Vad har vi gjort för fel?

[Ascena]

Jag förstår inte detta.. ändå känns det som att det äter upp mig inifrån..

Vi bor i ett hyreshus med flera lägenheter och har bott här i ca 1år. För inte sålänge sen så flyttade det in några äldre ovanför oss.. Jag och min sambo är nog de yngsta som bor här.. Sedan dom flyttade in har jag hälsat på dom flera gånger men de har aldrig hälsat tillbaka.. och för några veckor sedan hade jag haft min tvättid jag skulle bara ner och hämta det sista i torkskåpet.. då hade hon tvättid efter mig.. så hon hade ju redan börjat.. det gjorde ju inte mig något.. Hon stirrade på mig då jag gick in.. jag sa att jag bara ska hämta min tvätt.. då sa hon att hennes klocka var minsann prick och att man ska ha tillträde till tvättstugan prick.. Då sa jag att hon hade ju tillträde, mina kläder hängde ju i torkskåpet som man ändå inte behöver på en gång. Då sa hon att hon hde fått börjat med att städa.. men jag hade juh redan rengjort luddfiltrena och tvättmedelsfacken och allt det, så jag sa juh att jag redan hade gjort all städning... Då sa hon att det inte var tillräckligt.. Nehe ok (!) hon sa att hon inte trodde jag hade gjort det alls.. Jag ville inte tjaffsa med denna surtant nå mer så jag tog trasan torkade ur torkskåpet och gick.

Jag har sett henne efter det också, då jag väntat på bussen eller då vi gått förbi varandra i trappuppgången, jag har hälsat men hon har bara tittat bort surt.. Här om dagen då jag väntade på bussen hade jag ett par högre klackar.. då stod hon bara och stirrade på mina skor.. typ som om det vore något skamligt .. Detta gjorde mig på dåligt humör.. och det stör mig..*

Nu då idag, är egentligen droppen.. det kom massa brandmän och knackade på, för dom hade information om våra brandvarnare m.m. så jag stod och pratade med dom lite.. när hon gick förbi i trappuppgången.. då tittade hon på brandmännen också tittade hon på mig åsså log hon.. hon sa högt till mannen hon gick brevid.. -Nu har hon misskött sig! och det äckliga var att hon såg glad ut då hon sa det.. Brandmannen som hörde detta sa högt till henne då.. -Vi kommer knacka på hos dig med om en stund! då sprang hon som en råtta uppför trappan och smällde igen dörren..

Vad ska jag göra? Detta gör mig galen.. först trodde jag bara att hon inte gillar ungdomar men det verkar vara personligt då hon tydligen vill att det ska gå illa för mig..

Tips nån? Tacksam för svar.

[Lenny]

Den kvinnan mår sannolikt väldigt.. väldigt dåligt, och kan för en liten stund slippa ifrån det, när någon annan i hennes närhet mår dåligt. Om du kan, bemöt henne med vänlighet och glädje - leenden* (ja, inte "krypa" eller fjäska alltså). Att må riktigt dåligt och vistas med någon som mår bra och är glad, är oftast jobbigt. Så antingen kommer hon ta avstånd (efter att ett tag försöka få dig att må dåligt), eller så finns det en chans att hon skulle kunna tina upp, och då kommer hon inte vara lika hemskt mot dig längre...

Lycka till..

[knet99]

Håller med Lenny att det första att försöka är att ge vänlighet tillbaka (utan att krypa), och se om det kan bryta grannens ovilja till att visa vanligt "hyffs". Om ni orkar kan ni bjuda in dem på fika, vissa vänder helt då, plötsligt är man toppen i deras värld. För de mår som sagt väldigt dåligt, så handlar mycket lite om vem du är eller vad du gör.

Men ibland går det inte. Nedan en historia ur mitt liv, inte samma men liknande situation.

En del människor söker energi och näring i att söka konflikter där det inte finns någon. Handlar ofta om att de känner sig helt värdelösa själva, har mindervärdeskomplex eller annat, men genom att söka saker att bli arg på i sin omgivning så kan de glömma sig själva en stund, känna "kontroll", få en kick.

Hade en granne när bodde i Stockholm som var sådan. När jag flyttade in berättade hon att hon jobbade i resebranschen för hon skämdes att säga hon jobbade som spärrvakt. Jag fick veta genom någon annan granne att hon blivit lämnad av sin man, de hade haft ett liv där de åkte motorcykel i Europa på semestrar, nu hade hon blivit "gammal" och ensam, bitterheten lyste om henne.

Hon stod i trappen och lyssnade om jag slog upp vatten i badkaret efter 11, då kom hon och bankade ilsket på min dörr. Nesligt för henne så slog jag ofta upp ett bad strax före 11, men eftersom hon laddat för att skrika och gorma så kom hon ned och slog på min dörr i alla fall fast inte 11, och hävdade att klockan var över 11. Jag öppnade aldrig, låtsades inte om henne.*Att hon själv när berusad spelade dansbandsmusik så det dundrade i väggarna på nätterna tog hon ingen notis om.

Spelade ingen roll vad jag gjorde så sökte hon konflikt. En morgon när tvätttid så låg det en badrumsmatta i tvättmaskinen färdigtvättad. Badrumsmattor är ju av syntet och blir nästan torr av centrifugeringen, och eftersom syntet så jag vågade inte slänga den i tumlaren eller hänga den i torkskåpet, utan hängde den försiktigt på tvättkorgen. Naturligtvis kom hon neddundrandes när jag senare skulle skifta min tvätt (hon hade säkerligen stått i trappen och lurat för att inte missa när jag skulle gå dit), och gormade hur dålig granne jag var som inte hängt den i torkskåpet. Och när jag försökte invända att jag inte vågade för "syntet" så triggade hon på det med, "så du har äkta mattor du då?", hon lyssnade ju inte alls, hon ville gorma, få den kicken.

Jo, om jag hade suttit med henne och en annan granne och supit på den gemensamma terassen fredag/lördag så tror jag att hon hade accepterat mig, inget jag hade lust med. Testade en gång faktiskt, men var inte riktigt "jag" att sitta där och sagga.

Hmm.... ville bara skriva att vissa är så. Tar tid att vänja sig, men de är ett litet litet fåtal som man helt enkelt måste försöka ignorera, inte ta åt sig. Det värsta de vet är förresten att bli ignorerade, så numera ger jag igen lite elakt genom att inte reagera alls, inte låtsas om dem, inte ens en blick (ska mycket till innan jag gör så naturligtvis).

Men jag vet hur det känns, en slags "ondska" vi inte är vana vid som plötsligt tränger sig på, energitjuvar. Ovant och klart obehagligt....