Announcement

Collapse
No announcement yet.

4-åring med Asperger

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • #16

    Glömde fråga om dina barn har några aktiviteter utanför skola/dagis. I så fall, hur funkar det?


    Comment


    • #17

      Min yngste son har mycket låg koncentrationsförmåga, men så har han ju ADHD-liknande symtom i diagnosbeskrivningen. Han uppfyller inte heller riktigt alla kriterier för autism utan har autismliknande tillstånd. Så han är ofta i rörelse... Sitter inte ens still när han tittar på film (även om han kan se en hel film utan problem).

      Min stora kille har lättare att fastna i olika saker och kan ha svårt att bryta det han gör. Ha blir ofta arg och kan då protestera på olika sätt. Ibland vägrar han göra något och då är set svårt. När han var liten var det ännu värre. Då fick han svåra låsningar som var svåra att bryta. Ingenting hjälpte och innan diagnos hade jag svårt att hantera det. Han hade också ofta utbrott när han var liten.


      Att ha fotografiskt minne kan nog vara jobbigt. I alla fall innan man har lärt sig hantera det...


      Vad bra att systrarna fungerar bra ihop Mina pojkar bråkar, bråkar och bråkar... känns det som iaf. Visst kan dom leka men då jagar dom varandra och jag blir GALEN då jag inte orkar med spring och hög volym just nu Stackars barn... Ingen rolig mamma just nu...


      Lillkillen älskar att bli kliad på ryggen och gillar massage. Den stora killen gillar inte det på samma sätt, men han gillar att gosa som tur är. Skulle bli galen om jag inte fick krama mina barn... En del barn med autism kan ju ha svårt med beröring..


      Mina barn har ingen aktivitet på fritiden, av flera olika skäl, men det största är nog att både jag och deras far är så dåliga på att organisera det och orka ta tag i det. Jag har varit så trött så länge att jag ofta knappt klarat av vardagen. Men jag skulle vilja att de fick göra något Sen har jag dåligt samvete för att jag t ex inte går och badar med barnen. Stora killen gick i simskola med klassen i f-klass så han har kommit ner i bassängen nu. Annars har det varit ett problem. Jag vill ju att de ska lära sig simma.


      Stora killens specialintresse är bilar, och mest av allt är han faschinerad av BILDÄCK. Knasig detalj tycker jag Han frågar ofta vika bildäck bilarna har. Inte lätt att svara på alla gånger Får se vad det blir av det.


      Lillkillen gillar också bilar, men han ska mest ha så många som möjligt i famnen. Packar i påsar, lådor mm och bär omkring på.


      Hoppas du/ni får en mysig kväll. Idol intresserar inte barnen så vi tittar på film. Nu ska vi också fredagsmysa lite...


      Comment


      • #18

        Jag tycker också att min sons låsningar var värre när han var liten. Herregud vilka utbrott det kunde bli då! Nu är han ju 180 cm lång så det vore inte lika kul.


        Min son gillar inte beröring och jag har fått respektera det, han vill verkligen inte kramas och så.

        Lillan är tvärtom, henne bar jag i 2 år, hon vägrade annat. Hon sover med mig varje natt och fortfarande ska jag bära henne/ha henne i knät MYCKET. Blir väldigt jobbigt ibland då det känns som om jag aldrig får eget utrymme.


        Häftigt det där med bildäck, jag gillar specialintressen och tror att det är bra! Jag vet folk som arbetar med tonåringar med specialintressen och de kan verkligen få användning för dem högre upp i åldrarna. :-)

        Min sons specialintresse är typ Politik, religion och hur samhällen är uppbyggda. Han kan allt om hur världen fungerar, men kan inte redovisa det för andra... Mest blir han en besserwisser eftersom han rättar folk som har fel i politiska frågor.

        Lillan har ett oanvändbart specialintresse, hur allt känns på hennes hud. Hon spenderar hela dagarna med att titta om hon har blåmärken eller andra tecken på att något kanske gör ont. Sedan är hon extremt öm i huden och håret.

        Upplever dina killar värme/kyla/smärta annorlunda?


