt nog så är styrkor, problem, symptom och mycket annat - desamma hos dessa två olika saker.


          Om minnet tjänar mig rätt så har termen HSP funnits med i ca 10-15 år. Termen särbegåvning myntades på 1990-talet av svenska forskaren Roland S Persson(som bl.a. arbetar på högskolan i jönköping), jag är osäker på om det var fler som var delaktiga i att ta fram uttrycket.

          Dock så är då särbegåvad den "svenska översättningen" av ordet "gifted"(och giftedness för särbegåvning). Och det uttrycket... så har jag för mig att det myntades i början av 1900-talet.

          Men viss fokus och forskning har funnits redan innan 1900-talet(men hade då inte fått termen "gifted" ännu).


          Comment


          • #6

            Det här med särbegåvnignar vet jag inte riktigt vad det är? Hänger det ihop med HSP?


            jag har liksom inte tänkt på min känslighet som någon begåvning, kanske mest pga att jag inte haft några förebilder omkring mig som visat hur man hanterar det, eller stöd ifrån andra angående det. Utan mest fått höra att "vad du är överkänslig", som något negativt.


            Visst när jag tänker på det så skulle HSP kunna vara en begåvning, men i samhället idag så är det inte ett personlighetsdrag som hyllas eller uppmuntras. Det är nog tyvärr ofta mer skamligt.


            Men om jag hittade ett yrke tex där omgivningen uppskattade och hade användning av min känslighet skulle jag bli överlycklig. Men jag kan inte direkt komma på något sådant, terapeut kanske men det tåget har gått.


            Du skriver att HSP personer har en förmåga att kunna stänga ute intryck... det kan jag inte, än... men jag kanske skulle kunna lära mig, av andra som vet och kan hur man gör. Detta är nytt för mig fortfarande, men mycket tyder på ändå att jag har den här personligheten. Mitt liv skulle bli mycket lättare om jag kunde lära mig att stänga ner intryck. Så om någon som kan det vill berätta skulle jag bli glad, hur man gör.


            "Hyperfokuserar" gör jag rätt mycket, men bara i sådant som intresserar mig, då kan jag lägga ner 10 timmar i sträck utan paus på att riktigt grotta ner mig i något special- intresse. Ett specialintresse kan hålla i sig i ca 3-12 månader, då läser jag allt om det, söker på nätet osv letar filmer om det. Men sedan tröttnar jag, så är det tomt en period, för att sedan hitta ett nytt specialintresse för en tid. Men det skumma är att jag har märkt att det finns en röd tråd mellan alla dessa specialintressena i slutänden. Ungefär som att det fanns en kursplan eller liknande. Först i början är det helt "random" men när grottat klart så ser jag att allt hänger i hop på något sätt.


            Och hittade jag någon som jag fick dela med mig av angående specialintresset skulle jag bli överlycklig (det händer dock inte ofta), jag älskar att berätta om det jag lärt mig, och om intresset om det ämnet skulle väckas hos någon och dela det med den skulle vara fantastiskt.


            "Om man inte lärt sig att balansera detta, att medvetet välja att ta in färre intryck - så kan vi kalla det för att hjärnan blir överbelastad(vissa delar av den i.a.f.)." Det händer ofta mig, och då krävs det lång återhämtningsperiod av vila. Det stämmer också in med kost och dryck, att behöva regelbundna måltider. Väldigt känslig för väderomslag, kyla, värme (tål värme bättre), drag.


            Jag vet inte riktigt om det där med intelligensområden. Jag målar och brukade sjunga med barnen då jag jobbade med barn (sjöng ju bra men inte som Carola, och är kanske inte någon picasso). Däremot hur jag rent perceptuellt tar in/upplever konst, musik och det som är vackert är väldigt starkt. Om jag tex påpekar något träd som är vackert för någon, så har jag upplevt trädets skönhet med hela mitt väsen och min själ har fått en måltid med mycket näring. Men denna någon tittar med hastig blick..."umm...", lite ointresserat. Då förstår jag att personen inte ser samma sak som jag ser.


            Comment


            • #7

              Ja, det har visat sig att utav ALLA I-länder, så är det just Sverige som mest troligt har sämst generell kunskap och insikt om särbegåvning - och som inte ens har något direkt uttalat om de barn som är särbegåvade, inom skolväsendet.


              En mycket stor okunskap.


              Något som forskare och andra kunniga individer här i landet har kommit fram till, är att denna okunskap finns till stor del p.g.a. "jantelagen".


              En grej med särbegåvning, är att det i princip alltid finns ett stort behov att en lång tids tränande/övande/o.s.v. inom sitt/sina specialområden - för att kunna komma i närheten av den potential man har. Och nu vet inte jag, men antar du inte "ens" tränat/övat en tiondel av vad Carola antagligen gjorde, gällande sång, eller?


