Announcement

Collapse
No announcement yet.

Hur kan man börja må bättre?

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Hur kan man börja må bättre?

    Jag mår fruktansvärt dåligt. Jag mår illa, känner mig panikslagen och har ont i magen. Jag känner att jag inte klarar av det, klarar inte av mitt jobb och inte mitt liv. Vantrivs med allt och vill bara bort. Och är så trött, ända in i själen.
    Jag har ingen att prata med längre, det funkar inte med KBT som jag har gått på i flera år och min man vill jag inte störa, jag skriver hela tiden till honom och jag känner att hans svar går på autopilot och han har egentligen inte tid. Jag känner mig så otroligt ensam, och det tär så på mig. Det känns jobbigt att vara såhär utanför på alla plan. Jag orkar inte vara social men är jag inte det hamnar jag ännu mer utanför. Jag vet inte vad jag ska göra längre. Känner mig uppgiven och oälskad, som den misslyckade människa jag är.
    Jag lyckas inte sluta tröstäta godis och sväller mer och mer hela tiden. När jag mår lite bättre söker jag desperat efter lösningar för att bli nyttigare och gladare men sen när jag mår sämre igen ångrar jag allt och vill bara försvinna och äta i fred. Jag hatar mitt liv och jag hatar mig själv. Och jag har panik för jag vill inte att det är så, jag vill inte förstöra mina barn, de ska inte lida för att deras mamma har förstört sitt liv. Hur ska det bli bättre? Hur ska jag vara positiv och vända detta när jag knappt ens orkar öppna ögonen på morgonen? När jag får kämpa för att få på min mask så att jag kan föra ett normalt liv? Speciellt som idag på måndagar är det extra tungt, och när det blir lite fel hemma som igår kväll så är det bara att glömma allt, då är jag nere i ett hål där jag bara hatar allt och alla, och framför allt mig själv.
    Ingen bryr sig heller känns det som, de som låtsas göra det är antingen släkt med mig eller gift med mig.
    Det jag inte förstår är hur det ska gå att vända det, var ska jag börja? Varenda tanke på förändring ger mig panikkänslor, ont i magen, sömnlöshet och oro. Sådana dagar släpar jag mig igenom timmarna för att inte vara hemma från jobbet för många dagar i månaden, allt måste se ”normalt” ut… Jag har provanställning och måste ”klara det”. Men jag vill inte klara ett skit, vill bara hem till min soffa där jag kan få vara ifred några timmar och äta bort min ångest.
    Kan man någonsin bli frisk…?

  • #2
    Så om jag förstår dig rätt är ditt problem att du inte kan sluta äta, viket gör att du blir ohälsosam och känner dig oattraktiv? vilket gör att du skäms och mår dåligt då du känner av distanserandet från omgivningen?

    Vad går du i KBT mot? är det för att mjnska överätande?

    Vad är grundproblemet till att du överäter?

    Vad är det att vara frisk för dig?



    Comment


    • Minella
      Minella commented
      Editing a comment
      Ja det är väl en ok sammanfattning. KBT är i första hand för att minska överätande men även att äka självkänslan. Men det blir inte bättre av att jag går där, snarare tvärtom!
      Jag vet inte riktigt vad grundproblemet är, om det är att jag inte trivs i mitt äktenskap eller om överätandet och att jag känner mig så misslyckad bidrar till att jag inte trivs i mitt äktenskap. Det är en förbannat ond cirkel...
      Frisk för mig är väl att sluta tänka på min övervikt och mitt ätande varenda vaken sekund. Att känna mig "nöjd" och inte heller bry mig så mycket om vad alla andra tycker om allt. Att hitta balans i tillvaron liksom...