        Min stora tjej simmar och lillan dansar på fritiden. Men då får du komma ihåg att dottern inte går på fritids och lillan bara går 15 timmar på dagis. Vi har liksom lite mer tid för sådant än de flesta andra.

        Min stora tjej har kunnat simma under vattnet sedan hon var 3 år och nu när hon är 5 år (snart 6) simmar hon 25 meter utan hjälpmedel. Genom hennes simning och vår utomhusbubbelpool har lillan blivit av med sin vattenskräck. Nu går det bra om hon får ha armpuffar på sig, men jag fasar för simskola för henne.


        Vad brukar ni som fanilj göra ihop? Jag är så dålig på att komma på saker känner jag. Mycket blir ju jobbigt för lillan också eftersom hon har svårt för platser med mycket folk, man får liksom väga om det är värt det.

        Jag är värdelös på att vara ute med barnen och jag HATAR lekparker. Jag önskar att det inte vore så, men det är sanningen.


        Hur är dina barn i kontakt med främmande människor? Svarar de på tilltal och tittar på dem? Min dotter svarar aldrig någon hon inte känner och ibland inte de hon känner heller. I perioder pratar hon bara med oss här hemma och tittar inte ens på folk som pratar med henne. Andra perioder är hon mer social och pratar, men mest på hennes villkor och bara om sådant hon vill prata om.


        Hoppas att ni har det mysigt i filmsoffan!


        Comment


        • #19

          Hehe, mysigt i filmsoffan... ja mamma med dator i knät, barnen har tröttnat och leker med bilar... det är mysigt med filmkvällar Nåja dom har fått sina chips iaf.


          Min stora kille trivdes mycket själv när han var bebis, han kunde ligga i timmar på golvet och titta på sitt babygym. När han lärde sig sitta kunde han t ex kasta en penna på golvet och titta hur den rörde sig, sen kasta den igen... Ännu lite äldre snurrade han på bildäcken på både sina små och stora bilar. Han vill alltid se när "bussen åker" då vi är ute och far (har inte någon bil) och nu vet jag att det är däcken han studerar... listan kan göras lång... Han hade lätt för färger när han var liten och sorterade bilarna och parkerade dem i långa rader (gör så fortfarande, även lillebror gör det).


          Yngste sonen tycker det är jobbigt när det är kallt ute och när det blåser. Det var svårt att vara ute med honom när det var kallt framför allt när han var lite och satt i vagn. Stora killen är ljudkänslig så ibland får vi tillsägelser vid matbordet Han tycker det är jobbigt t ex på skolavslutning med hög musik mm.


          Mina bar har lätt för att prata med och umgås med vuxna. De kan nästan vara lite väl sociala ibland, framför allt 5-åringen. De är inte så bra i kontakten med barn alla gånger. När andra barn hälsar eller säger något svarar de ibland, mer nu än tidigare.

          Stora killen är ofta med vuxna på fritids. Fröknarna ger ofta honom lite extra t ex idag var han ensam i skogen med en fröken. Han tycker det är stökigt ibland på fritids och då vill han vara ensam.


          Som familj är vi dåliga på att göra saker tillsammans. Den senaste tiden har jag skickat iväg sambon med barnen för att jag har varit så trött Känns inte så bra direkt. Jag skulle vilja göra så mycket mer för mina barn. Jag hoppas att jag ska hitta kraft och ork för att klara av att bli kreativ att hitta på saker... Vi ser massor av film och TV och det är ju inte jättebäst kanske men själv är jag en riktig TV-råtta. Har alltid haft TV:n på. Svårt att bryta en gammal vana. Det är inte alltid lätt att vara på allmänna platser med våra små sötnosar... Vi försöker göra saker, men då saker som de förhoppningsvis gillar


          Hur går det för er när ni är i vanliga affärer och handlar, t ex mataffärer?? För oss blir det många blickar och suckar ibland då barnen "krånglar"... T ex i somras ville sonen ha en piggelin (en av få glassar han äter..) och den var slut i affären. Då blev det en meltdown som hette duga... oj, alla pensionärer mfl undrade vad vi gjorde...."oj då är han lite arg idag..." eller när man får sparkar och skrik på bussen för att "rätt" plats är upptagen. Hmmm det är roligt nästan jämt...


