Announcement

Collapse
No announcement yet.

Skriva av mig.

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Skriva av mig.

    Ligger hemma och gråter. Vuxen man +35 år, jag har varit deprimerad sedan jag var barn i över 20 år. Man tror man vänjer sig men energin och kampviljan blir om möjligt bara mindre för varje år. Jag har aldrig haft en relation med en kvinna, ensamheten är total. Jag har mycket att ge men bygger upp murar runt omkring mig så även om jag är intresserad så sänder jag ut signaler av avståndstagande. Jag har missat mycket i livet vilket gör att jag hamnat efter i "mognaden" vilket gör mina möjligheter till att en kvinna ska fatta tycke för mig än mer osannolik. Bara att få krama, somna och vakna med någon hade varit otroligt. Jag har försökt flera gånger men mitt destruktiva beteende bara förstör för mig. Mina föräldrar är borta och jag är helt ensam. Konstigt nog så anser jag mig vara en väldigt stark person. Jag tror många hade kollapsat i min situation. Tror inte att jag orkar förbi 40 funderar mycket på slutet, men jag är ganska feg av mig så det där avgörande har inte blivit av. Jag har inte mer att skriva.

  • #2
    Har du någon ide om varför du bygger upp murar och sänder ut signaler av avståndstagande? Något du är rädd för? Stolthet?
    Är du medveten om några tankar innan du reagerar som du gör?

    Comment


    • #3
      Han bygger såklart murar för att inte bli sårad och signaler sänder han ut av samma skäl, att han inte tror att någon kan älska honom. Han är inte mer rädd för något än någon annan. Så jag har svarat på det uppenbara, han är en människa och vi är inte så olika eller såna stora gåtor.

      Jag ser din smärta Snoken. Vore jag dig skulle jag skita i alla konventioner och dra till red light district eller leberbaum eller vad det heter. Däreftter sluta gömma dig. Du har inget att förlora, testa allt, även den värdelösa vården. Vem vet kanske du träffar någon som är kompetent och verkligen vill hjälpa människor kontra sig själv.

      Antar att du inte jobbar men gör du det, åk till Thailand för pengarna, där kan du säkert hitta en fru, har förstått att de inte bryr sig så mycket om ifall mannen är äldre, inte för att du är skitgammal men de bryr sig mindre om ifall du inte har så mycket erfarenhet.
      Last edited by enstrimmahopp; 2016-04-10, 15:56.

      Comment


      • #4
        Originally posted by enstrimmahopp View Post
        ...åk till Thailand för pengarna, där kan du säkert hitta en fru, har förstått att de inte bryr sig så mycket om ifall mannen är äldre, inte för att du är skitgammal men de bryr sig mindre om ifall du inte har så mycket erfarenhet.
        Hmmm... "Snoken5" är ju för guds skull bara 35 och om det inte vore ett smått tvivelaktigt uttryck så skulle jag kalla en 35-årig svensk man för rena "lammköttet" för gemene emigrationsivrig thailändska. De svenska män som fiskar i Thailand är vanligtvis dubbelt så gamla eller nästintill.

        En 35-årig man är inte för gammal ens för svenska tjejer, så pga.sin ålder så finns det då noll anledning att gå över ån efter vatten genom att åka ända till Thailand..

        Comment


        • enstrimmahopp
          enstrimmahopp commented
          Editing a comment
          Ja nu är det inte åldern som är problemet och jag säger inte att han inte kan hitta en kvinna i Sverige men att säga att allt ordnar sig till en person som uppenbarligen blöder till döds funkar inte.

        • RoughTimes
          RoughTimes commented
          Editing a comment
          Nej, men det var ditt förslag om Thailand och dina idéer om att thailändskor inte är så kräsna även om mannen är 'äldre' som fick mig att reagera, det hade ju kunnat finnas fog för den noteringen om det rört sig om en man i 50-60 års åldern, men en 35-åring?!?

