Jag vill med detta inlägg VARNA föräldrar från att låta era barn bli diagnosticerade av psykiatrin!
Jag har själv diagnosen Aspergers Syndrom och kan personligen intyga att diagnosen hittills inte har ORSAKAT ANNAT ÄN PROBLEM i kontakten med myndigheter som Arbetsförmedling, Försäkringskassa och nu Vägverket och Länsstyrelsen!
När ert barn väl har fått stämpeln Aspergers syndrom, ADHD, DAMP eller liknande kommer varenda myndigheter ni behöver kontakta i framtiden att utnyttja detta för att få makt över er och ert barn, t ex anse att ert barn inte kan anses stå till den öppna arbetsmarknadens förfogande och placera dem i förnedrande och meningslösa åtgärdsprogram, SAMHALL och liknande och (som i mitt fall)! Diagnosen kan även ligga era barn till last när de senare ska ta körkort eller, som i mitt fall, har fått körkortet återkallat efter en trafikolycka och Vägverkets Trafikmedicinska råd ska bedömma deras lämplighet för körkortsinnehav!
Min Asperger-diagnos tillsammans med NÄSTAN 20 ÅR GAMLA HÄNDELSER i kontakten med psykiatrin när jag gick på högstadiet och mådde psykiskt dåligt pga att jag var mobbad är några av motiven Vägverket och Länsstyrelsen använder i sitt beslut att inte ge tillbaka mitt körkort!
LÄS och LÄR av det jag skriver i min blogg här på terapisnack.com - http://www.terapisnack.com/blog.php?b=236
Gör sedan era barn en tjänst för livet genom attINTE KONTAKTA PSYKIATRIN OCH LÅTA DEM STÄMPLA ERA BARN SOM HANDIKAPPADE (Aspergers syndrom, ADHD, DAMP etc)!
Lär er följande viktiga grundregel - Ju mindre psykiatrin vet om er och era barn, desto mindre har Svenska myndigheter att snoka reda och klaga på senare i livet när era barn t ex ska ta körkort eller har fått körkortet återkallat efter en trafikincident!
Terapisnack
Varning För Diagnoser!!
-
Administratör
Joined: Okt 2009
Posts: 9 134Skrivet för 3 år sedan # -
Tycker att du är lite dömande, även om jag kan förstå att du är arg, besviken, ledsen, kränkt men att totalt varna föräldrar för att söka hjälp för sina barn är ingen bra ide.
För många är en diagnos ett redskap till hjälp. Genom att man har fått en diagnos kan man många gånger få rätt till LSS (lagen om stöd och service). Lagen är en rättighetslag som innebär bland annat att man har rätt till boende, daglig verksamhet etc. Lagen innehåller ochså förmåner som att man kan få en kontaktperson eller en sådan enkel sak som att man har rätt till tandvård då kostnaden är endast 100:- per tandläkarbesök.
Genom att få en diagnos kan vänner, familj, skolpersonal, arbetsgivare och liknande söka kunskap om just den egna diagnosen och på så sätt hitta sätt och metoder som underlättar vardagen.
Diagnosen ska ses som ett hjälpmedel! Ett hjälpmedel som gör att man kan lättare förstå vad som kan orsaka svårigheter och hur man kan hitta strategier för att klara av svårigheterna.
Jämför det med dålig syn:
Du går till en optiker som konstaterar att du är närsynt - diagnos. Din diagnos - närsynthet -gör att du får hjälp med att prova ut glasögon som gör att du kan fungera bättre i din vardag (att se bättre).
föräldrar, var inte rädda för att söka hjälp för era barn, det finns hjälpmedel och strategier som gör att era barn kan få en bättre fungerande vardag
Man är inte sin diagnos, man är en människa med en diagnosSkrivet för 3 år sedan # -
Administratör
Joined: Okt 2009
Posts: 9 134Ok, du gör givetvis som du vill!
Men memorera gärna följande enkla regel - "Det myndigheterna INTE vet om dina barn det lider de inte av".
Mina erfarenheter, under de närmare 17-18 år jag haft min Asperger diagnos, är att Svenska myndigheter som Vägverk, Försäkringskassa och Arbetsförmedling, ÄLSKAR att snoka reda på negativa saker hos personen de kan utnyttja för att klassa denne som olämplig för både det ena och det andra!
