Announcement

Collapse
No announcement yet.

Jag fortsätter att behandlas illa

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Jag fortsätter att behandlas illa

    Hej

    Nu är det ett tag sedan jag skrev,
    Skrev senast om mina år med mobbning och kränkande behandling vid en offentlig verksamhet.
    Jag långt ifrån återställd - tvärtom tycks mitt mående bara bli värre och värre.
    Två psykologer, oberoende av varandra, har konstaterat att jag lider av posttraumatisk stress.

    Med risk för att offerkoftan åker på - jag blir ständigt påhoppad och då i synnerhet av andra kvinnor.
    Jag har svårt att se och förstå vad det beror på; tycker att jag alltid strävar efter att vara vänlig, tillmötesgående, stöttande.
    Jag får kommentarer om mig; mitt sätt att vara, hur jag ser ut, mina kläder, vad jag gör, min man (som är väldigt vacker), osv osv.
    Det letas efter saker att sänka hos mig och är det inte yttre attribut (ex vikt) så är det min personlighet.
    Jag har inga diagnoser vad jag känner till; är en vanlig fungerande kvinna i medelåldern, välutbildad, familj, bra boende, god ekonomisk status och heltidsarbetande. Visst har jag dåliga sidor precis som alla.. Men varför jag så återkommande blir påhoppad av andra kvinnor privat och i arbetslivet är för mig en gåta...

    Jämför beteendet med de påhopp som kändisar (som ex Bianca Ingrosso, Isabella Löwengrip, Camilla Läckberg m fl ) får utstå.
    Jag mår otroligt dåligt av det här och har inte hittat nån strategi att stå ut med påhoppen; alltifrån sms till kvinnliga chefer.
    ”Vem tror du att du är?!!”
    ”Du är så oerhört oprofessionell!!”
    ”Har du gått upp i vikt”
    ”ett tips - sök inte jobb om du nu mår så dåligt!”
    Osv osv

    Funderar snart på att ta livet av mig,
    Orkar inte mer...

  • #2
    Så så ledsen att du får all den där negativa energin över dig.

    Var du mobbad som liten? Det verkar som att mobbare kan lukta sig till vilka som är lämpliga mobboffer, även vuxna. Så att byta arbetsplats hjälper inte alltid, om finns mobbare på den nya arbetsplatsen så blir samma sak på nästa. Tror du att det kan handla om traditionell mobbning? Och att du är den de valt som offer? Även här finns en maktlöshet då de som mobbar inte förstår att de mobbar, så går inte att "prata om det" så enkelt. Och många chefer ställer sig på den sida som ger dem minst besvär, inte alltid på den mobbades sida.

    Sedan är det sociala spelet väldigt komplicerat. Som exempel så kan någon som jobbat länge på en arbetsplats ständigt sitta och gnälla på kafferesterna, alla ser det som ok. Men om någon ny skulle klaga över något så kan omgivningen reagera "vad fick han/hon luft ifrån?!" och inte alls se det som ok. Samma här, det problematiska med denna typen av "ojämlikhet" är att om tar upp det till diskussion så skulle de aldrig erkänna att det är så. Går inte att diskutera på ett moget sätt, allt blir bara värre.

    Nu tror jag helt på dig när du skriver att du är "normal". Men om du har en olustig misstanke att det kan finnas något i ditt sätt som du är omedveten om, som skapar en del av situationerna, så inträder ett nytt problem. Att få någon av dina nära och kära att berätta om de ser något sådant. För de älskar dig, de vet att du alltid vill det bästa, så de är livrädda att såra dig. Och de tycker inte heller att det är du som ska ändra dig, att även om det nu skulle vara så att du omedvetet har något som andra "stör sig på", så ska de där andra vara mogna nog att ta diskussion med dig som inte utspelar sig i otäcka SMS eller elaka glirningar.

    Givetvis finns det arbetsplatser som inte skulle utsätta dig för sådant. Jag tror tyvärr enda lösningen är att byta arbetsplats tills du hittar ett ställe med snälla människor. Människor som ser dig som människa, som inte har behov av att utrycka sig så som de du träffat nu. Som ser vem du är, med dina bra och mindre bra sidor. Att du till slut kan andras ut och få vara en del av arbetsplatsen som alla andra där.

    Igen, så så ledsen att du får utstå detta. Hoppas bara du inte ger upp. Det finns en plats för dig också. Det finns så många elaka eller hänsynslösa människor, men det finns än fler fina och varma människor.

    Comment

    Working...
    X