Announcement

Collapse
No announcement yet.

Fast i en depression och självmordstankar - Vart finns hjälpen?

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Fast i en depression och självmordstankar - Vart finns hjälpen?

    Då ingen i verkliga världen - utanför nätet orkar lyssna. Så hoppas jag få någon reaktion här iaf.. kanske något tips?

    Har fastnat i ett dåligt mående. Depression, gissar jag... Senast idag skrev jag en lista på saker jag måste göra innan jag tar mitt liv. Saker som "bränna upp dagböckerna, ta bort min Facebook och min mail".. sånt som ingen vill ha kvar efter en dött!

    Har just nu ingen inkomst alls.. Nästa vecka ska jag på 2 möten ang praktikplats, för att hitta en väg ur mitt tidigare yrke som jag bara bränner ut mig på, gång efter gång.
    Vääldigt nervöst med mötena. Kommer jag orka praktisera heltid? Kommer jag våga möta alla nya människor? Även om jag praktiserar där 100% kommer jag bara via arbetsförmedlingen få ut 4500 kr.. Hur överlever man utan jobb?

    Lägenheten känns ju så trygg och världen utanför så skrämmande.

    Känner mig så ensam i det här.
    Har inga nära vänner, och ingen familj att prata med.

    Hur gör jag för att komma ur depressionen?
    Just nu försöker jag röra på mig minst 1 gång om dagen. Läste att depression kan "botas" genom att träna (så man svettas) 3 gånger i veckan. Så försöker springa 3 ggr i veckan, simma ibland och iaf ta en längre promenad varje dag. Jag tar även munkpeppar mot pmsd besvär och försöker äta väldigt bra, tar även vitamintillskott.

    Sen är jag såå trött.. värk i kroppen. Stressad över allt.. tänker alltid på framtiden (5 år framåt, eller längre) plus allt det förflutna, trauman från barndomen och ungdomen. Om jag hittar på något, typ åker iväg så är jag trött i dagar efteråt och behöver bara ligga..

    Mitt huvud/sinne är så trött.. det går inte ens 5 minuter på en dag då jag inte grubblar.. eller där sinnet snurrar runt..
    Försöker yoga, men det gör ont att andas..

    Blir så frustrerad när jag hör människor säga "funderar du på att ta livet av dig - gör inte det, hjälp finns alltid".
    Men vart är hjälpen? Jag har provat akut psykmottagningar, vårdcentraler, har gått över 2 år i DBT behandling, och 6 år innan behandlingen provat samtalasterapi och träffat hur många läkare som helst. Tog till och med modet till mig att höra av mig till en organisation som förebygger självmord.. men har inte fått svar. Och det är flera månader sedan.

    Det gör mig ledsen när jag hör människor som är i samma situation säga "jag har mina vänner och min familj, utan deras stöd hade det inte gått"...
    Jag har ingen att prata med, ventilera med.. Hur gör jag då?

    Jag vill komma till en punkt i livet, där det inte längre gör ont att andas.
    Jag vill orka leva.

  • Panni
    replied
    Japp, håller med Emblare, kolla sköldkörteln!! Jag hade en ordentlig obalans och efter medicin mår jag nu som en ny människa. Jag skaffade ett sånt hemmtest och när jag såg att det gav utslag så tog jag med det till min husläkare (som nekat mig ett sköldkörteltest bara 2 månader tidigare).. nu minns jag inte exakt vart jag köpte det men jag tror det var Det finns säkert på andra webblatser oxå som har dessa tester, stort lycka till!
    Last edited by admin; 2017-01-14, 23:15. Reason: otillåten reklam

    Leave a comment:


  • Emblare
    commented on Guest's reply
    Har du kollat din sköldkörtel? Spontantvfår jag känslan av att den kan vara en faktor bakom ditt dåliga mående

  • Guest's Avatar
    Guest replied
    Jo jag har också klagat om att det är så lång väntetid. Nu kunde hon iaf flytta på tiden idag någon vecka närmare. Men då fick jag gå från överläkare till studerande läkare.

