Announcement

Collapse
No announcement yet.

Panikkissnödig trots att jag egentligen inte behöver gå på toa

Collapse
X
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Panikkissnödig trots att jag egentligen inte behöver gå på toa

    Hej! Jag har alltid varit en person som går på toa innan jag ska någonstans bara för att. Har märkt att jag under det senaste året har utvecklat det till mer av ett behov, att gå på toa innan jag ska någonstans. De senaste månaderna har detta utvecklats till att jag inbillar mig att jag är kissnödig trots att jag precis varit på toa och blir därför kissnödig av tanken och för att jag spänner mig. Jag kan inte sluta tänka på det och på sista tiden kan jag knappt sova och enkla resor som till och från skolan har blivit extremt jobbiga fastän det aldrig varit ett problem tidigare. Jobbigast är bilresor men även buss och tåg är jobbiga. När jag var ute och flög för en månad sedan så trodde jag att jag skulle dö vid start och landning eftersom att man inte kan gå på toa då och jag kände mig extremt kissnödigt. Lever med en ständig rädsla och nervositet och vågar inte berätta det för något heller. Mitt liv börjar bli riktigt jobbigt nu och jag vet inte vad jag ska göra.. kan bara inte sluta tänka på det!!



  • #2

    Har du sökt läkare? VC ska kunna hjälpa till med detta.


    Kan du tänka dig att gå ut vid en tidpunkt då det inte är så mycket folk ute och liksom träna dig? Försöka tänka att det gör inget om det händer en olycka. Kan du prova?


    Sedan vet jag att en remiss till uroterapeut kan vara en god hjälp. Remiss kan du få från husläkaren.


    Lycka till!


    Comment


    • #3

      Har inte varit hos någon läkare då jag känner mig ganska säker på att det är psykiskt och inte fysiskt.


      Comment


      • #4

        Sådär känner jag jämt om jag ska åka en längre bussresa (längre än 20 min), gå på bio eller på ett möte eller sånt. Tillfällen där man helst inte kan/vill gå på toaletten. Trots att jag precis kissat så känner jag mig jättenödig när jag vet att jag inte kan gå. Känner även så om kvällarna då jag ska sova, är rädd för att kissa på mig i sömnen och allt.


        Vet inte vad det beror på, kanske man får försöka träna sig i att bli bättre på det. Så får man se att man inte alls kissar på sig, vad vet jag. Eller söka professionell hjälp om det inte löser sig.


        Comment


        • #5

          Skönt att man inte är ensam! Andra som känner igen sig i mitt problem, hur hanterar ni stressen när ni hamnar i en sån situation? Och hur klarar ni av ert vardagsliv? Mitt börjar bli riktigt lidande då jag börjar isolera mig..


          Comment


          • #6

            Så känner jag också väldigt ofta och har känt så i flera år. Även fast jag nyss varit på toaletten så inbillar jag mig att jag är kissnödig igen. Oftast blir det så när jag är någonstans där jag vet att jag inte kan gå på toa. Det är väldigt frustrerande ibland att vara rädd att det ska hända en olycka.


            Jag har inte varit hos någon läkare för att kolla upp det. Är rätt säker på att det är psykiskt. Jag har däremot försökt träna mig själv med att helt enkelt prova och se om det verkligen händer en olycka. Hittills har det inte hänt något och jag börjar mer och mer känna att det faktiskt går att hålla sig närt det känns som jobbigast. Det går över efter en stund.


            Comment


            • #7

              Detta är mycket riktigt ett psykiskt fenomen som jag också drabbats av tyvärr. På dagarna har jag inga som helst problem med att kissa, de kan gå flera timmar emellan, men när jag lägger mig triggas en klocka igång i mitt huvud som en tidsinställd bomb. Jag kan somna till men vaknar med en gång och måste gå upp och trycka ut de sista dropparna. Nu har jag lite tid på mig att somna innan jag tänker tanken igen och hinner jag inte somna inbillar jag mig att jag känner mig kissnödig igen och kan inte somna förens jag gått upp igen. Allt är i huvudet, så nu pissar jag i en avkapad flaska för jag orkar inte gå upp hela tidsn, för jag blir piggare då.


              Comment


              • #8

                Provat KBT för detta?


                Comment


                • #9

                  Hej jag är en mamma till en ung kille (17 år)som har samma problem som fiffi1. Detta forum hjälper oss mycket. Min son har blivit osocialt och har nästan ingen kompis länge. Sonen var hos BUP (mottagning för unga) men det var inte för mycket hjälp. Tänker nu söka en psykolog. Hoppas det hjälper.

                  Jag märker att min son blir orolig när vi går ut då måste han gå på toaletten och när vi kommer till ngn affär då letar han efter toaletten även om han är inte kissnödigt, det är bara för att vara säker om det är akut. När min son är hemma kan det vara 3 eller 4 timmar som han inte gå på toa och det är samma på nätterna.

                  Han kan inte gå på semester utan allt stress som detta innebär. Tack för att jag kunde skriva. Vill hjälpa min son och ser att det är svårt när man inte hittar den rätta hjälp på VC eller någon annanstans. Tack


                  Comment


                  • #10

                    Det sitter nog mest i hjärnan. Det blir till en vana till slut och man måste kunna hitta andra vägar att gå också. Man får hålla koll på intaget och känna efter när uttaget kommer. Det är viktigt att inte isolera sig heller, det är nog viktigt att ta en runda runt huset tills man har bemästrat hjärnans impulser. Det är nog inte meningen att man ska leva på det där sättet...


                    What hurts the most is that the memories I used to hold so close to me are now the memories I wish I could forget.

                    Comment

                    Working...
                    X