Announcement

Collapse
No announcement yet.

Add

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Add

    Jag har idag fått svaret jag länge väntat på. Min dotter har fått diagnosen ADD. Tyvärr kanske en del år för sent, ack så välkommet. Äntligen har nån lyssnat på mig. Äntligen har nån förstått. Känns riktigt skönt att faktiskt fått rätt. Har varit motarbetad sen min dotter började skolan. Som förälder vill man ju göra vad man kan för sina barn. Idag är hon 13 år och börjat högstadiet.
    Finns det nån som har lite koll på detta? Jag söker information, tips......ja allt som kan tänkas vara nyttigt.

    Hoppas nån kan hjälpa mig. Väntar med spänning på svar.

  • #2
    Alla med diagnosen ADD har olika svårighetsgrader och kan yttrycka sig på
    olika vis?
    Skriv gärna vilka svårigheter hon har, kan jag hjälpa dig bättre.

    Vet att dessa har svårt att ta in information när det är många människor runt omkring dem. Mycket ljud, mycket att titta på m.m gör det svårt för dem. De är som alla sinnen inte kan arbeta tillsammans som hos oss.
    Vi kan höra, lyssna och titta utan problem medans dem verkar bara ett sinne kunna arbeta ett i taget. Då förstår man hur jobbigt tex. skolsituationen är för dem. Med rätt hjälp kommer hon fungera bra i livet.
    Det gäller bara att hitta såna personer som kan om detta och förstår sig
    på henne.

    En sak har jag märkt är en stor hjälp. Det är att vara ett steg före i vardagen. Tex. om en timme ska vi åka. Det skapar trygghet.

    Men, som sagt jag vet inte vilka problem just hon har. Är hon trött ofta?
    För det brukar tillhöra denna diagnos.

    Berätta gärna mera så kanske jag kan hjälpa till.

    Comment


    • #3
      Ja...var ska jag börja. Jodå det stämmer att hon är väldigt trött. Hennes arbetsminne är katasrofdåligt, vilket i sin tur gör det jättejobbigt i skolan. När det gäller att lära sigf nya saker så är det också väldigt svårt. En info innebär en info ut.
      Hon kan inte planera sin vardag. Jag har alltid som du säger, gett trygghet i att tala om skaer för henne innan dom händer. Det hjläper föga tyvärr. Jag kan säga att hon ska ta med sig kläderna upp som jag lagt i trappan och lägga in dom. Innan hon kommit till trappan har hon glömt vad jag sakt och kliver över kläderna och går upp. Jag har försökt att lääga kläderna på så stor yta som möjligt baraför att hon inte ska glömma ta dom. Men det har inte hjälp. Jag har även burit upp kläderna och lagt dom på sängen för att hon ska plocka in dom innan hon går och lägger sig, men det har inte heller hjälpt.

      Hon har problem med kompisrelationerna också. Hon blir för intensiv. Dom årkar inte med henne.

      Det är svårt att få henne att sköta sin hygien. Hon är jättenoga med hur hon SER ut, men inte hur hon luktar. Det är jätteviktigt att sminka sig.
      Hon kan inte vänta på sin tur i samtal, utan vill höras mest. Hon tar väldigt stor plats om man ska uttrycka sig krast.

      Nej usch vad mycket negativt jag säger om min goa lilla tös. Hon har ju väldigt många bra sidor också. Otroligt kärvänlig och talar gärna om hur mycket hon älskar mig, ja andra i sin närhet också.

      Hoppas du får lite att gå på.

      Comment


      • #4
        Förstår dig fullständigt att det känns helt fel att säga saker som går
        dåligt för sitt barn, men du gör det för att hjälpa henne. Man älskar sitt barn mest av allt och självklart har hon många underbara egenskaper.
        Problemet är att hon fått en sjukdom som hon inte kan rå sig på.
        Har alltid beundrat dessa föräldrar som kämpar med näbbar och klor
        för sitt barn med denna och liknande diagnoser, eftersom så många
        har så lite kunskap angående detta.
        Tycker du är strong som försöker få så mycket råd som möjligt och självklart är det svårt när jag inte träffat henne.
        Har arbetat med barn och ungdomar i 10 år med add/adhd och har även utbildning inom detta. Har aldrig tröttnat på att arbeta med dem.

        Det här är vad jag tror och det är att strunta i sånt med att ta upp
        tvätten. Hon gör det inte med meningen. De kan du ta senare när hon har kommit lite längre. Hon är inte lat. Hon kan säkert bara inte ta in allt.
        Kämpa hellre med det som är viktigare att lära sig i livet.
        Kan tänka mig där med att hon glömmer eller orkar helt enkelt inte
        att både duscha och sminka sig och tänka på vilka kläder hon ska ha
        på sig. Försök att hon duschar på kvällen.
        Kommer säkert inte fungera varje kväll, men börja kanske med det så det
        till slut blir en vana som säkert tar lång tid innan hon kommer dit.