När jag skulle börja gymnasiet ville även BUP i Borås placera mig i SÄRSKOLA på Bergslenaskolan i Borås. Som tur var vägrade min mor envist att godkänna detta beslut med argumentet "Min son skall gå i en NORMAL skola!".
Detta är jag min mor EVIGT tacksam för idag när jag är nyutbildad tek. mag. inom elektronik!
"Hjälpen" (i form av, utav psykiatrin, utskrivna droger och placering i meningslösa och förnedrande TRAMS-åtgärder) jag har erbjudits hittills klarar jag mig bättre utan!
Sessa wrote:Tycker att du är lite dömande, även om jag kan förstå att du är arg, besviken, ledsen, kränkt men att totalt varna föräldrar för att söka hjälp för sina barn är ingen bra ide.
För många är en diagnos ett redskap till hjälp. Genom att man har fått en diagnos kan man många gånger få rätt till LSS (lagen om stöd och service). Lagen är en rättighetslag som innebär bland annat att man har rätt till boende, daglig verksamhet etc. Lagen innehåller ochså förmåner som att man kan få en kontaktperson eller en sådan enkel sak som att man har rätt till tandvård då kostnaden är endast 100:- per tandläkarbesök.
Genom att få en diagnos kan vänner, familj, skolpersonal, arbetsgivare och liknande söka kunskap om just den egna diagnosen och på så sätt hitta sätt och metoder som underlättar vardagen.
Diagnosen ska ses som ett hjälpmedel! Ett hjälpmedel som gör att man kan lättare förstå vad som kan orsaka svårigheter och hur man kan hitta strategier för att klara av svårigheterna.
Jämför det med dålig syn:
Du går till en optiker som konstaterar att du är närsynt - diagnos. Din diagnos - närsynthet -gör att du får hjälp med att prova ut glasögon som gör att du kan fungera bättre i din vardag (att se bättre).
föräldrar, var inte rädda för att söka hjälp för era barn, det finns hjälpmedel och strategier som gör att era barn kan få en bättre fungerande vardag
Man är inte sin diagnos, man är en människa med en diagnosSkrivet för 3 år sedan # -
Det är tråkigt att du upplever din AS som något negativt, försök att se det som en del av dig som fungerar annorlunda.
Bra för dig att du upplever att du fått ett starkt stöd från din mor, det är väl något positivt i ditt liv?
Sedan undrar jag om du ser det som negativt att gå på särskola? För jag uppfattar det som så på det du skriver i dina inlägg, där du även skriver att du har klarat dig bra från "trams" (stödåtgärder).
DEt finns många, många människor som har gått särskola och lyckats bra i livet och det finns många, många människor som deltagit i det du kallar trams och varit tillfreds och lyckliga med det.
Är det inte dags att acceptera att livet inte alltid går den väg man tänkt, och utgå från det livet faktisk är, inte det livet kunde vart.Skrivet för 3 år sedan # -
Administratör
Joined: Okt 2009
Posts: 9 134"Tacka" våra myndigheter som Vägverket mfl för detta!
Sessa wrote:Det är tråkigt att du upplever din AS som något negativt, försök att se det som en del av dig som fungerar annorlunda.
Ja, hade det inte varit för min TIGER till mor vet jag inte om jag hade levt idag.
Bra för dig att du upplever att du fått ett starkt stöd från din mor, det är väl något positivt i ditt liv?
Om jag hade blivit placerad på Bergslenaskolan i Borås hade jag sannolikt kunnat glömma alla planer på att vidareutbilda mig inom elektronik och, inte minst, skaffa mig en högskoleutbildningen!
"Utbildningen" inom särskolan tvivlar jag på ger den vetenskapliga grund som krävs för högskolestudier!
Sedan undrar jag om du ser det som negativt att gå på särskola? För jag uppfattar det som så på det du skriver i dina inlägg, där du även skriver att du har klarat dig bra från "trams" (stödåtgärder).
DEt finns många, många människor som har gått särskola och lyckats bra i livet och det finns många, många människor som deltagit i det du kallar trams och varit tillfreds och lyckliga med det.