              Ja du beskriver väldigt bra hur det är för många särbegåvade/HSP'are(när du berättar om dig själv, som detta med trädet o.s.v.).


              Det är ett stort område, och precis som du brukar upptäcka, så hänger olika saker ihop, dock kan det bli komplext att förklara, om du t.ex. frågar om 3-4(eller mer, hehe) "större" saker inom dessa saker, för ett "bra svar" skulle kanske innebära ett par sidors text för varje fråga + några sidor till för att knyta samman säcken och påvisa hur delarna blir en helhet - hur det hänger samman, o.s.v.


              Så OM möjligt, hehe, så fråga gärna, men mer specifikt - Alltså om du vill ha svar/förklaringar av mig - om du bara vill berätta för andra, så skriv loss så det ryker!


              Comment


              • #8

                Jag har inte möjlighet att skriva något bra just nu, men vill ändå kommentera något här. Jag själv upplever mig som HSP:are när jag läser utifrån vad du mintax2 och andra upplever. Särbegåvad, kanske... Det har jag svårare att förstå. Men jag känner mig ganska träffad där också.


                Hoppas kunna bidra med något när lugnet lägger sig här!

                Väldigt intressant läsning och "samtal" kan det bli:-)


                Bra initiativ mintax2


                Kram!!


                Comment


                • #9

                  Ja, jag tror ju också att jag hamnar i den här kategorin. Frågan är väl om det "bara" är HSP eller också särbegåvning. Det är så nytt för mig ännu så det är svårt att förhålla sig till. Kanske kan ett sådant här utbyte bli viktigt. Tack trådskaparen


                  Comment


                  • #10

                    Jag vill fråga Lenny om den stora skillnaden mellan HSP är och Asberger? Jag själv anser har en god social förmåga men behöver vara ifred ofta för att ladda. Blir lite rädd att jaf gar AS även om det inte skulle innebära en katastrof. Men jag har min självkänsla baserad på min sociala kompentens.


                    Comment


                    • #11

                      hej mintax2,


                      Jag läste det du skrivit i glaskulas tråd "även om det inte är någon diagnos".


                      Jag kände så igen mig i detta:


                      "Det du skriver om samhörighet, stämmer helt och hållet in på mig också. När jag är med andra känner jag ett skriande behov av att komma nära, men det funkar till 0,o1% då det är så otroligt sällan man träffar andra som har liknande behov. Att umgås med andra på ett ytligt plan känns helt meningslöst för mig, jag får inte ut någonting överhuvud taget av det. Jag trivt bäst när man kan vara öppen och prata om det som berör."


                      Jag vet inte riktigt varför man har ett så stort behov av att komma nära, om det kanske är något man saknat sedan uppväxten? Eller om man liksom har varit sådan från början? Svårt att veta ...


                      Jag har i allmänhet lite svårt för att göra min röst hörd i ett större sällskap, men det kan gå bra också, beroende på vilken sammansättning människor det är. Om man är på en mingeltillställning, där det ju är mycket folk, och står och pratar med en grupp, så blir jag mycket trött i huvudet bara efter en stund, eftersom det är ett sådant sorl, och jag kan känna mig uppskruvad i en till två timmar efter jag har gått hem. Jag känner mig också trött och nedstämd efter ett sådant här tillfälle. Kanske borde jag tala om detta med min terapeut, men jag tror inte att hon är expert på det här området.


                      Känslig har jag alltid varit, och jag har också alltid fått höra det ...


                      Detta är mina reaktioner när jag är i större sällskap och med människor jag inte känner väl. Så jag har vissa likheter med dig.


                      M v h


                      Comment


                      • #12

                        Eureem, behovet av att komma nära tror jag hänger ihop med att jag redan har snappat upp så mycket information, att jag nästan redan "känner" personen på en viss nivå(fast det kanske är första gången jag träffar den)... så när jag interagerar med personen då kommer jag "för nära", blir för intimt för den personen, som då genast vill skapa det normala avstånd som de flesta människor är vana vid. Och då måste jag backa och bortse från den kunskap jag har om personen. Jag kan tex få en känsla för att en person som ler och är glad i själva verket inte alls är det, och svarar jag på det som personen försöker spela ut (den falska glädjen) går ju allt som personen vill, men om jag agerar utifrån det jag känner får jag ofta mycket irritation tillbaks. Jag har sett saker som jag inte var inbjuden att se, tror jag. Jag känner det så starkt när någon mår dåligt men står och ler. Ser igenom fasaden. Eller rättare sagt känner.


                        Alltså så har jag redan information om personen, men sådan som jag inte är inbjuden till, och har inte rätt att agera utifrån, antagligen. Därför blir folk avvisande tror jag.


