Välkommen till Terapisnack - Nordens största psykologiforum!

Jag har gråtit konstant i 14 timmar och ingen av mina vänner har tid att träffa mig. Jag gråter och gråter och vill inte vara ensam. Jag är fortfarande kär i mitt ex och han har träffat en ny. Jag försökte prata med honom igår, men han var upptagen med sin nya tjej sa han, och då bad jag honom att dra! Vi hade hade en mycket nära relation med sex, fast vi inte var tillssammans längre, för jag klarade inte riktigt släppa taget, samtidigt träffade han en annan tjej, som han inget berättade för mig. Jag känner mig så sviken. Jag är arg och ledsen, och känner nu att vad fan spelar det för roll om jag dör, ingen skulle sakna mig. Fan jag ser inte bokstäverna längret när jagskriover, tårana bara faller.

Tror det bästa är att tillåta sig vara arg och ledsen. Att gråta och sörja ett tag. Att bita ihop straffar sig, att trycka undan känslor som kommer är skönt för stunden men oj vad det slår tillbaka sedan. Hårt och skoningslöst, Pang bara!

Även om det inte känns så nu så kommer du att må bättre, du kommer att träffa någon som älskar dig lika mycket tillbaka.

Tack snälla ni, för att ni svarade! Ja, jag har gråtit som en stucken gris. Och vad matt jag är i hela kroppen. Jag har ju haft hjärtesorg förut, så jag vet att det går över. Men det kom kändes extra svårt var att jag kände att jag inte fick något stöd från mina vänner, de hade inte tid. Hade någon av mina vänner varit i min sits, hade jag ställt upp lite mer. Visst de var upptagna, men jag kände mig redan bortvald.