Är det inte dags att acceptera att livet inte alltid går den väg man tänkt, och utgå från det livet faktisk är, inte det livet kunde vart.
Slutligen kan jag informera om att jag har kusiner som har psykiska problem men inte har fått någon diagnos, och som en följd av detta har sluppit råka ut för alla de problem jag haft med myndigheter som Arbetsförmedling, Vägverket mfl.
Så länge de fördomar som finns inom arbetslivet, hos Vägverket mfl myndigheter existerar är min åsikt att det är bäst att UNDVIKA att bli diagnosticerad!
De myndigheterna INTE vet om dig som person, det lider inte du av!
Resultatet av Vägverkets och Länsstyrelsens utredning ang min lämplighet för körkortsinnehav efter trafikolyckan 2007 visar tydligt att man helst INTE skall ha någon kontakt med psykiatrin då de uppgifter man lämnar till "läkarna" senare i livet kan komma att missbrukas av myndigheter som Vägverkets Trafikmedicinska Råd!Skrivet för 3 år sedan # -
Raiting 9
Joined: Apr 2008
Posts: 1 000Jag vill nog delvis hålla med. Idag slänger de diagnoser efter ungar till höger och vänster, ofta ganska godtyckligt. Det kan vara kanonbra hjälp i vissa fall när de prickat rätt och personen verkligen har svårt att klara sin vardag. Värre är det om man fått en diagnos som är felaktig eller kanske beror på en svår fas man går genom tillfälligt just då.
Det finns ofta psykologer som är experter på en viss diagnos. Det kan vara en person på en avdelning som är extra insatt i t ex ADHD. Anledningen är ofta att personen ifråga har ställt många fler sådana diagnoser än andra på avdelningen och blir därför kallad expert på området. Men då kan man fråga sig - är denna person extra bra insatt men fortfarande helt objektiv i sin bedömning, eller har han/hon en närmast paranoid förmåga att lyckas hitta små ADHD-drag hos var och varannan och peka på dem som typiska diagnosdrag, trots att det är helt normala mänskliga små egenheter? Och om det inte passar in i mallen så börjar man och prata om låg- och högfungerande, plocka bort en bokstav eller på annat sätt hitta på nya närliggande diagnoser så att i princip vem som helst i slutänden kan få en form av autistisk diagnos.
Sedan tror jag också att föräldrar ofta vill ha en diagnos på sitt barn av egna skäl. För då lättar deras samvete och ansvar. Kanske har de ibland egentligen inte gjort ett så bra jobb i sitt uppfostrande, och vill då gärna trots det få ett kvitto på att de inte varit dåliga förlädrar. Därför kan psykologen ofta komma med glädjande och förlösande besked när de sätter en diagnos, och det är klart att psykologen gillar dessa "aha-stunder" tillsammans med en lättad förälder.
Sammanfattningsvis är jag inte emot dessa diagnoser, men de måste sättas på rätt personer. De som verkligen har syndromen blir hjälpta av diagnosen, medan de som mer tveksamt passar in i diagnosen ofta blir mer stjälpta än hjälpta på lång sikt (på kort sikt kan även dessa bli hjälpta, och det kan vara lite förförande). Så om man har ett barn med stora problem som får en diagnos - se alltid till att få en second opinion innan man spikar en eventuell diagnos. Inte bara kan det bli att friska människor får en diagnos, utan även personer som verkligen har något klart avvikande kan få FEL diagnos. Det är inte så bra om man t ex har Asperger och får ADHD-diagnos och kanske blir behandlad med centralstimulantia.--------------------------------------------------------------------------------
Inte så lätt att leva som MÄNNISKA, i en värld full av män och kvinnor...Skrivet för 3 år sedan # -
Administratör
Joined: Okt 2009
Posts: 9 134Största ansvaret för att diagnoser har blivit en förbannelse ligger enligt min mening hos myndigheter som Vägverket och Länsstyrelsen!
De nya och hårdare lagarna för körkortsinnehav gör att man knappt vågar besöka något sjukhus längre pga risken att läkaren meddelar Vägverket att de anser att sjukdomen gör att man är "olämplig för körkortsinnehav".
