Announcement

Collapse
No announcement yet.

Kan Kognitiv Beteende Terapi hjälpa mig...?

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Kan Kognitiv Beteende Terapi hjälpa mig...?

    Jag, som har haft långa psykoser + panikattacker.


    Nu har jag inte direkt panikattacker, men är allmänt blyg/awkward/tyst. Sen kan jag lätt få ångest, plus att jag är en rätt så känslig person (skulle vilja säga att jag har HSP [Highly Sensitive Person syndromet]).


    Man måste helt enkelt vara ganska försiktig med en person som mig... Tänkte nu också på terapin.


    Några tips?



  • #2

    Ja och jag medicinerar för att jag haft återkommmande psykoser, men sist var det faktiskt år 2009 som jag hade det (fyller 26 år nu 2015). Det jag inte riktigt förstår, är varför jag ska få KBT-behandling nu...? Har liksom klarat mig utan, så långt... Men kan det alltså vara någonting bra/positivt?


    Comment


    • #3

      Jag är inte ens säker på att man kan bli av med psykoser helt själv. KBT är en väg att bli bättre på. KBT tycks ha gynnsamma effekter på både psykossymtomen, patientens inställning till sin sjukdom och graden av subjektivt lidande.


      What hurts the most is that the memories I used to hold so close to me are now the memories I wish I could forget.

      Comment


      • #4

        Nä men mellan 15-20 års ålder... Kan man faktiskt säga att jag fick mycket hjälp, bland annat så var jag i ungefär 1 och ett halvt år på ett behandlingshem för ungdomar med psykisk problematik...


        Håller med dig om att: om man bara får medicin utskriven och ingen annan hjälp, då är det riktigt dåligt... Men eftersom det nu inte är så i mitt fall - och jag har fått ordentligt med stöd, osv... Ja, jag tycker att jag mår ganska ok ändå, även om jag aldrig riktigt gått KBT-terapi.


        Comment


        • #5

          Tror du kan lita på din läkare och din psykolog att de vet och lär sig hur de ska behandla patienter med samma problem som du Lite på dem.


          Comment


          • #6

            Ja det är väl olika för alla. Det kan ju hända att jag inte orkat prata ut om precis allting liksom. Och kan erkänna att jag valt bort terapi i alla år faktiskt... Har blivit tillfrågad dock. Kanske har att göra med att jag känner att det skulle inkräkta på min integritet, jag vet inte...


            Comment


            • #7

              Terapi är en fantastisk medicin men ansvaret ligger hos en själv. Ta ansvar över ditt mående. Låt säga ATT det inkräktar, vad är det värsta med det? Är det värt att må dåligt resten av livet för eller är det bara en dum spärr du behöver komma över?


              Comment


              • #8

                Det kan låta dumt, men det där med att må dåligt - på sätt och vis är det väl så att jag "inte vill ändra på mig", att jag vill vara jag... Att det ändå är en del av min personlighet. Det är mitt synsätt även om jag nu skulle ha fel...


                Jag tror nästan jag inte skulle orka med terapi, eller förr i alla fall tänkte jag så. Nu mår bättre, på många sätt... Och ingen är väl felfri, tänker jag...


                Känner bara att möjligtvis för att jag inte gjort terapin, så blir jag lite väl filosofisk ibland - behöver träna bort, hur jag tänker och uttrycker mig så att det blir... Mindre flummigt.


                Comment


                • #9

                  Förstår absolut hur du menar. Har samma problem själv så det blivit min identitet. Men jag vill inte identifiera mig med det längre. Jag vill iafl inte vilja. Så då får man väl börja där.


                  Återigen, ingen kommer tvinga dig till terapi. Bara du har ansvar för ditt mående.


                  Comment

                  Working...
                  X