Announcement

Collapse
No announcement yet.

Min 5-årige son.

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Min 5-årige son.

    Hej!

    Jessica heter jag, och jag hamnade här eftersom vi har stora bekymmer med vår äldste pojke. Vi har nyligen dragit igång en utredning via förskolan, som innefattar oss föräldrar, BUP, Socialtjänsten och naturligtvis förskolan. Dock så har ingen hittills kunnat hjälpa oss med något alls, för i dagsläget "skyller" alla instanser på semestrar, så hur vi ska klara av sommaren vet jag inte *suck*

    Jag går rakt på sak, och stolpar upp några av problemområdena, och hoppas på att någon kan komma med lite tips <img src=" title="Wink" />

    Vår pojke just nu:

    Dålig självkänsla. Upplever att han inte kan saker som "alla andra" kan, t.ex rita fint, klättra högt fast han är långt före många andra i många saker, som att räkna och till viss del läsa, både på svenska och engelska. Han var väldigt tidig med att lära sig färger, siffror och bokstäver.
    Han tycker ej heller om att se sig själv på foton osv, dessa river han sönder så fort han får en chans. Har även sönder det mesta annat som tillhör honom. Förstör dock extremt sällan någon annans saker.

    Har inget mellanläge, är antingen jättearg, jätteledsen eller jätteglad.

    Har på senare tid börjat rymma iväg, både hemifrå n och när vi ska gå hem från förskolan.

    Vet sällan vad han själv vill. På morgonen vill han inte gå till förskolan. Då säger jag Ok, då stannar vi hemma. Blir då jättearg och skriker att han vill visst gå dit.
    Sedan är det precis likadant när han ska gå hem därifrån. VARJE dag.

    Han verkar på något sätt ha låst sig vid att han ska ha rätt, i precis allt!
    Ibland blir det ett sånt virrvarr av ska/ska inte att han till slut trasslar in sig själv i vad han vill/inte vill <img src=" title="Confused" />

    Hör, men lyssnar inte. Man kan säga åt honom samma sak 20 gånger, men han vill inte ta in det. Detta gäller främst när han blir tillrättavisad.

    Gör saker han inte ska/får för att "det är roligt", som att kissa medvetet i soffor, garderober, på golvet, riva ut matvaror ur kyl, frys eller skafferi oftast enbart för att kladda med.

    Har vid ett par tillfällen de senaste månaderna uttryckt att han vill dö och att han inte vill leva längre :-(
    När han får sina "utbrott" (som oftast kommer helt utan förvarning) så skriker han ibland även att han ska skjuta och döda vem som är i närheten just då, något som är ett stort problem när detta inträffar på förskolan naturligtvis, för de andra barnen blir ju rädda för honom :-(
    Vid utbrotten han får, oavsett de visar sig i ilska eller förtvivlan, så går han under tiden detta pågår inte att nå, utan man kan bara sitta vid honom utan att "störa" för det går inte att få kontakt med honom förrän han har lugnat sig. Många gånger är det som att vända på en hand, och efteråt så antingen kan han eller vill han inte minnas vad som just har hänt :-(

    Han är väldigt sällan fysiskt "elak" när han får sina utbrott, åtminstone inte mot andra människor. Däremot förekommer många fula ord när han får sina"härdsmältor". Det är nästan alltid sig själv han straffar
    när något går på tok, för han är själv SÅ medveten om att han har dessa svårigheter.

    Vill/klarar sällan att vara med på samlingar på förskolan, och så har det alltid varit. Har väldigt svårt för större grupper, då det blir för rörigt för honom. Han mår som bäst när det är få människor och få aktiviteter som pågår samtidigt.

    Ska tillägga att han har två småbröder, en som är snart 3 år och en som är 6 månader. Mellanbrodern får sina törnar titt som tätt, men lillebror är han nästintill överbeskyddande mot, och det var han även med mellanbrodern när han var bebis.

    Det var vad jag kom på just nu, men jag återkommer för det finns mer <img src=" title="Sad" />

    Tankar, någon?


    *Tillägg*

    Han har även extremt svårt att vänta på sin tur, oavsett om det gäller när man spelar spel eller om han t.ex ber om mjölk, och man säger åt honom att han får vänta en liten stund. Då maler han på "När får jag mjölk då?, När kommer du med mjölken"... Detta även om man säger att jag ska t.ex mata lillebror först, sedan får du din mjölk.

    Är och har alltid varit väldigt aktiv; klättrar på det mesta, hoppar i soffor/sängar...

