Är ytlighet i själva verket sunt?

Instinct · 2008-05-04, 18:07

Jag får nog erkänna mig hyfsat ytlig. Visst, jag tycker det inre är skitviktigt, och skulle aldrig palla en pantad brud oavsett hur söt hon var. Men jo, jag är ytlig.

Kanske borde jag lära mig att bli mindre ytlig? Samhället säger ju idag åt oss att det är fult.

"Insidan är viktigast"
"Skönhet är inte allt"

Men å andra sidan - så som jag känner känner jag ju. Precis som jag inte tycker om en särskild maträtt så kanske jag inte tycker om *sätt in valfritt fysiskt attribut*. Det är ju MIN smak. En känsla. Från mitt inre. Varför ska jag säga åt mig själv att det är fel?

Vad tycker ni, är ytlighet hos oss själva något vi borde bekämpa eller ge efter för?

Stuck · 2008-05-04, 18:13

Jag är patetisk, jag lever inte som jag lär.
Jag önskar att jag kunde säga dom där uttröttande klyschorna till dig att det är insidan som räknas.Men jag själv då.

Jag kan spendera dagar i min spegel där jag vill fixa,ordna,laga och reparera.
Jag älskar att titta på vackra människor, samtidigt som jag hatar dom för att dom får mig att granska mig själv. Jag tycker att utseende är viktigt. Och jag hatar mig själv för det.

But what´s a girl to do?
Jag skall ordna piffa och fixa mig till min död, trots att jag någonstans tror att jag hellre hade varit ful och bekymmerslös.

Som sagt patetiskt!

Instinct · 2008-05-04, 18:32

ÄR det verkligen patetiskt?

Är inte det som att säga att du är patetisk bara för att du inte gillar blodpalt?

Varför ska vi skämmas för att vi är ytliga och tänder/inte tänder på vissa saker?

Stuck · 2008-05-04, 18:42

Jag tror att jag skäms därför att jag så otroligt gärna inte vill döma folk.
Och det gör jag hela tiden.

Jag är tyvär en sån där tjej som inte kan sluta banta. Det är patetiskt. Jag vill så gärna vara så liten så att jag kan traska runt i regnvädret utan att bli blöt. Jag blir helt lyrisk bara när jag tänker på det, sorry för det, men min poäng var att jag är inte bara önskar det utan att jag verkligen gör vad som helst för att bli sån.

Det känns som att jag dömer mig själv och andra så hårt på utseende att intelligens inte längre spelar någon roll. Att jag tar fel beslut i livet.

Därför skäms jag.

Det hade varit skönt att lägga mer energi på att lära känna människor istället för att stirra på deras fula ansikten. Och att försöka uppföra mig som en klok, intelligent, fantastisk kvinna istället för att sura över mitt utseende.

Och ja, blodpalt kanske man kan lära sig att tycka om ifall man visste att det var den bästa maten man kan äta?

Shler · 2008-05-13, 12:55

Jag har under senare månader kommit att acceptera min ytlighet. Som jag ser det är det helt okej att vara ytlig, så länge man faktiskt inte beter sig som ett svin på grund av det.

Jag går i samma klass som en tjej som är extremt ful, och därför umgås inte jag med henne (fast... det är faktiskt inte enda anledningen. Hon brukar peta i näsan på föreläsningarna och sedan äta upp det. Jo, på allvar). Vad jag däremot INTE gör är att behandla henne som om hon vore mindre värd (åtminstone inte när hon är med

). Jag behandlar henne som en vanlig människa--en människa jag inte tycker speciellt mycket om, men inte värre än så.

Det finns så många andra personlighetsdrag man kan må dåligt över, ytlighet är inte speciellt stort i det långa loppet.

gult · 2008-06-06, 14:04

meh även dom som är då fula är juh ytliga, den där överfeta fläskkossan på mcdonalds i xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx xxx
LLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLL LLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLL
kläder är ytlig XD (lol)

Citat:

Ursprungligen postat av Instinct

Jag får nog erkänna mig hyfsat ytlig. Visst, jag tycker det inre är skitviktigt, och skulle aldrig palla en pantad brud oavsett hur söt hon var. Men jo, jag är ytlig.

Kanske borde jag lära mig att bli mindre ytlig? Samhället säger ju idag åt oss att det är fult.

