Ursprungligen postat av flischyflaschoo

Nu kanske jag hamnar off topic, men jag kände att jag var tvungen att svara på det här.

För ett år sen pendlade jag mellan sjukhuset och olika psykiatriska avdelningar. Jag gjorde mig själv illa flera gånger om dagen, på alla sätt som fanns och fler därtill. Åt tonvis av mediciner. Ett par gånger i månaden försökte jag ta livet av mig, därav alla sjukhusbesök. Läkarna sa till mig att jag hade max ett par månader kvar att leva.

Idag är jag för det första vid liv. Jag skadar mig inte, försöker inte ta livet av mig. Avdelningslivet är slut för gott, jag äter inga mediciner och jag är tillbaka i skolan igen.

KBT och en järnvilja tog mig dit jag är idag, till ett liv med mening i. Så för egen del är jag överlycklig över att få chansen till KBT, jag har den terapiformen att tacka för att jag lever idag!