smultrongull

Hej!
Jag har lidit av tvångstankar i ca 15 år. Dessa ger mig en väldigt stark och ångest. Min största rädsla är att göra någon annan människa illa. Jag är mammaledig just nu och har en liten kille på 10 månader. Min största rädsla är att skada honom på något vis. Dessa tankar är så plågsamma och upptar hela min vakna tid just nu. Enda gången dom inte är närvarande är när jag sover vilket har bidragit till att jag längtar efter att det ska bli kväll så jag kan gå o lägga mig.
Ja äter fontex mot tvångstankarna samt Xanor mot ångesten men det fungerar inget vidare. Har nu fått förslag från min läkare att prova Lyrica. Känns som att det inte är någon idé längre.
Ska man behöva må såhär?
Jag vill kunna känna livsglädje och må bra.

Pillertrillaren

Låter som du har det jobbigt kan man lugnt säga det. Hoppas du får lite tips och råd här om inte annat kan det vara skönt att få skriva av sig ibland..
Tjingeling..

__________________
I wouldn't recommend sex, drugs or insanity for everyone, but they've always worked for me

Carl

Får du någon samtalshjälp mot detta? Jag har också jobbiga tankar om att jag ska ha råkat skada människor, men i mitt fall är det bara saker i det förflutna som spökar, saker som de flesta verkar tycka är bagateller, men man drar ju allt till sin spets om man lider av tvångstankar av denna typ. Men jag tänker så här när det gäller de problem du har, varför oroa dig för saker som du vet inte har inträffat, och som med all säkerhet inte kommer inträffa? Det är det jag tycker är så jobbigt med mina tankar, det är saker i det förflutna som jag faktisk inte kan veta om detta skadat någon eller inte, men du vet ju om att ingenting har skett, om du förstår hur jag tänker? Kanske hjälper det dig att tänka på det viset?

Tvingtvångpingpong

Smultrungull!! Du är inte ensam ivaf, fast det visste du väl. Känns igen hur mycket som helst. Brukar ju komma bättre perioder ivaf. Håll ut!

krysset

Hej alla !!!
Hjälp mej lite .,....
Jag har tvångs tankar om min mamma, som står mej närmst av alla <3<3<3. Fuck vad jobbigt det e måste jag uttrycka mig faktiskt,,,, har blevit bättre men dock så har jag fått panik över en sak nu.... Häromdagen loggade en okänd kille in på msn o hette ngt om att han hade konstiga sjuuuuuka tankar. Jag ville hjälpa honom o började prata med honom. Han sa att han hade tafit den vassaste kniven o skulle precis hugga sin pappa mej hejdade sig och tänkte "vad håller jag på med". Dock är nog hans föräldrar alkolister och de hade väll inte alltid varit snälla mot honom, men nu e jag rädd jag ska göra samma sak. jag som precis blevit bättre. Allt experter har sagt att man inte gör det man tänker, det e bara tankar lixom,..... förbjudna sådanna av ng slag.,.,, men vad betyder då detta?!?! e jag som honom HJÄLP SNÄLLA... ;/

Trollsa

__________________
Alla är vi redo att dö, men livet kan vi inte acceptera.
(Graham Greene 1904-1991)

Aprilväder

Hej

Det hände mig när jag fick mitt sista barn, vid mina tidigare barn var jag enligt mig själv den tryggaste platsen på jorden. När den minsta kom så var jag dålig på BB och hade feber. En dag tänkte jag, tänk om jag kastar ut barnet från 4:e våningen. Rädslan var så stark att jag mådde illa.
Det här varade i ca 2 år.Att bara se en kniv, sax eller snöre gjorde att jag fick ont i kroppen. Jag har inga särskilda rädslor i övrig, har aldrig ätit tabletter för att jag mått psykiskt dåligt. Och jag har haft ett jättebra liv och har ett bra förhållande till mina barn.
Men nu har jag blivit mormor och nu har allt kommit tillbaka igen.
Kan inte riktigt njuta av barnbarnet. När det gällde mitt eget barn kunde jag ju prata om det med alla människor och det var min räddning. Nu vill jag inte riktigt göra det eftersom jag är rädd att kanske inte få träffa mitt barnbarn. Vill bara säga att du är inte tokig. Du kommer aldrig att göra ditt barn illa. Och det kommer att gå över.

kattenL

Se mitt inlägg till det inlägg som Tom startade. Prova KBT och försök förbättra ditt liv på andra sätt än på att försöka få bort tankarna.