"Insidan är viktigast"
"Skönhet är inte allt"

Men å andra sidan - så som jag känner känner jag ju. Precis som jag inte tycker om en särskild maträtt så kanske jag inte tycker om *sätt in valfritt fysiskt attribut*. Det är ju MIN smak. En känsla. Från mitt inre. Varför ska jag säga åt mig själv att det är fel?

Vad tycker ni, är ytlighet hos oss själva något vi borde bekämpa eller ge efter för?

gult · 2008-06-06, 14:06

DS jag är jätte fåfäng ibland, ja speglar hela mig flera ggr innan jag går ut och kan byta om.!!!!!!!!!!!!

gult · 2008-06-06, 14:08

du vet inte vad synonomer är va??

Citat:

Ursprungligen postat av Stuck

Jag tror att jag skäms därför att jag så otroligt gärna inte vill döma folk.
Och det gör jag hela tiden.

Jag är tyvär en sån där tjej som inte kan sluta banta. Det är patetiskt. Jag vill så gärna vara så liten så att jag kan traska runt i regnvädret utan att bli blöt. Jag blir helt lyrisk bara när jag tänker på det, sorry för det, men min poäng var att jag är inte bara önskar det utan att jag verkligen gör vad som helst för att bli sån.

Det känns som att jag dömer mig själv och andra så hårt på utseende att intelligens inte längre spelar någon roll. Att jag tar fel beslut i livet.

Därför skäms jag.

Det hade varit skönt att lägga mer energi på att lära känna människor istället för att stirra på deras fula ansikten. Och att försöka uppföra mig som en klok, intelligent, fantastisk kvinna istället för att sura över mitt utseende.

Och ja, blodpalt kanske man kan lära sig att tycka om ifall man visste att det var den bästa maten man kan äta?

jamey · 2008-06-07, 02:31

Men vafan. Ursäkta språket. Men varför ska svenskarna vara så himla ytliga. Vad gör vårt folk så himla svagt och dåligt på att värdera insidan. Åk till ett katolskt land där man går i kyrkan och värderar sina vänner pga insidan inte det yttre och du kommer hitta harmoni.

gult · 2008-06-07, 06:39

det är inte det, de är det att vi lever i ett sk välfärdsamhälle, vi i Sverige har råd med att vara snyggare och har mycket högre standard än resten av globen osv (att konsumera mera och lyxigt), så till synes kan det verka att vi är mera ytliga men så är inte självaste grejen. Utan här hemma Sverige tittar vi på ikea och HM som nånting lågbudget medans därborta i andra länder är det rena rama NK eller nått ledande megamodehuset från italien dolce gabbana för dom, guldgruvan för dom nämen nästan.! helt sjukt men sant

2008-05-04, 18:07	#1 (permalink)
Instinct Banned Silvermedlem Reg.datum: May 2008 Ort: Stockholm Inlägg: 87 Krediter: 419	Är ytlighet i själva verket sunt? Jag får nog erkänna mig hyfsat ytlig. Visst, jag tycker det inre är skitviktigt, och skulle aldrig palla en pantad brud oavsett hur söt hon var. Men jo, jag är ytlig. Kanske borde jag lära mig att bli mindre ytlig? Samhället säger ju idag åt oss att det är fult. "Insidan är viktigast" "Skönhet är inte allt" Men å andra sidan - så som jag känner känner jag ju. Precis som jag inte tycker om en särskild maträtt så kanske jag inte tycker om sätt in valfritt fysiskt attribut. Det är ju MIN smak. En känsla. Från mitt inre. Varför ska jag säga åt mig själv att det är fel? Vad tycker ni, är ytlighet hos oss själva något vi borde bekämpa eller ge efter för?

2008-05-04, 18:13	#2 (permalink)
Stuck Member Bronsmedlem Reg.datum: Apr 2008 Ort: Stockholm Inlägg: 44 Krediter: 170	... Jag är patetisk, jag lever inte som jag lär. Jag önskar att jag kunde säga dom där uttröttande klyschorna till dig att det är insidan som räknas.Men jag själv då. Jag kan spendera dagar i min spegel där jag vill fixa,ordna,laga och reparera. Jag älskar att titta på vackra människor, samtidigt som jag hatar dom för att dom får mig att granska mig själv. Jag tycker att utseende är viktigt. Och jag hatar mig själv för det. But what´s a girl to do? Jag skall ordna piffa och fixa mig till min död, trots att jag någonstans tror att jag hellre hade varit ful och bekymmerslös. Som sagt patetiskt!