      • #5
        Jag tror att det handlar mycket om rädsla. Det där självklara med att fråga chansen som barn har aldrig hänt mig, eller jag har aldrig vågat. Nu handlar det mer om att jag kan inte ha ett samtal med en kvinna. Stolthet kanske, inte så kul när man konfontreras med sin otillräcklighet. Det handlar inte om sex. Jag har varit i Köpenhamn och förnedrat mig, total ångest efter. Jag vill uppleva kärlek, både få och kunna ge. Jag har provat krogen men mitt självdestruktiva sätt tar över. Alkoholen är svår jag behöver hjälp men slutar alltid med för mycket sprit.

        Comment


        • #6
          Originally posted by Snoken5 View Post
          Jag tror att det handlar mycket om rädsla. Det där självklara med att fråga chansen som barn har aldrig hänt mig, eller jag har aldrig vågat. Nu handlar det mer om att jag kan inte ha ett samtal med en kvinna. Stolthet kanske, inte så kul när man konfontreras med sin otillräcklighet. Det handlar inte om sex. Jag har varit i Köpenhamn och förnedrat mig, total ångest efter. Jag vill uppleva kärlek, både få och kunna ge. Jag har provat krogen men mitt självdestruktiva sätt tar över. Alkoholen är svår jag behöver hjälp men slutar alltid med för mycket sprit.
          Du klarar ju att öppna dig, om inte fullt ut så en bra bit på väg, i skrift här. Har du testat nätdejting? Jag har personligen ingen erfarenhet av kontaktsajter men bara det faktum att du skulle kunna inleda en kontakt skriftligt och låta det eskalera lite försiktigt. Du skulle ju behöva någon som du kunde lära känna successivt i skriftlig form, utan allt vad alkohol heter och där dina murar inte kunde synas, där dina instinktiva signaler inte skulle nå fram till mottagaren för att du helt enkelt skulle kunna öppna dig bit för bit i skrift, formulera dig och formulera om dig till dess du suddat ut distansering och avståndstagande och inte posta förrän dina ord signalerar det du innerst inne vill och känner. Successivt våga känna tillit och våga berätta vem du är utan att supa dig full först (vilket såklart inte är intresseskapande)....när du kommer till det läge att det är dags för ett telefonsamtal och så småningom ett möte IRL så har du redan visat dig och ditt inre som det är och den som träffar dig dömer dig inte utan är intresserad av dig för att du är du. Kanske mycket tack vare din öppenhjärtlighet och ärlighet...

          Comment


          • #7
            Ok, rädsla då. Är du medveten om några neg tankar som dyker upp när du blir rädd och börjar distansera dig? Kan vara bra att kolla upp för tankar influeras mycket av våra övertygelser om oss själva och andra, och övertygelser förvränger det vi ser. Så även om en tjej var intresserad av dig skulle det kunna påverka så att du inte har förmåga att se det.
            Vad tror du någon annan som byggde upp murar och distanserade sig som du gör skulle kunna ha för neg övertygelser om sig själv?

            Comment


            • #8
              Jag har en förbannelse. Jag finner tröst i ensamheten. Ingen ser mig o ingen tänker på mig, då går jag in i mig själv och får någon typ av energi. Även att tex skippa ett möte som är inbokat ger mig någon konstig tillfredsställelse. Destruktivt. Jag hatar mig själv, när det är som värst så blir det att man spottar på spegeln eller slår sig i huvudet och svär åt mig. Jag tänker alltid innan jag pratar, jag säger aldrig något spontant. Jag tror att dessa sakerna spelar stor roll när jag ska prata med en kvinna. Jag låser mig, föraktar mig och den positiva känslan får jag när jag är själv och känner ensamheten. Klockan är sent men jag hoppas att ni förstår vad jag menar. Börjar bli svårt att gräva mer i sig själv. Försöker igen lite senare.

