Någon som känner igen sig?

[Analys]

Hej,

Först och främst så ska jag genomgå en adhd/add undersökning, men detta är saker som känns utöver.

Enda sen jag var liten har jag haft lätt att ta åt mig av saker väldigt lätt, och får lätt dåligt samvete. Grubblat mycket i mina dagar.

När folk skrattar, får jag för mig att det handlar om mig.

När jag går in i affären men kom på att jag inte behövde köpa något, var jag ändå tvungen att köpa något, annars skulle dom ju tro att jag snattade.

På fyllan kan jag bli riktigt konstig och få för mig skumma saker, som att försöka återuppleva minnen som varit roliga. En gång föreställde jag mig en julscen och började sjunga julsånger för det var ju en så mysig miljö.

En av de drygaste sakerna var min dåvarande tjej i en ny relation var över, efter hon gått började mina kompisar tala på tyska, och dom vet att jag inte kan. Blev svartsjuk för jag fick för mig att dom snackade om att göra något. Sen hade en av kompisarna träffat henne, då fick jag för mig att dom hade haft en affär.

En gång skojade jag om att jag skulle kunna vara med i en gay film för en miljon. Sen varje gång någon kompis skojat och visat roliga youtube klipp med homosexuella tänker jag att, jaha nu visar dom den här för att dom faktiskt tror att jag är gay.

Har inget emot hbtq personer, har en vän som är helt underbar och gudfar till min dotter =)

På mitt arbete är vi ett team och om ett ärende inte blivit löst eller påbörjats felsökas och en kund,säljare eller chef kommer in och frågar hela gruppen får jag jätte dåligt samvete och ser det som endast mitt ansvar, så jag tar väldigt lätt på mig för mycket.

När folk omkring mig talar om problem av olika slag, tolkar jag det som att dom menar att jag ska hjälpa dem, eller komma på lösningar.

När jag läser i tidningen om en bilkrock måste jag läsa om var, ifall mina föräldrar råkat illa ut.

Jag kan gå och oroa mig för att jag ska ha dödliga sjukdomar, och blir orolig som fan.

På köpet svårt att be om hjälp och ta tag i saker som gäller för mig själv...

Jag oroar mig mycket att folk tror saker om mig som inte stämmer.

Går jag på stan så måste jag planera hur jag ska gå för att inte vara i vägen för dom som går mot mig. Och skynda mig att packa i affären för att dom inte ska tycka att jag är i vägen.

Har alltid haft svårt att sova, problem med matos från grannar, ljud och buller är en plåga som gör mig arg och irriterad.

Det har vid tillfällen hänt att jag fått för mig att frugan varit otrogen o.s.v. och henne har jag berättat om alla mina problem och upplevelser.

Hemma med dottern sedan 1½ år tillbaka, sedan hon föddes så har symptomen blivit mycket värre. Troligen för att jag har en väldigt aktiv hjärna som tänker och oroar mig att hon ska göra illa sig eller så :/

Känner någon igen sig i detta oroande, grubblande och analyserande tänket och vet vad det kan bero på och hur jag kan hantera detta?

[ludden]

Känner igen mig mycket i det du skriver på många punkter.

En sak är ju tex när jag går in i en butik så känner jag också ett behov utav att köpa saker, ifall jag inte gör det så tror de att jag snattar. Precis som du

Att jag måste köpa saker bara för att vara säker på att de inte ska tro att jag snattar, fast jag inte behöver sakerna !!

Men jag har lärt mig att det är tvång och om de nu tror de så får de väl göra det! Försök att tänka så du också !

Har du inte snattat och de stoppar dig så är det ingen fara, de hittar ju ändå inget.

Jag hade samma problem förut med folk. Varje gång de skrattade så trodde jag att de skrattade åt mig, snackade skit om mig fast de inte kände mig.

Med tiden fick jag försöka säga till mig själv: "jag känner inte dem, vill de skratta åt mig så får de göra det. Jag vet bäst vem jag är och jag bryr mig inte"

Med tiden försvann problemen.

Många av dina punkter kan nog klassas som tvång.

Observera att jag nämner tvångshandlingar då alla människor har tvång, men att du inte behöver ha tvångssyndrom !! Kan inte sätta diagnoser på folk.

Men mycket av din oro tänker många, även de som inte har någon sjukdom. Att packa saker snabbt ned i kassen i mataffären, vara orolig för sin dotters hälsa är bara normalt att tänka.

Det är en plikt också hos en förälder att ta hand om sina barn.

Jag skulle nog säga att du kanske har väldigt låg självkänsla och därför blir du irriterad om folk pratar skit om dig eller blir svartsjuk. För att du vill vara viktigare än vad dina känslor och tankar säger till dig själv om vem du är.

[Analys]

Hej och tack för ditt svar!

Jo jag har försöky läsa mig fram lite om dålig självkänsla och mycket verkar stämma.

Även min fru har dålig självkänsla vilket gör att vi har lätt aty prata med och förstå varandra.

Dock hae jag börjat berätta för andra hur jag kan gå och tänka mm, framfröallt när jag druckit. Då blir allt värre dagen efter när jag inte minns allting.

Kännet du till någon bra källa att läsa om bättra självkänsla och kanske sluta tänka så självkritiska tankar?

[Avances]

Funkar det inte att stå vid entrén en liten stund för att inse att de antagligen inte misstänker något snatteri eftersom det inte är någon som ropar efter en?

[ludden]

Nej jag känner ingen bra källa på att få en bättre självkänsla. Denna sida kanske har eller så är det bara att googla "bättre självkänsla" ?