  • #3
    Ja om du inte kan ändra världen så får man nog ändra sig själv, så även om du trivs med din vikt så trivs du inte med konsekvenserna. Vi lever ju bland andra människor och man måste nog helt enkellt anpassa sig så att man passar in i normen. Det är klart att du skulle säkert kunna hitta andra överviktiga att hänga med, isf skulle du ju inte behöva bry dig. Men den omställningen kanske är svårare än att gå ner i vikt? Du kan ju testa.
    Vad säger din man om ert äktenskap? Trivs han med din vikt? Gör han inte det så haltar ert äktenskap säkerligen och det är ju ett givande och tagande från er båda så har ni inte pratat om det så är det nog dags.
    För att komma ur den onda cirkeln så tror jag du behöver vara ärlig med dig själv och din omgivning. Du behöver få kontroll över din tillvaro och tyvär är det så att ju lägre självkänsla och social status man har desto sämre kontroll har man. Om du inte kan hitta vänner som accepterar ditt utseende/vikt/liv så får du nog börja med att hantera övervikten på de sätt som finns. Klarar du inte det själv så sök hjälp på vårdcenralen som kan remittera dig vidare.

    Jag är ingen expert på matproblematik eller psykologi men jag är själv människa och vet hur det funkar för mig med hunger och sug att äta. Det finns två funktioner som styr det för mig, dels är det energibrist som uppstår när jag inte ätit på länge eller tränat hårt. Sen finns det suget efter socker, vilket är ett sug efter godis, chips, kakor osv. Suget efter socker kan komma när som helst, det är en drog helt enkellt. När jag inte ätit sött på ett tag, ca två veckor, finns det suget i stort sett inte alls. Det kan ploppa upp ett sug efter något då och då(nåt tillfälle i veckan).
    Att äta ger en viss njutning, det är också tillgängligt när som helst i stort sett och vi vill alla må bra och vara glada så mår vi kasst så försöker vi pigga upp oss med njutning. Så jag förstår att du fastnat i ett beroende och en spiral av ätande. Du är säkerligen både sockerberoende och söker trygghet och flykt i mat.
    Att bryta spiralen kan ske på två sätt och allt emellan, antingen får du ett liv som gör dig glad och lycklig och sen tar itu med övrvikten(om du vill det) eller så börjar du med att ta itu med övervikten för att sedan skapa dig ett liv där du är lycklig.
    Ska du hantera ätandet så tycker jag du ska börja med att prata med din man och be han hjälpa dig göra en plan där han kan stödja dig, ni kanske behöver rensa lägenheten från allt sött tex, samtidigt tycker jag du ska prata med en läkare och se vad han kan erbjuda i form av råd och ev medicin mot matsuget. Prata också med en kostrådgivare.

    Mina konkreta förslag är vidare att du måste börja äta nyttigt och mat med långsamma kolhydrater. Dvs inte en massa ketchup eller liknande och inte dricka läsk. Du måste alltså ta bort alla snabba kolhydrater i kosten. Med tiden kommer detta göra att suget efter socker försvinner .
    I planen så måste det också ingå någon form av träning som du gör helst dagligen. Tex promenera.
    Och du måste hålla dig till planen.

    Det finns såklart många fallgropar, sötsuget kan ploppa upp ibland men då måste du redan ha planerat för detta och tänkt ut hur du ska hantera detta. Mina tips för att döda suget är att du äter bra mat istället när suget kommer, då brukar suget upphöra. Eller så kan du ta en promenad, då skingras tankarna och suget försvinner också då kroppen ställer in sig på att skicka energi till musklerna. Jag kan också se se/tänka mig själv att jag äter upp det jag är sugen på, i tanken, vilket kan göra att jag tappar suget.
    Tänk också på att träning gör att man blir mer hungrig och skador kan göra att man tappar farten. Så ta det stegvis och fokusera på rätt saker, dvs att komma ifrån sockerberoendet. För när du väl gjort det kommer nog problemen med mat att försvinna. Kroppen kommer bara skicka signaler att du ska äta när den behöver energi och inte när du inte behöver det(vilket sockerberoendet gör).

    Okej det är mina förslag. Jag är ingen expert som sagt så ta det för vad det är. Det är mina erfarenheter. Tror experter på mat och ät-problematik detta kan ge större trygghet i en väg framåt så konsultera dem.

    Du kan fixa detta!

    Comment


    • #4
      https://oundvikligt.com verkar ha det

      Comment

      Working...
      X