Announcement

Collapse
No announcement yet.

Terapeut som glömmer saker jag berättat - ska jag avsluta kontakten?

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Terapeut som glömmer saker jag berättat - ska jag avsluta kontakten?

    Jag har letat terapeut ett ganska bra tag och efter flera försök har jag nu kommit till ytterligare en terapeut. Jag har gått i ett par bedömningssamtal hos henne och hon har tagit anteckningar båda gångerna.


    Det jag nu märkt är att hon frågar om saker jag redan berättat, alltså ren fakta och nu andra gången så märkte jag att hon inte alls läst igenom sina anteckningar utan kom till vårt möte oförberedd.


    Jag tar ganska illa upp av detta för varför ta anteckningar om man som terapeut inte är så intresserad av en ny klient så att man läser igenom anteckningarna före ett möte?


    Hon frågade även om vi bokat en ny tid tidigare, vi hade bokat tid för både ett andra och tredje samtal men det kom hon alltså inte ihåg. Hur svårt kan det vara att innan ett möte kolla i sin kalender, hon hade det inskrivet där, att vi faktiskt hade bokat in ett möte redan? Att ta 5 eller 10 minuter innan en session för att läsa igenom anteckningar.


    Nu vet inte jag om detta beror på att jag ännu inte är hennes klient eller om hon har den här nonchalanta inställningen rent allmänt. Första gången så var hon även drygt fem minuter sen, en annan klient före mig hade stannat kvar längre.


    Det känns ju som att om hon glömmer eller struntar i att ta reda på såna här saker så undrar jag ju hur hon kommer att vara sen om en terapi påbörjas. Det känns ju inte så meningsfullt att sitta och berätta olika saker och sen glömmer hon hälften.


    Samtidigt är det väldigt svårt att hitta en terapeut så jag är osäker på hur jag ska göra. Hur hade ni gjort? Någon som varit med om liknande?



  • #2

    Jag hade sagt till att jag tycker hon är oengagerad och slarvig. Så där kan man inte hålla på när man ska möta människor i kris. Inte inom någon vård överhuvudtaget. Svårt att tro att du ska kunna få något förtroende för henne framöver. Men säg till och se om hon bättrar sig, om du vill. Fast slösa inte tid på någon som inte ger dig det du behöver.


    Comment


    • #3

      Ja, jag ska försöka nämna något och se hur hon reagerar. Det är ju den där svåra balansgången när det gäller just terapi, det kan ju klicka på direkten med en terapeut och ibland kan det ta tid. Frågan är ju hur mycket man ska tåla och ta innan man ger upp. Svårt och jobbigt.


      Comment


      • #4

        Varit med om det med ett par terapeuter, den första länken på denna sidan beskriver en av dem


        http://knet.isa-geek.net/terapi.html


        Jag tror det är ett generellt problem att många terapeuter blir bekväma. De sitter och lyssnar och hummar med, men tänker på annat. De ser inte att de behöver läsa igenom sina anteckningar, går ju bra att slölyssna ändå. Och eftersom många är enormt ensamma eller inte har någon de vågar säga saker till, så upplever nog en del att de fått bra hjälp. Och terapeuten kan motivera för sig själv att sitta av tiden och debitera.


        Till det kommer problemet att trots många terapeuter har gedigen utbildning så verkar många av dem inte vara människokännare alls. De inser inte att för klienten så börjar inte terapisituationen när sätter sig mitt emot terapeuten. För oss så ingår samtalet vi ringer när bokar terapin, väntrummet, handslaget, hur hanterar betalningen, hur sessionen avslutas osv.


        Jag drar några exempel (jag vet jag är petig, exemplen i sig kanske inte är så allvarliga, utan mer för att illustrera).


        En terapeut var knuten till en vårdcentral och hade inget eget rum, utan vi satt i ett rum som råkade vara ledigt. Och en gång så satt vi så illa att vi hade en sådan där grön plastback mellan oss, med stetoskop och annat i. Jag märkte hur den fysiska "mur" som vi hade mellan oss påverkade samtalet. Och på slutet så tog jag upp det. Hon såg helt ut som ett frågetecken, hon hade ingen aning om att "rummet" påverkar kommunikationen mellan människor.