Både jag och många andra människor med diagnosen (förbannelsen) Aspergers syndrom, ADHD och liknande har haft körkort och kört bil utan några som helst problem sedan 18-20 års åldern. Nu helt plötsligt klassas vi som en trafikfara pga att Vägverket helt plötsligt anser att "Psykiska funktionshinder som Asperger och ADHD innebär en riskfaktor och kan utgöra ett hinder för körkortsinnehav".
Det senaste jag läste i information från Vägverket var att även sömnbesvär, övervikt etc anses innebära en riskfaktor och utgöra ett hinder för körkortsinnehav.
"Övervikt är en viktig riskfaktor."
http://www.vv.se/filer/12959/trafikmedicin_9.pdf
Vad blir nästa steg? Att klassa depression pga Arbetslöshet och fattigdom som en riskfaktor och ett hinder för körkortsinnehav??
Fortsätter denna utvecklning kan i framtiden endast trådsmala, vältränade och kärnfriska individer komma att godkännas för körkortsinnehav!
Nu är det även tal om att det ska bli körkort på CYKEL, pga alla olyckor med cyklister. Om Vägverket tillämpar samma regler vid lämplighetsprövning för CYKEL-körkort som för övriga fordon kommer det att innebära ytterligare begränsningar i rörelsefriheten för oss "avvikande" personer med förbannelsen Aspergers syndrom, ADHD, mobbade, överviktiga, arbetslösa mfl!
Dopa minen:) wrote:Jag vill nog delvis hålla med. Idag slänger de diagnoser efter ungar till höger och vänster, ofta ganska godtyckligt. Det kan vara kanonbra hjälp i vissa fall när de prickat rätt och personen verkligen har svårt att klara sin vardag. Värre är det om man fått en diagnos som är felaktig eller kanske beror på en svår fas man går genom tillfälligt just då.
Det finns ofta psykologer som är experter på en viss diagnos. Det kan vara en person på en avdelning som är extra insatt i t ex ADHD. Anledningen är ofta att personen ifråga har ställt många fler sådana diagnoser än andra på avdelningen och blir därför kallad expert på området. Men då kan man fråga sig - är denna person extra bra insatt men fortfarande helt objektiv i sin bedömning, eller har han/hon en närmast paranoid förmåga att lyckas hitta små ADHD-drag hos var och varannan och peka på dem som typiska diagnosdrag, trots att det är helt normala mänskliga små egenheter? Och om det inte passar in i mallen så börjar man och prata om låg- och högfungerande, plocka bort en bokstav eller på annat sätt hitta på nya närliggande diagnoser så att i princip vem som helst i slutänden kan få en form av autistisk diagnos.
Sedan tror jag också att föräldrar ofta vill ha en diagnos på sitt barn av egna skäl. För då lättar deras samvete och ansvar. Kanske har de ibland egentligen inte gjort ett så bra jobb i sitt uppfostrande, och vill då gärna trots det få ett kvitto på att de inte varit dåliga förlädrar. Därför kan psykologen ofta komma med glädjande och förlösande besked när de sätter en diagnos, och det är klart att psykologen gillar dessa "aha-stunder" tillsammans med en lättad förälder.
Sammanfattningsvis är jag inte emot dessa diagnoser, men de måste sättas på rätt personer. De som verkligen har syndromen blir hjälpta av diagnosen, medan de som mer tveksamt passar in i diagnosen ofta blir mer stjälpta än hjälpta på lång sikt (på kort sikt kan även dessa bli hjälpta, och det kan vara lite förförande). Så om man har ett barn med stora problem som får en diagnos - se alltid till att få en second opinion innan man spikar en eventuell diagnos. Inte bara kan det bli att friska människor får en diagnos, utan även personer som verkligen har något klart avvikande kan få FEL diagnos. Det är inte så bra om man t ex har Asperger och får ADHD-diagnos och kanske blir behandlad med centralstimulantia.Skrivet för 3 år sedan # -
Administratör
Joined: Okt 2009
Posts: 9 134Jag håller med Peter1974. Man ska hålla sig undan från psykiatrin. Ibland är det så att man mår dåligt och behöver hjälp. Det är då man råkar illa ut. Och andra psykiatriska diagnoser är ju inte bättre. Speciellt inte om man har autism och ADHD! Alla människor med autism klarar sig inte med skolstudier eller utan stöd. Då råkar man illa ut. Man blir kränkt och trampad på. Och det tar aldrig slut. Det spelar ingen roll hur mycket man kämpar eller hur väl man gör. Man blir alltid framgent kränkt och trampad på och räknas ej.
