Vårdepressioner

[rasnast]

För sju år sen drabbades jag av min första depression. Gick igenom ganska mycket på en gång under en intensiv period och blev nästan sängliggande fram till april. Sen dess har detta varit återkommande, har haft oförklarliga dippar, inte förstått mig på mig själv och mitt mående och var till slut inne på att jag kanske var kroniskt deprimerad.

Men nyligen upptäckte jag att detta främst verkar ske på våren. Började tänka tillbaka och såg ett mönster där mina absolut värsta arbetsupplevelser skett på våren, då de flesta konflikter inträffat, då jag varit nere på botten och fått ta antidepressiva, när jag haft social fobi, blivit apatisk, gråtit mycket, tänkt på existentiella frågor, varit trött och svårstartad och haft en känsla av hopplöshet.

Tidigare har detta gått över genom rena under. Plötsligt mött bra människor, fått roliga jobb osv. och blivit mig själv igen från en dag till en annan. Slutat med piller tvärt den enda gång jag tagit det. Och det har alltid vänt i april eller maj. Vid två tillfällen har det startat redan på sommaren och hållit i sig till nästa vår.

Läste att vårdepressioner förekommer även om man inte riktigt kan förklara varför. En teori verkade vara skiftet mellan ljus och mörker men jag läste även att det kan handla om tidigare upplevelser eller obalanser i hjärnan.

Är det någon som känner igen sig eller vet mer om det? Är antidepressiva att rekommendera under den perioden av året eller kan det snarare vara att fly från hur man egentligen mår? Går det att göra tester gällande hormonbalanser?

Tacksam för svar!

[Fågeln Fenix]

Depression som uppkommer av yttre händelser tex en nära släkting går bort, man förlorar jobbet, råkar ut för ett trauma då är det terapi som gäller och antidepp om man är rejällt deprimerad. Men depression som inte har någon utlösande händelse/er kan ochså behandlas med terapi fast där går mer terapin ut på lära sig hantera ens mående tillskillnad mot om man tex varit med om trauma där man bearbetat traumat och depressionen försvinner. Medicin kan vara behjälplig när det inte finns något att bearbetta. Det beror helt på hur svåra besvär man har en del behöver bara få verktyg till lära sig hantera det och andra behöver verkligen medicin ochså för ens orka med livet. Nackdelen med antidepp är att de tar bort symptomen och inte grundorsaken. Så beror din depression på saker du egentligen borde bearbetta då är inte antidepp att föredra om du som sagt inte blir rejällt deprimerad.