2008-05-04, 18:42	#4 (permalink)
Stuck Member Bronsmedlem Reg.datum: Apr 2008 Ort: Stockholm Inlägg: 44 Krediter: 170	... Jag tror att jag skäms därför att jag så otroligt gärna inte vill döma folk. Och det gör jag hela tiden. Jag är tyvär en sån där tjej som inte kan sluta banta. Det är patetiskt. Jag vill så gärna vara så liten så att jag kan traska runt i regnvädret utan att bli blöt. Jag blir helt lyrisk bara när jag tänker på det, sorry för det, men min poäng var att jag är inte bara önskar det utan att jag verkligen gör vad som helst för att bli sån. Det känns som att jag dömer mig själv och andra så hårt på utseende att intelligens inte längre spelar någon roll. Att jag tar fel beslut i livet. Därför skäms jag. Det hade varit skönt att lägga mer energi på att lära känna människor istället för att stirra på deras fula ansikten. Och att försöka uppföra mig som en klok, intelligent, fantastisk kvinna istället för att sura över mitt utseende. Och ja, blodpalt kanske man kan lära sig att tycka om ifall man visste att det var den bästa maten man kan äta?

2008-06-07, 06:39	#10 (permalink)
gult Banned Guldmedlem Reg.datum: Jun 2008 Ort: har aldrig haft ett hem Inlägg: 143 Krediter: -102	det är inte det, de är det att vi lever i ett sk välfärdsamhälle, vi i Sverige har råd med att vara snyggare och har mycket högre standard än resten av globen osv (att konsumera mera och lyxigt), så till synes kan det verka att vi är mera ytliga men så är inte självaste grejen. Utan här hemma Sverige tittar vi på ikea och HM som nånting lågbudget medans därborta i andra länder är det rena rama NK eller nått ledande megamodehuset från italien dolce gabbana för dom, guldgruvan för dom nämen nästan.! helt sjukt men sant Senast redigerad av gult den 2008-06-07 klockan 07:11. Anledning: korrigering bara

Ämnesverktyg
Visa utskriftsvänlig version E-posta den här sidan
Visningsalternativ
Linjär visning Växla till hybrid-visning Växla till trådad visning

2008-05-04, 18:32	#3 (permalink)
Instinct Banned Silvermedlem Reg.datum: May 2008 Ort: Stockholm Inlägg: 87 Krediter: 419	ÄR det verkligen patetiskt? Är inte det som att säga att du är patetisk bara för att du inte gillar blodpalt? Varför ska vi skämmas för att vi är ytliga och tänder/inte tänder på vissa saker?

2008-05-13, 12:55	#5 (permalink)
Shler Junior Member Nykomling Reg.datum: May 2008 Inlägg: 1 Krediter: 129	Jag har under senare månader kommit att acceptera min ytlighet. Som jag ser det är det helt okej att vara ytlig, så länge man faktiskt inte beter sig som ett svin på grund av det. Jag går i samma klass som en tjej som är extremt ful, och därför umgås inte jag med henne (fast... det är faktiskt inte enda anledningen. Hon brukar peta i näsan på föreläsningarna och sedan äta upp det. Jo, på allvar). Vad jag däremot INTE gör är att behandla henne som om hon vore mindre värd (åtminstone inte när hon är med ). Jag behandlar henne som en vanlig människa--en människa jag inte tycker speciellt mycket om, men inte värre än så. Det finns så många andra personlighetsdrag man kan må dåligt över, ytlighet är inte speciellt stort i det långa loppet.

2008-06-06, 14:06	#7 (permalink)
gult Banned Guldmedlem Reg.datum: Jun 2008 Ort: har aldrig haft ett hem Inlägg: 143 Krediter: -102	DS jag är jätte fåfäng ibland, ja speglar hela mig flera ggr innan jag går ut och kan byta om.!!!!!!!!!!!!

2008-06-07, 02:31	#9 (permalink)
jamey Member Silvermedlem Reg.datum: May 2008 Inlägg: 74 Krediter: 306	Men vafan. Ursäkta språket. Men varför ska svenskarna vara så himla ytliga. Vad gör vårt folk så himla svagt och dåligt på att värdera insidan. Åk till ett katolskt land där man går i kyrkan och värderar sina vänner pga insidan inte det yttre och du kommer hitta harmoni.