Helt riktigt så blir man kränkt av "vården" och myndigheterna.
Inget bup eller vuxenpsyk eller psykavdelning har gjort något annat än kränkt både mig och min son. Något stöd eller hjälp är inte att tänka på. Faktumet att man behöver stöd och man har en diagnos ger dem öppningen och rättigheten att göra en illa och trampa på en. Det är ett sätt att få en bort från samhället och ge dem anledning att göra integritetsintrång och göra en illa på många upptänkliga sätt, de våldför sig på ens personlighet och självet, de skadar en djupt. Personer som är elaka, "professionella" vård- och myndighetspersoner, tar med diagnosernas och lagens hjälp rätten att göra illa en.
Man ges inte rätten att få vara den man är. Allt förvrängs och rättigheter tas ifrån en. Man räknas inte som någonting. Och man anses ful som människa.
Men säg den förälder som har ett barn som vill ta livet av sig eller far mycket illa på annat sätt som inte söker hjälp? Vilket man bittert om och om igen får ångra. Men man kan inte sluta kämpa för sitt barn. Och att hålla sig undan i en grotta i skogen är ingen lösning. Livet fungerar inte så.
Detta gäller alla sorters diagnoser. Har man autism på riktigt så är man i behov av stöd och det märks också på en. Detta gör att man blir illa behandlad. Något stöd eller hjälp är inte att tänka på.
Både jag och min son har autism och ADHD.
Jag har slutat söka hjälp inom psykiatrin. De skadar endast. Vill man må bra ska man hålla sig därifrån. Man måste ju inte acceptera att de trampar på en och självmant ge dem tillfälle att skada en.
Det är ju önskan att få hjälp som driver en att söka hjälp. Jag har insett att någon hjälp och stöd inte finns. Endast kränkningar och misshandel.Skrivet för 3 år sedan # -
Junior-medlem
Joined: Jul 2008
Posts: 6Jag lever med ADHD och även så har mina barn ADHDdiagnoser. Jag håller med att för många föräldrar blir det en lättnad i att problemet inte är vårt.
Om vi använder diagnosen så och stannar upp och bara lägger skulden på diagnosen har vi inte förstått vitsen med den.
Diagnoserna på oss alla har hjälp mig som mamma att ändra kursen. Tidigare trodde jag att vi var vanliga och lade krav och förväntingar för högt. Idag är kravnivån anpassad.
Jag vet också att mina barn inte kan så bra allt som andra kan och vet hur jag ska stötta. Jag har lärt mig att hantera mitt funktionshinder så att det inte längre handikappar mig. Jag känner mina begränsningar, så att jag kan undvika det jag inte klarar så bra. På det viset mår jag bra och kan ta hand om mina barn bra.
Diagnosen har också hjälpt mig att förlåta mig själv för allt som blev fel på resan. Jag visste inte bättre och fick inte rätt träning i tid. Det var ingen som visste vad ADHD var när jag var liten heller, så rätt stöd fick jag verkligen inte. Det är ju bara så att mina föräldrar inte heller visste bättre då. Genom att förlåta mig själv har jag kunnat förlåta andra och allt som jag bar på, är nu borta.
Jag anser defenitivt att myndigheter överskrider vad som är lämpligt ibland, men samtidigt anser jag att det är rätt att inte ge tex kärkort till någon som anses olämplig oavsett orsaken.
Mycker innom psykiatrin bör ändras, men jag tror att förändringen sakta är på väg. Att kämpa för en bättre vård för oss med NPFer är att föredra än att psykiatrin försvinner. Men det är helt klart att många far illa och får fel behandling ibland allt för länge. Kanske för att insikter om att man gjort fel så länge är så smärtsam....även för en psykolog.