          Comment


          • #20

            *fnissar* Känner igen det där!


            Vad lustigt egentligen att våra barn är så olika. Min tjej har inga problem med ljud, för henne är det det visuella som är jobbigt.

            Dina killar verkar ha lättar för vuxna än barn och mina barn har lättar för barn än vuxna. För min son handlar ju det om krav. Hans kompisar kräver så klart mindre än en vuxen som tilltalar honom.


            Jag har också bett min man hitta på saker med barnen på sista tiden, men kan vi inte få ha det så?! Både du och jag har ju slitit länge så det är väl inte mer än rätt både för männen och barnen?!


            Min dotter "krånglar" inte när vi handlar, men det händer att hon stänger ner och nästan somnar. Går vi på stan eller i köpcentrum får vi bära henne och då händer det att folk tittar och tycker att vi skämmer bort henne. Hon vänder ofta ansiktet inåt min kropp när vi är ute, hon orkar ju liksom inte med alla intryck.

            Går vi på kalas letar hon upp en hörna där hon får vara ifred och så stannar hon där. Har vi barn på besök här hemma brukar hon ganska ofta gå in på sitt rum och stänga dörren.


            Hur kom ni till utredning? Var det dagis eller ni som ville ha utredning?


            Comment


            • #21

              Jo visst måste vi tillåta oss det. Papporna är ju faktiskt lika viktiga som mammorna. Mina killar har alltid varit väldigt mammiga men nu sedan min sambo tränar sonen har han börjat vända sig mer mot honom och det är positivt... Men jag har svårt att tappa kontrollen som har varit så viktig för mig...


              När det gäller utredningen hade min stora kille inget vidare språk när han var liten. Gick till logoped från två års ålder. Men gick inte så mycket framåt... han radade sina bilar och vägrade samarbeta... när han var fyra tyckte hon att vi skulle gå vidare med en utredning. Innan hade vi opererat polyper, besökt hörselklinik och andra logopeder. Inget resultat... När vi utredde hade jag redan läst mig till att han troligen hade autism...


              Lillebror bestämde vi tillsammans med förskolan att gå vidare då de inte fick resurs för honom utan diagnos och de kunde inte hantera honom...


              Hur var det för er när det gäller dottern?


              Comment


              • #22

                Min dotter fick svår migrän när hon var 2½ år, då började hon utredas. Först gjorde man ju medicinska undersökningar, typ allt de kunde komma på, sedan började vi förstå att hon hade jobbigt med intryck och då hamnade vi på NP på sjukhuset. Där såg de att hon var "udda" och ville göra en utredning. Hon har hög begåvning men låg social förmåga kom man fram till. Hon har också annorlunda hungerskänslor och upplever beröring annorlunda.

                Eftersom hon aldrig varit särskilt intresserad av andra barn hade jag på känn att det var något, men jag blev ändå förvånad över Asperger diagnosen. Eftersom hon varit tidig med talet och har hög intelligens så blev det den diagnosen och inte autism, men jag känner liksom inga med Asperger så jag hade inget att relatera till.

                Hon är ju inte så "typisk" för sin diagnos så jag har fortfarande lite svårt att se den hos henne, även om jag vet att hon har massor av svårigheter.

                De tror att hon även har ADD men det ska de undersöka närmare innan hon börjar skolan.


                Hos min son ser jag mer AS men på han står det "ADD och ev något inom autismspektrat" i frågeställningen. Ska bli intressant att se vad de säger.


                jag och en personal från dagis ska till NP på torsdag för att prata om vad vi kan göra för lillan, då ska jag fråga när det är tänkt att de tar min son. Hoppas hoppas att det inte dröjer.


                Comment


                • #23

                  Håller tummarna för att ni kan få hjälp för sonen snart. Jag vet hur jobbigt det är att inte veta och inte få rätt hjälp.


                  Hoppas det går bra med stöd för lillan också. Det är så viktigt att det blir rätt.


                  Nu lägger jag av för i kväll (hoppas jag)...


