Announcement

Collapse
No announcement yet.

Diagnos ADHD

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Diagnos ADHD

    ADHD (Attention-Deficit/Hyperactivity Disorder) är en neuropsykiatrisk störning som utmärks av bristande uppmärksamhet och hyper- eller hypoaktivitet. Det finns tre sorters ADHD: en som innebär att man har koncentrationssvårigheter och tenderar att vara inobservant på sin omgivning, en som innebär att man är hyperaktiv och impulsiv, och en som innebär att man har både de tidigare nämnda sorternas svårigheter. Många med ADHD har problem med vissa sinnesintryck, precis som personer medAspergers syndrom.Namnet kommer ifrån DSM-IV, den diagnostiska manual som vanligtvis används för psykiska sjukdomar, och kallas i den svenska översättningen för "Uppmärksamhetsstörning/hyperaktivitet". Ett närliggande men ej identiskt begrepp, som dock endast används i Norden, främst i Sverige, är DAMP.

  • #2
    Uppmärksamhetsstörning

    Uppmärksamhetsstörning (AD/HD; Attention Deficit/Hyperactivity Disorder), är ett tillstånd som ofta blir tydligt redan under förskoleåldern, och växer till ett stort problem i samband med skolstarten. Tillståndet finns hos ca 4% av en årskull barn med tydlig övervikt för pojkar (6% pojkar, 2% flickor). Störningen innebär att barnen inte kan styra sin uppmärksamhet och t.ex. koncentrera sig på det som sägs i klassrummet, eller, under småbarnsåren ”leka färdigt en lek”. De fladdrar från det ena till det andra, vilket även jämnåriga kamrater kan påpeka. Hyperaktivitet innebär en oförmåga att vara stilla, det är ”myror i kroppen”. De är också impulsiva, handlar först och tänker sedan, och har svårigheter att förutse konsekvenser av sina handlingar. Därför är de olycksbenägna. De har dålig kontroll över sina affekter och kan bli t.ex. oresonligt aggressiva. En del ADHD-barn har tilläggs­problem i form av svårigheter att ta in och strukturera information (perception), ofta i kombination med motoriskt fumlighet och klumpighet: DAMP (Deficits of Attention, Motor control and Perception); tidigare kallat MBD (Minimal Brain Dysfunction). De motoriska problemen växer ofta bort medan impul­sivi­tet och koncentrationsstörningar kvarstår till vuxen ålder hos relativt många personer med AD/HD, kanske upp mot 40%. Ofta har man också skaffat sig sekundära psykiska problem via alla sociala miss­lyckanden under uppväxten - förhöjd ångestnivå, depressionsbenägenhet, låg självkänsla. Ungefär hälften av AD/HD-barnen har dyslexi (diagnosticerad enligt DSMIV) som tilläggs­handikapp. Utbildningsnivån i vuxen ålder är vanligtvis betydligt lägre än begåvningsnivån.

    Comment


    • #3
      Hej! Har en 16-årig son som haft diagnosen ADHD sen han var 4 år. Sen ca 1,5 år tillbaka bor han i familjehem. Sen flytten dit, har det testats först Concerta o nu Strattera i ökande dos. Står nu på 60 mg. Själv har jag varit tveksam t medicinen p g a biverkning i form av ökad suicidrisk. Min son är en känslig person s haft ett tufft liv o även en del tidigare självmordstankar p g a allt han utsatts för. Är min oro överdriven? Anses det att fördelarna (såsom att klara skolarbetet) överväger?

      Comment


      • #4
        jämtstårsan wrote:Hej! Har en 16-årig son som haft diagnosen ADHD sen han var 4 år. Sen ca 1,5 år tillbaka bor han i familjehem. Sen flytten dit, har det testats först Concerta o nu Strattera i ökande dos. Står nu på 60 mg. Själv har jag varit tveksam t medicinen p g a biverkning i form av ökad suicidrisk. Min son är en känslig person s haft ett tufft liv o även en del tidigare självmordstankar p g a allt han utsatts för. Är min oro överdriven? Anses det att fördelarna (såsom att klara skolarbetet) överväger?


        Då skolan klagat hos familjehemmet att min son återigen fått problem med koncentrationen (mest matten) har de nu, förutom Strattera 60 mg, dessutom fått Risperdal utskrivet till min son. Själv har jag inte lyckats hitta några indikationer för en sån medicinering. Den är en antipsykotisk medicin med mycket biverkningar. Kan detta vara bra?

        Skulle verkligen vara tacksm om någon kan svara på detta!

        Comment


        • #5
          Vet inte om jag direkt kan svara på varför just din son fått risperdal. Men jag gör ett försök, tänk på att detta kanske inte stämmer för just ditt barn.
          Det skrivs ut till barn som har svårigheter med att kontrollera sina aggressiva impulser man kan säga att risperdalen ger dem 10sekunder extra att tänka efter innan man slår eller sparkar eller gör sig illa. Den hjälper oxå till lite med sömnen om din son haft problem med det. När Risperdal skrivs ut med detta syfte skrivs det dock ut i mycket mindre doser än vad det gör när det ska ha antipsykotisk effekt. Har din son under 1,5mg/dygn så kan detta var anledningen.

          Kan du be att få ett möte med utskrivande läkare på BUP?, även om du inte är vårdnadshavare (vet inte hur du har det med det) så är du ju fortfarande förälder och bör väl få förstahandsinformation och möjlighet att ställa frågor.

          Lycka till

          Comment


          • #6
            Anna-Karin wrote:Vet inte om jag direkt kan svara på varför just din son fått risperdal. Men jag gör ett försök, tänk på att detta kanske inte stämmer för just ditt barn.
            Det skrivs ut till barn som har svårigheter med att kontrollera sina aggressiva impulser man kan säga att risperdalen ger dem 10sekunder extra att tänka efter innan man slår eller sparkar eller gör sig illa. Den hjälper oxå till lite med sömnen om din son haft problem med det. När Risperdal skrivs ut med detta syfte skrivs det dock ut i mycket mindre doser än vad det gör när det ska ha antipsykotisk effekt. Har din son under 1,5mg/dygn så kan detta var anledningen.

            Kan du be att få ett möte med utskrivande läkare på BUP?, även om du inte är vårdnadshavare (vet inte hur du har det med det) så är du ju fortfarande förälder och bör väl få förstahandsinformation och möjlighet att ställa frågor.

            Lycka till


            Tack Anna-Carin för ditt svar. Jodå, det är jag som är vårdnadshavare och placeringen är frivillig. Men ändå är det mycket sällan som jag får någon sorts information, både från barnhab (utskrivande läkare) och skola. Har efterfrågat en regelbunden kontakt med både skola och barnhab sen placeringen gjordes...men det fungerar tyvärr alldeles för dåligt. Båda instanserna anser att det är familjehemmet som ska informera mig...något som inte heller fungerar tillfredsställande. Dock har jag lärt mig att det är lugnast för min son om man som mamma inte ifrågasätter, tyvärr.

            Comment


            • #7
              Tycker att du skall be soc. ordna så att det var 6:e månad är ett möte där soc. sekr. habiliteringen, familjehemmet och du sätter er ner och diskuterar vad som är nytt sen sist. Din son kan själv välja om han vill vara med eller inte. Det har du rätt till eftersom det är en sol-placering förutsatt att din son inte sätter sig emot det.

              Lycka till och hoppas att medicinen kan hjälpa din son.

              Comment

              Working...
              X