Diagnoser är en färskvara och bör uppdaterars med jämna mellanrum. Diagnoser ska heller inte användas för att föräldrar ska slippa ta sitt föräldraansvar genom att lägga skulden på barnet. Skulden ligger alltid på oss vuxna, men diagnosen behöves. Den behövs för att vi ska kunna veta hur vi ska agera, hur vi ska anpassa och hur vårat ansvar ser ut. Vet vi inte det så kan vi heller inte göra rätt.
Ha det gott//MakikoSkrivet för 3 år sedan # -
Administratör
Joined: Okt 2009
Posts: 9 134Jag tycker det vore bäst om psykiatrin försvann. Det är bara sadister som jobbar där.Skrivet för 3 år sedan # -
Junior-medlem
Joined: Jul 2008
Posts: 6Mmm....du kanske har rätt. Att få till en stor förändring kanske krävs att det gamla rivs ner för att kunna byggas upp igen...
Det är trots allt så att det behövs någonstans att ta vägen när man mår så dåligt att man är på väg att ge upp.
Det är trots allt så att det måste finnas någon stans där det finns människor omkring en dygnet runt om det så behövs.
Det är bara så att när ens barn är självmordsbenäget måste det finnas en instans som kan ta över, när den egna orken tar slut.
Det måste finnas ett ställe någonstans där smärtan kan få lindring när det blir för svårt.
Det måste finnas en plats där andra törs möta en mitt i det smärtsamma...
Om inte psykiatrin är där nu, måste den komma dit....för att människor som är på väg att ge upp ska ha någonstans att gå...Skrivet för 3 år sedan # -
Administratör
Joined: Okt 2009
Posts: 9 134Ja du pratar om hur det borde vara. Vad som behövs egentligen. Och det håller jag med om att det borde finnas för att det behövs.
Men det finns inte och det är när man är som mest i behov av detta som man råkar illa ut. Och jag har legat med en son som kväll efter kväll har gråtit avgrundsgråt och bara velat dö. Men någon hjälp fanns inte. Endast stjälp och kränkningar. Och detsamma gäller för mig när jag behövt hjälp som mest, både som förälder och som vuxen.
Sålänge man har den här sjukvården kvar så accepterar man att den fungerar som den gör. Det är ett djupt förakt för människor i behov av omsorg. Man behöver ingen som ser ner på en och anklagar en och säger att man inte är värd någonting och smutskastar en och svärtar ner en. Vad ska man med sånt till?
Men det som görs idag är att man gång efter gång vidimera detta beteende och vanvård och kränkningar som vården tillhandahåller och åstadkommer. Man säger att det är okey och att psykiatripatienter inte är något värda. I alla fall gäller det mig. Bra om någon har fått ut något bra av att vara i kontakt med psykiatrin. Man accepterar och godkänner det som sker, psykpersonal är maktfullkomliga och har rätt att bestämma över andra människors liv och personligheter.
Avveckla psykiatrin. Acceptera inte att psykpersonal kränker och trampar på folk och vanvårdar de med sina metoder och "behandlingar".
Vore vackert om det var som du säger makiko. En dröm.Skrivet för 3 år sedan # -
Junior-medlem
Joined: Jul 2008
Posts: 6Nej det är inte bara en dröm. Har pratat med många psykologer som börjar tänka om. Jag har också varit i kontakt med barnpsykiatrin ang min son och vi har fått hjälp. Jag vet att vägen är lång, men många har börjat vandra på den.
Att ge upp är inte värdigt människan...att ge upp tanken om något bättre går inte för mig....hoppet om att det finns en plats som tar emot när någon faller över kanten...Skrivet för 3 år sedan # -
Administratör
Joined: Okt 2009
Posts: 9 134Det är självbevarelsedrift att inte söka hjälp. Man blir skadad när man söker hjälp. Och en människa tål inte hur mycket som helst. Jag har aldrig fått hjälp när vi sökt på bup. Inte på vuxenpsyk heller. Vi har bara blivit etter mer skadade.
