Announcement

Collapse
No announcement yet.

Deprimerad 11-åring. När ska detta helvete sluta?

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Deprimerad 11-åring. När ska detta helvete sluta?

    Vi har varit på bup i några månader och enligt dem gör vi allt "rätt". Och visst, dottern mår ju bättre och bättre, men heldagar i skolan är bara att glömma, och hon vill sova mellan oss för det mesta. Hennes ångest visar sig som oro och illamående. Detta illamående som dottern tycker känns värst. Självklart har hon varit på VC och prover är tagna, så det är inget kroppsligt fel.

    Men när ska det gå över? Ikväll har hon åter igen en svacka, med gråt och oroskänslor. Och jag känner en ilska och hopplöshetskänsla om att detta verkar ju aldrig gå över! Mitt hjärta blöder för dottern, över att hon ska behöva bära på detta. Så tungt ju. 😒

    Och när "ska" man börja fundera över eventuell medicinering.?
    Vår dotter är och har varit väldigt duktig på att sätta ord på sina tankar och känslor, så hon bär inte på saker och ting inom sig. Men hur länge kan sådant här sitta i? Är hon dömd till ett liv med ångest och depression nära, under ytan bara.? Hon är bara 11 år .. 😕

  • #2
    Nej hon är inte dömd till ett liv med ångest även om det kanske känns så just nu. Nackdelen med medicin är den bara tar bort symptomen och inte orsaken. Har ni övervägt privat terapi? Bup är tyvärr inte bästa alternativet när det gäller unga som mår dåligt alltid.

    Comment


    • #3
      Originally posted by Fågeln Fenix View Post
      Nej hon är inte dömd till ett liv med ångest även om det kanske känns så just nu. Nackdelen med medicin är den bara tar bort symptomen och inte orsaken. Har ni övervägt privat terapi? Bup är tyvärr inte bästa alternativet när det gäller unga som mår dåligt alltid.
      Tack för svar!

      Glömde skriva att det finns ingen uppenbar orsak till dotterns mående. Inget har hänt, bra i skolan, stabilt hem, etc. Så frustrerande!

      Ja, dottern undrade för ett par veckor sedan om de inte på bup skulle ge mer handlingskraftiga råd och tekniker om hur hon kan tänka istället när de mörka tankarna kommer. Så vet faktiskt inte om bup hjälpt så mycket.. hmm, ja- privat kanske kan vara något.!

      Comment


      • #4
        Känner många som gått på bup där de fått avbryta och sökt sig privat. För din dotter är på rätt spår när hon efterfrågar hur hon ska kunna hantera tankarna när de kommer. Man måste så klart prata om dessa tankar men även få verktyg att hantera dom när de dyker upp så de blir mindre jobbiga. Det är bra hon kan sätta ord på sina tankar och känslor, skriva har hon testa det när tankarna kommer bara skriva ner rakt av på ett papper allt som hon tänker och känner, en del målar av sig det de känner man får testa sig fram och hitta sin grej för hitta lite distraktion. Sen är det bra om man även intalar sig själv att ok det är asjobbigt nu men det är bara tankar och känslor inget farligt och man dör inte av det även om det ibland kan kännas som det. Jag fick bla lära mig att inte föda tankarna tex en jobbig tanke dyker upp då kan man tänka vidare på den tanken vilket bara leder till att tankarna blir jobbigare och blir fler. Istället ska man ignorera första tanken som dyker upp, typ ok jag hörde dej men jag tänker inte lyssna vidare på dig, hej då typ. Skitsvårt i början men med lite övning och tålamod kan man faktiskt lära sig att inte mata jobbiga tankar. Är asjobbigt att ha ångest mm själv lidit av det så vet hur jobbigt det är men med rätt hjälp så går det att komma tillrätta med det och få ett liv utan ångesten. Ibland behöver det inte hänt saker som tex skilsmässa, mobbning el något annat för att man ska drabbas av ångest utan kan vara massa små små saker som tillsammans startar ångesten sen är det ju den åldern då massa saker börja hända både kroppsligt och fysiskt som ochså kan ställa till det med ångest mm.

        Comment


        • Mrs S
          Mrs S commented
          Editing a comment
          Tack igen Fenix!

          Ja, exakt! Tror det är utvecklingsfas + höga krav på sig själv som ställt till det.

          På bup frågar de hur det har varit sen sist typ, och hur hon mår nu.
          Vi pratar ju hemma liksom, och jag vet hur hon känner, så dottern säger sig ha bra stöd i mig. De på bup säger samma saker som jag. Men mer då? Snart har väl ett år gått och hon är fortfarande inte sig själv. Halvtid på skolan, orkar inte med innebandyn, aptiten nersatt (förutom sötsug), dålig sömn, osv. 😕
          Inget ett barn ska behöva bära liksom.

      • #5
        Min Son har varit där och då gällde samma sak som vid utbrändhet för vuxna . Bra kost, sömn och fysisk träning . Framför allt gäller dock vila . Mycket konstigt att barn har mycket svårare att få bli sjukskrivna när de mår dåligt men du kan själv låta henne stanna hemma vissa dagar . En 11 åring har ju 3-4 år på sig att få betyg i skolan så att vara hemma ibland för att må bättre är ingen stor sak egentligen fast skolan kanske tycker annorlunda . Min son var så dålig så han hade självmordstankar men hämtade sig på bara 6 månader . Barn är sköra men de har också bättre förmåga till återhämtning än vi vuxna.

        Comment


        • #6
          Originally posted by heartminded View Post
          Min Son har varit där och då gällde samma sak som vid utbrändhet för vuxna . Bra kost, sömn och fysisk träning . Framför allt gäller dock vila . Mycket konstigt att barn har mycket svårare att få bli sjukskrivna när de mår dåligt men du kan själv låta henne stanna hemma vissa dagar . En 11 åring har ju 3-4 år på sig att få betyg i skolan så att vara hemma ibland för att må bättre är ingen stor sak egentligen fast skolan kanske tycker annorlunda . Min son var så dålig så han hade självmordstankar men hämtade sig på bara 6 månader . Barn är sköra men de har också bättre förmåga till återhämtning än vi vuxna.
          Tack så mkt heartminded för ditt inlägg!

          Skolan har varit riktigt bra i allt detta. Dottern har bra stöd av lärare och elevhälsan.

          Hon har också haft tankar på självmord. Så skrämmande och hjärteknipande och höra hur en 11-åring på natten legat och funderat på att ta ett rep och hänga sig i skogen.. 😰

          Men det har som sagt vänt och hon mår bättre nu. Men långt ifrån bra!
          Men skönt att höra er vändning, då finns det hopp för vår dotter också!

          Comment


          • #7
            Hej

            Själv blev jag deprimerad när jag var 9 år och mådde väldigt dåligt i många år, det var dock ingen som visste om det.
            Nu har det visats sig i vuxen ålder att jag har ADD.

            Har ni kollat upp om en ev diagnos?

            Har ni provat ge henne kosttillskott?
            Här finns det bra info om kosttillskott vid depression: http://passionforhalsa.se/depression


            Hoppas ni hittar nåt som hjälper.

            Comment

            Working...
            X