Jag har haft bulimi i start 7 år. Jag bor fortfarande hemma och min mamma vill att jag pratar med en psykolog. Det är bara det att jag verkligen inte alls vill bli frisk. Jag får panik av bara tanken. Men jag skulle ändå vilja prata med någon utan att behöva skämmas eller känna att jag gör andra besvikna genom att inte bli frisk. Jag känner mig så otroligt ensam och känner en sån press att bli frisk från alla mina närstående att det blir ännu jobbigare att försöka prata med någon. Så det jag egentligen undrar är väl om det går att gå till en psykolog även om man inte alls vill bli frisk?
-
-
Varför får du panik över att bli frisk, vad är du rädd för? -
Har själv en rädsla för positiva nyheter men inte rädsla för att bli frisk.
Även om vi inte är rädd för samma så sitter min rädsla i att positiva nyheter bara ska sitta i en kort stund och sedan bli mycket värre. Kanske något liknande för dig? Att du är egentligen är rädd för att bli sjuk igen efter du blivit frisk?Comment
-
Hej.
Ja det har du.
Det är väldigt vanligt att man känner som du när man har ätstörning.
Att man har motstridiga känslor för att bli frisk är mycket vanligt.
En erfaren bra psykolog kan förstå dessa känslor och tankar och bemöta dig där.
Du behöver aldrig göra något som du inte vill. Frågan är vad du vill. Kanske kan en terapeut hjälpa dig att komma underfund med det. Jag skulle ge dig rådet att prova!Comment
-
Hej!
Kan du försöka tänka att då är DET problemet och något du kan prata om - att du faktiskt inte vill bli frisk? Du kommer inte bli tvingad att bli frisk dag ett i terapi. Du kommer få lära dig varför du inte vill bli frisk, fördelar med att stanna sjuk osv.Comment
Comment