Välkommen till Terapisnack - Nordens största psykologiforum!

Det låter fruktansvärt Lucretia, jag hoppas att det ordnar sig för dig. Klart att du måste ha tack över huvudet, mat och kläder det har alla människor rätt till. Har du försökt med folkhöskola där studier anpassas efter din takt, arbetsträning inom något du gillar. Vad är det som gjort att du hamnat på psyk innan, är det kraven? stress? elaka människor? Ångesten som blir för stark?. Jag bara undrar försöker hjälpa dig. Vad säger din terapeut? Jag menar om det går att åtgärdas dvs. Har du fått någon terapi, någon hjälp att bearbeta allt som hänt dig?

styrkekramar

Lucretia wrote:Jag går inte i terapi just nu. Har bott på behandlingshem, har gått i psykoterapi i 11år, har gått i samtal hos en psykiatriker i 2,5 år, äter mediciner, har fått ECT-behandling flera gånger...kanske ska få gå i DBT, som sägs ha bra "effekt" på borderline.
Vill gå folkhögskola, men vet inte hur jag ska finansiera det eftersom man bara får studielån om man pluggar heltid, vilket jag inte vet om jag orkar. Dessutom måste jag gå fyra terminer för att läsa in gymnasiet, som jag hoppade av och jag har bara rätt till tre terminers studielån på gymnasienivå, då jag pluggat en termin på Kom Vux för massor av år sedan.
Jag har höga krav på mig själv. När kraven börjar komma från yttervärlden också, så kan jag inte hantera det och jag känner att jag inte kan leva upp till deras krav också. Människor, psykvården har nästan alltid förväntat sig att jag ska klara av mer än vad jag gör. Jag är rädd för min nuvarande läkare, som jag inte haft så länge, då jag inte litar på henne.
Sitter ensam hemma hos min pojkvän, som jobbar i natt. Borde kanske söka hjälp på psyk, men vill inte. Den överläkare som har jour i helgen har jag mycket dåliga erfarenheter av, han släpper jag inte i närheten av mig en gång till. Tack för att Du lyssnar./Lucretia.

Jag lyssnar så gärna, det är bara att skriva. Det låter väldigt knivigt. Men det låter som om du har funktionshinder i arbetsmarknadens ögon vilket borde få arbetsförmedlingen átt ta det lugnt med dig. Tråkigt det där med folkhögskolan. Tror annars att det hade passat dig. Det är lätt att känna att pressen utifrån och från en själv bara är för mycket. Oftast så blir den inre smärtan svår just vid press, vet precis hur det är har samma problem själv dock inte så illa som du, dvs jag klarar pressen mer för jag har lärt mig avstressning som yoga och meditation och min konst utan det hade jag varit död för länge sedan. Det är min konst som håller mig vid liv, och ett jävla anamma inom mig som gör att jag kommer vidare önskar att kunde skicka mitt jävla anamma till dig så att du mådde bättre.

Jag tror att du kommer att känna dig starkare om du klarar dig utan psyk denna helgen speciellt med sån läkare. Du skriver att du vill gå i skola det är jättebra. Och att du ska få dbt eventuellt toppen hoppas att det kommer att hjälpa dig för det låter inte som att den andra terapin du fått har hjälpt så mycket. Har du fått lära dig att stressa av, avslappning, mindfullness meditation? Tror det skulle vara bra, för att få dig att må bättre. Finns något du tycker om att göra, som du kan göra mer som är läkande typ skriva poesi, måla teckna dansa, keramik, handarbete växter, you name it. Som du kan fokusera på ha som drivkraft. Låter spännande att du vill in på journalistlinjen. Tycker ju att det borde gå att ordna så att du får plugga deltid nu i början vara sjukskriven resten. Men jag vet inte vem du ska vända dig till för att få det.

kram

Jag har oxå borderline och känner ibland sammas saker som du tror jag. man ser allting i svart och vitt tomhetskänslor osv. De finns många journalister och få jobb, konkurrensen är hård. Antingen måste man komma in på journalistskolans harvad eller ha kontakter för att lyckas som journalist i din ålder. Om du inte litar på din läkare och du inte får förlängd sjukskriving eller förtidspensionering, byt läkare omedelbart. Läkare är utbytbara som allt annat. STÅ PÅ DIG I ALLA LÄGEN! Intressen är bra att ha man ska syssla med det man är intresserad av och skit kraven och softa ner bara. KBT är lysande pröva det!

Lucretia wrote:Tack för alla fina svar.
Jag vill skriva en bok om mitt liv. Ska i allafall gå en skrivarkurs nu i höst. Så det finns något som känns bra i allafall. Det är mycket jag vill, men jag har problem med att hantera stress, förändringar, yttre krav o förväntningar, rädd för att misslyckas.
Om jag fick önska hur allt skulle se ut, så skulle Försäkringskassan eller Arbetsförmedlingen hjälpa mig ekonomiskt på något sätt, så jag kan gå på Folkhögskola och kanske inte vara tvingad att plugga heltid. Sedan skulle jag också satsa på att skriva min bok, älskar att skriva. Men vet också att det är svårt att få en bok utgiven av något förlag.
Men jag har svårt att lita på människor, myndigheter och samhället. Tror alltid det värsta. Har blivit "sparkad på" flera gånger. För ca ett halv år sedan hade jag en helt fantastisk läkare, han förstod mig så bra. Men han var stafettläkare och jobbar inte kvar längre.
Jag har ett "jävlar-anamma", den ilska jag ibland drabbas av driver mig framåt. Men ibland så drunknar den i mina tårar, då allt känns svart och jag inte orkar föra en kamp för min framtid. Då allt är tungrott och vart jag än vänder mig så är det Stop. Försöker att hitta utvägar, men de utvägar jag hittar är spärrade.
Har inte gått KBT. Skulle vilja lära mig att hantera min inre stress på ett bra sätt...ja, det är mycket jag skulle vilja lära mig att hantera, så jag kunde få ett bättre liv. Hoppas nu på DBT. /Lucretia.

Det glädjer mig att höra att du ska gå på skrivarkurs. Och att du vill skriva en bok om ditt liv ett tips bara tänk efter varför du vill skriva den, är det självbiografi, syfte att hjälpa andra eller för dig själv. Inget av det är fel bara du är på det klara vad du vill med den. Det kan vara svårt att få publicera den. Jag tror att det handlar vad folk köper vad som säljs låt inte förskräcka dig hindra från att skriva. Utan om du vill skriva ska du göra det, om inte annat för din skull, böcker som inspirera andra kan sälja mer. Men jag inget om det alls. Jag är konstnär, inte många vill köpa mina tavlor men jag målar för min skull inte för andra. Jag tror någon form av stresshantering skulle vara bra för dig, dbt har jag hört mycket bra om. Det är hemskt att det finns så mycket hinder och spärrar överallt, hoppas verkligen att det kunde lösas för dig, dörrar kunde öppnas osv. Det är utmärkt att du har ett jävla anamma använd energin till att sträva framot, en dag i taget. Steg för steg. Stöttar din familj, pojkvän, vänner dig i det du vill uppnå och behöver? Jag förstår att du har svårt att lita på andra, det har jag med och är det konstigt som man blir behandlad av andra ibland, av myndigheter.

kram