Jag hoppas att detta ska hjälpa mig nu... Och att jag kan börja jobba, för att inte ha några pengar alls, suger röv... Är så trött på det... Samtidigt som när jag kommer in i en "period" (eller vad ska jag kalla det för?) så gör jag mig av med pengarna illa kvickt... Så när jag "vaknar upp" blir jag så arg på mig själv att jag gör sådana hära saker... *sucka*
Jag blev kallad Psykiskt handikappad av myndighets person...
Ja, jag blev jätte ledsen när dom sa det till mig, det var inte OK för mig, för jag känner att jag inte är spykiskt handikappad, utan tvärtom. Tror att jag e starkare än någan annan (ta inte illa upp, men jag tänker så för att klara av vardagen) . Hade någon annan vart med om det jag har skulle h*n inte levt idag, det skulle inte jag heller gjort om jag inte hade vart stark nog, jag ser detta mer som att jag har tagit in för mkt på så kort tid, allt det jag har upplevt, upplever man under en hel livstil... Så tillslut finns det inge mer plats å då tar det slut å då rinner min bägare över.. Jag tror att dte är så för mig...
Jag måste fråga er alla här, går ni på samtalskontakt eller äter ni bara mediciner?
Anledningen till att jag frågar är för att min läkare på psyk inte har satt in mig på samtalskontakt.. Hon hjade inte ens tänkt sig detta förän jag sa till att jag vill inte bara äta mediciner (som hon vill att jag ska göra och absolut inte vara ensam när jag gör det) Varför vet jag inte, men hon är så knepig denna läakre.. Så frågade jag om jag kunde välja en person, för mig är det viktigt att det klickar och det har det inte gjort med dom jag haft innan där. Så jag ville ha någon som jag träffat några få gånger i annat sammanhang som jag kände att jag fick lite kontakt med... Så jag hoppas innerligt att jag får träffa henne igen å ha samtalskontakt med henne.
