Välkommen till Terapisnack - Nordens största psykologiforum!

ja vet inte riktigt varför jag skriver det här, men jag känner att något inte stämmer på mig. jag har ett håll i mig och det har jag haft hela livet det är som att det alldrig går att fylla det, jag har och har haft mycket destruktiva betendeen. rökning, bantning, hetsättning. jag går hos en kurator, men det är som att ingen är som jag. mitt liv är impulser. ibland kan jag känna så mycket energi att jag inte kan sova om nätterna och är så social, men sedan förändras allt och jag vill inte ens gå ut igenom dörren bara sova och sova. jag vill då inte träffa människor det är som att jag är på och av aldrig något mitt imellan. deta är väldigt jobbigt.. jag känner sådan ilska mest hela tiden, jag är rädd att förlora de som står mig när och håller fast vide dem, ja vet att jag behandlar dem illa ibland för då hatar jag dom verkligen, men sedan kan jag älska dom nästa sekund igen, varför betere jag mig så här.. det känns som att det aldrig blir någon ordning allt är bara kaouset.. jag vill så mycket och får ständigt nya ider om mitt liv och hur det ska vara.. kan någon ge mig ett svar är det någon mera som är som jag för det känns väldigt ensamt, jag söker något hela tiden men, hittar det aldrig, kanske mest för att jag inte vet vad jag söker..det är som att kroppen alltid är på helspänn.. jag tycker det är jobbigt med folk för det känns som de dömmer mig, att de ger mig blickar och att jag inte duger.. det är inte så att jag är ensam för jag har så mycket vänner är som en kameliont, men jag hör inte hemma någon stans.. är det bra att jag ständigt söker eller?