Announcement

Collapse
No announcement yet.

depression

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • depression

    Nyfiken på hur depression ofta yttrar sig för barn och unga tonåringar. Hur vanligt är depression i dessa åldrar? Är det ngn som vet?

    /Smyrra

  • #2
    smyrra wrote:Nyfiken på hur depression ofta yttrar sig för barn och unga tonåringar. Hur vanligt är depression i dessa åldrar? /Smyrra


    Depression hos barn från ca 10 års ålder kan man se.
    Symptom som aptitförändring, håglöshet - alltså inte längre lust att göra det barnet tidigare gjort - finns åxå där, som hos vuxna men inte likadant. En sak som gör det svårt att se är att barn inte har den egenmakt som vuxna har, det vill säga att barnet styrs, får hjälp att komma iväg till skolan - något som det kanske inte vill - och hjälp att stiga upp, duscha och annat, saker som deprimerade vuxna kanske ger upp och struntar i.
    Det som kanske syns mest är brist på aptit, ovilja att vara med kompisar, sömnproblem - men det kan ju finnas av helt andra skäl så depression är kanske inte det första man tänker på.
    Förändringarna i beteendet bör vara rätt så tydliga och vara över minst några veckor för att man ska fundera på depression.
    Självmordstankar eller tankar kring att dö eller försvinna kommer ibland i den här åldern, och ibland så tidigt som i sjuårsåldern, och kan vara kopplade till nedstämdhet eller depression.

    Unga tonåringar blir förstås mer lika vuxna, men en del symptom är svåra att skilja från det som anses normalt för en tonåring, som att man börjar sova mycket, ändrad aptit, känsla av att inte orka med vardagen. Ofta har man inte ork eller lust att sköta sin hygien, slutar bry sig om hur man ser ut, klär sig. Här ska det förstås åxå vara förändringar som varar över några veckor för att vara anmärkningsvärt.

    Inslag av ångest och självskadning är kanske tydligare signaler, som kan tyda på ett blandat tillstånd av depression och ångest.
    Självmordstankar eller tankar kring att vilja dö finns förstås ibland.

    Hur vanligt det är är svårt att säga eftersom de flesta barn och ungdomar troligen genomlider sina svårigheter utan att någon utreder det närmare.

    Hos tonåringar är nedstämdhet och depression förmodligen såpass vanligt att cirka en av fem upplever någon period under sin uppväxt.

    Kan man tala med någon vuxen om att man själv eller någon man känner mår dåligt, och kan få komma till BUP eller kanske skolpsykolog, så kan de genom att gå igenom så kallade skattningsinstrument, det är som ett kort frågeformulär med kryssfrågor, ganska snabbt se ifall man är nedstämd eller inte.

    Comment


    • #3
      Jag har en dotter på 10 år som är djupt deprimerad
      Hon sitter liksom i sin egen värld och tänker mycket (fastnar med blicken hur länge som helst), har förlorat all kontakt med vänner för att hon inte orkar umgås, HATAR att gå till skolan varje dag (det måste mycket övertalning på kvällen innan nästa skoldag), hon är snäll i skolan men blir ett "monster" DÄR HON SLÄPPER UT SIN KÄNSLOEXPLOSSION när hon kommer hem från skolan... Hon vräker ur sig elakheter mot sina syskon och föräldrar. Hon har visserligen svårt att visa att hon är ledsen men ibland gråter hon. Hon visar dock mest aggression... Det känns så tungt att ha en liten tjej på 10 år som förlorat livsmodet men även små kan bli djupt, djupt deprimerade.

      Comment


      • #4
        Måste bara tala om att hon går på BUP då skolan slagit larm, och nu härnäst så skall hon få träffa en psykiater. Men hon skall även utredas för eventuell diagnos.

        Comment


        • #5
          Hej smyrra.

          Tidigare har man trott att små barn inte kan drabbas av depressioner. Senare erfarenheter visar att depressioner bland barn är mer vanligt än man trott.
          Spädbarnsdepression är när det lilla barnet äter dåligt, inte går upp i vikt, skriker mycket, har sömnstörningar och drar sig undan social kontakt. Vanligtvis beror det på bristande närkontakt med en vuxen, dålig anknytning, men kan också vara tecken på en medfödd sårbarhet i form av fysiskt funktionshinder eller psykisk störning.

          Depressioner i barn åren är lika vanliga hos pojkar som hos flickor. Barn i förskoleålder kan bli så djupt deprimerade att de ger tydliga uttryck för att inte vilja fortsätta leva. Alla dessa svårt deprimerade barn skulle behöva professionell hjälp, men många är så svårt svikna i en tidigare vuxenkontakt att de inte vill ha den omvårdnad som erbjuds av en vuxen.

          Ungefär 1-2 procent av barn före tonåren kan råka ut för djupa depressioner. Närmare 6 procent av ungdomar i åldern 16-17 år är svårt deprimerade och att många av dem ser som en sista utväg att ta sitt liv.
          Det är vanligare att flickor i tonåren drabbas av depression än pojkar. Orsakerna tros vara såväl en hormonell som en kulturell påverkan. Men upptäckten av depression hos unga människor kan också bero på att flickor har lättare att uttrycka sina känslor. Med bättre verktyg och metoder skulle man säkert upptäcka fler pojkar med depressiva anlag än vad man gör idag.