                        Men min längtan står ju bara för att få vara precis så intim, att kunna prata om det som gör ont, att få lyfta det. Jag känner inte den gränsen mellan mig och personen ifråga. Jag upplever mötet med människor mer intimt. Om någon är blockerad känslomässigt, så känner jag det i mig själv, som om jag är blockerad. Och tror ofta att det är mitt eget, men det är inte det, för känslan försvinner när vi skils åt.


                        Comment


                        • #13

                          Mycket intressant att läsa


                          De människor som du kommer för nära, gäller det dem flesta du möter? Jag tror att det kan vara så att de flesta människor inte vill kännas vid sina plågor och problem, som de stoppar undan så gott de kan, och när sedan någon ser dem, och visar eller säger att de förstått detta, så blir de obekväma och backar.


                          Jag ser inte svagheter i första hand som ett problem, utan något som alla har, och ska tas naturligt.


                          Med mig är det så att jag inte har behov av att komma nära alla människor jag möter, utan bara de jag känt djup samhörighet med; att ingen av oss liksom behöver förställa sig på något plan, utan att man bara kan bli accepterad som man är. Sedan kan det tyvärr bli så att jag blir lite för beroende av dem, eftersom samhörighet är så viktigt för mig, och jag vill känna det mer eller mindre hela tiden, och jag inte känner detta med så många. Det är här det kan "skära sig" med dem, och när det har hänt har det gjort mig otroligt ledsen.


                          Känner du igen detta?


                          Comment


                          • #14

                            Bra insikter här skulle jag vilja påstå.


                            acceptera:

                            Det finns flera likheter och flera skillnader - bland de viktigare är ju det jag skrev relativt tidigt i min första post i denna tråden.

                            Något mer kan t.ex. vara att personer med Asperger ofta kan ha svårt för att koppla samman gammal och ny information(ungefär som metaforen 1+1=3), och att skapa nya tankar, idéer, lösningar, möjligheter och vinklar med hjälp av ny information/kunskap. Något som är mer typiskt för en särbegåvad, att med en gnutta ny/extra information/kunskap, så uppstår en mängd olika tankar, känslor, idéer o.s.v.


                            Särbegåvade tenderar också verkligen kunna se det vackra i många olika saker, och fascineras och stimuleras av detta(och få en rejäl skjuts inspiration och motivation till på köpet) av att i ett visst läge t.ex. se en ekorre skutta och hoppa mellan grenar. Eller en solnedgång(kan vara snudd på allt möjligt). Att få en antydan till en tår, eller en faktiskt tår, i ögat om man ser hur en ung tjej/kille på eget bevåg hjälper en äldre människa med något(t.ex. att ta sig över gatan).

                            MEN, det har också en hel del med i vilken "riktning"(område) särbegåvningen finns hos individen. Är antingen ett eller flera områden.


                            De med hög intrapersonell och interpersonell intelligens kan påverkas starkt av en sådan händelse som i nyss nämnda exemplet. Lite slarvigt uttryckt, de som har en hög EQ(och även SQ... social intelligenskvot).


                            Nu blir det lite av en upprepning, men med lite extra information tror jag:

                            En med diagnosen Asperger tenderar att kunna göra väldigt bra ifrån sig inom sitt specialämne/område, men mer på sådant vis att han/hon upprepar redan existerande saker/idéer/prestationer/annat, och kan göra det suveränt. Emedan särbegåvade tenderar att kunna upptäcka nya vinklar och skapa något relativt(eller helt) nytt(en ny form av lösning, istället för en väldigt bra, men som i grunden är densamma som redan existerande produkter/lsöningar/vad det nu är).


                            Hög social kompetens är något en särbegåvad kan ha(men måste inte), hos de med Asperger så är det generellt mer vanligt med en lite/något mindre social kompetens än vad "medelsnittsmnniskan" generellt har.

                            Humor är t.ex. något särbegåvade tederar att ha gott om, och som kan vara lite speciell, eller/och klyftig och nyanserad. Nyanser gällande många saker, kan särbegåvade indivder vara uppmärksamma på. För de med Asperger, så har de svårare med humor och de lite mer abstrakta sociala sammanhangen.


                            Sedan finns det ju undantag på olika vis, från det som är "norm" inom/hos olika områden/människor/o.s.v. Så det är inte svart och vitt.


                            Comment


                            • #15

                              Jag tror att jag känner igen mig en del i mintax2. Dock inte lika tydligt. Jag känner ofta instinktivt hur människor mår och vill verkligen hjälpa. Det är ju inte helt självklart för den individen att prata med mig om det, så ibland känns det som att andra backar lite. Även om jag inte berört måendet i det jag sagt så har jag kanske ändå förmedlat något.


                              Comment

                              Working...
                              X