    För att nämna lite fler positiva saker, så är han, förutom världens goaste kille, även väldigt duktig på att förklara varför saker är som de är, och han har ofta långa utlägg om hur saker fungerar, allt från rymdraketer till hur bebisar får mat när de ligger i magen <img src=" title="Wink" /> Han har många gånger slagit omvärlden med häpnad när han har "undervisat" i vad han funderar på just för stunden. t.ex så kunde han vid 2 års ålder 10-15 olika bilmärken :-)

    Han är även väldigt lättlärd, och duktig på datorer. När han mår som sämst så brukar han själv "fly" till datorn för att få varva ner.
    Det enda vi har gjort är att hämta hem lite olika sajter med barnspel, men aldrig att han har bett oss om hjälp med hur man ska gå tillväga, detta har han lärt sig helt på egen hand, trots att olika spel ju kräver tryck på olika tangenter och i många fall även att man läser sig till spelreglerna :-o

    Så - nu får det räca för stunden :-) Tack för att du läste.

  • #2
    Hej Jessica!

    När jag läser om din son låter det som om han har adhd. Det finns mycket om det på nätet tex Attentions hemsida, där man ockås kan beställa broschyrer. Du skriver inget om du har det för övrigt, men vad som är viktigt är att du har ett nätverk, får avlastning för att orka. Det kommen nämligne att bli tufft!

    Som du kanske förstår talar jag av egen erfarenhet, har en pojke som fyller 10 i sommar. Han blev utredd redan som fyraåring, men fick inte sin diagnos, adhd, förrän han var sex. Det har varit och är en kamp.

    Just nu är det framförallt två problem. Det första är att han har mycket svårt med kompisar, straffar ut sig överallt. Känner igen beteendet du skriver om, de andra barnen blir rädda osv. Problem nr två är att jag behöver avlastning. Jag lever ensam med min son har ingen familj i närheten. Han ansökt om kontaktfamilj, men socialen har på snart två och ett halvt år inte lyckats hitta någon lämplig familj!!!

    Min son har assistent i skolan. Det kan de inte neka om man har en diagnos dvs kan visa ett läkarintyg. Se till att du får papper om du kan!
    STÅ PÅ DIG!! OM DU INTE KÄMPAR FÖR DITT BARN KOMMER INGEN ATT GÖRA DET!!!

    Marie-Louise

    Comment


    • #3
      Hej Marie-Louise.

      Tusen tack för ditt svar.
      Avlastning är ett problem här med, då barnens pappa jobbar mycket, och oftast inte kommer hem förrän det är läggdags för barnen, så jag är oftast själv med alla 3, bortsett från de 15 timmar/vecka då de två äldsta är på förskolan. Nätverket är också extremt litet, mycket på grund av att jag inte har vågat skaffa några sociala kontakter på grund av problematiken kring J *suck*
      Den enda avlastning vi har är barnens farmor, som brukar ta mellanpojken då och då, så att jag får möjlighet att ge J så mycket tid och uppmärksamhet det bara går.

      Det här med kompisar är ett problem här också. Han brukar leka med grannflickan som är ett år äldre, och det funkar vissa dagar, medan andra dagar så är det bara bråk dem emellan.

      Det har pratats lite löst om det här med kontaktfamilj här också, men samtidigt som det vore oerhört skönt för oss att få lite andrum ibland, så tvekar jag ändå, eftersom han är så medveten om sin problematik. Tänk om han känner sig ivägkörd och att vi inte vill ha honom hemma?! :-(

      Jag har, efter att ha läst runt på olika forum under längre tid, även testat Eye Q, men detta har inte haft någon som helst efekt på honom tyvärr.

      Tack för tipset om om Attention, ska kika in där :-)

      Återigen, tack för ditt svar, och hoppas att du/ni får den hjälp ni behöver :-)

      Comment


      • #4
        Hej igen!

        Jag har också provat Eye Q, utan resultat. Däremot har min son fått Concerta utskrivet och det har gett bra effekt. Problemen finns kvar, men medicinen "kapar topparna", så allting går lättare.
        Det är något du kan be om och prova ifall det är så att han får en diagnos.
        Lycka till!

        Comment


        • #5
          Det är mycket som påminner om adhd men jag tycker ganska mycket verkar påminna om trotssyndrom med. Kanske skulle läsa om det med?
          Hur som helst är det omöjligt att säga vad eftersom det är så mycket inom npf som påminner om varandra. Det är nog bra om han blir utredd och fram tills dess kan ni kanske förbereda personal kring honom om vad som är på G och framför allt hjälpa honom med struktur och rutiner (det har ni säkert redan) för de flesta barn brukar må bra av att veta vad som skall hända härnäst etc.

          Lycka till :-)

          Comment

          Working...
          X