Lider med dig men det finns ett liv utan sådana tankar, eller snarare ett liv med sådana tankar ibland men som inte skrämmer en.

Lycka till

Andreas80

Jag har också tvångstankar. Jag har även "haft" ett drogberoende av benzo och opiater. Jag försökte medicinera bort alla skit jag hade inom mig. Nu är jag ren sedan ett halvår men tvångstankarna finns kvar, dom har alltid funnits där men bara bytt skepnad. Just nu är tankarna mest inriktade på att jag ska bli galen. Men jag har haft både att döda min flickvän eller skada andra. Jag har även en stark rädsla för att skada andra. Jag VILL absolut inte skada andra utan det är rädslan att tappa kontrollen över mig själv som är skrämmande.
Jag äter lyrica och jag tycker den medecinen är bra. Dock stannar det inte vid lyrica utan jag arbetar även i dom 12 : stegen. Just nu är det karaktärsdefekter jag har som jag arbetar med. Mina tvångstankar finns varje dag med mig men jag har beslutat mig för att inte låta rädslan styra mig. Jag vill välja glädjen i livet för jag har levt ett liv fyllt av smärta och skit, nu är jag värd något mycket bättre.
Jag har tagit ett beslut om att inte prata om mina tvångstankar mer, jag tror att ju mer man "matar" dessa tankar desto starkare växer dom sig, jag tror även att vi kan välja hur vi ska må iaf har det fungerat för mig. Jag beslutade mig för att se allt som jag var duktig på, allt jag hade gjort bra etc. och varje dag förstärka det istället för att mata min ångest och rädla. Jag har fortfarande oro och rädsla, tankarna finns där men jag vill inte att dom ska styra mig mer. Jag tror att det finns en lösning men tyvärre tror jag oxå att jag blir tvungen att möta den ångest som jag försöker fly från.

Jag har provat benzo, tro mig det blev inte bättre. Har provat lyckopiller och det hjälpte mig inte heller. Det finn ju ingen anledning att äta medecin som inte fungerar.

Så som jag försöker med mitt liv är att 1. jag äter lyrica och den fungerar delvis. 2 jag föröker sova riktigt. 3 Jag ska vara ute i naturen/stan minst 1 timme om dagen. 4 jag tränar min kropp antinge i kondition eller styrka. 5. jag ser till att äta mat som är bra. All stress som blir av sömnbrist, hunger, ilska, an omvandlas till ångest för mig så jag behöver sköta om det för att må okej. När mitt liv är balanserat törs jag möta mina tvångstankar) 6. Jag går i en självhjälpsgrupp och pratar (12:steg) 7. jag pratar inte så ofta om mina tankar med folk, mäst för att inte förstärka dem men även för att "vanligt folk inte förstår dem och kanske tror man är galen, och då skäms jag och får ångest. 8. jag har valt att focusera på glädjen i livet. 9. Jag "försöker" ha överseende med mig själv när jag blir översvämmad av ångest. 10. Jag försöker att se till att mitt sociala behov är uppfyllt, för mkt ensamhet är för mig för mycket tid som mina tvångstankar kan verka i mig. det sociala behovet är enorm viktigt för mig för att känna balans i livet. Ensamhet tror jag inte är ett normalt tillstånd för människor, vi är trotts allt ett flockdjur...

Så gör jag och provar mig hela tiden fram. Jag lider med dig när jag läser och kommer ihåg hur jävligt det var för mig och hur jävligt det kan bli. Kram Andreas

sälen

jag har samma sak! snälla NÅN säg bara att det går över. Min son är tio månader och jag har varit rädd att jag ska skada honom i en vecka, panikslagen! Jag har sökt hjälp på akutpsyk men dom tar mig inte på allvar. Jag orkar inte mer snart, jag tar heldre mitt liv än att detta inte slutar. jag är så rädd att skada mitt eget älskade barn!