Man måste ju inse verkligheten också och inte stånga sig blodig och skada sig själv genom att söka hjälp. Får man inte hjälp så klarar man sig bättre själv. En psykolog på bup sa något mycket klokt en gång: "Om du inte får hjälp på socialen så håll dig därifrån." Och det var klokt och det gäller även psyk så klart. Man ska inte göra illa sig själv genom att be om hjälp när det inte finns att få.
Om en psykolog tänker om och tänker att den ska stötta patienterna så räcker inte det för det är för ingrott i systemet och en psykolog förslår inte mot vad alla de andra åstadkommer.Skrivet för 3 år sedan # -
Administratör
Joined: Okt 2009
Posts: 9 134En psykolog som tänkt om gör inte den där drömmen sann.Skrivet för 3 år sedan # -
Administratör
Joined: Okt 2009
Posts: 9 134Instämmer!
Åtminstone så länge de inte har någon annan "behandling" än neddrogning att erbjuda och leker STASI-agenter åt myndigheter som Vägverket, Länsstyrelsen mfl!
Den så kallade "tystnadsplikten" ger jag inte ett RUTTET LINGON för efter att jag fick veta vad psykiatrin har lämnat ut för uppgifter om mig till våra myndigheter!
Att jag inte ska få ta vapenlicens i framtiden pga uppgifterna om mig som Överläkaren vid vuxenpsyk. ÖVM i Vårgårda har lämnat till Polisen är inget jag oroar mig för då jag inte har något större intresse för jakt.
Vad jag DÄREMOT oroar mig för är att uppgifterna psykiatrin har lämnat ut om mig kan utgöra ett hinder om jag skall ansöka om VISUM för t ex resor till USA i framtiden! :-(
Psykläkares kommentarer i stil med "Om jag var arbetsgivare vore jag tveksam till att anställa dig" under KBT-samtal klarar jag mig bäst utan!
Morskaja wrote:Jag tycker det vore bäst om psykiatrin försvann. Det är bara sadister som jobbar där.Skrivet för 3 år sedan # -
Administratör
Joined: Okt 2009
Posts: 9 134Peter1974 wrote:
Psykläkares kommentarer i stil med "Om jag var arbetsgivare vore jag tveksam till att anställa dig" under KBT-samtal klarar jag mig bäst utan!
Ja som läkaren sa till mig: "Om det här är sant som står i journalen, så kommer du att bli en dålig mamma."
Men nu var det ju så lyckligt att allt som stog i journalen var lögn (överraskande nog?), så jag blev en väldigt bra mamma.Skrivet för 3 år sedan # -
Medlem
Joined: Jul 2008
Posts: 33e ni helt jävla korkade eller är jag synskadad eh va??..precis! sant man ska aldrig någonsin vare sig en själv eller ens barn om man nu har det (hoppas vid gud not jorden är redan överbefolkad och helvetet är på jorden inte tvärtom) lämna sig ut på den statens psykiatrin kan vem som helst komma över deras papper och fuck you off, ja vet massa psykfallen som jobbar inom diverse olika områden inom psykiatrin och vården och myndigheter och whatever osv.. vänd er till professionella riktiga psykologer eller terapi inom den privata sektorn.. så urban fr sjuttahiti.. dumbass tro på trådstartan smartast inlägg av forumet.. man vill inte ha nått på papper hos vården av staten vars papper vem som helst kan komma över utan något större kraft faktiskt och använda detta fortare än du kan köra in i en vägg med bilen i 190.. dont try it it wont be doing any good.. tillochmed ja som vanlig person har läst fall från psyket och fått mig ett gott skratt.. gäsp.. mvh another member (over and out)Skrivet för 3 år sedan # -
Administratör
Joined: Okt 2009
Posts: 9 134Det, av psykiatrin, sönderdrogade köttstycke som återstår av vad som en gång i tiden var min älskade far och jordens finaste människor borde räcka för att avskräcka vem som helst från att kontakta (den offentliga) psykiatrin!