    Är nog hög belastning.. Sista omgången jag bråkade för all energi jag hade fick jag vänta 2 månader. Mer kunde dom inte göra. Ringde varje dag och tjatade. Dom hänvisade mig också såklart till akutpsyk. Men det gav mig inget. Det är ju mer för dom som vill läggas in eller ha ett par dagars piller. Vilket dom också sa när jag var där. Men det visar ju iaf att man försöker, och menar allvar. Men då tjatade jag, ringde runt överallt.. Ändå fick jag vänta så länge. Sen var det ju en enorm besvikelse i läkaren jag fick träffa. Han har iaf fått sluta nu, sa dom idag när jag ville försäkra mig om att inte behöva träffa honom igen.

    Tänkte försöka be dom om att ge remiss för prover på hormoner. Aldrig fått något sånt innan. Samt vill att dom ska ta vitaminprover. Har ni fått ta prover för att kolla era hormoner? Ifall man har för lågt eller för mycket av något.

    Ska på möte med af nästa vecka, ska höra igen vad dom har för stöd här.

    Nej, du har rätt. Ingen tackar en ju för att man bränner ut sig. Låter bra att du fick full ersättning fast du hade färre timmar. Borde ju vara samma här? Ska försöka komma ihåg att kolla upp det där igen.

    Leave a comment:


  • Fågeln Fenix
    replied
    Jösses vad långa tider för komma till vc jag klagar om jag typ får vänta några dagar Ja ta allt när du går dit, förklara att du försökt få hjälp via psyk men tar för lång tid. Jag hade något som hette brukarcoach ett projekt där man fick stöd i de delar af/f-kassan inte kan stödja än, det var jätte bra hon följde med på möten mm. De är till för att vara stöd åt folk som är på väg ut i arbetslivet som har mått eller fortfarande mår psykiskt dåligt. Man behöver egentligen inte säga så mycket kan räcka med att säga lider av depression tex man behöver inte gå in på varför eller hur det yttrar sig och det gör att jag orkar bara tex 4 timmar. När jag praktiserade fick jag ut ca 4500 kr i aktivitetsersättning oavsett om jag var 1 timma eller 8 timmar på praktik per dag, men du kanske får en anna form av ersättning. Du kan ju testa dig fram känner du att du tex bara orkar 4 timmar ja då är det 4 timmar som gäller och i din takt. Ingen kommer tacka dig om du kör på och sen bränner ut dig. Hade någon dömt mig på jag mått dåligt hade jag bara sagt tack, men denna praktikplats är inget för mig och sen gått.

    Leave a comment:


  • Guest's Avatar
    Guest commented on Guest's reply
    Nu fick jag tag i mottagningen. Fick en tid i slutet av december.
    Så kommer inte kunna komma igång med praktik/arbetsträning som det är tänkt förrän i januari tidigast.. Då det krävs ett intyg från läkare.
    Frågade om dom kunde fixa intyg ändå, men det är inte möjligt utan att jag ska träffa den personen. Fick en tid till en studerande, som inte är läkare ännu. Men kan säkert vara bättre än någon som är utbildad läkare..

  • Guest's Avatar
    Guest replied
    VC hänvisar mig vidare till den mottagningen jag tillhör om jag söker för psykiskt mående. Även på VC är det väldigt lång väntetid här, iaf minst en månad, oftast runt 7 veckor, om man inte har tur att få någon annans avbokade tid. Har fått en tid ang min mage där iaf, som är om en vecka. Tänkte koppla in min trötthet, stress och depression och nämna dom också när jag ändå är där.

    Hälsoteket låter ju helt underbart! Har kollat här efter kostnadsfri yoga och mindefullness men inte hittat något. Allt är bara så himla dyrt. Den läkare jag träffade sist visste inte om det fanns något sånt när jag frågade. Men ska fråga nästa jag träffar också, kanske den vet bättre. Har väldigt svårt för att söka mig fram till saker på nätet, tycker det är väldigt svårt.

    Jag har vart inne på att gå till praktiken och testa mig fram. Är bara rädd att jag ska bränna ut mig mer. Känner mig inte återhämtad från sist jag brände ut mig och det är 1 år sedan nu. Och då det skadat mig fysiskt är jag rädd att jag ska skada mig mer.

