Announcement

Collapse
No announcement yet.

Upprörande och nonchalant avslut av terapeut!

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Upprörande och nonchalant avslut av terapeut!

    Jag har gått i terapi ca ett halvår och bland annat på grund av känslor av övergivande och avvisande och detta vet terapeuten mycket väl om. Så ska nu terapeuten ha semester i några veckor och vi hade häromdagen sista mötet före sommaruppehållet. Trots att det med semester, vilka veckor det blir osv, varit uppe tidigare och att terapeuten visste att jag ämnade ta semester nu så frågade hon absolut ingenting om hur jag kände eller upplevde det nu att vi inte kommer att ses på några veckor.

    För många klienter medför ju detta alla möjliga sorters känslor och jag upplevde det mycket ignorant att inte ens fråga mig hur jag kände inför det. Visst, jag kunde ha tagit upp det själv men vi talade om annat och sen bara mest konstaterade att det nu var sommaruppehåll.

    Hon kunde heller inget alls säga som "bra jobbat den här terminen" eller något sådant trots att jag nu träffat henne varje vecka så gott som i ett helt halvår. Inte heller kunde hon komma med någon stödjande kommentar utan hon enbart svarade genom att säga att hon önskade att jag också skulle få en hyfsad sommar.

    Om inte jag själv sedan sagt "hejdå" innan jag gick ut från hennes rum hade hon antagligen inte ens sagt hejdå.

    Jag känner direkt att jag nu istället bara fick med mig en negativ känsla av henne, att hon liksom när det blir en lite annorlunda situation, alltså inte bara som att "vi ses nästa vecka" så visar hon hur lite hon bryr sig. Det skulle ju varit hon som tog upp detta med sommaruppehållet och hon som skulle stödja mig. Det blev istället jag som tog i hand, önskade henne en bra sommar medan hon typ bara svarade tillbaka.

    Hon fick mig mest att känna att hon inte alls bryr sig vad som händer mig under sommaren osv. Det värsta är också att hon tycks tro, av vad hon tidigare uttryckt, att det är genom såna här frustrationer som man sen bygger det terapeutiska arbetet. Ungefär som att ignorera en klient så att han eller hon reagerar på det och sen tro att det byggs en bra relation från det som man kan jobba terapeutiskt utifrån.

  • #2
    Det var konstigt beteende av din psykolog tycker jag. Min psykolog betedde sig ganska liknande dåligt. Hon ville ej ta i hand - inte ens första eller sista träffen. Det kändes dumt när jag sträckte fram handen, som man är uppfostrad till. Hon frågade aldrig hur jag kände att hon skulle ha 3 mån. sommaruppehåll. Jag frågade henne hur det skall gå för mig, då sa hon att det brukar gå bra. Terapisessioner avslutades alltid abrupt " tiden är ute" mitt under mina beskrivningar. " Det där får vi fortsätta prata om nästa gång" sa hon då. Som om jag skulle ha lust då att ta upp ämnet igen. Nästa gång var ämnet självfallet glömt (av psykologen). Hon visade aldrig något intresse för mig eller hjälpte mig komma igång med konversation. Hon satt bara och väntade på att jag skulle prata. Jag var fick be henne att säga något. Jag fick aldrig uppmuntran, stöd eller dylikt. Hon konstaterade ibland att "enligt vad du tidigare berättat om barndomen så kan dessa känslor förklaras", helt teoretiskt. Hon ledde mig aldrig till att fundera vidare eller ifrågasätta. Hennes roll var helt passiv och tyst lyssnande. Sedan meddelade jag att jag ville sluta för att hon var formell och opersonlig och terapin ledde ingenstans utom till frustration hos mig. Då pratade hon plötsligt, hon ville ändra sig, sa hon. Det var då viktigt att fortsätta för att "ta oss genom" detta. Jag gick tyvärr med på det utan bättring. Sa att jag kände motvilja mot att gå dit. Då tyckte hon det var mycket viktigt att fortsätta komma trots motviljan för att prata om just den. Jag sa då i alla fall att jag avslutar terapin. Då undrade hon hur det skulle vara för mig utan denna terapi. Hon sa att jag då missar chansen att prata om mina skuldkänslor, leende. Hon mumlade om "planerat avslut". Hon gjorde allt för att "förstöra" mitt avslut så att det skulle kännas dåligt. Efteråt gick jag flera veckor och tuggade på detta avslut .Jag går aldrig mer till en psykolog tack vare henne.

    Comment


    • #3
      Inom den psykodynamiska terapin ska psykologen inte påverka klienten, inte ifrågasätta klienten. Jag personligen anser att om man inte ifrågasätter sin klients tankegångar så hur ska de kunna bytta yt tex felaktiga tankegångar? Anl till de inte frågar hur ni känner inför sommaruppehåll är för att psykologen vill att ni ska ta upp det plus de vet det skapar tankegångar hos er om de låter bli som är positiva för terapin. Själv gått i sådan terapi i över 7 år ledde inte till någonting fick gå om i kbt terapi 2 år då kom jag vidare med mitt mående och fick hjälp.

      Comment

      Working...
      X