Announcement

Collapse
No announcement yet.

Psykolog intervjuar mig bara - det är ingen terapi

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Psykolog intervjuar mig bara - det är ingen terapi

    Jag är mycket besviken och upprörd över den psykolog jag träffar sen ungefär två månader tillbaka. Jag har denna psykolog via öppenpsykiatrin och jag har länge kämpat för att få en psykodynamisk terapi. Trots att vi nu träffat varandra i drygt två månader så intervjuar hon mig bara.
    Vi har redan bestämt att vi ska ha en längre terapi ihop och att det är en psykodynamisk terapi men ändå ställer hon bara frågor. Hon har även avbrutit mig när jag ville berätta om något för att hon då tyckte att vi skulle prata om barndom.
    I en psykodynamisk terapi ska ju klienten vara den som "leder" terapin, som kan berätta om det man behöver prata om och att man sedan naturligtvis får en och annan fråga, nya perspektiv osv.
    Men denna psykolog ställer enbart fråga på fråga, om min släktingar, mina föräldrar etc och dessutom så gör hon olika utvikningar om andra klienter (dock ej via att nämna dem vid namn). Berättar något de varit med om osv.
    Det kan ju vara intressant och givande någon gång då och då men i mitt fall är det mer psykologen som pratar än vad jag får komma till tals.
    Dessutom är detta inte en psykodynamisk terapi som jag ser det, hon bara stressar fram svar genom alla sina frågor. Dessutom antecknar hon hela tiden och det blir heller inte något bra samtal av det,.
    Det stora problemet här är att hon är den enda terapeuten på denna mottagning och det går inte lätt att bara byta terapeut. Det är långa köer till andra mottagningar och dessutom är det inte säkert att en annan mottagning ger mig terapi, det beror helt av deras bedömning. Jag har inte råd att betala en privat terapeut och det här inlägget är inte om hur jag ska hitta andra terapeuter.
    Jag kan inte ha det så här men är rädd och drar mig för att säga något direkt till denna psykolog.
    Någon som varit med om liknande?

  • #2
    Om terapin ska funka måste du våga berätta hur du upplever terapin, terapeuten kan bara hjälpa dig om du ger feedback på terapin, upplever du att det inte funkar måste du berätta det.

    Comment


    • #3
      Det är inte så enkelt dock, hon är den enda terapeuten på den här mottagningen och jag undrar också hur jag ska känna att hon seriöst vill lyssna till mig när hon inte av sig själv låter mig berätta om det jag behöver? En terapeut ska ju inte själv prata och lägga upp en agenda men det verkar hon helt strunta i.

      Comment


      • #4
        Jo det är så enkelt du måste vara ärlig med hur du upplever terapin, terapeuten vet ju inte hur du upplever terapin om du inte berättar det. Det är ditt ansvar att berätta hur du upplever terapin, hur ska vederbörande veta att hen gör fel om du inte berättar det?

        Comment


        • Bettina
          Bettina commented
          Editing a comment
          Tror inte det alltid hjälper. Jag var ärlig och talade flera gånger om hur jag upplevde terapin: opersonlig, formell, hon pratar för lite, håller med mina föräldrar, ger ej stöd, säger aldrig mitt namn etc. Det hjälpte inte ett dugg. Till slut gav jag besviket upp, mycket fattigare än innan.

      • #5
        Två månader in kan vara ganska mycket intervjuande dock. Lite beroende på hur många gr i veckan ni ses. Men ska ni ha en lång period ihop är det jättebra att hon gör så. En utredning tar lång tid men är viktigt. Ge det lite mer tid. Hon vill nog bara samla så mkt grundläggande information för att det ska bli så bra som möjligt. Dock är det ju dumt om hon avbryter när du har något att säga ibland. Dock är det bra ibland. För mig var det bra när min gamla terapeut avbröt mig för jag hade svårt att svara ärligt på saker och var hal som en ål och slingrade mig + pratade väldigt mkt och kom aldrig till saken osv osv. Lärde mig jättemkt på det. Jag fick spela in alla våra samtal och det hjälpte mig jättemkt att förstå vad jag gjorde.

        Comment


        • #6
          I en del fall tycker jag att vissa saker är sådana realfel i en terapi att det är svårt att acceptera även om man så att säga säger till terapeuten. I detta fall så går hon ju emot allt vad terapi ska vara, att det är klienten som leder, det är en psykodynamisk terapi, att terapeuten ska lyssna in och vara mottaglig och att saker och ting ska komma i en spontan ordning. Dessutom så tycks hon inte anstränga sig för att bygga den relation som är så viktig i alla terapier, hon tycks inte medveten om att det hon gör bit för bit förstör det förtroende man försöker bygga. Det är här så grundläggande saker så det borde man inte behöva påpeka. Annat vore om jag störde mig på enstaka saker, t ex att hon höll på med sitt halsband samtidigt som hon pratar eller liknande, det är ju mer av sådant som man kan förstå att en person kanske inte själv är medveten om.

          Originally posted by Fågeln Fenix View Post
          Jo det är så enkelt du måste vara ärlig med hur du upplever terapin, terapeuten vet ju inte hur du upplever terapin om du inte berättar det. Det är ditt ansvar att berätta hur du upplever terapin, hur ska vederbörande veta att hen gör fel om du inte berättar det?

          Comment


          • #7
            Det beror nog mycket av vilken terapiform det är, en psykodynamisk terapi är inte uppbyggd på det sättet eftersom det är en terapi där man inte har en struktur motsvarande den i en KBT. Det är heller inte någon utredning jag går i utan det är en terapi, jag har redan blivit bedömd och fått diagnoserna depression och ångest. Det kan säkert fylla en funktion i vissa lägen att en terapeut bryter in och såklart menar inte jag att det bara är jag som helt oplanerat sitter och pratar men en terapeut ska på intet sätt störa eller vara den som dominerar genom att berätta olika historier om andra klienter mm. Så som min terapeut gör alltså.

            Originally posted by alva00 View Post
            Två månader in kan vara ganska mycket intervjuande dock. Lite beroende på hur många gr i veckan ni ses. Men ska ni ha en lång period ihop är det jättebra att hon gör så. En utredning tar lång tid men är viktigt. Ge det lite mer tid. Hon vill nog bara samla så mkt grundläggande information för att det ska bli så bra som möjligt. Dock är det ju dumt om hon avbryter när du har något att säga ibland. Dock är det bra ibland. För mig var det bra när min gamla terapeut avbröt mig för jag hade svårt att svara ärligt på saker och var hal som en ål och slingrade mig + pratade väldigt mkt och kom aldrig till saken osv osv. Lärde mig jättemkt på det. Jag fick spela in alla våra samtal och det hjälpte mig jättemkt att förstå vad jag gjorde.

            Comment


            • alva00
              alva00 commented
              Editing a comment
              Säg till henne då
          Working...
          X