        Vänner är viktigt och där behöver både du och skolan hjälpa henne.
        Man kan göra övningar om och om igen. Öva att du är en kompis och
        att ni pratar i telefon om du förstår vad jag menar. Säg inte att hon gör fel utan om du kanske gör så här osv.....
        Finns det ngn i skolan hon har förtroende för av skolpersonalen så
        prata med henne om hjälp. Det här är svårt att orka med själv.
        Skolan ska hjälpa dessa barn och ta inte på att de har nedskärningar.
        Stå på dig!
        Tyvärr är det många föräldrar som fått känningen att de har ett ouppfostrat barn och jag hoppas verkligen inte du har behövt uppleva det.

        Ger skolan bra hjälp tycker du?

        Vet inte alls om jag uppfattat hennes problem rätt. Så ta mina råd med
        en nypa salt. Svårt när jag inte jobbar med henne som jag annars är van
        med. För mig har jag alltid jobbat först och främst med deras självförtroende och självkänsla och att de ska trivas i skolan. Hjälpa dem med att få vänner. Sen kommer lärandet för då är de mer trygga och då
        är det lättare att få dem att orka med det. Hur kul är det att sitta varje lektion och inte förstå nästan nånting? Inge bra lärande från skolans
        sida alls.

        De kan verkligen lära sig bra om det bara får rätt hjälp. De behöver bara lite mer hjälp på traven.

        Tror din tjej är en toppentjej och som har turen att ha en mamma som verkligen bryr sig. Alla har inte det, så många föräldrar som vägrar att
        acceptera att deras barn skulle behöva en diagnos och dessa barn får det
        mycket svårt.

        Du kanske visste allt det här eller så har jag kanske inte förstått ditt
        barns problem rätt, men jag försökte så gott jag förstod.

        Du får gärna tillägga mitt brev. Ta väl hand om varandra

        Comment


        • #5
          Tusen tack för att du har givit mig dessa råd. Känns mycket bättre redan för mycket av det du skriver har jag testat. Jag skriver lite till om hur det är. Om du orkar läsa.

          När det gäller duschen, har vi sett till att hon alltid gör det på kvällen. Jag har bokstavligen följt med henne till duschen och varit med där för att se till att det sköts ordentligt. Förr ställde hon sig bara under vattnet utan att tvätta sig. Hur kom jag på det????? Jo jag smög faktiskt på henne. Snacka om att få eget privat liv för henne. Ja jösses, stackars min lilla tös. Det har varit så med mycket tyvärr. När jag sa att hon skulle borsta tänderna så gick hon in och bara borstade håret. Även det får jag nu följa med henne.

          Vad det gäller skolan har jag både ris och ros att ge dom. Jag började redan när min dotter började 6 års, jag ville att hon skulle få gå om. Men inte då. När hon va klar med ettan va det samma visa. Jag kan säga att jag satt varje dag efter skolan 2-3 timmar för att försöka att få henne att hänga med. Lägt räknat. Pust vilket jobb. Men eftersom inte fick nån hjälp i skolan kände jag att jag var tvungen. När hon började 3:dje klass och fick sin 4:de lärare hände det saker. Hon blev satt i "liten grupp" och fick hjälp och stöttning. Min dotter blev en helt annan tjej. Helt plötsligt öppnade sog en helt ny värd för henne. Men det tog ändå till hon började 6:an innan utredning började.

          När det gäller kompisar har det som sagt varit jättejobbigt. Jag har hela tiden fått förmedlat mellan barnen. Har pratat med föräldrar. För det mesta är det faktiskt förälrarna som är det största problemet. Det är precis som om de tror att det min dotter har smittar. Dom är rädda att deras barn ska bli likadana.

          Som du kanske förstår så har jag varit ganska ensam med alla problem. Hennes far har inte varit till mycket hjälp. Däremot mot sambo har hjälpt och stöttat mig. Utan honom hade jag inte varit här kan jag säga. Så jobbigt har det hela varit.

          Nu har min dotter flyttat till sin far som fått allt serverat på silverfat. Han har dessutom genomgått nån slags förvandling. Nu gör han allt för henne. Till min stora glädje. Anledning till att hon har flyttat är många. Dels för att hon fick bättre hjälp där, sen hade jag inte mycket kvar att ge. Alltså jag pallade inte mer. Har ju tagit för mycket av hennes stöttning när skola ooch resten av samhället inte funnits. Sren var ju kompissituationen inte så bra, så hon ville själv till en större stad. Vi bor i ett litet samhälle där alla känner varann och det är svårt för ett barn med såna svårigheter att bli accepterde.

          För min dotter är det nog det bästa som kunde ske. Det är väl bara jag som inte tycker att det känns bra. Ego som man är. Jag försöker att inte visa henne att jag mår ännu sämre när hon inte bor hemma. Fast jag kan säga att vi har mycket roligare nu när jag inte behöver dra hela lasset. När hon är hemma har vi verkligen jätte mysigt.