    Öppna kort ang mående vore såklart det bästa. Har erfarenhet av att jag blivit dömd och missförstådd när jag väl kört med öppna kort, vilket gjort att jag är rädd att göra det. Så kör bara på och vill alltid göra mitt bästa. Jag sa till praktiken nu iaf att jag bara ville ha halvtid, och sa att det var för att jag skulle plugga en kurs vid sidan om. Dock så skulle jag behöva heltid för att få in lite pengar. Har jag heltid så tjänar jag 4500 i månaden. Jag vet inte heller hur jag ska på ett bra sätt vara öppen med mitt mående. Hur jag på ett bra sätt kan säga det. Nu har jag redan haft mitt möte med ena stället. Skulle behöva metoder/stöd i hur jag säger som det är. Bad om att få hjälp från AF med det, men fick ingen stöttning inför mina möten. Dom vill att man ska fixa det själv, och för min del är det övermäktigt.
    Last edited by Morotskaka; 2015-11-04, 14:30.

    Leave a comment:


  • Fågeln Fenix
    replied
    Kan du inte få tid på vc och träffa en läkare där det ska inte behöva ta 2 månader jag får tid nästan direkt på min vc. Om du inte får intyg i tid så får väl ni skjuta på tiden el ha ett möte och inkomma med intyg senare. El så går du till praktiken som "frisk" person och testar vad du klarar av och då ser ju af vad du tex klarar och inte klarar. El så tar du kontakt med praktikplatsen och är ärlig med ditt mående. De ggr jag praktiserat tidigare har jag alltid kört med öppna kort ang mitt mående och det har funkat bra. De flesta är förstående och accepterar att man kanske inte orkar hela dagar el behöver hjälp med vissa saker. Du är där för din skull inte deras. Och det finns gott om praktikplatser de de flesta företag ser en bara som gratis arbetskraft (krasst men sant).

    I gbg finns det något som heter hälsoteket (tror jag det heter) där erbjuds bla sömnskola/yoga/meditation/promenader mm som är kostnadsfria lite som ett komplement till vården. Kolla upp om det finns något liknande där du bor.

    Leave a comment:


  • Guest's Avatar
    Guest replied
    Ringde idag psyk mottagningen. Ingen som svarar.. "förvånande nog".
    Nu har jag dock satt mig i en sån jävla klurrig situation och jag vet inte hur jag ska kunna ta mig ur den.

    Har fått ett möte med arbetsförmedlingen, en handläggare som ska hjälpa mig med att få anpassad arbetsträning. Men måste ha med ett intyg som stryker mina begränsningar. Och för att få ett intyg så måste jag träffa en läkare, innan den tiden. Och sist jag ringde dom och var självmordsbenägen och behövde en tid omgående så fick jag vänta 2 månader.. Så min förhoppning att få det där intyget fixat innan mitt möte känns inte stora. Och mötet på AF hade jag bara tur att få nu, annars får jag vänta länge på ett sånt möte men nu hade personen fått förhinder från en annan hen skulle träffa.

    Och kruxet är, att jag vart på möte för praktik. och jag har inte sagt till dom om allt det här.. Jag har sökt den praktiken "som frisk person". och det är en annan praktikplats som vill träffa mig nu i veckan, helst i morgon eller fredag och behöver ge besked dit snart. och den första praktiken som jag vart möte hos, har inte bett besked ännu om jag får vara där. och om jag får vara där, så vet jag inte om jag kommer fixa det. Jag behöver anpassad praktik.. arbetsträning. Men då missar jag en chans där.. och jag vet inte .. allt är snurrigt...

    Jag försöker med det där att acceptera.. det var det halva min dbt behandling gick ut på.. acceptera nuet. och det är ok och allt..
    Men jag har försökt allt det där. och ändå flippar jag.. ändå gör stressen ont. den har satt sig i hela kroppen, värker i axeln, armarna och det gör fysiskt ont att andas..
    Har Inte kunnat sova på flera nätter, fått ta sömntablett vilket gör att dagen efter blir förstörd...

    Jag kan inte fixa det här själv längre.. mina metoder fungerar inte.. jag behöver hjälp nu.. och hjälp finns inte..