              Comment


              • #9
                Det är svårt hitta en bra terapeut, men varför inte ge det chansen? Minimum så får du ju ut dina känslor i ord. Men har du tur så får du också hjälp med att förändras?

                Kanske du testat detta innan, men det med terapeut handlar ju både om kompetens, vilken typ av terapi och sedan personkemi. Kanske du denna gången hittar en som kan hjälpa dig?

                Vad har du att förlora?

                Comment


                • #10
                  Altså, det finns ju de som behöver vara ensamma för att förnya energin, likväl som andra behöver sällskap för det. Du kan ju tillhöra de förstnämnda.
                  Men jag undrar lite hur märker du att "Ingen ser mig o ingen tänker på mig"? Liksom vad behöver hända för att du ska känna så? Finns det händelser där du inte känner på det viset?

                  Comment


                  • #11
                    Vill skriva av mig ikväll. Ensamheten och tristessen är enorm. Vill supa men min läkare har förbjudet det och jag vill följa hans plan. Jag ligger hemma i sängen hela dagen och tittar på min klocka när den tickar fram minut efter minut, inga tankar bara titta på klockan. Det är min tidsmaskin, tiden bara rinner iväg. Jag har ångest men inga bra tabletter för det. De är väl rädda för att jag ska ta livet av mig. Jag tänker inte göra det, men tanken att leva så här i 40 år till är omöjligt. Total tortyr. Jag har inte så mycket mer att säga.

                    Comment


                    • #12
                      Full som ett as, tagit sprit blandat med tabletter. Pigg ändå och ser inte problem än så länge. Dricker ensam och letar efter sällskap men hittar inget. Mitt handikapp är i vägen, kan inte ta tag i saker så saker som att gå ned till krogen är svårt som fan. Vill träffa någon och ha kul men det går inte!!! Kan man inte gå ned till krogen kan man inte åka till Köpenhamn och ha lite kvinlig kontakt. Lite humor mitt första möte och enda med en hora varinbte överraskande inte en kvinna utan en man. Jag sket i det och körde på utan kondom, båda varianterna. Jag har inte testat mig sedan dess men hoppas och tror att allt är ok. Men förodmjukelsen, jag är hetro och blir bangad det är så lågt en människa kan komma. Jag har så stora problem i livet allt jag vill är att ha en kvinna som tycker om mig men min självkänsla och min levnadssituatuíon gör det omökjligt. Jag är så förbaskad ensam.

                      Comment


                      • #13
                        Fortsätter att kräka ur mig. Jag är en normal kille. Ser ni mig på stan så reagerar ni nog inte. Jag är lite överviktig men bortsett från det inget speciellt. Men jag är tokdeprimerad och vet inte vad hur jag ska hantera situationen. Går på tabletter men problemet är levnadssituationen. Fullständigt hatar mig själv och då kan man inte ha kontakt med en kvinna. Det är faktiskt allt jag vill.

                        Comment


                        • #14
                          Men Snoken5, var kommer allt detta självförakt ifrån? Vem har lärt dig att du är värd att förakta, istället för att t ex respektera?

                          Comment


                          • #15
                            Originally posted by Kreativ View Post
                            Men Snoken5, var kommer allt detta självförakt ifrån? Vem har lärt dig att du är värd att förakta, istället för att t ex respektera?
                            Mobbning ensamheten och ett ganska klarsynt sätt att se på saker. Jag är värdelös. Jag försöker dejta och herregud vilka katastrofer det är. Jag ligger hemma i sängen och har total ångest igen. Aktivt självmord är inget alternativ för mig men vad tusan ska jag då göra. Supa ihjäl mig kanske eller självmord bye äta. Då får man åtminstone lite kul på vägen. Jag orkar inte längre med ensamheten och ångesten och ser ingen väg ut ur helvetet. Jag har ingen energi kvar i mig.

                            Comment

                            Working...
                            X