          Hoppas att du okade läsa. Det känns bra att skriva av sig lite.

          Tusen tack för dina tips och råd. Vissa hade jag ju redan gjort, men det känns som en bekräftelse också

          Comment


          • #6
            Tack själv för dina fina komplimanger till mig.
            Jag förstår dig mer än du kan ana. Har följt dessa föräldrar i så många år och de går på knäna. Så trist att så många människor inte vågar klara av
            människors olikheter. Vi är inte alla friska.
            Blir så arg på föräldrar som inte förstår. Barn kan acceptera olikheter mycket bättre än vuxna. De ska stötta dig.
            Tyvärr är det inte inkompetenta att förstå.

            Jag hör av ditt brev hur du har kämpat och det ska du ha ett stort eloge av. Det finns ingen som vet var som är bäst för sin dotter mer än du och pappan. Synd bara att han inte avlasta dig tidigare, men bra att han finns där nu. Det går inte att bära hela lasset själv hur duktig man än är.
            Härligt att höra att hon har bytt miljö och att det verkar fungera ok.
            Mer kan du nog inte hoppas på. Får ta en tid i taget.
            Bra att du hjälper dig själv så du inte rasar för då har hon ingen mamma
            knappt alls. Du måste tänka på dig själv. Annars har du inget att ge till slut.

            Du verkar ha tagit hand om henne på det bästa sättet man kan göra.
            Du har förstått hennes problematik på ett jätte bra sätt.
            Mer än så kan du inte göra.
            Vet hur skolan fungerar, tyvärr, när det gäller dessa barn med att ha
            denna sjukdom. Har själv kämpat mot lärare, rektor och politiker i min kommun. Lärarna får inte lära sig ngt om detta under deras utbildning.
            Sorgligt när de tror att det finns ett barn i varje klass.
            Vet inte vad det gör att de har så svårt att förstå. Spela roll om barnet har en diagnos eller inte, man märker när ett barn behöver extra stöd.
            Jag brukar själv prata med barnet och fråga om de har ngt förslag på vad som skulle kunna underlätta för dem i skolmiljön och de brukar
            ha förslag som går att genomföra.
            Att det ska vara så svårt???

            Många som har ADD blir bättre med åren. Skolan är den tuffaste tiden i deras liv för sen när de blir vuxna kan de välja själv den banan de klarar av. Visst är det hur många som helst som det går snett för, men det är tyvärr de som har föräldrar som bara skällt på dem och tryckt ner dem och inte alls förstått deras dilemma.
            Tycker du har gjort ett enormt bra arbete med ditt barn och att barnet nu även får tillgång till sin pappa som är jätte viktigt.
            Tror ingen kan förstå vilket jobb det är.

            Tror det kommer gå bra för din tös i livet trots motgångar. Hon får kärlek
            och det är det viktigaste.

            Sköt om dig riktigt ordentligt nu och beröm dig själv för allt arbete du lagt ner och kommer säkert vidare att göra fast med hjälp nu.

            Varma kramar

            Comment


            • #7
              Åh, vad skönt att du förstår. Visst har jag kämpat, men inte har jag tänkt på att det skulle vara som du beskriver det. Jag har ju inte haft annat att jämföra med. Jag har ju bara "gjort" dessa saker som underlättar för henne. Har aldrig tänkt på att jag gör mer än andra föräldrar. Man tänker inte så när man är mitt i.

              Det kändes så skönt att du förstod, fick liksom ny energi. Kändes väldigt bra att du sa att det brukar bli bättre med åren. Det har varit en stor oro hur det ska gå för henne som vuxen. Jag vill ju bli mormor.

              Tusen tack för alla fina ord, de värmde ska du veta. Kkänner mig lite mindre orolig.

              Jag kan inte ge dig nog med fina ord. Önskar att det fanns fler som du.

              Sköt om dig och du ska veta att du gör under. Iallafall för mig.

              Varma kramar

              Comment


              • #8
                Hej Millan!
                Dtet är första gången som jag är inne på den här sidan men den verkade så vettig så jag registrerade mej på en gång. Har själv en tjej på 16 år och som fick sin diagnos i höstas och som började medicinera på en gång, hon fick concerta. Jag känner igen allt du beskriver och berättar att det finns hopp. Min tjej har ordning och reda på allt går upp på morgonen även fast hon är ledig. Mycket av hennes huvudvärk samt onda i magen har försvunnit. Saker har blivit så mycket bättre men int helt bra. Min tjej är otroligt känslig för stress och känner av andras tankar om henne. Ville bara peppa dej. Mvh caisa

                Comment


                • #9
                  Tusen tack Caisa. Det känns så bra att det finns hopp. Din pepping tog. Har ju varit orolig för hur det ska gå för henne, som du läst.
                  Tack ännu en gång.

                  Comment

                  Working...
                  X