Välkommen till Terapisnack - Nordens största psykologiforum!

Lucretia wrote:För mig är det skillnad att lyssna med hjärtat och lyssna med förståndet/förnuftet. Var på stan en sväng idag och träffade en kompis som inte har psykiska problem. Hon har ett jobb, hon är utbildad, hon har pojkvän osv. Försökte prata med henne om mina bekymmer, men hon sa som alla andra: "Oroa dig inte, det ordnar sig säkert." Jag är så less på att höra de orden. Det är lätt för människor som inte sitter i samma sits som en själv att tala om hur det är. På något vis kommer det att bli med mina bekymmer med Försäkringskassan och pengar. Men blir det ett resultat som jag känner är bäst för mig? Något som jag kan leva upp till? Något som jag kan hantera? Något som lindrar min oro för framtiden? Något som inte sargar min själ ännu mer?
Är det så svårt att lyssna med hjärtat?/Lucretia.

Det tycks vara svårt för en del människor att lyssna med hjärtat. Många gånger kan det nog även vara så att andra inte begriper hur hemskt det är för en. Eftersom att det som tycks vara fruktansvärt jobbigt pressande oroande för dig inte är något andra känner av har problem med. Det kan också vara så att människor i allmänhet inte förstår hur jobbigt det är, inte vill eller kan förstå hur jobbigt det är för dig eftersom att de aldrig har upplevt något liknande själv, har inte upplevt din smärta din tomhet och förtvivlan. Detta ursäktar inte känslokallt nonchalant beteende, men kan vara en förklaring. Någonstans Lucretia så är du dig själv närmast, du vet vad du känner upplever ingen annan. Du är också den som kan hjälpa dig själv genom att ta vara på de möjligheter som finns, genom att inte ge upp, låta dig knäckas av någon eller något.

kramar

Vad gäller ekonomiska bekymmer så är det en sak som gör det lite svårare för de som "har det bra" att förstå. Det är att begreppet "jag har inte råd" ofta missbrukas. Det är många som gnäller, men i de flesta fall handlar det inte alls om att inte ha råd, utan prioritet. Röker, dricker, ungarna mikrar snabbmat ur frysen när de känner för det, alltid läsk, godis och chips hemma, köper nya istället för begagnade cyklar till barnen när de vet de växer ur den snart ändå, ......

Så då när någon "gnäller" som verkligen inte har pengar när månaden lider mot sitt slut, som verkligen inte kan lösa sina bekymmer genom att "omprioritera", så förstår omgivningen inte skillnaden.

Det där med att lyssna med hjärtat är en träningssak, många har dålig träning. Tex så upplever många att om någon beskriver ett problem så förväntas du komma med ett lösningsförslag. För så funkar det på jobbet. Medans de egentligen just bara behöver lyssna, och visa att lyssnar. Så "det ordnar sig" är ofta ett sätt att komma undan och/eller vara "supportande". Men för den som behöver prata upplevs naturligtvis som kyligt avståndstagande, brist på empati.

Oj, nu försökte jag förklara, lösa problemet, just det jag nyss skrev ofta är så missriktat. När det du behövde kanske bara var ett "Hör dig, jag håller med, det är för djävligt"