        När jag kom första gången till en annan så redan vid handslaget så sa hon "Och så brukar jag ta betalt först". Jag sträckte fram pengar och då kom ett "Oj, jag brukar alltid säga till klienten att ha med jämna pengar". Jag påpekade att hon inte sagt det och då säger hon "Efteråt så kan du gå till kiosken här bredvid och växla och komma tillbaka". Hon säger detta utan att veta om jag har fobier eller vad mitt problem är.


        Lite senare under sessionen så blir det tyst, och dumfan frågar "Vad tänker du på?". Och jag svarar då "Jag tänker på hur det kan bli mitt problem att du inte kan växla pengarna, när du faktiskt inte upplyst mig om att jag måste ha med jämna pengar". Vilket var "fel" svar, hon kunde inte hantera det alls.


        Är också något som flera terapeuter jag träffat verkar helt omedvetna om, att vi klienter som en ren reflex säger saker för att göra dem till lags. Så är deras uppgift att bryta igenom det och få oss att vara ärliga. Men är ju rätt bekvämt att vi är till lags, hon hade väntat sig jag skulle hitta på ett lämpligt svar typ "Jag tänker på hur att jag inte riktigt vet hur jag ska ta mig ur min situation". Inte att jag skulle verkligen säga vad jag tänkte.


        De kan bli så vana att vi gör dem till lags att de faktiskt korrigerar oss när vi säger "fel" enligt mallen. Jag gick en kortare tid hos en där vi gjorde en sådan där övning där man blundar och beskriver något. Jag skulle beskriva ett träd som var jag. Jag gjorde det, knotigt och med spretiga grenar med få blad. Men var tydligen "fel" för hon korrigerade min association till att var ett tjockt lövtäcke som jag hade för att skydda mig. Jag tror faktiskt inte det är meningen terapeuten ska korrigera klientens associationer i sådana övningar. Men hon var nog van att vi vill "vara till lags" och hade sin uppfattning. Jag lät henne, log inombords istället.


        Jag gick hos en ett år som var av typen "hur har veckan varit". Och ibland så berömde hon mig, "skulle kunna vara du som var terapeuten". Oproffsigt sagt men just då behövde jag nog någon som lyssnade och gnuggade mitt ego så det var ok. Hon var också en sådan som ofta när avslutade sa "nästa gång ska vi..." men sedan nästa gång så var det helt glömt, och kom det vanliga "hur har veckan varit". Och hon gillade inte alls när jag frågade om "riktning" i vårt arbete, hon ville sitta av tiden helt planlöst.


        Men hon var också helt omedveten om hur terapi-situationen börjar redan i väntrummet. Första månaderna så drog hon ofta över tiden när vi träffades, den som kom efter mig fick sitta och vänta och starta senare än sin tid. Vilket skamligt nog för mig kändes som att jag var väldigt viktig. Men gissa hur min uppblåsthet sjönk när sedan jag ofta fick sitta och vänta, för den före mig tydligen var viktigare och de drog över tiden.


        Givetvis så skulle hon antingen se till att hålla tiderna eller lägga in "paus" mellan sessionerna, så om drar över tiden så drabbar inte den som har tiden efter. Hur svårt kan det vara att förstå något sådant?!


        Missförstå mig inte, jag tror stenhård på terapi. Jag är också fullt medveten om att en terapeut som inte fungerar för mig kanske fungerar jättebra för någon annan. Men det är svårt hitta "rätt" terapeut för den vi är och där vi är i våran process.


        Men... som flera terapeuter påpekat när jag tagit upp problemen med terapisituationen, tagit upp att vi inte fullföljt det som överenskommits, de har förklarat att det är mig det är fel på


        Jag skulle dumpa den du har. Möjligen gå en gång till och ta upp problemet som ett "test". Om terapeuten då går i försvar så vet du. Fast om inte gör det så kan vara förhalning, att vill du ska stanna så terapeuten kan sitta av tiden och debitera....