          Orsakerna till depression som uppkommer senare under barndomen eller ungdomsåren kan vara många. Depression, som betraktas som en sjukdom, kan ha att göra med att signal-substanserna i hjärnan inte fungerar.
          Depression kan även vara genetiskt betingad. Upplevelser och erfarenheter som har varit negativa för barnet kan också bidra till barn- och ungdomsdepressioner. Studier har visat att många av de deprimerade barnen och ungdomarna har levt under svåra familjeförhållanden som tex. alkoholism. Sjukdom hos någon familjemedlem kan innebära en ökad press på tonåringen.

          Man brukar skilja mellan barns, ungas och vuxnas depressionstecken. För barn före puberteten kan det vara viktigt att observera:
          Deprimerande barn är ofta gnälliga, trumpna och klagar mycket över kroppsliga smärtor. De visar sin depression mer i kroppsbeteenden som att hänga mamman i kjolen, inte vilja vara med och leka utan dra sig tillbaka i kontakten med kamrater. Allt är tråkigt och barnen klagar på att det inte finns något att göra och kan av omgivningen upplevas som otacksamma. De petar i maten och tycker inte att någonting är gott annat än godis. Koncentrationen är dålig och barnen ser ut som om de inte lyssnar på den vuxne.
          När det gäller tonåringar kan bilden till en del påminna om vuxnas depressioner men är något annorlunda. Nedstämdheten och irritation är viktiga tecken som visar sig i hängighet, håglöshet, uppkäftighet och snäsighet. Tonåringarna tycker heller inte att någonting är roligt, det ger ingen förväntan eller glädje och de som tidigare varit engagerade i någon hobbyverksamhet kan helt sluta upp med denna. Aptit och sömn påverkas och vanligt är att tonåringarna vänder på dygnet genom att vara uppe på natten och sova under dagarna. Detta gör att de inte orkar gå till skolan. När en tidigare ambitiös elev börjar skolka är det ett allvarligt tecken. Koncentrationen är påtagligt störd, vilket gör att läxläsning inte fungerar. De minns inget av det som tagits upp i skolan, kan inte följa med på lektionerna och resultatet blir att betygen sjunker.

          Framförallt flickor utvecklar ofta en mycket dålig självkänsla och skuldkänsla. De kan bli fixerade av sitt utseende och utveckla ett extremt självhat. Pojkar med depressiva anlag blir däremot vanligtvis mer fixerade kring prestationer.

          En djupare depression som har pågått i ett par veckor är viktig att upptäcka. En djupt deprimerad människa får ofta självmordstankar och gör också allvarliga självmordsförsök.
          Sammanfattningsvis kan sägas att depressionssymtomen i de yngre åldrarna har mer av kroppslig karaktär samt kan visa sig i ångest och ängslan för separationer medan pubertetsungdom har mer av depressiva tankar, hopplöshetskänslor, trötthet och självmordstankar.

          Symtom på depression:
          • nedstämdhet och irritabilitet
          • likgiltighet
          • störd koncentration och tankeförmåga
          • värdelöshet och skuldkänslor
          • trötthet
          • sömnstörning
          • aptitstörning
          • ångest
          • självmordstankar
          Det var en del om depression för barn och ungdomar. Vill du läsa mer kan du göra det under diagnos depression eller Allt Om Depression

          Hälsn. Frida

          Comment


          • #6
            TACK ALLA NI för era svar!!
            önkskar er en solig dag, både inne o ute...

            Comment


            • #7
              Jag har en son som är åtta år och som ofta är deprimerad. Har varit så sedan några år tillbaka. Jag känner igen så mycket av det Frida beskriver. Ofta gnällig, trumpen och klagar mycket över kroppsliga smärtor. Svårt att koncentrera sig, svårt att lyssna när man pratar till honom. Han är också väldigt blyg inför framförallt främmande människor. Han har även en lillebror som han ofta bråkar med och när man säger till honom så säger han att vi hatar honom.
              Han har några kompisar som han leker med, men säger ofta att de inte vill leka med honom och att de inte är snälla. Det händer ofta att han säger att han hatar skolan fast att jag vet att han är jätteduktig på att räkna och skriva o.s.v. Om någon på t ex skolan säger något taskigt eller kommenterar något till honom så blir han direkt jätteledsen och vågar inte säga ifrån. Han vill inte vara med i fotbollslaget o.s.v. för att han är rädd för att bli utanför.
              Jag och hans mamma känner oss verkligen vilsna och vet inte hur vi ska kunna hjälpa honom. Hur ska man kunna få honom att må bättre? Försöker uppmuntra och peppa honom så mycket vi kan, men det är inte så lätt att inte börja tjata och gnälla på honom också.
              Att se ens eget barn må dåligt svider verkligen i själen.

              Comment

              Working...
              X