LED

Har en granne vid fritidshuset i Härjedalen som dragit upp en ny väg på vår tomt och ett dike utefter vägen (också på vår tomt). I samband med det arbetet så grävde de också upp tomtpinnen.

Det har också fällts träd på vår tomt. Det gjorde vi gemensamt med alla grannar och då kapade och barkade vi dem också samt körde dem till en som skulle timra ett "störröse" för att använda gemensamt med flera grannar (träden skulle fungera som vår betalning till "störröset"). När vi inte blev ense om kostnaderna för att sätta upp det hela så bestämde sig grannen (samma som byggt vägen) att behålla "störröset" själv - så nu står det på deras tomt och vi har varken träd eller "störröse".

Det sista som hänt är att när vi byggt ut vårt fritidshus med utsikt mot väg och sjö så ställer de upp ett stort garage som skymmer delar av utsikten. Garaget står c:a 0,5 meter från vår tomtgräns i den ena knuten och något längre ifrån i den andra knuten.

Det här med garaget gjorde att jag blev arg och ifrågasatte vad de höll på med. Jag sade att jag känner det som om de "gnager" på oss från alla håll. De hade ingen förståelse för mina sunpunkter och känslor. Resultatet har nu blivit att de inte hälsar. Vi har bjudit in dem till att fika som vi gjort tidigare men de kommer inte. Grannarna i övrigt har kommit och fikat men vi pratar aldrig med dem om problemet med de närmaste grannarna.

Både jag och min man tycker att det här känns mycket trist och obehagligt men ser det som att vilkoret för grannsämjan är för högt - dvs. vi måste acceptera allt de tar sig för med för att kunna upprätthålla sämjan.

Det tråkiga/konstiga är att grannen ifråga är polis och borde ha en bättre rättsuppfattning än som nu är fallet.

lars

Hej, det låter som att du just beskrivit exakt vårat problem. Efter att ha konstaterat att god grannsämja inte skall bygga på att ena sidan hela tiden ger med sig utan istället ömsesidig respekt, så ställde jag mig frågan: Vad förlorar jag på att inte ha ett gott förhållande till dessa grannar? Jag kom fram till att svaret var 'inget' och att jag istället enbart skulle tjäna på att börja säga ifrån på allvar och inte låta mig bli överkörd gång på gång bara för att man försöker vara snäll. Det är inte så att man går runt och är sur. Visst hejjar man på varandra men det är inte tal om några fikastunder eller långa diskutioner ute över staketet. Konstigt nog är det inget jag saknar heller. Jag umgås hellre med min familj och mina _valda_ vänner. Grannar är ju som släkt, inget man har möjlighet att välja.