Halva semestern vi nyligen var på blev förstörd pga denna neddrogade zombies ständiga tjatande, svamlande, bråkande etc etc. Till slut stod min mor inte ut med hans elakheter längre utan lämnade kvar honom uppe hos hans släkt i Hälsingland. Jag och min mor åkte ner till Roslagen (Lågarö och Rådmansö) där vi spenderade en dag med att återse gamla vänner, klasskamrater och min gamla förskolelärare och stora idol vilken jag gav en stoooooooooooor kram! :-)
Nu är jag och min mor ensamma här hemma och kan (förhoppningsvis) njuta av lite lugn och ro resten av sommaren!
Ha en fortsatt underbar sommar och tack för ett bra inlägg!
Med vänlig hälsning
Peter
en till medlem wrote:e ni helt jävla korkade eller är jag synskadad eh va??..precis! sant man ska aldrig någonsin vare sig en själv eller ens barn om man nu har det (hoppas vid gud not jorden är redan överbefolkad och helvetet är på jorden inte tvärtom) lämna sig ut på den statens psykiatrin kan vem som helst komma över deras papper och fuck you off, ja vet massa psykfallen som jobbar inom diverse olika områden inom psykiatrin och vården och myndigheter och whatever osv.. vänd er till professionella riktiga psykologer eller terapi inom den privata sektorn.. så urban fr sjuttahiti.. dumbass tro på trådstartan smartast inlägg av forumet.. man vill inte ha nått på papper hos vården av staten vars papper vem som helst kan komma över utan något större kraft faktiskt och använda detta fortare än du kan köra in i en vägg med bilen i 190.. dont try it it wont be doing any good.. tillochmed ja som vanlig person har läst fall från psyket och fått mig ett gott skratt.. gäsp.. mvh another member (over and out)Skrivet för 3 år sedan # -
Junior-medlem
Joined: Aug 2008
Posts: 9Morskaja wrote:Jag tycker det vore bäst om psykiatrin försvann. Det är bara sadister som jobbar där.
Du har tydliga vanföreställningar. Får jag föreslå att du vänder dig till psykiatrin för hjälp med din problematik?Skrivet för 3 år sedan # -
Seniormedlem
Joined: Aug 2007
Posts: 1 759Synd att det som hänt i ditt liv, men att gå ut och varna folk för att få hjälp med sina barn som har olika sjukdomar/störningar tycker jag är fel.
Det finns många med asperger och andra sjukdomar/störningar som har körkort och aldrig haft problem med sin diagnos.
Själv var jag klassad som alkoholist efter suttit i fyllecell 40 ggr (överdriver inte) men fick lämp och körkort utan problem efter som jag hade under ett par år undvikit hamnat i fyllecell och kunde intyga att jag bott på behandlingshem där jag tagit mej igenom mina problem.
Så jag tror inte på att det är din själva diagnos som felar utan något mer eller annat.http://fenixthebirdsblogg.blogg.se/Skrivet för 3 år sedan #
Svara
Senaste inläggen
MeeBee i tråden Viljan ökar...
Scarlet Pimpernel i tråden Viljan ökar...- MeeBee i tråden Viljan ökar...
- Scarlet Pimpernel i tråden Viljan ökar...
- MeeBee i tråden Viljan ökar...
La Anita i tråden Jag vet inte längre...
Hollywood i tråden Viljan ökar...- Hollywood i tråden Prata ut tråden - V...
- La Anita i tråden Psykos? Snälla läs...
- MeeBee i tråden Viljan ökar...
be i tråden Ny lek! Sanning och ...
Angelicca i tråden Associationsleken- Angelicca i tråden En liten lek!
- La Anita i tråden Någon här som haft...
- Angelicca i tråden Ny lek! Sanning och ...
- be i tråden Ny lek! Sanning och ...
- Hollywood i tråden precis träffat en t...
EnAningKantstött i tråden Associationsleken- La Anita i tråden Någon som vill prat...
- EnAningKantstött i tråden En liten lek!
- Angelicca i tråden Associationsleken
- Angelicca i tråden En liten lek!
Oklar i tråden När är det nog?
Hallonsaft i tråden Har dumpat min kille...
glaskula i tråden Varför behöva ljug...- Hollywood i tråden Ligger det i mina ge...
- Angelicca i tråden Jag vet inte längre...
MissLycka i tråden Snacka om humörsvä...
Gro i tråden Har dumpat min kille...
Godhjärtad i tråden precis träffat en t...