The Insight

Jag tror verkligen andliga personer är dom som mår bäst, jag tror att ju längre bort man kommer ifrån ytlighet ju bättre mår man, jag vågar verkligen säga att jag tror på den gamla klyschan att sex upplevs bäst med den man tycker om, men på något sätt så har ytligheten tagit över hör i vårat samhälle med h&m reklamer o liknande, och det här med fula människor, tja.. som social fobiker och kille blir man efter ett tag ganska desperat, och om man trots allt hittar nån på krogen så kan man bli atraherad om man inte har fått nåt på länge, men sen så börjar man såklart att jämföra med alla andra brudar som ser mycket snyggare ut än den man har raggat upp och man hamnar i ytlighetsträsket, jag tror det är mest psykologiskt det hela, man vill helt enkelt ha det man inte kan få, men man vet ofta inte va man egentligen går miste om, om man bara hade haft bättre självförtroende så skulle man inte hamna i ytlighetsträsket tror jag.

Men jag måste tyvär säga att jag också är rätt så ytlig när det gäller utseende.

Fast ändå, de borde ju finnas nån slags allmän sexuell dragelse till någon utan att man brys sig om den personens innre, men förut i tiden så var det attraktivt med blek hud, tex, de va attraktivt med tjejer som hade breda höfter för dom kunde föda många barn, men frågan är ju om man såg det som praktiskt med breda höfter eller om man blev attraherad av det?

Emil

Vilka svåra frågor.

Friskhet ger sig i tecken i ytlighet. Desvärre är det ofta människor som glider, slipper göra allt för mycket, pluggat bra som ser bra ut.

Jobbar du hårt, tänker på människor, kan duslita för mycket.