    Leave a comment:


  • Saga777
    replied
    Ja just på grund av att vi lever i ett land med stort fokus på tidseffektivitet - därför behöver du påminnas om vikten av att bara vara här och nu. Försöka att inte värdera det omkring dig som bra eller dåligt utan försöka bara notera vad som är, acceptera hur det är och hur du känner gör det lättare att må bra och inte stressa i onödan. Lättare att släppa jobbiga tankar när du accepterar dem. Var kärleksfull och varsam med dig själv. Den du är och det du går igenom nu är okej och det finns något värdefullt i vad du genomgår som kan stärka dig om du accepterar det som en del av ditt liv. Önska inte att du är någon annanstans eller är någon annan - det bästa som kan hända dig är att du tillåter dig vara dig själv fullt ut..
    Och lyssna gärna på cd- skivan från Mindfulness i vardagen. Jag lovar dig - det är den bästa gåvan du kan ge dig själv just nu. Han är Sveriges främsta expert på Mindfulness. Guld!
    Kram Saga

    Leave a comment:


  • Guest's Avatar
    Guest replied
    Tack för skogstipsen! Ska verkligen skriva upp dom och kolla in det!

    Jag har haft hjälp av en präst under flera år, och vid ett annat tillfälle även en diakon under några månader. Prästen hjälpte mig massor, satt och pratade i telefon med henne i timmar. Men hon finns inte kvar.

    Har funderat på att ta kontakt med en präst igen.. Men samtidigt.. Jag har pratat, och pratat och pratat.. ändå faller jag in i dom här depressionerna och slår hårt i botten. Gång på gång. Ett jädra jobb att ta sig upp, sen åker jag ner igen när energin sinar eller något händer. Jag tror inte jag vill prata mer. Jag skulle vilja ha något konkret. Någon form av lösning.. vad den nu skulle vara.. om den nu finns.. Har pratat om allt som hänt, så många gånger.

    Visst finns det vettiga läkare. Även om jag bara träffat en enda sedan jag var 17 år, är idag snart 30. Men han jag träffade i somras tog priset.. Så arrogant och hemsk. Himlade med ögonen till allt jag sa, suckade och snurrade i sin stol. Och jag som kom dit, med min jäkla lapp. Med alla punkter. Och tänkte att nu låter jag inte rädslan styra, det är säkert en bra läkare denna gång.. Han tog iaf vitaminprover på mig, eller gav remiss till det. Något som jag tjatat på vårdcentraler om att få göra, då jag trott att jag har vitaminbrist. Men har inte fått tagit några prover.. Och så hade jag vitaminbrist..

    Tror grunden mycket ligger i att jag inte hittar en plats i den här världen. Som jobbet jag sökte praktik på nu idag. Det är ett jobb där jag iaf utan utbildning skulle ha en chans att jobba med. Om et inte vore det jobbet, så vet jag inte ärligt vad jag skulle kunna göra. Samtidigt så är alla så starka, trevliga, glada, stresståliga i det yrket. Och jag ser bara ledsen ut hela tiden, på helspänn, nervös. Och jag tål inte längre stress. Efter att ha bränt ut mig i det yrket jag är utbildad inom, så är jag så jäkla stresskänslig. Minsta lilla stress och jag får suddig syn, panik, ont i kroppen och det påverkar mig i dagar om jag stressat mycket. Och det här jobbet, där jag ev får praktik kräver också mycket fysisk styrka och att man tål stress. Sa iaf att jag var intresserad av 50% där. Det kanske jag skulle klara av.

    Ne ett jävla kämpande.. med magen, psyket, vitaminerna..

    Är allt som kan erbjudas bara typ psykolog eller mediciner? Det har jag ju provat, så många gånger också, under olika tidpunkter i mitt liv.

    Fan tycker sjukvården borde erbjuda yoga, mindefullnesskurser, typ meditation i grupp, hur man tar kontroll över sitt sinne och sina tankar, hur man ökar glädjen och livskvaliten.. Men allt sånt kostar pengar.. och det har jag inga av.

    Ang att springa. Läste att depression kan mildras/botas om man tränar så att man svettas 3 ggr i veckan. Så försöker med det. Känns ju iaf inte värre när man sprungit.. gör det jag kan, och har testat allt med psykologer, läkare, vårdcentraler..