        /gnällknet


        Comment


        • #5

          Jo, glömde. Jag tror också att humma och bara lyssna blir en taktik för vissa terapeuter att skydda sig själv. Flera terapeuter har säkert varit med om att en av deras klienter tagit sitt liv. Och om då terapeuten varit passiv i sin roll i terapin så behöver inte klandra sig själv, för "har ju inte gjort något".


          Medans en mer aktiv terapeut kan komma att grubbla på om kanske inte borde tagit upp vissa saker eller ifrågasatt vissa saker klienten sagt. Och att det kan ha bidragit till att klienten tippade över och tog sitt liv.


          Om är passiv så hamna allt ansvar hos klienten, för frågade ju "Är det något du vill prata om?"


          Men jag vet inte....


          Comment


          • #6

            Tack för långt inlägg och flera exemepel.


            Jag förstår de exempel du tar upp och att det också är så att många klienter säkert inte skulle tänka på det du tar upp. Men jag skulle säkerligen också reagera. Detta att ha en sådan grön plastback stående, det signalerar inte professionalism. Det behöver självklart inte ha något med kompetensen att göra men det ger ett sjaskigt intryck.


            Allt sådant som har med visserligen viktiga men ändå rent praktiska saker som betalning anser inte jag heller ska vara det första man hör när man stiger in genom dörren. Det får inte mig att känna mig välkommen eller sedd. Men jag har också varit med om liknande och visst, är det sedan en bra terapeut så kommer man ju förbi t ex betalningsproblem och liknande längre in i kontakten.


            Jag har själv inte varit i en sådan associerande terapi men jag skulle förmodligen bli synnerligen frustrerad över sådana metoder med så stora marginaler åt olika håll. Om en terapeut talar om och rättar, varför ska man då överhuvudtaget associera? Då är det ju ingen association längre, då är det ju en berättelse styrd av vad terapeuten anser passar in.


            Denna terapeut som inte följde upp från förra gången, tog du sedan upp det med henne? Att hon kommit in på saker som hon sedan skulle diskutera nästa gång. Det låter i det läget som att du gått både hos privata terapeuter och landstingsanslutna?


            Hos landstingsanslutna får man väl ha större acceptans då de ofta har många fler klienter även om jag eg inte tycker att man ska acceptera sådant nonchalant beteende.


            Det med tiden är synnerligen oprofessionellt, en sak är väl om det händer något privat för terapeuten själv, det kan ju alla råka ut för. Men annat är det om en terapeut regelmässigt drar över tiden med klienten före och nonchalerar att man får sitta och vänta.


            Jag tycker det är helt ok att bjuda på lite mer tid så att säga, det gjorde min förra terapeut men då jobbade hon också så att hon verkligen hade tid för det. Det var aldrig så att någon satt och väntade i något väntrum utan hon hade som jag tippar säkert minst 20 min mellan varje klient.


            Hur länge har du letat terapeut?


            En sak när det gäller det här att påpeka just problem i själva relationen kanske är att man får gå den milda vägen och kanske inleda med att "är det ok om jag tar upp något som har just med vår relation att göra?" så att man inte bara går rakt på. Det kan man kanske vinna på. Jag är likadan som du när det gäller att vilja påpeka och att saker ska kännas schyssta men alla tar ju inte sådant på rätt sätt.


            Jag ska se nu kommande gång hur det känns med terapeuten jag pratat om och då vi ännu inte påbörjat någon ordinarie terapi så ska jag väl hålla lite låg profil. Men det är ju definitivt inget jag kommer att tolerera gång på gång.


            Om en terapeut verkligen frågade mig "är det något du vill prata om" hade jag nog inte gett någon mer chans. Det är väl bland det sämsta man kan fråga som terapeut, hur skulle det INTE kunna vara något man vill prata om.


