Announcement

Collapse
No announcement yet.

Jag trodde jag var friskare.

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Jag trodde jag var friskare.

    Det var länge sedan jag skrev något här. Livet har rullat på, jag har hållit mig upptagen så gott det går och mycket har förändrats. Det värsta är att inget har förändrats till det bättre.

    Nu när jag slutade skolan. Så begravde jag mig i jobb. Jag jobbar minst 45 timmar i veckan nu och ligger väl i snitt uppe på 50 per vecka. På det tränar jag 5 pass i veckan. Jag håller mig helt enkelt så upptagen som det bara går. På det har jag gått ner 4kg på 2 veckor och min kropp försöker hålla sig flytande men skriker efter vila hela tiden.

    Det är när jag är själv som jag inser hur meningslöst mitt liv är. Det är som om en våg av ledsenhet bara sköljer över mig. Jag har ingen lust att göra något. Ingen motivation eller vilja. Det tar bara stopp.

    Jag kanske inte skadar mig längre med rakblad men detta är ett annat sätt att skada sig på.

  • #2
    Hej! Vad jobbigt det låter. Samtidigt är ju arbete och träning mindre skadliga ångestdämpare än att skära sig själv eller missbruka droger. Men - av utmattning kan man få likartade symtom som av depression. Vad skulle hända om du tillät dig själv att vila lite mer, och stod ut med sorgen och smärtan? Du kanske kan sova bort lite mer tid också, så att kroppen och hjärnan får vila lite? Meditation och/eller yoga kan också vara sätt att fylla tiden på och slippa tänka, men betydligt mer vilsamt och vänligt. Man kan gå på sådana pass också, inte bara gym. Man måste faktiskt inte hitta en mening med livet i perioder då det är tufft, men man kan vara snäll mot sig själv och liksom "övervintra" i väntan på något bättre. Sen finns ju alltid mediciner att pröva också, men det kanske du redan har? Terapi är ett bra stöd för att få lufta sina känslor av meningslöshet med någon annan som inte är rädd för sådana känslor.

    Comment

    Working...
    X