                  Men fortsätt gärna att skriva och fråga om du vill!!


                  Comment


                  • #24

                    Hur är dina barn med maten? Äter de allt eller bara vissa saker?


                    Min tjej äter nästan allt och älskar att prova något nytt. Även om det är något som inte jag tycker om vill hon prova, och det är ju bra.

                    Däremot har hon en väldigt känslig kräkreflex och fram till att hon var 2½ år hände det OFTA att hon kräktes vid matbordet. Det kunde ske om hon stoppade in för mycket mat i munnen, om maten fastnade i gommen, om maten hade en konsistens som hon inte räknat med eller om någon försökte mata henne. Nu händer det inte så ofta längre, men det går aldrig att "truga" i henne en extra tugga när hon har perioder då hon äter dåligt, för då kommer det lilla vi fick i henne upp igen.

                    Däremot kan det funka att ställa något annat framför henne när hon inte äter, återigen det här med att nytt är lättare för henne än det hon är van vid.


                    Läkarna ville utreda henne för gluten och laktos och hela baletten när hon var liten, men jag vägrade och sa att hon bara upplevde hungerskänslor annorlunda. Hon har dessutom alltid hämtat upp sin kurva så jag var inte orolig.

                    Nu vet jag att det här hänger ihop med hennes diagnos.


                    Comment


                    • #25

                      Mina barn har alltid varit smått kräsna med maten hemma. Vill inte gärna prova nya saker utan skulle kunna leva på pasta och köttbullar... Men det går bättre och bättre framför allt för stora killen, han gillar fler olika rätter idag. Lilliman funkar en del mat på vissa dagar, andra dagar fungerar inte samma mat... Men jag ska inte klaga.... Frukosten är nästan det knepigaste målet hemma just nu...


                      De har alltid ätit bra utanför hemmet (t ex på förskolan men äter inte allt...).


                      Jobbig med känslig kräkreflex... Hon verkar ha fått mycket att barbeta din dotter...


                      Men det är lätt med snacks och lördagsgodis då de gillar specifika saker...


                      Comment


                      • #26

                        Jo, hon har det jobbigt min tjej, men det lustiga är att hon är det gladaste barnet man kan tänka sig. Ledsen är hon nästan aldrig, men arg kan hon bli. Annars är hon glad hela tiden. Det gör ju att man inte lider med henne som man hade gjort annars.

                        Min son är och har alltid varit lite ängslig och orolig av sig, det är mycket värre.


                        Hur är dina killar? Visst är det vanligt vid dessa diagnoser att vara lite melankolisk?!


                        Hur känner dina killar inför vad andra barn tycker? Är de oroliga att inte passa in eller att de andra inte ska tycka att de duger osv?

                        Min tjej bryr sig inte ett dugg om vad andra tycker och gör inget för att smälta in. Hennes älsklingfärg tex är grönt och det står hon för även när tjejerna på dagis säger att det inte är en prinsessfärg. Hon bryr sig liksom inte.

                        Samma att hon inte tar något personligt. En dag berättade hon att någon hade slagit en spade i huvudet på henne och hon var arg på flickan eftersom hon hade gjort något man inte får göra. Hon funderade liksom inte över om hon hade gjort något fel, bara att det andra barnet bröt en regel.

                        Tror att det hör ihop med hennes diagnos, men vet för lite om den än.


                        Comment


                        • #27

                          Glömde en till fråga. Har ni berättat för de andra föräldrarna på dagis/skola att era barn har diagnoser? Upplever du att era barn tar mer tid för personalen än de andra? Tror du att dina barn stör de andra barnen i gruppen?

                          Jag funderar mycket på om andra föräldrar är irriterade över att min dotter inte har resurs. Men personalen anser att min dotter kräver mindre tid än de andra så det är egentligen inte ett problem. Ändå undrar man ju vad de andra föräldrarna tänker...


                          Comment


                          • #28

                            Hej!



                            "Men personalen anser att min dotter kräver mindre tid än de andra så det är egentligen inte ett problem."