            Comment


            • #7

              Jag hade en period för kanske 10-15 då jag aktivt sökte en bra terapeut. Den som frågade mig vad jag tänkte på gick jag aldrig tillbaka till. Hade en väldigt mekanisk KBT-terapeut som jag kanske gick fem gånger hos. Kanske inget fel på honom men passade mig inte just då. Plastbackskvinnan gick jag också kanske bara fem gånger hos, gav ju inget att hon satt och log. Jag gick ett år hos hon som drog ut på tiden och lät nästa klient vänta. Även om inte så lysande terapeut kanske så var ändå i någon mening positivt. Fast så här efteråt så misstänker jag att kanske den känslan berodde på att hon just var en attraktiv kvinna och att hon gnuggade mitt ego.


              Plastbackskvinnan var på en vårdcentral, de andra var privat.


              För några år sedan så gjorde jag ett nytt försök, tre olika. Två skriver jag om om följer länken i mitt första svar. En betalade jag privat, de andra två fick jag via landstinget. Jag utvärderades via landstingets psykmottagning och fick beviljat ett antal gånger som de betalade. Men de terapeuter de anlitade var privata. Outsourcing.


              Eftersom den jag sitter mitt emot är den som ska vara proffset så har jag kanske väntat ett tag med att ta upp "konstiga saker" i själva terapisituationen. Tänkt att är kanske något jag inte förstår nu men som klarnar senare. Men när sett ett mönster som upprepar sig så har jag lugnt och sansat tagit upp detta med terapeuten.


              Tyvärr så har det i mina fall inte slagit väl ut, terapeuten har tagit det som "kritik" och gått till motanfall. Jag har även då hållit mig lugn och försökt att föra en konstruktiv diskussion hur vi ska förbättra arbetet. Men det har de inte klarat vilket jag tycker är svagt när är utbildad och satt att hjälpa människor.


              Dessutom så har jag i de flesta fallen betalat rätt mycket pengar och förväntar mig då att om vi kommit överens om något så ska det hållas. Eller i alla fall att terapeuten säger till om inte ser den kan hjälpa mig eller inte längre vill jobba så som vi kommit överens om.


              Jag tycker ju jag är som en öppen bok, är ödmjuk, respektfull och resonlig som person. Men eftersom flera terapeuter tydligen tycker jag är obehaglig, inte tror mig när jag sagt jag glömt ta med en hemläxa, inte tar upp mina "fel" förrän de behöver gå till angrepp, och känner de måste dölja att de gett upp om att hjälpa mig, så måste det väl vara något fel på mig. Att jag utstrålar något som jag inte själv vet om.


              Vore ju dock bra om en terapeut istället för att gömma sig eller angripa mig (inte på ett bra sätt, välkomnar angrepp om handlar om mitt flyende och mina livslögner), hjälpte mig med att jobba bort det där obehagliga jag då tydligen utstrålar


              Förlåt, är väl det sista du behöver höra om mina negativa erfarenheter. Jag har väl haft otur eller så är det något som gör mig olämplig som klient för en terapeut.


              I mina stunder av storhetsvansinne så tror jag att det handlar om att jag behöver en terapeut som är smartare än jag. Och jag har inte hittat en sådan än


              Men jag har slutat leta. This is my life. Jag har det ändå rätt ok. Ok hälsa, intressant jobb, gott ställt, fina vänner, fin familj, trevliga arbetskamrater och massa snälla Terapisnackare. Ska inte begära mer


              Men jag är rätt övertygad om att jag den dag jag slår igen ögonen för gott kommer att dö bitter. Alla saker jag inte gjort, alla saker jag inte vågat, all flykt från livet och mig själv som gjort att tid gått utan att jag varit riktigt närvarande, en dimma. Om jag hade hittat en riktigt bra terapeut så tror jag att jag att det kanske inte skulle blivit så.


              Som sagt, jag tror på terapi. Det är bara så förtvivlat svårt att hitta en bra terapeut.


              Comment


              • #8
                Intressant, psykologen som jag går till, kommer inte ihåg vilka tabletter jag tar, väntar på kbt, men psykologen frågar bara om de har kontaktat mig, nej.
                byta psykolog vågar man inte göra, för det är ont om folk att få hjälp av.
                Tiden går och tiden känns långsam, och hoppet är stort om att kunna gå vidare. Det är inte lätt att vara sjuk.

                Comment

                Working...
                X