    Ikväll känns det så hopplöst.. Jag kan inte längre ställa upp på det som världen kräver. Att jag ska jobba i ett stressfyllt jobb, att jag ska orka trängas på tunnelbanan i all hemska stress. Vill bara gömma mig i en skog, under en gran.. Varför stressar alla?? ..........

    Leave a comment:


  • Lydia Stille
    replied
    Skogsområden i Stockholm finns det flera fina. Hellasgården och på Lidingö till exempel är lätta att komma till kollektivt. Det finns fler och vilka som passar beror lite på om du bor i Västerort eller Farsta osv. Tyresta är fint men lite bökigt att ta sig till om man är trött.
    Ge inte upp sökande efter vettig läkare. Diarré i åtta år knäcker vem som helst. Svårt att orka om man inte tar upp näring.
    Även terapi/psykolog är förstås värt fortsatt sökande. Men det är svårare att hitta tror jag, kyrkans samtalsstöd kanske?

    Ge inte upp. Du imponerar med din styrka. Att orka söka, ta promenader, springa(!) och allt det är väldigt starkt i din situation. Du har haft otur med några riktigt usla vårdkontakter. Men det finns vettiga läkare. Jag hoppas o tror på dig.

    Leave a comment:


  • Guest's Avatar
    Guest replied
    Förstår att pengarna är värda det. Men jag har ingen inkomst och skulder på det. Så jag har inte möjlighet personligen att söka privat vård som inte är kopplade till den övriga vården.

    Inte vart där. Ska kolla in det Kan vara värt helt klart att ta sig en bit! Tack för tipset

    Leave a comment:


  • Marrara
    replied
    Jo jag betalade faktiskt, några sessioner. Var helt klart värt pengarna/lånet. Men funkade ju inte i längden ekonomiskt så klart. Men utan hennes hjälp skulle jag nog inte fått vidare hjälp i öppenvården tror jag.

    Har du varit i Tyresta nationalpark? En bit ifrån stan men helt klart värt resan. Ja visst är skogen underbar!

    Leave a comment:


  • Guest's Avatar
    Guest replied
    Tack för era svar! Jag har jobbat en hel del med trauman jag gått igenom. Men vet inte. Finns kanske bättre metoder att arbeta med dom än vad jag gjort. Vet inte exakt vilken terapi dom gav mig. Minns inte så mycket av det. Har iaf gått KBT, och DBT och sen hos psykologer och pratat om allt som hänt.

    Hur hittar ni alla dom där privata? Hur söker man? Vart? Tycker det är en djungel. Jag lyckas bara bli hänvisad till andra. Privat som i att betala extra har jag inte möjlighet till. Men om det finns privata, bra som mitt högkostnadsskydd täcker, vore det ju bra.

    DBTn hade grund i zenbuddhismen och vi hade mycket mindefullness. Något jag även kört innan, och även meditation.

    Jag blev så glad igår, såg en notis om mindefullness vandring på 2 timmar, i skogen på kvällen, med guide. Och gratis! Så skulle jag anmäla intresse nu, men det var fullt..
    Saknar skogen så in i helvete.. Sthlm består ju bara av betong.. någon från sthlm här som kan tipsa om bra skogsställen i sthlm?

    Ska kolla upp den boken och cd skivan! CD skivor vore bra. Har svårt att läsa just nu. Har några skivor med avslappningsmusik här hemma.
    Lösningsfokuserad terapi. Aldrig hört om, låter ju bra iaf. Men ja, vart kollar man upp sånt? Vart vänder man sig?

    Och nej, magproblemen är inte psykiska. Då borde ju magen vara bra dom långa perioder då jag tagit en paus, och mått bra.

    Så tröttsamt att höra det av läkare. Det blir som ett enkelt svar. Och en ond cirkel. Eftersom magproblemmen tar på psyket och min kropp och jag inte tar upp ordentlig näring. Och om jag måste må bra för att magen ska må bra, kanske må bra i 3 år innan det vänder i såfall? Och hur kan man nå dit när man mår fysiskt dåligt? Det ena påverkar det andra.

    Vet många som haft magproblem, som inte vart psykiska. Men att vår läkarvård inte har den rätta kunskapen, så många blir inte hjälpta.

    Leave a comment:

Working...
X