                            De har fel(min åsikt bör jag väl nämna, hehe), alltså jag tror att om hon får mer stöd, uppmuntran och inspiriation, så kan hennes utvecklingskurva Eventuellt skjuta i höjden.

                            "Låter" för mig som om de(personalen) har lite bristande kunskaper där. Har din dotter hög moral(för att vara ett barn, så att säga)?

                            Vill du berätta lite mer specifikt om din dotter(och om din son, men var och en för sig)?

                            (Om hur du upplever henne, på "gott och på ont", och hur personalen upplever henne, och hur andra vuxna generellt upplever henne?)


                            Comment


                            • #29

                              Vad intressant, jag suger åt mig info som en svamp här! jag ska med en i personalen på dagis till NP på sjukhuset på torsdag och få info, vill gärna ha med mig bra frågor.


                              Jag förstår inte riktigt vad du menar med hög "moral".


                              Min tjej är oerhört begåvad, vilket även syntes i tester. Hon lär sig inte genom att kopiera andras beteende utan använder begåvningskanalerna helt. Helt plötsligt kan hon saker vi aldrig har lärt henne, tex att ta på sig en jacka eller liknande, men om vi försöker lära henne något är det inte så troligt att hon vill kopiera det vi gör.

                              Hon har alltid tyckt illa om blöjan, så när hon var 13 månader och kunde stappla till pottan så gjorde hon det. Där drog hon ner blöjan, kissade, drog upp blöjan igen och gick ut. Ungen var torr supertidigt och det helt utan att vi någonsin visat henne vad hon skulle göra.


                              Det som är jobbigt för henne är mycket intryck, då blir hon trött och stänger ner. Människor hon inte känner jätteväl är också jobbigt och då sätter hon typ en bubbla över huvudet och leker i sin egen värld. När hon är i bubblan svarar hon inte på tilltal och varken tittar på oss eller söker kontakt med oss.


                              På dagis är hon duktig på att välja vad hon ska jobba med. Sedan sätter hon sig där hon får vara ifred, och alltid med ryggen mot rummet så att hon inte blir störd av alla intryck. När hon "jobbar" med sitt kan inget störa henne, hon är totalt fokuserad och ligger långt före åldersmässigt i de flesta områden.


                              Periodvis leker hon med andra barn, men har svårt för att komma in i leken och behöver då hjälp av vuxna. Med andra barn leker hon mest lekar hon känner igen, eller med barn som gärna vill bestämma eftersom hon då vet vad hon ska göra. I andra perioder orkar hon inte att leka med andra och är då nöjd med att gå för sig själv.


                              Hon är en glad tjej som är smart och kompetent. Dock lite "udda" som någon sa. Hon är, och har alltid varit väldigt beroende av mig genom att hon behöver tanka närhet då och då. Däremot blir hon aldrig ledsen om jag går eller lämnar henne, men när jag är borta får hon ofta migrän/huvudvärk/blir trött. Jag bar henne tills hon var 2 år trots att hon kunde gå, men hon behövde vara så nära. Andra sa att jag skämde bort henne, men hon är mitt tredje barn och jag kände att det var något annorlunda över det.


                              Som jag tidigare skrivit har hon annorlunda hungerskänslor och väldigt känslig i hud och hår. Hon upplever att hon känner allt i sin kropp och är mycket upptagen av att känna efter hela tiden. På ena fingret känns det tex ofta som om någon "kör" fram och tillbaka.


                              En sak som jag reagerade tidigt på är att hon inte har något bekräftelsebehov. Hon visar sällan upp teckningar eller pärlplattor (om de inte är en present) och när hon lagt färdigt ett pussel på kanske 60 bitar så packar hon genast tillbaka det i kartongen utan att visa någon först.

                              Lillans storasyster är en tävlingsmänniska och lillan låter oftast hennes syster vinna. Själv gillar hon att spela spel, men har inget behov av att vinna. Råkar hon göra det vill hon ofta ändra reglerna så att "båda vann".


                              Pust, det finns så mycket att berätta, men vad är viktigt?!


                              Comment


                              • #30

                                Jag och tjejerna ska dekorera våra pepparkakor här snart, skriver mer om min son senare.


                                Comment

                                Working...
                                X